KORPSKRIFTEN

...
Meny

Odens jakt

Berättare: Otto Larsson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"Pelle jägare" hade gjort något förfång så att han fick fara ikring i luften efter det han var död. Bror min sade bestämt att han hade hört den jakten, och jag har hört den ett par gånger. Men det var vissa år mellan jakten, så det var inte när som helst en fick höra henne. Och det var på natten som hon hördes. Det var häst- tramp, hundar skällde å skall small emel- lanåt. Jakten gick från norr till söder. Det var inte att få se något utan det bara hördes. Det var rädsla för den jakten, för en skulle va- ra rädd att en kom ivägen för henne. Han kun- de nog inte skjuta någon människa, men det var så att en kunde få men av det. Ortens benämningar på denna jakt: Pelle jägare / jakta, den fördömde jakta, den ridande jägaren. - Gammalt folk ville gärna tala om den. Det skulle vara något eländigt som den- ne jägaren hade gjort, så han fick fara över hela jorden å jaga. Å Gu' vet, när han skul- le få sluta.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Odens jakt

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //