KORPSKRIFTEN

...
Meny

djävulen.

Berättare: Otto Larsson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Pintorpafrun var ute för djävulen. Hon kom inte undan. Först dansade han med henne så att blodet spruta genom remhålen på skor- na, se'n tog han henne med hull å hår å stack henne i sin varme. Skam skulle ta en unge som hade trillat ned bakom en vedfamn å dött. "Varför tar du honom inte?" var det någon som sade till honom. Nej, svarade han, jag kan inte för di ha bett den avige böna /Fader vår/ över honom. Namn på djävulen: Överhôspen, djävulen, hôs- pen sjôl, Skam. Morfar hade sett Skam dansa på en hoggbac- ke /vedbacke/. Han hade gjort sig som en hare, men den haren hade hästhovar till / bakfötter. Han var med där de hade vilt liv. Han hade många sorters skinn att krypa i. Han kunde vara som en människa, men had had horn under hatten å rompa under rocken å en hov på den ene foten. Den mä horna skulle en allt akta sig för. det var inte farligt att han visa- de sig på andra platser än där de haft eller hade ont för sig.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: djävulen.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //