Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Råttor
På Tomasmässan tre dagar före jul skulle de ställa bort råttorna. Då var det någon som klädde sig fin och läste något för dem. De skulle bli borta hela året på det sättet. Annars så brukade de säga att om det var någon som fick gå bort ofägnad under julen så skulle råttorna bli elaka vid dem. Då skulle de ta allt vad de hade i bodarna så att de inte hade något för att de var snåla under julen.
Utan titel
Dess värre vet jag mycket litet om skördearbetet i V. Tunhem ävenså om tröskningen. Jag endast vet att alla nekar skulle läggas med rotändan åt ladväggarna. Detta för att råttorna icke skulle äta upp säden. Tröskningen i äldre tid skulle vara avslutad om möjligt före jul. Man steg upp kl. 3 på morgonen som kallades att tröska otta. En ell. fler havrenekar med den bästa havren skulle fråntagas vid tröskningen till julkärve åt fåglarna. Gökotta har jag icke hört talas om förr än på senare tid. Den firas mäst här i göteborgstrakten Kristi himmelsfärdsdagsafton. I Tunhem skulle man och vara ute om afton men det kallades att höra då räven lärde sina ungar att tala.
Skrock och vidskepelse
Ja tjänte hos en bonne, de va i Kvarnkärr här oppe i Tjällmo, å di hadde så mycke tocke där för sej. Di stöpte ljus förr i tin te jul. Å då gjorde di tocka där grenljus, å de ena ljuset de skulle brinna om julnatta, å sen skulle di släcka de å tänna de nästa. Men de tredje ljuset de skulle en inte röra. Bonnen sa te mej: »De där ljuset, de ska du gömma». — »Varför de», sa ja. »Joo, i vår, när du plöjer, så ska du smörja oxemanka mä de, så får di allri ont i manka».
Vårarbete
Ture och Tyke, det var såningsdagarna för havre. Rågen sådde de om hösten. När de bakte till jul skulle de gömma en kaka, en skulle stickas ner i sädbingen och gömmas till våren, så skulle dragarna ha den och äta, innan de börja vårarbetet. Det skulle vara en stor tjock kaka. Det skulle alltid lämnas lite i gödselstan. De fick aldrig skotta den, utan det skulle lämnas lite kvar. Men vad det skulle vara för vet jag inte. Om de sådde och inte sådde jämt, utan det blev en fläck som inte blev sådd på, så skulle det bli sorg innan årets slut. Alltid skulle de sopa så väl runt kring åkrarna, så att där inte fick ligga något korn utanför åkern. Det kallte de, att de skulle "göra ikring åkern". Det var väl för att de skulle ta vara på allt väl.
Adolf Andersson
AP:s hemman. Areal. Gårdar i byn. Dikning. Stenborttagning. Köp och försäljning av gården. AP är invalidiserad pga utsliten höft. Missväxt på mossar; ej fullföljt dräneringsarbete. Kostnader för täckdikning och husrenovering. Färre invånare i Målbäck nu. God bysämja. Gå i sällskap till fest i Mormorsgruvan. Pga invalidisering måste AP ibland åka bil; tycker inte om buss. Släkt- och grannkalas med mycket mat. Gubbarna söp mycket till jul. Hugga ved och köra till Linköping; ersättning. Brännvinspris. Dagsverkslön. Rå. Knackningar på ruta. Vålnader. En skärkista fräste på kvällarna.
Djurs, växters och föremåls språk
När vildgässen reser, bildar de liksom en triangel. Det är detta som kallas Odens jakt . När det låg fjädermoln längs ån, sa de gamla: "Arka bygger med strömmen " Det skulle då bli regn. En korgmakare som förr bodde hos oss fjorton dagar på året och gjorde potatiskorgar, kunde förutspå årets väderlek efter Vintergatan i augusti. Var det var ett litet glip emellan stjärnorna, pekade han ut "Gröagatan", jul och midsommar. Regnade det sjusovardagen, blev det sju veckor regn. Regnade det Bönesöndagen kunde Ågårda- och Hinnaredborna hänga upp sina krokar, årderkrokar, för då blev det regn i tre veckor och sen vår. "Om det regnar på Galle, växer korn på Halle."
Tomtens älskog.
Då man förr hade tomtegubbar, lämnades alltid en kärve av vart slag säd, som man tröskat, åt »rigubben», att han inte om vintern skulle behöva lida nöd. Lördagkväll förde man gröt och mjölk åt honom och till julen julgröt. Han brukade sikta mjöl. På ett ställe hade de ock en sådan där gubbe, och en gång sade pigan åt honom, att han skulle få komma och sova med henne, ifall han skulle hjälpa henne att mala malt på handsten. Han kom och malde och var så nöjd sedan, när han tänkte på natten, att han sjöng: »Mala, mala mojna, hela julnatten får jag en liten kojna.» Nå, då det blev kväll sedan, och han änteligen skulle komma och få det han skulle ha, så vände flickan baken emot, så att han inte kunde göra något. Det blev inte något vidare sedan.
Lucia
På lussedagen brukade de gå upp i ottan vid 2–3-tiden. Då skulle de först ha en sup och en smörgås. Se'n var manfolket ute på logen och ottetröskade. De hade en gryta på logen som de eldade i så att de såg. Vid femtiden var det ottefrukost. Då skulle det vara sovel av alla slag. Om de inte hade slaktat allt till julen så gjorde de det färdigt då. Efter lusse var det ingen som slaktade. Om de hade slakten gjord förut, så gick de ut på vedbacken när de hade ätit ottefrukosten. Då högg de färdig all julveden. Vid niotiden fick de frukost igen. Sedan fram på dagen brukade de lägga sig och sova, och det kunde ju behövas. Korna skulle ha var sin havrenek på Lussemorgonen, och när man gav dem den, så skulle man tala om för varenda ko att det var Lusse.
Familjelivet. Hemmet
Alle när som på en geck te körka om sönda- gera. När di kom hem, så tala di nu va ingångs- ol prästen hade te predikan. Å somme kunne mest sette å tale om hele predikan. Dä va mö resonemang om predikningna mänsker emella i forne dagar. Di sang å di las i hemme. Bibel å psalmboka låg allt för än på bole i stug- gera den tia. Men nu är hele denne årninga borte. Dä finns inte nô kvar. Å ja' ha in- te sett e jul på tretti år som ho va förut.
Annandag jul
Annandag jul på morgonen brukade de gå med lju- sa stjärnan. Det var jag med om flera gånger. Vi var en hel hop i följe som 'gick mä ljuse stjärna'. Det var både jänter å drängar med. Så hade vi en med, som kallades för 'pajas'. Han var svart som en sotare i an- siktet å bar en stor påk med sig. Han skulle vara med å freda dem som bar ljusa stjärnan så att inte någ- ra kom fram å tog den. Han var den som förde ordet å ställde till så att det blev roligt. Till stjärna ha- de vi ett såll. Den som bar det gick först å bar det bred- vid honom gick en annan å vevade så att sållet gick runt. Det lyste så grant då. Så gick vi in i stu- gorna på detta viset å sjöng julvisor å psalmer. Vi kunde hinna med flera stugor innan det blev ljust. Vi blev trakterade. Vi tiggde inte, utan / det var jämt för roskull som vi gick så. På natten till annandagen 'gick vi å môke i fjusen'. Vi gjorde så fint, 'môka ut' all gödsel, sopade å gav kreaturen. När det var gjort så gick vi in i stugan å talade om att vi hade 'môka'. Då fick vi traktering å blev så vänligt mottagna. Men så var det på som- liga ställen som de var förargliga mot en när en kom in å talade om det. Mins att vi kom in till en gub- be, som svarade att 'vi ha inte skete nô i denne stôga denne jula'. Då gick vi tillbaka å hävde in en stor hög med dynga i lagården å gjorde det vär- re än det var förut. Se'n mins jag inte att vi ha- de något mer för oss på annandagen.
Lucia.
"Lussatta" var som jul. För på den morgonen skulle vi äta så mycket som stod till. Men de kalasade mest för sig själva den morgonen. De låg nästan å vaktade på varandra för det var roligast att komma först upp å koka kaffe å bjuda på. Det var någon av de yngre fruntimren som gick upp å koka- de kaffe å bjöd på. Den andra låg till dess att de hade blivit bjudna på kaffe. Men se'n blev det fart på dem. Mor i huset ställde fram all slags mat som hon hade ställt iordning kvällen förut. Den dukades opp på bordet å så satte de sig intill å åt. Det var all slags korv, kött, fläsk, bröd ost, brännvin å glögg. "Å dä ä säkert att di åt som om de allri hade sett mat för." Karlarna sma- kade på "lussebrännvinet". Glöggen fick både karlar å fruntimmer av. Barnen fick också några droppar. Men för det mesta var det ett farligt supande på lusse. / För då brukade allt karlarna gå till varandra också å smaka på varandras "lussebrännvin." Kreaturen skulle ha litet bättre på lussemorgon. De fick hö, eljest var det ju inte så vanligt att de fick så god spis. När allt var över##stat, så gick vi å la- de oss en stund å vilade till dess det började bli da- ger. Stugan var som vanligt. För då hade vi inte bör- jat att "hövsa" till julen ännu. När jag blev äldre, så började de att klä sig vita de som bjöd på kaffe å det skulle vara "Lucia." Men i min barndom förekom det inte, som jag vet. Hörde talas om, att de hade sådant för sig i städerna.
Julseder
Ja ha hört berättes itå gammelt folk, att di satte sej på gôlve om julekväl i e' ra å kasta skora över hôve. Som skon vände sej då, därifrå skulle den blivande komme. På anda jul bruka di vesst å narre varandre också. Å di kunne narre rätt våghalsat också. Som t.ex. ve Granbäck, där di narra en gammel gôbbe ôpp för en lång stege, så att dä va tur, att han inte slog ihjôl sej. Så berättas att di sjöng andasotta, å då hade di e lökte mä sej som likna e stjärne; den kalla di för ljusa stjärnan. Dä va som två stecker i kôrs å ett hôl mett igenom dôm, å en stake i bôtten. Änne också hade di e vanli fyrkanti lökte mä ljus i. I si- jera va dä vanlit kartongpapper, å i dä va dä en hel hoper fi- gurer utskôrne, Häster å fôlk. I sällskap va di tre vise män- na mä; di va så granne, judan mä pongen, som tiggde, å ett par herder. Alle feck di brännvin å kalas. Penningera, som di tigg- de skulle di ha te balera på jula.
Budbringer for de underjordiske ("Dild er død")
Då hulderkjærinja skull bake te jul.
De lei snart te jul, å dei skull te bake julkaken på Teiset. De va tieilla i bakaråmna, å på bora hillt dei på baka kaken. So kåmm der eit tå kvinnfålkå inn å tala om de ho ha haurt nåkkånn åvai huså so ropa: "Sei na Gurå at n Eistein bleiv i elven i dag". Mæ di same haur dei eitt kvinnfålk so sætte ti eitt skrek inne der, å i same blenkja haur dei ao at de datt eit deitrog nei gølve. Då vart dei var eitt ondele fint lite kvinnfålk mæ langt gult hår so flagra atti vere mæ di same ho for ut ijenå døra. De va kjærinja hass Eistein so va blevinn i elven, so va inne der. Å ho skull ao bake julkaken sina, då dei andre baka te jul. Men då ho fekk dennane tiena, vart ho so grøtele harm at ho sætte ti eitt skrek å slæfte deitrøgje sett åt gølva.