KORPSKRIFTEN

...
Meny

folklekar.

Berättare: Otto Larsson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Folklekarnas förekomst Nu för tiden förekommer inte folklekar här varken med eller utan sång. Det är alldeles bortlagt att le- ka. Men när jag var barn å i min ungdom, så hade en inte annat nöje. Det är bara skolbarnen som har lek för sig. Dessa lekar får de lära i sko- lan. I min ungdom så lekte man i stugorna - var man slapp in. Någon betalning behövde en inte att ge och någon traktering fick en inte. En del kunde att rynka på näsan åt att en kom, men bara en hade fått hålla på en stund så var en allt välkomna. Värre var det inte. Om julen så hade en "juldanser" i stugorna å då lekte en mest pantlekar å ringlekar också, om en / hade stort golv att röra sig på. Om sommaren så höll en till ute å lekte. Det kunde t.ex. vara vid "e rônse" /:gunga, med vil- kEn man gungade runt/. Eller på någon jämn backe. Då lekte en "änkeleken" å ringlekar. Om midsom- marnatten så var en på "messômmersvak" på något ställe, men då hade en spelman med. Då förekom både dans å lek. Att "gå med rocken" eller "oppsitterkvällar" mins jag inte till. Att inte ungdomen leker nu som förr beror på att de inte är såpass eniga, så att de kommer ihop. Så reser de till folkparkerna å danstill- ställningarna som finns i trakten. Så har ka- lasen blivit bortlagda, så det är aldrig sådana ungdomsbjudningar i hemmen nu som det har varit förr. Det blir för dyrt. Så nu samlas ing- en ungdom i hemmen utan om de skall få nå- got roligt, så skall de ut till en dansbana eller till en biograf. / De lekar som jag mins och som jag talar om lektes i min barndom och ungdom. Å det var så- dana som vi fick lära av de äldre, så de kom in- te från annat håll. Men en del kommer jag inte ihåg alla orden på. Modern går på golvet med sju sina döttrar, Alle va' di vite, ingen mors like - - - - - - - - - Det gick till så att de tog i en ring, så släpp- tes en pojk in i ringen, å han bugade sig för en jänta. Han tog henne med å satte sig. Så kom pojkarna den ene efter den andre å bjöd upp jäntorna å gick å satte sig med dem. Se'n kom det en å frågade hur det gick med dem å hur det var att vara gift å leva ihop. Då skulle de sva- ra. Det blev så mycket roligt. "Spräckareleken". - Deltagarna satt i en ring - par om par el. jänta å pojk. Så var det nå- gon som skrek: "dä spräcker." Då var det någon / som kanske sade: "Va fattes dä den du har då? Spräcker dä långt?" Då kunde ju den vräka till å säga något vad som helst. Det var inte så noga, bara de kunde ta till så att en fick roligt å fick skratta. Men så frågades: Vem spräcker du ef- ter? Då kunde jäntan svara: Ja' spräcker ef- ter Per /någon bland pojkarna i leken skulle det va- ra/. "Va fattes dä den du har da?" Å så bytte de make. Man gick bort å tog den en ville ha el. den en sprack efter. Så höll en på tills en leds- nade på leken. Det underliga djuret. Det stod ett underligt djur uti vår Herres hage. Det har stått där i femton år å gjort vår Herre stor skade. Den som skulle vara djur stod mitt inne i ring- en. När de slutade att sjunga så sprang det ut Så var det en utanför ringen som började att ja- ga det. Så fort "djuret" var inne i leken så var / det fredat, men så fort det kom utanför så blev det jagat tills det blev taget. En del kunde ju vara väldiga att springa, så de fick hållas med dem länge. Så var det en annan lek, men den mins jag inte vad han kallades. Deltagarna ställde upp sig i ring å höll varandra i han- den. Så gick en utanför. Rätt som det var knuf- fade han till någon i ryggen. Så lôt den springa ut, så sprang de åt var sitt håll runt le- ken. Den som kom först till öppningen i ringen fick stanna. Den andra fick slå någon i ryggen igen å börja samma besta (?). Bro, bro breda, broa ligger nere. Vad fattas brona, stockar å stenar. Ingen kommer här fram förrän han säger sin fästemans namn. Vad heter han? Femton oxar, en grå häst, det vill hon honom giva. För han vill så ha. / De skall varandra framföra. De lekande stod i ring eller gick runt. Två bil- dade en port genom att stå med höjda armar. Deltagarna gick genom den porten. De fällde ned armarna å stannade leken framför den de ville prö- va. Så fick han /hon/ svara/ vad käresten het- te. Se'n sjöng de en strof om dem. Domaredansen. Nu ska vi sjonge en domaredans; en domare är inte hemma. Alla de som i domardansen går, hans hjärta det leker å bränner. Somliga så ropar de hå hå hå, somliga så ropar de så så så, somliga så dricker de mjöder å vin, somliga sover de hos kärestan sin. Ja har du nu hos kärestan sovit i natt så skall du å ljuset le, lyse ôpp för din lock / å lyse ned för ditt knä, å det skall du å var man se, att detta är ett horeknä. Ett ljus hålles framför deltagarna. Om någon ler å visar tänderna så får han lägga pant. Ljuset fördes upp å ned framför ansiktet på den en ville ha att skratta. Jag vill minnas att man hade en inne i ringen som skulle prö- vas. På min tid hade de inte annat än en stic- ka att lysa med. Timmelituten. Här kommer timmelituten, tomma i snyten. Kajsa rôbb käringa skrôbb o.s.v. De höll varandra i handen å stod i ring. Så var det någon inne i ringen. Var å en hade fått ett namn å det skulle de minnas. Om de inte svarade rätt namn när de blev tillfrå- gade så kunde de få hålla på rätt länge. / "Käppen går". Samtliga deltagare var i samma rum närsom en, som stängdes utanför dörren, för han skulle gissa vem käppen låg på. En av deltagarna gick inne bland de andra med en käpp. Så sjöng de: käppen går, käppen går, låt den aldrig stilla stå. Så stannade han å låtsades skriva på golvet med käppen. Då var det någon som skrek: Nu ha du skreve nok. När han sedan gått en stund å de sjungit, lade han käppen på den som yttrat sig. Så frågade han den som stod utanför, på vem käp- pen vilade. Gissade han rätt så fick han gå in å en annan fick gå ut. Men gissade han inte rätt person, så fick han stå där tills det lyc- kades för honom. "Lånevarme." Deltagarna satt i en ring. De var parade till ma- kar. Så var det en som gick å bad att få "låna varme". Han gick från den ene till den andra å / sade: får jä låne varme. De svarade undan för undan: gå te näste granne, kanske han har varme. Så var det någon som skrek: Se, därborta ryker det! Då skulle han skynda sig dit å få varme. Medan passade deltagarna på att byta plats med varandra. Då gällde det för honom att vara kvick å få sig en plats med. Den som blev u- tan plats, fick gå och låna. Skära, skära havre. Vi skall skära havre, vi skall havern binda, det skall vara min käraste, var skall jag honom finna? Sôme går i aftonstund allt uti det klara månasken; de tar sitt ja tar mitt, då får de andra intet. Detta var en ringlek. De gick runt å sjöng. / På slutet tog de var sin make. Då var de ju alltid någon som blev över. "Att be i Pinkas barnsöl" Deltagarna satt runt omkring vid väggarna. Så var det en som var "pinka" å gick omkring bad i pin- kas barsöl. Han gick till den ene deltagaren efter den andre å sade: "jä skulle be i pinkas bars- öl". Då kunde den inbjudna fråga vad de skulle ha till mat på pinkas barsöl. Det frågades efter allt möjligt hur det skulle bli på det bröllopet, hur det stod till med bruden o.s.v. En del kunde fråga rent "utäkt". De hade mycket eländigt ###, för det var inte annat än prat med den leken, men roligt hade en, för det fanns de som var munviga. Å "pinka" fick lov att vara det också, om en skulle få något roligt. "Att be i pinkas slåtteröl." Han gick å bad som förut är omtalat. Så det gick till på samma sätt. Men sist kom han fram med en stor käpp eller stör å slog bort efter / benen på deltagarna med. Då fick de allt lov å hålla benen undan, för han slog till så att det kändes, om han kom åt. Så frågade han till sist vad de tyckte om "pinkas slåtteröl". Då hade de ju mycket roligt att komma med. Jag bär min dyna full av fjär. Jag bär en bunt fuller i fjär, vem skall vila uppå den? Den är ju min bäste vän, vi skall kyssas å klappas uppå den. Bunten lägges ned på golvet. Pojken tar en jän- ta å faller ned på knä. Så kysser han å klap- par henne. "Tjyvleken." Tjuv å tjuv det får du heta för du stal min bäste vän, men jag har den enda trösten, att jag får en a'n igen. tror ja, tralla la, / tror ja tralla la, ja, så tror även jag. Men vi skall inte skorna spara, vi skall låta marschen gå, pojkarna får inne vara, flickorna skall ut å gå, ut å gå på brandvakt ut å gå på brandvakt, ut å gå på brandvakt varenda lördagskväll. Vad skall man på balen göra som alls ingen jänta har? Jag skall mig en toddy göra se'n så röker jag cigar, tror jag tralla la, tror jag tralla la, tror jag, tralla la jag det tror även jag. / Fria på narri. Flickorna fick stanna inne. Pojkarna föstes ut. Så var det en som var inne å viskade ett pojk- namn till var å en flicka. Så var det en dörrvak- tare som skulle slippa pojkarna in å ut. När flic- korna hade fått kavaljärerna, så släpptes pojkar- na in en i taget. Han gick fram å bockade sig för en tös. Om det inte var den rätta, så vän- de hon baken till, å han fick gå ut igen. Om han tog fel mer än tre gånger, så fick han lägga pant. Det ståndar fyra flickor allt uti vår ring - - - - - - - - - - - - - Jag var med å lekte denna lek, men jag har glömt orden. Jag mins, att vi gjorde en ring å höll varandra i händerna. "Djuret å skytten". Deltagarna tog ihop i ring. Inne i ringen skul- le en av deltagarna vara. Det var "djuret". Utom / ringen stod skytten. Deltagarna sjöng: Dä ligger en skötte ner mä går'n, han skjuter dä djur, han inte kan få, släpp ut, släpp ut, dä djuret får väl rå. Då släppte de ut det djuret, å så satte skyt- ten efter det. Då blev det kappspringning. Men till slut så tog ju skytten djuret. _ En fattig änka jag på golvet går, med många döttrar å ingen måg. Vem skall nu min dotter ha? Han stämde upp å svara ja - du som andra. Sist tog de ihop å dansade med varandra. _ Vill du, vill, du, vill du med mig i marken gå? Jamen, jamen, jamen, / trettio sticker /strek/ skall där stå. För vart "vill du" ritades ett streck på golvet el. muren. Å för vart "ja-men" ritades ett streck - jag mins inte det var något annat. _ Uppå källarbacken, uppå källarbacken har jag en vän; uppå källarbacken, uppå källarbacken har jag en vän; vacker är han lustig är han, kvicker är han när han dansar; vacker är han, hurtig är han, kvicker är han när han dansar. Ett par pojkar eller jäntor var inne i ringen. De tog var sin ur ringen å dansade med ef- ter melodin. / "Änkeleken" brukade en leka om sommaren, för en skulle ha stor plats, när en lekte den. De ställde upp sig par om par efter varandra. En ställ- de sig framför leken å ropade ut det sista paret. Han skrek: Sista paret ut! Då sprang de framom leken å där började jakten. Den som ropade skulle försöka ta endera, innan de hun- nit råka varandra. Polsktexter. Vill du flå mina två vita märrar skall du få dig en bete med? Tulla - la - le lilla. Det var en lång trall efter. Jag mins att vi dansade efter den biten. _ Kejsarens dotter kom ifrån Rom, full en flaska med läkedom, många slags sorter, å många slags bär. Säll vart den flickan, / som glader är. Se'n blev det trall å en dansmelodi efter. _ Gôbben låg på omen, han var så ille kommen, böxra de ville inte hôlle - - - - - - - - - - - Så mins jag inte mer i detta.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: folklekar.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //