Transkriberad uppteckning

Julhalm lades över golvet om julafton eller dagen före julafton, se'n fick den ligga tills på de första dagarna i julen. Då sopades den ihop, och golvet sopades. Halmen bars till kreaturen. Det som hade varit inne i stugan över julnatten och jul- dagen var det allt ett särskilt värde med. Julgran har vi haft på orten så länge jag minns tillbaka. Det var en gran, som stod på bordet. Men det fanns inte mer än ljus och papper i den. Det var den första jag såg. Om julkvällen skulle en gå till fjuse och ge krea- turen ett likre mål med hö. Så tala en till dem och sa: "Ät gott och lev väl, i kväll ä dä julekväl." / Kreaturen hade besök om julnatten av osynli- ga väsen och då kunde kreaturen tala, och då tala di om allt. Det var orsaken till att de skul- le mutas om julkvällen. "Fôggelneka" skulle en sätta upp, innan kl. 12 på dagen. Då ringde det i kyrkan, och då skulle hon vara uppsatt. Kom hon inte upp före den tiden, så var dä inte mycket tess att sätta upp hen- ne. Det kom inga fåglar i den. Att neken kom upp och det i rätt tid var det viktigaste på julafton. Folk var vådligt givmilda, när det gäll- de fôggelneka. Och det fanns inte hus som hon fattades vid. De som inte hade havre fick en kär- ve av grannarna. Stora "ruver" med bröd lades på bordet. Det var en för varje person. Särskilt noga att tjänstefolk och barn skulle ha var sin ruva. Det var av al- la slags bröd som bakats till julen. De största brö- den lades i botten och så mindre undan för un- dan, så att "ruva" blev som en liten pyramid. / Det grövsta brödet lades i botten - kakan bakad av osiktat rågmjöl. Dessa ruvor låg orörda till slutet av julen. Kallades för "julhög." En kaka var taggig. Så var det andra krumilurer. Faster tjäna på ett ställe här. På det stället hade di ett konstigt bruk. Om julkvällen så la- des en täljyxa, kniv eller annat eggverktyg vid vars och ens ben, när de satte sig intill jul- bordet och åt julkvällen.