Transkriberad uppteckning

Ja ha hört berättes itå gammelt folk, att di satte sej på gôlve om julekväl i e' ra å kasta skora över hôve. Som skon vände sej då, därifrå skulle den blivande komme. På anda jul bruka di vesst å narre varandre också. Å di kunne narre rätt våghalsat också. Som t.ex. ve Granbäck, där di narra en gammel gôbbe ôpp för en lång stege, så att dä va tur, att han inte slog ihjôl sej. Så berättas att di sjöng andasotta, å då hade di e lökte mä sej som likna e stjärne; den kalla di för ljusa stjärnan. Dä va som två stecker i kôrs å ett hôl mett igenom dôm, å en stake i bôtten. Änne också hade di e vanli fyrkanti lökte mä ljus i. I si- jera va dä vanlit kartongpapper, å i dä va dä en hel hoper fi- gurer utskôrne, Häster å fôlk. I sällskap va di tre vise män- na mä; di va så granne, judan mä pongen, som tiggde, å ett par herder. Alle feck di brännvin å kalas. Penningera, som di tigg- de skulle di ha te balera på jula.