Transkriberad uppteckning

Annandag jul på morgonen brukade de gå med lju- sa stjärnan. Det var jag med om flera gånger. Vi var en hel hop i följe som 'gick mä ljuse stjärna'. Det var både jänter å drängar med. Så hade vi en med, som kallades för 'pajas'. Han var svart som en sotare i an- siktet å bar en stor påk med sig. Han skulle vara med å freda dem som bar ljusa stjärnan så att inte någ- ra kom fram å tog den. Han var den som förde ordet å ställde till så att det blev roligt. Till stjärna ha- de vi ett såll. Den som bar det gick först å bar det bred- vid honom gick en annan å vevade så att sållet gick runt. Det lyste så grant då. Så gick vi in i stu- gorna på detta viset å sjöng julvisor å psalmer. Vi kunde hinna med flera stugor innan det blev ljust. Vi blev trakterade. Vi tiggde inte, utan / det var jämt för roskull som vi gick så. På natten till annandagen 'gick vi å môke i fjusen'. Vi gjorde så fint, 'môka ut' all gödsel, sopade å gav kreaturen. När det var gjort så gick vi in i stugan å talade om att vi hade 'môka'. Då fick vi traktering å blev så vänligt mottagna. Men så var det på som- liga ställen som de var förargliga mot en när en kom in å talade om det. Mins att vi kom in till en gub- be, som svarade att 'vi ha inte skete nô i denne stôga denne jula'. Då gick vi tillbaka å hävde in en stor hög med dynga i lagården å gjorde det vär- re än det var förut. Se'n mins jag inte att vi ha- de något mer för oss på annandagen.