Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gast
Små barn som var mördade kallades för ”gast”. Härborta i en bäck hördes två gastar skrika. Borta vid Håsätra skrek ”gasten”. Det gick inte att få tyst på honom förrän någon tog mod till sig och talade till honom. ”Gasten” kunde inte tala först.
lyktgubbar.
"Löktegôbben" for hit å dit. Det var som ett matt ljus. Det for upp å ned. Det har jag sett många gånger nere i Dalen. Det kom upp ur jor- den, men en kunde inte se det förrän det blev mörkt Om en kunde komma dit det var, så fick man en skatt. För det var från en sådan det kom. Det brukade hålla sig på vissa ställen, men det var högt uppe i luften ibland. Om en försökte att komma i närheten av det, så blev det borta. Om han inte var där han skulle vara, när solen gick upp, så fick han stanna där han var, för han kunde inte komma lös. Om han då blev stående på en väg å en kom på honom, så blev en sjuk.
Spöksägen.
Jag hörde sägner efter de gamla. En svä- gerska till mig hade en far som såg de döda i julottan. Han hade varit till Lôbyn å när han gick hem så fick han se att det lyste i kyrkan. Han trodde att han hade försovit sig å att ottan hade börjat. Han gick in, men när han kom i dörren så slocknade alla ljusen. Då fick han se att det satt en hoper vitt folk på bänkarna. De kom fullt omkring honom vid dörren, men han sprang till dörren, så att han kom ut. Det var inga andra än de döda som fick vara där.
Odens jakt
"Pelle jägare" hade gjort något förfång så att han fick fara ikring i luften efter det han var död. Bror min sade bestämt att han hade hört den jakten, och jag har hört den ett par gånger. Men det var vissa år mellan jakten, så det var inte när som helst en fick höra henne. Och det var på natten som hon hördes. Det var häst- tramp, hundar skällde å skall small emel- lanåt. Jakten gick från norr till söder. Det var inte att få se något utan det bara hördes. Det var rädsla för den jakten, för en skulle va- ra rädd att en kom ivägen för henne. Han kun- de nog inte skjuta någon människa, men det var så att en kunde få men av det. Ortens benämningar på denna jakt: Pelle jägare / jakta, den fördömde jakta, den ridande jägaren. - Gammalt folk ville gärna tala om den. Det skulle vara något eländigt som den- ne jägaren hade gjort, så han fick fara över hela jorden å jaga. Å Gu' vet, när han skul- le få sluta.
Odensjakt.
"Den falie jakta" har jag själv varit med och hört ett par gånger. Det hördes ut som hon skulle fara från norr till söder. Hon höll sig efter fjäl- let. Min kamrat blev rädd. Han hade hört talas om denna jakten, men han hade inte hört henne förr. Och det var inte ofta som folk fick hö- ra henne. Det var i luften. Hundarna skällde, å det var flera stycken. Så small det rätt som det var. Men varken jag eller kamraten kun- de se ett tecken till den. Vi bara hörde detta. Men det var som de gamle hade sagt. Om en fick höra "den falie jakta" så skulle en ställa sig still å inte röra sig ur fläcken tills hon var borta. För en kan veta att det var farligt att komma ihop med den. Å den gick fort som när "fôggern / flyger. Denne som var ute med den jakten skulle ha gjort en förbrytelse så stor att han hade blivit dömd att fara å jaga jorden runt. Den skulle öda ut allt som inte hade med människor att göra. Jättar å allt tocke skulle han göra över med. När han hade sköte den sista på jorden, så skulle han få fred. Å sen måtte det in- te vara något kvar här, för det hörs aldrig till att han kommer något nu för tiden.
djävulen.
Pintorpafrun var ute för djävulen. Hon kom inte undan. Först dansade han med henne så att blodet spruta genom remhålen på skor- na, se'n tog han henne med hull å hår å stack henne i sin varme. Skam skulle ta en unge som hade trillat ned bakom en vedfamn å dött. "Varför tar du honom inte?" var det någon som sade till honom. Nej, svarade han, jag kan inte för di ha bett den avige böna /Fader vår/ över honom. Namn på djävulen: Överhôspen, djävulen, hôs- pen sjôl, Skam. Morfar hade sett Skam dansa på en hoggbac- ke /vedbacke/. Han hade gjort sig som en hare, men den haren hade hästhovar till / bakfötter. Han var med där de hade vilt liv. Han hade många sorters skinn att krypa i. Han kunde vara som en människa, men had had horn under hatten å rompa under rocken å en hov på den ene foten. Den mä horna skulle en allt akta sig för. det var inte farligt att han visa- de sig på andra platser än där de haft eller hade ont för sig.
djävulen.
Det var inte alla som kunde svära sig fri från den onde än de hade med honom att göra. Sådana som förde ett vilt liv kunde inte vara säkra för än att de fick se honom. Det var på Årjängs marknad en gång, det var flera som såg att han gick ryggbar. Det var en svart hund med en lång rompa. Han hade brått att vara över allt. Det var på kvällen han kom fram, när folk skulle till att slåss. För det var aldrig annat än slagsmål på den marknaden. - Di sa att "skam" kom å tog Mattes i Glavs- näs, när han dog, för Mattes hade tjänat sa- tan å fått hjälp av honom till att trolla. Han kunde komma å smyga sig fram i vilken skep- nad som helst. Men han visade sig inte för / andra än sådana som var grovt ogudakti- ga. Så bara de hädade och missbrukade Guds nan så var det bra. Om en visslade om kvällen, vred tummarna runt omkring varandra eller gick baklänges, så lockade en djävulen till sig. Det var inte bra att nämna namnet hans om kvällen heller. En fick honom ur vägen om en nämnde Guds namn. Namn på djävulen: Håken, Belsebub, fan, den stygge, den lede. Om ett barn dog innan det var döpt, så tog han det. "Lucifärs släkte" var allt osynligt ont som fanns omkring en.
djävulen.
Djävulen gick omkring synlig ibland. Men om en var rädd av sig, så fick en inte se honom. För det var så att de som inte tålde å få se något stygt, fick inte se något. Men själv har jag inte va- rit rädd i min tid, men jag har inte råka att få se honom ändå. Det var särskilda som han hang efter å ville åt, sådana som hölls med att göra ont. Han följde dem. Det var en som kom till Mattes i Glavsnäs en kväll. Men han kom inte in för det låg en stor hund utanför dörren. Mattes fick se att karlen stod å inte kunde komma in. Då öpp- nade han dörren å kastade ut ett eldkol å sa: "Här har du - å still dej." Då blev hunden borta med en gång. Men di sa allt också att det var den onde som sprang som "puke" å var i skepnad / av allt sådant ont. Han kunde ju klä sig till ängel, om han ville, för att han skulle kunna narra folk med sig. Det var en gammal saga att han tog "pintorpafrua" valles det nu var med det. Så var det en präst här som hette Lindbäck. Den var han ju å häm- tade. Så hade han narrat Lindbäck att ha gift i nattvardsvinet, så att han tog livet av flera fattighjon. Så var han i håll med många. En brukade att kalla honom för "överhôspen."
Djävulen Undersaga, Arrne nr 363
Mor talade om detta när jag var liten, att det var en jänta som ville så gärna gifta sig. Men hon kunde inte gifta sig med någon annan än den som hade eld-rött skägg. Tiden gick å det ville inte komma någon som hon tyckte om. Men så en kväll så kom han - en som hade alldeles eldrött skägg. Han stannade över nat- ten å friade. Å hon tyckte att hon ville ha honom. Så kom de sams å de gifte sig, men hon fick lova att inte hon skulle komma till honom någon torsdag. Då ville han vara för sig själv. Hon fick inte ta reda på vad han gjorde den dagen. Hon visste inte att det var själva "Belsebub" som hon hade fått fatt på. Han hölls länge med henne. Hon var så blid och / präktig. Hon fick allt vad hon ville av honom. Men så tyckte hon att hon ville smyga sig att titta vad han hade för sig den förbjudna dagen. Hon gick å tit- tade. Då höll han på att äta av ett lik å drack ur ett blodspann. Så fick hon se att far hen- nes kom. Han kom fram å frågade henne hur hon likte den hon var gift med. Jag kan inte an- nat säga än att han är bra, svarade hon. Men det alla värsta är, att jag vet inte vad det är för en. Jag såg så styggt. "#äcks dej i mej" sade han å åt upp henne. Då var det den onde.
vattenväsen.
Det var en spelman här som hade lärt sig att spela en marsch av "fôrsgôbben". Han fick höra en läta i forsen en gång å den kom han ihåg, så att han kunde spela den, när han kom hem. Fôrsgôb- ben spela varje torsdagsnatt, å då höll han sig i en fors, för han kunde inte spela annars. Men näcken kunde inte spela mer än varje mid- sommarnatt. När han spelade då, var det som sorg i melodin, för han var evigt fördömd. Han spe- lade på harpa. - Di som hade sett honom i sjön så sa di att han hade så långa armar med hår på. Så var han hårig både i ansiktet å på hu- vudet. Strängarna på harpan var av grön vass. Näcken var farlig. Det kan jag förstå, för om det var någon gång en skulle i sjön å bada, så / skulle en kasta en liten stålbit i sjön, för att inte näcken skulle kunna komma åt en. Han tog de som drunknade. Han sög ned dem till bot- ten, se'n släppte han dem aldrig. Han skulle va- ra efterhängsen på kvinnfolk, så om de gick så att han kunde locka dem till sig, så var de förlora- de. Om en nämnde namnet på näcken så blev han borta. Han ville inte visa sig då. "Sjöråa" rodde i en halv båt. Då kom hon så det stod vitt kring henne. Men se'n blev det oväder. Jag vet inte annat än hon levde ensam. "Källråa" skulle finnas i källor å dammar. Men hon skulle trivas bäst i djupa källor. Hur hon skulle se ut vet jag inte, för det var inte tal på detta annat än att barnen skrämdes.
folklekar.
Folklekarnas förekomst Nu för tiden förekommer inte folklekar här varken med eller utan sång. Det är alldeles bortlagt att le- ka. Men när jag var barn å i min ungdom, så hade en inte annat nöje. Det är bara skolbarnen som har lek för sig. Dessa lekar får de lära i sko- lan. I min ungdom så lekte man i stugorna - var man slapp in. Någon betalning behövde en inte att ge och någon traktering fick en inte. En del kunde att rynka på näsan åt att en kom, men bara en hade fått hålla på en stund så var en allt välkomna. Värre var det inte. Om julen så hade en "juldanser" i stugorna å då lekte en mest pantlekar å ringlekar också, om en / hade stort golv att röra sig på. Om sommaren så höll en till ute å lekte. Det kunde t.ex. vara vid "e rônse" /:gunga, med vil- kEn man gungade runt/. Eller på någon jämn backe. Då lekte en "änkeleken" å ringlekar. Om midsom- marnatten så var en på "messômmersvak" på något ställe, men då hade en spelman med. Då förekom både dans å lek. Att "gå med rocken" eller "oppsitterkvällar" mins jag inte till. Att inte ungdomen leker nu som förr beror på att de inte är såpass eniga, så att de kommer ihop. Så reser de till folkparkerna å danstill- ställningarna som finns i trakten. Så har ka- lasen blivit bortlagda, så det är aldrig sådana ungdomsbjudningar i hemmen nu som det har varit förr. Det blir för dyrt. Så nu samlas ing- en ungdom i hemmen utan om de skall få nå- got roligt, så skall de ut till en dansbana eller till en biograf. / De lekar som jag mins och som jag talar om lektes i min barndom och ungdom. Å det var så- dana som vi fick lära av de äldre, så de kom in- te från annat håll. Men en del kommer jag inte ihåg alla orden på. Modern går på golvet med sju sina döttrar, Alle va' di vite, ingen mors like - - - - - - - - - Det gick till så att de tog i en ring, så släpp- tes en pojk in i ringen, å han bugade sig för en jänta. Han tog henne med å satte sig. Så kom pojkarna den ene efter den andre å bjöd upp jäntorna å gick å satte sig med dem. Se'n kom det en å frågade hur det gick med dem å hur det var att vara gift å leva ihop. Då skulle de sva- ra. Det blev så mycket roligt. "Spräckareleken". - Deltagarna satt i en ring - par om par el. jänta å pojk. Så var det nå- gon som skrek: "dä spräcker." Då var det någon / som kanske sade: "Va fattes dä den du har då? Spräcker dä långt?" Då kunde ju den vräka till å säga något vad som helst. Det var inte så noga, bara de kunde ta till så att en fick roligt å fick skratta. Men så frågades: Vem spräcker du ef- ter? Då kunde jäntan svara: Ja' spräcker ef- ter Per /någon bland pojkarna i leken skulle det va- ra/. "Va fattes dä den du har da?" Å så bytte de make. Man gick bort å tog den en ville ha el. den en sprack efter. Så höll en på tills en leds- nade på leken. Det underliga djuret. Det stod ett underligt djur uti vår Herres hage. Det har stått där i femton år å gjort vår Herre stor skade. Den som skulle vara djur stod mitt inne i ring- en. När de slutade att sjunga så sprang det ut Så var det en utanför ringen som började att ja- ga det. Så fort "djuret" var inne i leken så var / det fredat, men så fort det kom utanför så blev det jagat tills det blev taget. En del kunde ju vara väldiga att springa, så de fick hållas med dem länge. Så var det en annan lek, men den mins jag inte vad han kallades. Deltagarna ställde upp sig i ring å höll varandra i han- den. Så gick en utanför. Rätt som det var knuf- fade han till någon i ryggen. Så lôt den springa ut, så sprang de åt var sitt håll runt le- ken. Den som kom först till öppningen i ringen fick stanna. Den andra fick slå någon i ryggen igen å börja samma besta (?). Bro, bro breda, broa ligger nere. Vad fattas brona, stockar å stenar. Ingen kommer här fram förrän han säger sin fästemans namn. Vad heter han? Femton oxar, en grå häst, det vill hon honom giva. För han vill så ha. / De skall varandra framföra. De lekande stod i ring eller gick runt. Två bil- dade en port genom att stå med höjda armar. Deltagarna gick genom den porten. De fällde ned armarna å stannade leken framför den de ville prö- va. Så fick han /hon/ svara/ vad käresten het- te. Se'n sjöng de en strof om dem. Domaredansen. Nu ska vi sjonge en domaredans; en domare är inte hemma. Alla de som i domardansen går, hans hjärta det leker å bränner. Somliga så ropar de hå hå hå, somliga så ropar de så så så, somliga så dricker de mjöder å vin, somliga sover de hos kärestan sin. Ja har du nu hos kärestan sovit i natt så skall du å ljuset le, lyse ôpp för din lock / å lyse ned för ditt knä, å det skall du å var man se, att detta är ett horeknä. Ett ljus hålles framför deltagarna. Om någon ler å visar tänderna så får han lägga pant. Ljuset fördes upp å ned framför ansiktet på den en ville ha att skratta. Jag vill minnas att man hade en inne i ringen som skulle prö- vas. På min tid hade de inte annat än en stic- ka att lysa med. Timmelituten. Här kommer timmelituten, tomma i snyten. Kajsa rôbb käringa skrôbb o.s.v. De höll varandra i handen å stod i ring. Så var det någon inne i ringen. Var å en hade fått ett namn å det skulle de minnas. Om de inte svarade rätt namn när de blev tillfrå- gade så kunde de få hålla på rätt länge. / "Käppen går". Samtliga deltagare var i samma rum närsom en, som stängdes utanför dörren, för han skulle gissa vem käppen låg på. En av deltagarna gick inne bland de andra med en käpp. Så sjöng de: käppen går, käppen går, låt den aldrig stilla stå. Så stannade han å låtsades skriva på golvet med käppen. Då var det någon som skrek: Nu ha du skreve nok. När han sedan gått en stund å de sjungit, lade han käppen på den som yttrat sig. Så frågade han den som stod utanför, på vem käp- pen vilade. Gissade han rätt så fick han gå in å en annan fick gå ut. Men gissade han inte rätt person, så fick han stå där tills det lyc- kades för honom. "Lånevarme." Deltagarna satt i en ring. De var parade till ma- kar. Så var det en som gick å bad att få "låna varme". Han gick från den ene till den andra å / sade: får jä låne varme. De svarade undan för undan: gå te näste granne, kanske han har varme. Så var det någon som skrek: Se, därborta ryker det! Då skulle han skynda sig dit å få varme. Medan passade deltagarna på att byta plats med varandra. Då gällde det för honom att vara kvick å få sig en plats med. Den som blev u- tan plats, fick gå och låna. Skära, skära havre. Vi skall skära havre, vi skall havern binda, det skall vara min käraste, var skall jag honom finna? Sôme går i aftonstund allt uti det klara månasken; de tar sitt ja tar mitt, då får de andra intet. Detta var en ringlek. De gick runt å sjöng. / På slutet tog de var sin make. Då var de ju alltid någon som blev över. "Att be i Pinkas barnsöl" Deltagarna satt runt omkring vid väggarna. Så var det en som var "pinka" å gick omkring bad i pin- kas barsöl. Han gick till den ene deltagaren efter den andre å sade: "jä skulle be i pinkas bars- öl". Då kunde den inbjudna fråga vad de skulle ha till mat på pinkas barsöl. Det frågades efter allt möjligt hur det skulle bli på det bröllopet, hur det stod till med bruden o.s.v. En del kunde fråga rent "utäkt". De hade mycket eländigt ###, för det var inte annat än prat med den leken, men roligt hade en, för det fanns de som var munviga. Å "pinka" fick lov att vara det också, om en skulle få något roligt. "Att be i pinkas slåtteröl." Han gick å bad som förut är omtalat. Så det gick till på samma sätt. Men sist kom han fram med en stor käpp eller stör å slog bort efter / benen på deltagarna med. Då fick de allt lov å hålla benen undan, för han slog till så att det kändes, om han kom åt. Så frågade han till sist vad de tyckte om "pinkas slåtteröl". Då hade de ju mycket roligt att komma med. Jag bär min dyna full av fjär. Jag bär en bunt fuller i fjär, vem skall vila uppå den? Den är ju min bäste vän, vi skall kyssas å klappas uppå den. Bunten lägges ned på golvet. Pojken tar en jän- ta å faller ned på knä. Så kysser han å klap- par henne. "Tjyvleken." Tjuv å tjuv det får du heta för du stal min bäste vän, men jag har den enda trösten, att jag får en a'n igen. tror ja, tralla la, / tror ja tralla la, ja, så tror även jag. Men vi skall inte skorna spara, vi skall låta marschen gå, pojkarna får inne vara, flickorna skall ut å gå, ut å gå på brandvakt ut å gå på brandvakt, ut å gå på brandvakt varenda lördagskväll. Vad skall man på balen göra som alls ingen jänta har? Jag skall mig en toddy göra se'n så röker jag cigar, tror jag tralla la, tror jag tralla la, tror jag, tralla la jag det tror även jag. / Fria på narri. Flickorna fick stanna inne. Pojkarna föstes ut. Så var det en som var inne å viskade ett pojk- namn till var å en flicka. Så var det en dörrvak- tare som skulle slippa pojkarna in å ut. När flic- korna hade fått kavaljärerna, så släpptes pojkar- na in en i taget. Han gick fram å bockade sig för en tös. Om det inte var den rätta, så vän- de hon baken till, å han fick gå ut igen. Om han tog fel mer än tre gånger, så fick han lägga pant. Det ståndar fyra flickor allt uti vår ring - - - - - - - - - - - - - Jag var med å lekte denna lek, men jag har glömt orden. Jag mins, att vi gjorde en ring å höll varandra i händerna. "Djuret å skytten". Deltagarna tog ihop i ring. Inne i ringen skul- le en av deltagarna vara. Det var "djuret". Utom / ringen stod skytten. Deltagarna sjöng: Dä ligger en skötte ner mä går'n, han skjuter dä djur, han inte kan få, släpp ut, släpp ut, dä djuret får väl rå. Då släppte de ut det djuret, å så satte skyt- ten efter det. Då blev det kappspringning. Men till slut så tog ju skytten djuret. _ En fattig änka jag på golvet går, med många döttrar å ingen måg. Vem skall nu min dotter ha? Han stämde upp å svara ja - du som andra. Sist tog de ihop å dansade med varandra. _ Vill du, vill, du, vill du med mig i marken gå? Jamen, jamen, jamen, / trettio sticker /strek/ skall där stå. För vart "vill du" ritades ett streck på golvet el. muren. Å för vart "ja-men" ritades ett streck - jag mins inte det var något annat. _ Uppå källarbacken, uppå källarbacken har jag en vän; uppå källarbacken, uppå källarbacken har jag en vän; vacker är han lustig är han, kvicker är han när han dansar; vacker är han, hurtig är han, kvicker är han när han dansar. Ett par pojkar eller jäntor var inne i ringen. De tog var sin ur ringen å dansade med ef- ter melodin. / "Änkeleken" brukade en leka om sommaren, för en skulle ha stor plats, när en lekte den. De ställde upp sig par om par efter varandra. En ställ- de sig framför leken å ropade ut det sista paret. Han skrek: Sista paret ut! Då sprang de framom leken å där började jakten. Den som ropade skulle försöka ta endera, innan de hun- nit råka varandra. Polsktexter. Vill du flå mina två vita märrar skall du få dig en bete med? Tulla - la - le lilla. Det var en lång trall efter. Jag mins att vi dansade efter den biten. _ Kejsarens dotter kom ifrån Rom, full en flaska med läkedom, många slags sorter, å många slags bär. Säll vart den flickan, / som glader är. Se'n blev det trall å en dansmelodi efter. _ Gôbben låg på omen, han var så ille kommen, böxra de ville inte hôlle - - - - - - - - - - - Så mins jag inte mer i detta.
folklekar.
Jag mins ett par lekar som jag mins från min barndom, som ungdomen lekte i stugorna, när de var ihop å skulle ha roligt. Du töcker fäll du är vacker, med det töcker inte jag; du töcker fäll du är vacker, men det tycker inte jag; för ängen är grön, å jäntan är skön, kom å valsa med mig, jag tycker om dig; för ängen är grön, å jäntan är skön, kom å valsa med mig, för jag tycker om dig. / När de sista repriserna sjöngs, så dansade paren i ringen med varandra. II. Tjuv å tjuv det skall du heta för du stal min ende vän men det skall ej annat vånda än jag får en a'n igen; tror jag trallala etc. III. En fattig änka jag på golvet går - - - - - - - - - - - - - Den mins jag de lekte, men jag kommer inte ihåg orden.
idrottslekar.
Två personer ställde sig litet sär från varandra så tog man ett rep å band om benen på dem. Så ryckte de å skulle få omkull varandra. De spann i taket, om de orkade. "Släcke ljuse". De band ett snöre om benen på den som skulle släcka ljuset, så gjordes det snöret fast i en stång i taket. Så band man en duk om ögonen på honom. Snöret var fast i benen å fast i stången. Så ställdes ett ljus så att han nätt å jämt kunde nå det. Han kröp på händerna framåt så långt han förmådde. Då kom han så högt med benen. Rätt som det var så orkade han inte hålla sig utan slang tillbaka. Det kunde bli ett styvt arbete. "Dra snôck". Det skulle vara en som ställde sig å var "axel." De andra vred runt honom. De / ställde upp sig i rad, hälften på den ena sidan om axeln å hälften på den andra. Se'n drog han runt så att de tog släng. Den ene efter den an- dre släppte taget med kamraten av farten å tumla- de kullerbytte. "Treppe trane". Det var två å två. De tog fatt i händerna på varandra å trippade runt. De spän- de sig bakåt å trippade runt runt.