Transkriberad uppteckning

Då man förr hade tomtegubbar, lämnades alltid en kärve av vart slag säd, som man tröskat, åt »rigubben», att han inte om vintern skulle behöva lida nöd. Lördagkväll förde man gröt och mjölk åt honom och till julen julgröt. Han brukade sikta mjöl. På ett ställe hade de ock en sådan där gubbe, och en gång sade pigan åt honom, att han skulle få komma och sova med henne, ifall han skulle hjälpa henne att mala malt på handsten. Han kom och malde och var så nöjd sedan, när han tänkte på natten, att han sjöng: »Mala, mala mojna, hela julnatten får jag en liten kojna.» Nå, då det blev kväll sedan, och han änteligen skulle komma och få det han skulle ha, så vände flickan baken emot, så att han inte kunde göra något. Det blev inte något vidare sedan.