Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Det blev ”gast” av alla som blev mördade. Om det var stora eller små, så blev det gast av dem. Gasten grät ett i allt och fick aldrig ro. Det fanns gastar i bäckar, och i älven hördes gasten ibland.
Bondens år
Vårarbete: Frågor 1. Sådden borde ske mellan 12 å 18 maj. ”Den som sår efter Urbani ti (25 maj) han får ax men intnô i”. Linet borde sås på Eriksdagen (18 maj.) 2. Då den gula sädesärlan kom, var tiden inne att så. Den kallades också ”körfuggeln”. Hon ropade ”kör kör! 4. Februari månad visade hur väderleken skulle bli under sommaren. Om feb. var torr, blev sommaren torr, och tvärt om. Från det håll det blåste då sjön gick upp, från det hållet skulle braxen komma då den lekte. Om grågåsen kom tidigt blev det tidig vår. 5. Man lämnade alltid litet gössel kvar, ”till frö” sade man. 6. Det var ett gott tecken om det var kallt och blåste ifrån norr. ”Den som sår i päls å tröje han får skörde mä nöje”. Sådde man i skjortärmarna dålig skörd. 7. Bäst att börja sådden en måndag, och på morgonen. 9. Bäst att så i ny. 13. Linet skulle kvinnorna så, eftersom det var de som arbetade med det. Rengöring, spinning, vävning. 18. Om man glömde att beså en fläck, så sade folk att man man lämnade en ”grav” efter sig. 21. Om något stort brott hadde begåtts på något ställe på åkern där växte ingenting efter. / Slåtter och skörd. frågor. 27 Hälst började man slåtten på en måndag. Och då klövern var i full blomning. 28. Karlarna voro klädda i blaggarnsbyxor och kvinnorna i blaggarnssärkar, och en underkjol. 38. Om man fick en ”uddanek” sades man fick en horunge. 42. Om någon fick ont i ryggen under arbetet, sade man han eller hon hadde fästmö eller fästman. 45. Potatisen borde vara upptagen till Meckersmäss å marten. Ävenså havren Rovorna litet senare. 47. Då skörden var inbärgad fick man Skårgås, = Sandostsmörgås. Tröskning. 48. Lovisa kallades då man tog slagan och klämde över nacken över någon nybörjare, så att han skrek. ”Ja ska läre dig sjonge lovisa”, sade man. 51. Man tröskade ej på kvällarna för att ej oroa tomtarna. 52. Tröskningen skulle vara avslutad i god tid före jul. 55. Om Lussotta skulle man börja tröska kl. 3, å då fick man sup, ost å limpa. Jakt. 57. Bössan blev skämd tre år om man sköt en kattuggla. även att skjuta på ”fläck” (på en vägg) var ej bra. 58. Om man hadde en levande orm i bösspipan och sköt ut den. 59. Omtog ”brödet” då man gick till nattvarden, och sköt på det sedan. 61. ”Gasten” kunde man icke skjuta utom med silver i pipan. / Fiske. 62. Om man tog en ”dopping” (lom) eller rutten fisk och lade framför ingången på en ryssja eller mjärde, så gick ingen fisk in i ryssjan. 63 Man skulle spotta på masken då man metade. 64. Man fick ej svärja då man fiskade. Om man mötte ett fruntimmer då man gick på fisketur, så betydde det, olycka, så framt hon ej hadde haft tre oäkta barn. Man skulle spotta tre gånger efter fruntimmersmöte. 65. Första metardagen var kristihimelsfärdsdag, och då allöven voro stora som små råttöron. Mörten och braxen lekte då enbuskarna blommade. Husdjuren. 72. För att skydda husdjuren mot trolldom borrade man in ett ormhuvud i tröskeln på ladugården och gjorde tjärkors över dörren. På Urbanusdagen gingo byns ungdom på alla höga berg, och blåste i lurar och bockhorn och ropade ”Urbanus tag in dina hundar för nu är korna i vall” Urbani hundar = vargarna) Olof Hagberg Årnäs Brunsberg
100 frågor
1/ Jag har inte hört något om "Pelle Jägare" nu på många år. Det är många Herrans år sedan jag hörde honom i skogen häruppe. Det var en kväll. Men det lät som om det hade varit full luften i hundar. Somliga av dem skällde fint å andra grovt. Det var ett fasligt väsen i luften, när han var ute. Vet inte vad det kunde vara. Men mor sa' att det var "Pelle Jägare". 2/ Jag har inte hört talas om att näcken var helt som en häst, men han skulle ha bakben som en häst å häst- svans. 3/ "Lucifers" släkte var ett ont släkte som regnade ned från luften. Alla onda väsen hörde dit, tomtgubbar, skogs- rået, näcken å alla de andra. De skulle kunna bli män- niskor, om någon ville byta med dem, eller om de kunde lura någon till sig. / Det skulla allt vara i en annan socken, som trollen höll på att fägna sig med julöl ut ett "dryckeshorn". När de höll på så kom det en ryttare som skulle fa- ra till kyrkan. "Trôlla" stannade hästen för honom å så gav de honom att dricka ur en bägare. Men han drack inte utan kastade ut det som var i bägaren. Så red han fort därifrån å behöll bägaren. "Trôlla" sprang efter å skrek å skulle ta honom, men då skrek ett troll från ett berg, att han skulle "ri tvärt över tôrvera". Då red han ned på åkern å då blev trollen efter. Så hörde jag sagan av mor. 7/ "Fôlk geck vilse. Å dä berodde på att di kom ut för skogråa. Dä va ho som feck skulla te dä". 8/ Vättar har jag inte hört talas om på den här trak- ten. 9/ Det var en gubbe i Källtegen, som hade "Spertus". Han hade den i en silverdosa. Det skulle vara en "dra- gare", som drog till den person, som hade den. "Spertus" såg ut som en lysmask. 12/ Det var mycket tal om "gasten". Jag mins att vi blev / skrämda för den när vi var barn. Det var något som for i luften å bräkte som ett får. Det skulle vara "gasten". Somliga kallade det för "hôresegöken". Det skulle inte vara så bra om den for över en. Men så hörde jag ock- så talas om att alla som tog livet av sig eller omkom, blev "gastar" till den tiden som de skulle ha dött en van- lig död. Den tron hade allt de gamla mycket för sig. 13/ Ett barn som blivit mördat kallades "fante". 14/ Jag har inte hört att maran ser ut som en katt. Det skulle allt vara en människa, som var "mara". När jag var i Amerika, så fick jag maran på mig en natt. Å det var som om de skulle ha lagt en stor "klomp" på bröstet på mig. 18/ De tog vara på ormskinn å kokade. Så skulle det smör- jas på, när en orm hade bitit. "Älmetjära" hade de ock- så. De tog "älmer" på träden å hade i tjära å rörde ihop. Det var bra att binda silke över där ormen hade bitit. 19/ Om en bröt av ett ben, så skulle en röra ihop fin filspån i deg å äta. Filspånet skulle gå genom / kroppen å till det brutna benet, å så skulle det gro ihop det. Så skulle en lägga gröt på för att "svôl" skulle gå ur. 23/ Benämning på engelska sjukan: rise, älta. 25/ Jag har inte sett att någon lånat mull eller ben från kyrkogården, men det var tal på det i mors barndom. Då hörde jag sägandes att sjuka gick å lånade ben om natten å låg på för att de skulle bli friska. Men jag tror inte att de fick ha dem hemma mer än i två nät- ter. Om de behöll det tredje natten, så kom den döde å tog igen det. 26/ Med en människas vård menas att en "ser valn för henne". Hon visar sig på en plats där hon i värkligheten inte är. 27/ En har ju trott att själen har varit borta från krop- pen med drömmen. En kan ju drömma att en är långt bort. 28/ Mor talade om, att hon hört talas om av sin farmor, att de flyttade kyrkklockorna från "Körkudden" till Svaneholm. Det var på vintern, så att de begagnade släde. Men "valles" det var, så brast isen å den ena / klockan for i sjön. Ingen kunde få upp den. Å där skall hon ligga ännu. De for över Mellansvan. Lillklockan skall hänga i kyrkan. Hon säger, när de ringer med hen- ne: "Tôrsten Långben, Tôrsten Långben, min make lig- ger i Mellansvan. 29/ Om en ekorre springer tvärs över vägen där en går fram skall det betyda sorg eller olycka för en själv eller någon an- nan i huset. När "kattugglan" kommer inpå väggar- na å skriker, så skall hon vänta lik. I fjol höst dog en bonde i Hallanda. Pojken i huset hade fångat en "katt- uggleonge" i ett träd invid stugan. Den hade han i en bor. Så en dag kom en granngumma å fick se den. "Den där skall du släppa ut", sade hon, "för den bådar inte något gott. Det betyder att någon skall dö". Det var inte många veckor därefter förr än husbonden i huset dog. Det var inte farligt förr än ugglan kom intill gården. När "säsärla" kom fram, så var det våren. Göken skall vara här fram i maj. Om han gal på bar kvist, så blir det hårt år. När han får höra brynstic- kan mot lien, så flyttar han å slutar gala. / När "marskråkan" kommer, så går det an att äta "spe- kekött". Det skulle också gå an att skjuta den kråkan å äta. 30/ De kastade kvistar på det ställe där någon dött. Hö- gens benämning: "ôffervål, vål". 40/ Se särskild uppteckning efter samma sagesman ang. of- ferkälla. Uppt. anm. 43/ Prosten Göransson skulle ha varit i skola i "Witten- berg". Å där fick han lära, så att han kunde binda pesten å driva bort satan. Han var prost i Gillber- ga. 44/ Den som slaktade hästar kallades "puke" eller "rac- kare". 45/ Benämning på en utgammal häst: "Höstkrake", "en ut- gammel utlevad hästkrake". 48/ Har inte hört talas om damm eller bäck vari kvinnorna ba- dat för att bli fruktsamma. 49/ De äldre brukade inbilla barnen att de små barnen kom från skogen, att en käring kom med dem eller att det var storken som kom flygande med dem. / 50/ Något av barnen skulle uppkallas efter förfädren. Det skulle vara tur med det för släkten. 52/ Det var "jättekôna" som kom å bytte till sig barn. Det barn som hon lämnade i stället kallades "bortbyting". - Se tidigare uppt. eft. samme sagesman. Uppt. anm. 54/ Det skulle inte båda något bra, när kreaturen dog. Men jag vet inte något särskilt om det. 60/ Se uppt. från sagesman i Hallanda, Uppt. anm. 62/ Se uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 63/ Om det blev en obesådd fläck i åkern så skulle den dö under året, som sått åkern. 68/ Se tidigare uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 69/ Om säljaren tog i kon, innan köparen ledde henne från går- den, så längtade hon. Men kon fick komma in till spi- sen först, innan hon leddes in i lagårn, å då trivdes hon. 73/ Julgrisen slaktades omkt. 14 dagar före jul och kunde man tog den tre veckor före jul också. 75/ Se tidigare uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 86/ "den som sår efter min tid får korta strå å itnô i, sade / Urbanus. 99/ om "nôrrskene" trodde de att det var så stora fiskstim i havet, så att de glänste lång väg. 100/ På påskkvällen har de eldat på bergen och vid sjöar- na, men inte under annan kväll på året. De eldarna kal- lades för "påskeller". På Ranneberget brukade de elda "påsk- el" om påskkvällen för i världen. Det var ungdomar från gårdarna här. De drog ihop enris å torr ved å tände en stor eld, som lyste långt.
("Ole Svensas sten") Naturföremål. Gastar
I Kallsund e de e sten, som kallas Ole Svensas sten. Å under den sten e go plass te en eller to, om så skulle vare. Där lå Ole Svensson emellanåt, när han va ude me backer. Å di säjer att fästa te båden va så lång, att han bela den om ena foden. Men så kom de folk å skoja me honom. Då talte han om, att om han först bela fästa om foten å så pessa över fästa, så hadde trollen inga makt över honom. Unner stenen e tätat me tång, så där e blitt tätt.
Trollgubbar. Fin i Tvärred.
I min ungdom såg jag ofta trollgubben Fin och tala med honom också. Men icke tror jag han kunde trolla precis, fast han hade fått rykte om sig att vara mycket trollkunnig. Han var emellertid illmarig och förslagen och kunde skrämma upp folk och därtill hade han en gumma som i detta fall icke var sämre än Fin själv. Nästan alltid när man kom dit i något ärende, var han borta, men väntades snart hem, emedan han hade ”på känn” att någon ville söka honom, sade hans hustru. Hon fråga noggrant ut vad det var för ärende, in i minsta detalj, t.o.m. huru mycket brännvin man hade med sig, om man gått stora vägen, ”rättövervägar igenom skogen” o.d. Allt detta stod Fin i rummet intill och hörde. När han tyckte sig hört nog gick han ut genom en bakdörr, gjorde en sväng om stugan och kom in i rummet. För det mästa var det ingen överraskning att det kommit främmande. Ibland kunde han säga: ”Jasså du är här allt, jag tyckte jag såg dig hemma för bara några timmar sedan, men du har väl gått den eller / den genvägen.” Eller också: ”Jag tänkte du kom hit i går, eller i dag på morgonen, men när du aldrig kom, var jag tvungen att gå dit eller dit. Jag såg du gick vilse i skogen,” o.s.v. Ibland tala han om precis vad ärende man hade, att man länge tänkt gå till Fin men ej kommit sig för m.m. Allt hade han naturligtvis hört förut under den besökandes samtal med hustrun. Under de senare åren gick Fin någon gång till Tvärreds kyrka. När han gick in i kyrkan och kom i dörren, slog han alltid armarna i kors över bröstet, och under gudstjänsten satt han liksom frånva- rande och tänkte på annat. Ibland hände det att han gick ut när prästen hållit halva predikan. Under det han gick ut, mumla han något för sig själv och slog åter armarna i kors då han gick genom dörren. Somliga sade att han var så ”led” så han gjorde detta för att visa att han höll fast vid den lede och ej ville ha något intryck av Guds ord. Andra sade att han gjorde detta för att vara originell, visa sig som en trollgubbe, andra åter mena att han helt enkelt icke rådde med att stanna inne över en predikan, eftersom han avsvurit sig all gemen- skap med Gud och hans ord. Vid Fins död spöka det aldeles förskräckligt och flera år / därefter hände det att personer hade svårt för att komma förbi Fins. Ibland sågo de en svart hund springa där, ibland en gubbe liknande Fin, ibland åter dåna det som åskan uppåt stugan, eller körde skarpt med vagn, skratta, hoja o.s.v. Ett par karlar hade varit i Borås på en marken och köpt en häst, vilken de bundit vid den hästen som drog kärran. Det var nära midnatt då de kommo till Fins. Komma ett litet stycke därifrån börja hästarna frusta och ville ej framåt. Den nyköpte hästen var aldeles ifrån sig och ville slita sig lös. Männen förstodo det var något ”jänke” de sågo, eftersom de voro mitt för Fins och de stego av och ledde dem i betslet förbi. Komma förbi satte de sig åter på och åka och då bar det av som ett skott och det var knappt man kunde hålla hästarna. En annan gång var det ett par Borås-farare som foro hem en natt. Komma mitt för Fins fingo de först höra huru det susa och dåna i luften och sedan hörde de ett lett skratt som av den värste gast, uppåt Fins till. Det var en gång en gubbe, som själv inte var så värst snäll, som en kväll såg två svarta karlar gå upp mot Fins stuga. Den ene såg han tydligen var Fin, den andre var ingen annan än den onde själv.
(Tron på fan, gastar, spöken, m.m.) Påsk
De gamle ansågo att fan och hans anhang voro särskilt svåra att husera på påskafton.
Liten Hans (eller Grå Kappan).1
Det var en gång en yngling, N. eller Nils, som gick öfver en kyrkogård, der två gastar hade sitt tillhåll och slogos just då som aldravärst, så att den ene fick slag på slag af den andra gasten. »Hvad är här på färde», frågade Nils, och den gasten, som blifvit så illa slagen sade: »Medan jag lefde blef jag skyldig honom 6 styfver, som jag ej hann betala före min död, och derför lemnar han mig alldrig någon ro i min graf.» Nils tog då fram sin lilla peninge-börs och betalde ut penningarne; och dermed så försvunno gastarne. Några dagar derefter skulle Nils ge sig ut i verlden att söka sin lycka; men innan dess gick han på sin moders graf, för att der utbedja sig lycka och välsignelse. Då han uppstod från sin bön och just skulle börja sin vandring, stod bredvid honom en yngling, af hans ålder ungefär, som kallade sig liten Hans och som just också skulle ge sig ut i verlden, hvarföre han utbad sig att få bli hans följeslagare, dertill Nils gerna gaf sitt bifall. Nå, de begåfvo sig nu begge på vägen. Så snart något derunder fattades dem, var det alltid liten Hans, som visste råd derför, så att ingen ting fattades dem. Sedan de länge vandrat, kommo de omsider till en stad, i hvilken allt var klädt med svart, och det syntes att en stor sorg rådde der inne. De togo in på ett herberge och frågade genast hvad för en olycka hade händt der i staden. »Ären I då de enda», svarade värdshus-värden, »som ej veten, hvilken olycka drabbar oss och staden! jo, Konungen sörjer och vill ej låta trösta sig, ty hans dotter, princessan, är förhäxad och lefvande fallen i djefvulens våld. Men hon är dock outsägligt skön, så att många Prinsar friat till henne; men hvar och en af dessa olyckliga, som ej kan gissa tre gånger rätt af det som Princessan tänkt på —, och det har ännu ingen kunnat —, mister hufvudet under hennes hand, och sedan låter hon hänga upp den döda kroppen i den kungliga trädgården utanför sitt fönster. Alla träd äro nu der fulla med lik af de vackraste prinsar och förnäma Herrar, dem hon redan dödat, och ingen vågar sig ner i trädgården utom Princessan, som säger sig der lustvandra bland sina tillbedjare. Konungens sorg kan ej beskrifvas, och han har befallt att hela staden skall klädas i svart och att man skall bedja för Princessan i alla kyrkor och för de(ras) olyckligas själar2, som fallit offer för hennes ogudaktighet.» »Men vi gå nu i alla fall dit in i staden», sa' liten Hans, »och du, Nils! skall föreställa en friare till Princessan: jag skall följa dig; men ingen får veta af allt detta.» De gingo först bort till ett aflägset ställe, der i en djup grop låg en gammal gubbe, som legat der många år och väntat att någon barmhertig skulle komma och hjelpa honom upp. Liten Hans hjelpte honom ur gropen, och till ersättning fick han af honom hans gråa kappa, hans svärd och hans vingar, hvilka nu hvilat i många år. Medelst den gråa kappan blef man genast osynlig, allt som man högg eller vidrörde med svärdet fastnade straxt härvid, och med vingarne kunde man flyga så långt man önskade. Nå, nu gingo de begge vännerna genom hela staden fram till det kungliga slottet, hvilket, helt och hållet öfverdraget med svart tyg, såg hemskt och dystert ut. Vid allt detta vardt Nils dyster; men liten Hans var glad och modig. Framkomna måste Nils nu anmäla sig såsom friare och liten Hans skulle, alltid osynlig under gråa kappan, följa med såsom hans rådgifvare: alla mottogo dem med bedröfvelse utom princessan, som gladdes att åter få öka antalet af sina offer eller samlingen af än flera af-huggna hufvuden. Hon bad honom då stiga in i ett rum och under qvällen grunda ut hvad hon komme att tänka på, och det han nästa morgon skulle hafva gissat och då skulle säga henne. Mellertid tog liten Hans sin gråa kappa, sitt svärd och sina vingar, och smög sig så osynlig in i Princessans kammare; och, såsom osynlig, kunde han nu gifva noga akt på henne. Om qvällen öppnade hon fönstret och sade i det hon fäste ett par vingar på sig: »Upp här ifrån till blå-kulle!» och så bar det af genom luften med henne; men liten Hans sade för sig sjelf: »Liten Hans följer med!» och så flög han efter henne och slog och basade härunder Princessan dugtigt med sitt svärd, så att hon flere gånger ropade: »Usch, sådant väder!» Ändtligen framkom hon till blåkulla och gick in der; men liten Hans smög sig in med. Der i blåkulla voro blott onda andar, hvilka sågo ut såsom kål-hufvuden på käppar; och den förnämsta var den fulaste af dem alla, nemligen Helvetes-gubben sjelf. »Se, välkommen Princessa!» sade denne; »har det åter blifvit något rof för oss?» Hon jakade och bad honom säga hvad hon skulle tänka på till nästa dag. »På denna», svarade hin onde, och räckte henne en silfver-sked. Hon tog nu afsked och flög sin väg tillbaka; men liten Hans sade igen: »Liten Hans följer med!» Hemkommen till slottet skulle Princessan just lägga ned skeden i en kista, då liten Hans framräckte sitt svärd, vidrörde dermed skeden, som genast fastnade derpå, hvarefter han gaf den åt sin kamrat, Nils, som morgonen derpå gaf den åt Princessan, hvilken bleknade som ett lärft af förskräckelse, derför att hon råkat på någon, som tycktes bli hennes öfverman. Men konungen gladdes och hela staden med honom häröfver, och han befallde att hela staden genast skulle klädas i hvitt. Om aftonen stod Princessan åter i det öppna fönstret och flög af till helvetet och liten Hans följde med, och derunder slog och basade han henne grufligt med svärdet, så att hon ropade flere gånger: »Uch, usch, hvilket väder det är ute!» Framkomne tog Helvetes-gubben mot Princessan mycket väl; och när han fick veta, att den sednaste friaren gissat rätt, drog han en guldring af sin hand och gaf den åt Princessan med mycken lyckönskan. Nu flög Princessan åt hemmet igen och liten Hans efter henne ; men när hon derunder kom öfver hafvet, kastade hon ringen deruti, troende att den skulle sjunka. Men liten Hans utsträckte sitt svärd, på hvilket ringen straxt fastnade. När han kom hem, lemnade han den till sin kamrat, som på morgonen gaf den vid hennes fråga till Princessan, hvilken dervid bleknade som ett lik och nedföll från stolen. Men hennes fader, Konungen, blef ännu mera glad än förra gången och befallde, att hela staden genast skulle klädas i rödt. Om aftonen stod Princessan åter i det öppna fönstret, liten Hans följde henne under flygten till blå-kulla och basade henne alldeles förfärligt med sitt troll-svärd, så att hon gång på gång måste utropa: »Usch, usch, usch —, hvilket väder det är ute !» Då de voro framkomne, frågade den onde Princessan om friaren åter gissat rätt; och då hon sade ja dertill, yttrade helvetesgubben: »Om det är någon som lyssnar på oss, skall jag säga det när jag följer Princessan ut» ; och dermed så utstack han ur helvetes-gluggen sitt fula hufvud och sade: »Tänk på mitt hufvud !» Men i det samma högg liten Hans den ondes hufvud af som straxt fastnade på svärdet, och hvilket han vid sin ankomst till slottet lemnade åt sin vän och kamrat, Nils. Denne tog nu hufvudet, svepte det i en duk och lemnade det följande morgonen åt Princessan, som nu nedföll såsom död af förskräckelse. Men Konungen gladdes högeligen öfver den slutliga utgången3; och nu var det Princessan, som skulle undergå hvad hon gjort sina många friare eller åtminstone något förfärligt straff. Man rådgjorde nu härom med liten Hans, och hans råd blef, att man skulle sätta Princessan i sjudande vatten och under tre dagar å rad piska henne dugtigt med hassel-käppar, tills hon blefve befriad från alla onda andar. Nå, när hon utstått detta förfärliga straff och något hämtat sig der-efter, blef hon en bättre eller helt och hållet förvandlad menniska, blef omsider verkligen gift med den lycklige friaren, den fattige ynglingen, som nu blef med det samma upphöjd till prins och fick sig halfva riket med konungen. Nu kom liten Hans för att taga afsked och sade sig vilja gå vidare; men, då konungen icke ville släppa honom, sin nyss så olyckliga dotters befriare, sade han att han var den döde, hvilken hans kamrat, Nils, räddat från kyrkogårds-gasten och dermed för alltid skaffat honom ro i sin graf, dit han nu blott längtade. — Härefter blef en stor glädje i staden, hela landet och på hofvet, der alla nu blefvo glada och lyckliga. genom Elis.4 Bolin.
Spöksägner.
Det troddes allmänt att döda firade gudstjänst eller julotta i kyrkan vid midnattstid, - och ingen levande fick då störa deras guds- tjänst, det väckte deras vrede och harm, och olycka hotade störaren. Det berättades om en dräng, som tjänade i prästgården, han hade gått hem till sina föräldrar på julafton - troligtvis med sina julkakor el- ler julhög - föräldrarna bodde långt uppe i skogsmarken, när han sedan gick hem, blev det sent och till yttermera förargelse gick han vilse och tyckte han gick både länge och väl, innan han åter hittade den rät- ta vägen. Äntligen närmade han sig kyrkan och fick då se, hur det lys- te och strålade i alla fönster - han trodde det var mycket sent; han gav sig inte tid att gå till sin kammare först, utan han gick direkt in i kyrkan. Orgeln spelade, prästen stod för altaret och hela kyrkan var fullsatt av folk. Han böjde sig ner, slöt ögonen och bad sin bön. När han åter reste sig upp och öppnade ögonen, var allt svart omkring / honom - svart och ljudlöst tyst. Han reste sig och försökte att kom- ma ut, men det var omöjligt. Han kunde inte ta ett steg åt något håll, han liksom motades av osynliga makter. Han ansträngde sig allt vad han kunde, men omöjligt. Svetten lackade av honom. Först när ringningen började, två timmar före ottans början, och kyrkväktarn kom för att ordna i kyrkan för ljus och mässa, släppte förtrollningen. Men drängen blev svårt sjuk i flera dagar efter detta - och han hade fullt med blå- märken på kroppen. En annan sägen handlade om en gumma, som bodde ensam i en liten stu- ga uppe i skogen. Julafton på kvällen lade hon sig tidigt för att i god tid kunna vakna och gå till julottan. Men hon glömde att draga upp klockan - den stannade alltså. När hon vaknade var det mörkt och svart och gumman var rädd att hon försovit sig. I största hast klädde hon sig och begav sig till kyrkan. Då hon efter lång vandring närmade sig kyrkan, såg hon hur upplyst det var i alla fönster och fruktade, att hon kommit försent. Hon steg in i kyrkan och den var fullsatt av folk, alla svartklädda - hon tyckte de var så underligt tysta. Hon för- / rättade sin bön, men när hon reste sig upp, hade också hela församlin- gen rest sig upp, och nu var det inte längre så tyst. Ett allmänt gnis- sel och hotande mummel hördes, och hon förstod nu, att hon kommit mitt upp i de dödas julotta. Orgeln spelade mycket sakta hela tiden. Hon hörde röster, som hotande frågade, varför hon stört deras gudstjänst - vi borde slita dig i stycken om vi handlade rätt. När hon förstod vad sorts julotta hon kommit till, blev hon förskräckt och skyndade mot utgången, men så gjorde även de döda, och där blev så trångt, att form- ligen hennes kläder slets i trasor. Äntligen kom hon ut, alldeles upp- riven och förbi; sökte skydd i den närbelägna prästgården; fick vila ut ett par timmar; försågs med kläder och kunde sedan i ordentlig jul- ottetid återvända till kyrkan och tacka Gud för sin underbara räddning. Men hon var länge öm i hela kroppen efter denna upplevelse. Det berättas om en annan kvinna, som på liknande sätt kommit in i kyrkan till de dödas julotta. Den fann kyrkoväktaren ligga avsvimmad på kyrkogången, när han kom in i kyrkan och skulle ordna för julottan. Hon kom ju snart till sig, men var en tid därefter stum och även efter / sedan hon fått talförmågan åter, talade hon aldrig om, vad som hänt henne i kyrkan. Klockan 5 på morgon började merendels julottan i N. F. församling på slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Julafton ringdes en timme i kyrkklockorna mellan 4 - 5 em., på juldagens morgon likaså - mellan 3 - 4 första gång och sedan vid ottans början. Så sent som 1880 - 90-talet fortsattes med ringning 1 timma julafton och likaså en timma julmorgon, fast då mellan 5 - 6. ...... Ja det kunde hända, att en person som var ute och gick en mörk kväll, kunde komma på en väg eller annan plats och rätt som det var, kunde han inte komma fram. Hur han ansträngde sig, så kunde han inte komma ur fläcken åt något håll. Det sades då, att några vålnader slagit ring omkring honom, men han kom loss, om han läste "Fader Vår", eller nämn- de Jesu namn. Om en person varit ute och gått och efter hemkomsten blev häftigt sjuk s.t.ex. kräkningar, diarré, plågor, svettning och frysning om vart annat, så sades det, att han gått emot ett"dagstånd", eller blivit / gastkramad, d.v.s. en vålnad, som varit ute på natten och ej hunnit hem, eller rättare sagt dit han kom ifrån, innan första hanegället. Han blev då stående på den plats, var han befann sig, tills tolvslaget nästa natt. En människa såg inte gasten utan gick mitt igenom honom - därav sjuk- domen.
Nössemark, D. Jenny Andersson, Karlstad
Nössemark, D. Jenny Andersson, Karlstad Kyrkan som sjönk. Om man följer stora landsvägen västerut från Nössemarks kyrka, går man förbi en sandås eller rättare en skogklädd höjd. Sägnen berättar om, att på denna höjd låg i forna tider en kyrka. Men folket levde i ogudaktighet och synd. Till och med prästen deltog i deras vilda liv. En dag tog så Guds tålamod slut, så att kyrkan sjönk ner i jorden. Själva platsen der kyrkan har stått, är aldeles slät och ligger högt med utsikt över sjön. Midt på kullen eller platsen är en djup håla med form av en kyrka med gavlarna i öst och väst. Hålan är nog cirka 15-20 meter lång, 10-12 meter bred och 4 meter djup. Det säges allmant att gastar och troll husera der om nätterna, och de finnas, som mitt på middagen sett spöken och döda när de gått förbi hålan den kallas Skams håla. Cirka 10 minuters väg / fins en gammal kyrkogård. Der kan man tydligt se gravarne och märken efter muren som varit omkring. Den gamla kyrkogåden säges var från den tiden när digerdöden gick. En av gravarna är så bred att det säges ligga 3 bröder i den. Kyrkogården ligger i en beteshage så det dröjer nog ej så länge forrän den är jämnad med jorden, som den inte blir på något sätt skyddad. Gården som den ligger i heter Nolby, och platsen der kyrkan sjönk heter Nolbymon. Karl XII stubbe. Vägen mellan Dals Ed och Fredrikshald är från början anlagd av Karl XII. Den vägen är mycket backig och krokig. I en backe som hetter Nykas- backen fans en stubba kvar mitt i körvägen. På denna stubbe hade Kung Karl trampat när han steg på hästen och skulle rida till Fredrikshald. Denna stubbe bevarades fast den låg mitt i landsvägen. Jag såg den senast 1906 men då var det inte mycket kvar, och nu är landsvägen ombyggd så nu är nog det minnet om hjälten borta. / Draken i Vindhammaren. Ett av de många skogbeväxta bärg som omger Stora Lee heter på ortsspåket Vinnhammar- kôl. Den är belägen långt från bebyggda gårdar och skjuter som en udde ut i sjön. Under de många krig som rasat emellan Sverige och Norge, bleve dessa gränstrakter svart hemsökta av plundrare. Folket i dessa trakter, som i sig själva voro fattiga bleve genom de ständiga krigen ändå mer utpinade i all synnerhet som "gytarne" (nosskarne) gingo över gränsen och togo allt som de kunde komma över av värde, mat kläder och boskap. Men folket kommo då överens om att gömma sina pänningar och värdesaker. Fördenskull samlades de så mycket som fans i den vägen och grävde med detta i den avlägsna av bergtroll bevakade Vinnhammaren. Men när kriget var slut och skatten skulle hämtas kunde den ej finnas. Den var i trollens våld. En stor grågul drake med stora starka vingar hemska klor och fiskstjärt, vakade över skatten. Om någon vågade sig ut att söka efter den, kom draken flyande så att elden stod som en sopkvast ur hans mun och ögon. Den som engång sett den fruktansvärda draken fick även en eller annan större motgång såsom att djur dogo eldsvåda utbröt eller någon i släkten / som dog, den kunde även visa sig före sjukdommar och nödår. Nu har så vitt jag vet inte draken varit synlig sendan 1904 före jul var den en gammal gumma som sade sig ha sett den komma från norska gränsen och styra kosan till sin skatt, för att måhända skydda den för norska annfall. En sägen om Kisteskär. I en vik av Stora Lee finns det ett litet skär som av befolkningen kallas Kisteskär, emedan det skall finnas en kista av guld vid dessena sida. Kistan är trollbunden, men kan dock tagas upp om man känner knepen och samhörigheten är god. Men det går dock ej för alla att få se kistan. Det skall vara 7 bröder, födda efter varandra (ingen syster får vara mellan dem) som en båt skall ro dit en torsdagsnatt vid nytändning. Men ingen får tala sedan de lagt från land då blir kistan synlig och kan upptagas Det var en gång sju bröder som försökte taga upp kistan och allting gick bra ända tills dess de fått den till båtkanten då fick den yngste se en tupp som hade katthuvud och då kunde han inte hålla sig utan sade: Å och då försvann kistan under hesa skratt i djupet, och har sedan dess inte varit synlig. / I ett bärg som kallas "Nolbyberga" fins det också en skatt, det säges vara myntat silver förvarat i en stor kopparkittel Då man en kväll går i dessa bärg kan man, rätt som man går, få se en gammal gumma sitta och vakta ett ljus Om man då är ute för att söka skatten skall man inte låtsa se gumman utan själv taga fram ett ljus och tända och sätta det vid en sten eller dulikt, och sätta sig ned och titta på ljuset. Gumman kommer då fram och frågar: Vad gör du här. svar. Jag vakar över min skatt! Vad gör du? hon svarar. Jag vaktar min skatt men min skatt är bättre än din, då skall man säga. Får jag se din skatt? hon svarar, ja, om jag får se på din. Gumman får se skatten men rynkar föraktfullt på näsan och säger. Ingenting mot min. Hon visar då berget öppnar sig en stor kittel med silvermynt. Då skall man kasta i en kniv av stål så blir skatten kvar, men då beror det på mod att ta den, för då visar sig de hemskaste varelser som försvar skatten. Ingen har kunnat taga den, hittills så att den fins kvar än i dag och här är lärdommen.
Lauhage-Bysen
I den stora hop-skogen mellan Sanda, Westergarn och Eskelhem, der väl den vexande skogen är af råmerken indelad, men marken begagnades för sam-bete och derför kallas »hop-skog» —, uppehåller sig en s.k. »Byse» eller skogstroll, som uppenbarar sig i många skepnader, och af de gamla blifvit kallad: »Lauhage-Bysen». Så gick sig engång en Bonde från Rosenbys i Eskelhem vilse i Lauhageskogen, och kom så ända ner till Bjästafs-qvarn i Sanda, som ligger i närheten af Lauhagen. Nu var det i torra sommaren och just i rågtiden, och vid qvarnen fanns ej en vattendroppe hvarken i dam eller trumma. Men ändå så löpte till Bondens förvåning qvarnhjulet i argaste fart ! Lysste då Bonden att närmare se efter, hur dermed kunde sammanhänga; hvarför han gick dristeligen in i qvarn-huset, och blef nu ännu mer förundrad, då han såg att allt »in-värket» i qvarnet också gick med lika god fart. Icke desto mindre trefvade han sig opp för trappan på qvarn-loftet, och der fick han till sin häpnad se en liten Gubbe, klädd uti grå lång-jacka, kort-byxor, strumpor och skor, stående uppe på mastret och hvilande hufvudet och armarne ner i qvarn-truten, liksom för att röra i säden. Nu blef Bonden alldeles förskräckt, ty han kunde nu förstå att det ej stod rätt till, utan att det var sjelfva Lauhage-bysen som visat sig, störtade utför trappan och så på dörr »hvad hart du, hvad gir tu!» på Bjästafs-boarnes qvarn-väg ut på stora landsvägen, nogsamt undvikande den förgjorda Lauhage-skogen. Åter så gick en hop barn ut ifrån Rosenbys en dag med sina »rödbärs-skräppor» för att plocka »rödbär» (smultron). Men de hade knapt hunnit ett stycke in i skogen, der den stora ensliga Eken står och hvarest var ett godt »rödbärsställe», då de till deras förskräckelse fingo [se] en liten gråklädd Gubbe med röd »stickmössa» som låg straxt vid eken med händerna under hufvudet och hvilade. Barnen fingo knappast ögonen på honom förr än han ropade så hotande och förfärligt till dem, att de alldeles förskräckte togo till bens, skyndade sin väg, och af fruktan för Lauhage-Bysen och hans skog, öfvergåfvo all bärplockning den dagen. Man tror äfven att Lauhage-bysen visar sig på andra ställen i närheten för att göra allmogen något »sne» eller förfång: så hände det sig en gång vid Tjuls såg-qvarn i Eskelhem, att såg-folket, oaktadt det var fullt såg-vatten, omöjligt kunde få sågen att gå sedan de som vanligt uppdragit »vägluckan». De gingo ner till hjulet för att se efter om något deri fastnat till hinders; men de kunde icke något sådant upptäcka. Då fann en, som var »klokare» än de andra sågkarlarne och »som var kännare i skogen», på råd: han sprang upp i såg-kammaren, tog en skopa »het hyr» (glödande ask-mörja) ur spisen, och kastade det så ner öfver qvarnhjulet och axeln; och i och med detsamma tog qvarnhjulet till löpa »med imaste fart». Men just i samma stunden hörde såg-folket någonting ilskefullt skratta ur skogen långt ner i Tjuls-hagen; och nu visste nog hvar och en att det var Lauhage-bysen igen som spelat dem sprattet. - I närheten af Lauhagen i Walde-hage finnes en räfgrop, derifrån vid Helgerna, särdeles vid Jul, höras förfärligt hemska rop, hvilka man också tillskrifver nämnde Byse. I trakten der, på Sockne-vägen mellan Eskelhem och Sanda, kom en gång en Bonde ridandes, och fick då höra i sjelfva »qvie-minne», der skogs-»qviorna» komma ut på stora landsvägen, ett uthållande ohyggeligt läte, hvarvid Bonden, som var vid godt »umhör», tillsporde spöket: »Gala när du blir Gast!» — Men i detsamma fick hästen ett så våldsamt slag att han »signade ner», och Bonden följde med i backen. Då blef Bonden förskräckt: men sedan han länge och väl sysslat med hästen, fick han ändtligen honom igen på benen och fick så leda honom i gård. Men efter troll-skottet fick hästen ett styggt sår, som alldrig blef till fullo läkt. Åter igen visade sig samma Byse, eller som andra tro, en Gubbe från Snögrinde som stått i förbund med den onde i lifstiden, för en Bonde, som ridandes återvände från Robbjens-qvarn i Klinte. Bonden red stora vägen fram förbi Böndars i kol-mörkret, hvarför han från qvarnen medtagit ett stort tjärveds-bloss, som han lyste sig med. När han nu var ungefär vid Snögrinde, kom han på landsvägen i möte med ett sädes-lass, draget, såsom han i börjat tyckte, af ett par stora svarta oxar, hvilka dock snart förminskades till ett par små råttor för lasset; men någon menniska såg han ej till. Bonden, som nu kunde förstå att det ej stod rätt till, tände just som han var jemnsides med lasset på detsamma med tjärveds-blosset, och red sedan allt hvad han orkade hem, stälde hästen i stallet och skyndade in i stugan. Men knapt var Bonden väl inkommen förr än han hörde ett förfärligt dån ute på gården. Ingen vågade sig [ut]; utan man fruktade för säkert att alla kreaturen skulle blifva förderfvade om natten, hvilket man dock andra dagen fick se icke hade händt, emedan Bonden vid hemkomsten om qvällen hade haft så mycket sans att han ej förgätit »slå kors för stallsdörren». — Slut. J. Roswall, f. 1867. Skollärare i Sanda. [Före titeln står]: »Bysar» äro sådana, som »suri (svurit) jård till sig». L. Utbunge.
Läkekonst
De berättelser om sättet att bota sjukdomar har jag hört som barn nere i Lerdala, fast jag själv ej trott på sätten. Den som fått revorm skulle tvätta ormslingan med den saltlake som arbetades fram ut smör, gick revormen runt om kroppen gälde det livet Om någon hade tandvärk skulle han ta en saltpåse och gå till en enebuske, den skulle vara som sträva i en skigärdesgård, med hank om och runt enen strö saltet motsols Den som hade skerven skulle först fastställa vilken sort det var, Fru Kvist i Skara gjorde sådana undersök- ningar och för en sort ordinerade hon en påse att bära om halsen i 7 veckor. Den innehöll duveträck, vit- lök, tuppablo, svavel, våeldskol och klippta naglar av den sjuke påsen fick ej öppnas utan den och / Larsson Lerdala Läkekonst 2 linne skulle efter 7 veckor brännas upp. Min lilla syster hade dylik påse i sex veckor och hon var svart som en neger när de 7 veckorna var gånga. Men om hon blev bättre vet inte jag. Prästen hemma tog en gång och undersökte en påse, så då fick man reda på innehållet. Men annat sätt som nog prövades ibland var att föra den sjuka tre gånger över en öppen grav samt smyga ner en trase av barnet med li- ket i kistan. I Gransbo hade de en gammal sadel som varit med i krig där hade förr skavts stål att ge skerva- sjuka in. För att stämma blodflöde när en liten åder var avskuren gjorde man en pasta av brännvin spindelväv och krita, det var inte dumt det har jag själv prö- vat. Hade någon fått smuts i ögat pillade han in en ###, eller och gick han till Karlsfors, där hade de en kogubbe som hette Anders, han slickade ögat rent. / Larsson Lerdala Läkekonst 3 Snuva respekterades inte rann snoren på någon unge sade moran "Snyt dej, snorig, Herre ger dej allt mer". Den som hade gulsjuka kallade på fru Kvist i Skara som hade ett gult band och hängde över axlarna och gjorde sina mätningar och så fick den sjuke svälja ett litet supesglas urin av eget. Ett annat sätt var att äta hackat gult silke, samt litet urin. Min mormor hade botat gulsjuka på mor genom att baka plättar där hon tog grönt på stackarna utanför verandan och bakade in i plättar. Storsteget kunde vridas bort med Lerdala kyrk- nyckel, detta skulle göras före gudstjänst och hade man vridit rätt så var storsteget bort när predikan var slut. Svinkoppor botades med en bit ###, som man gned kopporna med som sedan lät suggan äta upp Svullnad drevs bort med rågmjölsgröt eller / Larsson Lerdala Läkekonst 4 och bands över en bit rikligt fett fläsk Om någon inte kunde hålla tätt i sängen, skulle han kasta sitt vatten i en öppen grav, när det var man skulle det vara en kvinnograv och tvärsom. Tandverk kunde under vintern botas genom att taga en björkpinne och värma den till saven drop- pade fram, då den ströks på tänderna Om tungspenen var nedfallen kunde han lyftas upp med ett teskedskaft med socker eller palt på. Utsot kunde botas med att krossa våeldskol och ta in en del tog in bergskrut. Älvabläster kliade hemskt, det kunde botas genom att ta grön mossa på en gravsten och gnida utslagen med samt sedan elda upp den. Eller också skulle man krypa genom en tra- sig skigärdesgård men laga noga efter sig Örsting botades med att koka en tunn vätska av hör eller lin och droppa ljummet i örat, en del tog stomjölk och en den kvinnomjölk / Larsson Lerdala Läkekost 5 Vårtor togs bort på många sätt, en del knöt en svart tråd om, en del hade gräshoppor att bita och en del tog regnvatten på en grav och tvättade vårtorna med. Detta vatten skulle sedan slås i en öppen grav, där ett lik sedan var nersatt. En grannkvinna till oss när jag var pojk hade fransoser eller som de kallade den fula sjukan hon hade gått för sig att det skulle gå att få brt det genom att den hon låg med istället fick sjukdomen, hon älskade så flera i Lerdala blevo nersmittade till slut blev hon internerad och så ruttnade hon bort. Fru Rosvall i Skövde botade benröta på mig, med en salva som bl.a innehöll honung och svavel. Blåsor på tungan kom av förtal, den som fått det skulle gå utanför stugadörren och räcka ut tungan mot kyrkan och säga med tungan hela tiden hängade ute. "Blås östan blås västan blås blåsor från mej". / Larsson Lerdala Läkekonst 6 Djur i magen kunde man få om man sov med öppen mun i en hage, det gick lätt att få upp det genom att göra en välling av brännvin och snus och ta in då kom otyget upp medsamma, om man skulle sova middag ute och tog en pris snus eller en sup in- nan man gick och lade sig var det ej farligt att något djur kom i en. Isak i narräng blev sjuk en gång men han blev aldrig bättre ty för honom fanns ingen bot sade han, han hade fått en levande råtta i sig. Fallandesjuka botade de förr på Fägremo eller Djäknakrogarna när någon skulle avrättas passade de på att få lite blo som de hällde i den sjuke eller också skulle man gå till en plats där de brukade rasta med lik, och taga gräs till en dyna som den sjuke skulle vila på i tre nätter varefter dynan skulle brän- nas upp. Om någon drunknat och man kunde komma åt litet vattens om rann ur mun och ge den sjuke in blev han bra / Larsson Lerdala Läkekonst 7 En som blev gastkramad skulle släppa ett vådeldskol mellan linne och kroppen, samt vid den tid som han blev anfäktad läsa i en bönbok. Den som blev gastkramad blev andtruten och fick blå märken som efter fingrar på armar och ben. För att vara säker på att få gå i fred för gastar och andeväsen skall man bära följande vers nerskriven på papper "När man satan vill bestrida, och försöka listelig, var o Jesus på min sida att jag vinner evigt liv. Herre vändes du mig hjälpa, när de onda ochja stjälpa. Jag håller mig förvist till dig o jesus krist." Hicka skrämde man bort. Om en galen hund bet en person skulle han försöka få tag i hans tänder och bränna till pulver och gnida betet med sen bet ingen hund honom mer. För håll i sidan var det bäst med värme, kunde man få tag i ett kattskinn drog det bäst ur / Larsson Lerdala Läkekonst 8 värken. Nedsätta folk kunde elaka personer göra, om de lejdes att göra det av någon som ville en illa. Då var det att försöka få tag på ett plagg som tillhörde ovännen och gå till ### i Skara, hon läste då över sjuk- domen på plagget och sedan skulle man osedd åter ställa det, då sjukdomen angrep ovännen. Men det var synnerligen noga med att plagget verk- ligen tillhörde den som ville en illa, var det en oskyl- dig blev man sju gånger värre nersatt.
Västsvenska Folkminnesarkivet
Västsvenska Folkminnesarkivet Göteborg Herr Bergstrand Med anledning av Eder skrivelse av den 21-12.1939 får jag härmed vördsamt översända ytterligare några historier som jag hört berättas och nedtecknat i förhoppning att dessa äro användbara i pristävlingen. Högaktningsfullt Allan Johanssson Fack 45 Väröbacka / Västsvenska Folkminnesarkivet Stadsbiblioteket Göteborg. Undertecknad ber härmed att i ring mån få bidraga till den tävlan om Hallänska sägner som Ni och Hallands Nyheter för någon tid sedan utlyste. Under mörka vinterkvällar brukade min mormor berätta många sägner och historier (hon var född 1850) de flesta har jag glömt, men ett par av dessa har jag dock i minnet. Då min mormors mormor var ung var hon anställd som mjölkpiga på en gård i Stråvalla som hade sina utmarker vid sjön. När hon, och några andra mjölk- pigor, skulle gå till sina arbeten gingo de förbi / en s.k. "Trollugn", en i berget välvd håla eller kammare. En morgon när de som vanligt gingo förbi trollens bostad kände de lukten av nybakat bröd, samtidigt kom där ut de allra läckraste tunnbröd på en lång "grissla" = en rund träskiva av c:a 20 cm plasserad i ändan på en lång käpp.) Flickorna, utom en, togo var sin tunnbrödskaka och åto upp. men den ena flickan vågade inte äta trollbröd. Hon blev strax häftigt sjuk, de andra däremot, mådde väl av trollens unfägnad. På den tiden var det dåligt med maten för pigorna och det hände ofta att de gåvo trollen mjölk i utplaserade kärl, i gengäld fingo de bröd av trollen. En annan historia som jag kommer ihåg av min mormor är följande. Då min mormor var ung tjänade hon som piga i Släps socken i norra halland. På gården hade det blivit så många råttor att ingen visste någon råd att bli kvitt plågan. En dag kom där en vandringsman fram till gården och begärde mat, det var knappt om maten på stället men han fick ändå efter vad huset förmådde, under tiden han åt talade husmodern om råttorna och vilket obehag de vållade, då sade främlingen, / " Då ni visat stor godhet genom att bespisa en fattig vandrare, skall jag i gengäld befria eder från edert bekymmer." Främlingen gick ute ett varv kring huset motsols under de han läste något på ett obegripligt språk, och fram kom en skara råttor, "så stor att marken var ej synlig på flere famnars bredd" de togo vägen mot en närbelägen bäck och för- svunno för alltid från gården. På "haddehjöga" i Källstorps by i Värö socken finns ett rätt stort bronsåldersröse, där det enligt sägnen förr i tiden skulle bott en väldigt stark jätte med sin fru. En gång hade jäättemoran varit i en grannssocken och fått se en bonde som gick och plöjde med sina två oxar. Jättefrun tog både oxar plog och körkarl i sin "slabbat" = förkläde och vandrade hen till mannen, då denne fick se vad hon hade tagit, sade han, "Gå genast och släpp dessa varelser där du tog dem ty detta är våra efterträdare!" En efter kvinnan "med stor varsamhet och förundran, bär tillbaka körsvennen med sina oxar. En annan historia om jättenpå kodde-höga, är denna / När Ås kloster var färdigbyggt och klockor- na började ringa till andakt, väckte detta stor förargelse hos jätten, han gick ut och fann tre stora stenar som han med hjälp av sitt strumpenband slungade ivväg mot klostret, dock utan att träffa (enl sägnen skall den ena stenen ha fallit i Viskan, strax invid klostret, de två andra stenarna föllo ned på marken något längre ifrån och finnas än i dag till beskådande. Stenarna som väger flera ton kallas för jättekarlen eller jättestenarna.) Då jätten inte kunde förgöra templet tog han sitt bohag och gick till skogs, slutar sagan. Då Värö kyrka skulle byggas, kunde sockenborna inte komma överens om platsen efter att länge ha tvistat om denna sak, enades dom om att lägga en sten på en vagn och spänna ett par oxar för, på den plats där sedan oxana stanna- de skulle kyrkan uppföras. Då oxarna hade kommit den plats där kyrkan nu är stannade dessa och sade: "Här vill vi väre". Där byggdes också "Väre" kyrka, vars namn sedemera ändrades till Värö. I Källstorps i Värö socken bodde för många (omkr 100) år sedan en snickare till börden finne som var trollkunnig. I närheten av hans hem / låg en liten sjö eller mosse, vanligen kallad "Sjöväremossen" denna sjö skulle enligt sägnen vara bottenlös, för att utröna sanningen i detta påstående tog finnen ( som man kallade "gamle Trolle") ett snöre med sej ned till sjön för att mäta djupet, då han började lodningen hördes en röst ut djupet saom sade: "Mäter du mina väggar, blöter jag dina läggar och den vita s-hällen kon skall vandra ut ur Värö!. Vilket med andra ord skulle betyda att det akulle bli så stor översvämning att Värö kyrka skulle flyta bort. Gamle Tulle blev förskräckt när han hörde detta, och avstod från att utforska djupet i sjön. En gång när "Gamle Tull" varit ute i Lahall (Värö socken) och snickrat, träffade han på hem- vägen en av sina vänner som hette Ola. Det var på sen- hösten och kvällen var mörk, så mörk som endast en höstkväll strax före jul kan bli; ingen av dem hade någon lyckta, komna till Värö kyrka där de båda vännernas vägar skilldes, stannade de en stund och pratade varvid Ola beklagade sig över mörkret. Då sade "Gamle Tulle" "Du kan få låna min lykta, fastän den annars står i söder ikväll". Ola, som kände till den andras trollkonster vägrade att emottaga erbjud- dandet. Gamle Tulle sa då att han själv skulle / använda densamma. "Och strax blev det så ljust runt benen på Gamle Tulle att den andres allting tillförna dess make skådat". (Lykan torde ha varit "näcken" eller lyktgubben) Strax söder om Stråvalla kyrka finns en ekskog, en del av denna kallas allmänt av de äldre för "gastkärr" eller gastakärret. Enl sägnen skulle denna plats vara tillhåll för gasten, många av dom gamla har också hört gasten skrik här under mörka vinterkvällar vilket alltid varslade oväder. För många år sedan kom en van- drare från man i Västergötland, han skulle ner till Stråvalla för att söka arbete vid tröskningen. Emellertid råkade han strax målet för en svår snö- storm, varvid han omkom. När sedan män fram på våren smällte hittades han lik. Under många år framåt kunde folk höra jämmerop, mot stundande snöyra och storm. I Klosterfjorden utanför utanför Lahall omkommo för många år sedan #### och som under en fisketur i hårt väder. En gammal gumma berättar. Att så fort det blev en storm, hördes de båda männens nödrop från sjön / Att sk. "Varsel", mot kommande händelser, existerar, vill jag med följande berättelse bevisa. I Källstorp, Värö socken hände för c:a 10 år sedan följande. Två av grannarna voro ovänner, på den ena granngården låg en gamal man sjuk, och man väntade att han vilken stund som helst skulle dö. Till Värö kyrka finns en för några år sedan av en församlings bo donerad likvagn, vilken får användas vid begravningar inom socknen, vagnen är avsedd att dragas med två hästar. Samma kväll som den omtalade mannen , kom frun i den andra gården ut från ladugården efter kvälls- sysslorna. Kvällen var klar och månljus. Hon fick då se omtalade likvagn förspändd med gårdens hästar, stå inne på gården. I fråga varande fru, dog i somras vid 60 års ålder, tillhörde ej den mörk- rädda sorten som äro förborgade för vanliga dödliga, blev inte förskräckt över vad hon såg, utan gick in till sin make och omtalade vad hon sett, och samtidigt kom överens med denne att under alla omständigheter ordna det så att synen inte skulle återupprepas i verkligheten. Dagen för begravningen kom, på förmiddagen kom bud till grannen med förfrågan om hon ville köra och hämta likvagnen, då den som skulle kört hade fått / förhinder på grund av atten av hans hästar insjuknat. Grannen lovade att köra, men innan han körde fick han upprepade förmaningar av sin far att inte komma fram på gården, utan köra direkt till sorgehuset med likvagnen. Ödets nycker äro emellertid underliga, på väg hem gick en av selarna sönder, varför han blev tvungen att köra fram på sin gård för att få skadan reparerad. Varvid frun fick se sin syn förverkligad. Just som mannen kört in på gården kom frun ut ur ladugårdsdörren, för att se vem det var som kom körande. Till slut en händelse som jag själv jämte två andra inom Värö bosatta trovärdiga män varit ute för. En söndag i oktober 1936 hade jag be- vistat Hallands Gymnastikförbunds årsmöte i Halmstad. Jag kom därifrån kl 9 på kvällen, samma kväll var det i Ordens huset anordnat föredrag om bastubygge, föredragshållare var gymnastik #### Jan Olsson Tärna. Föredraget var slut vid 11 tiden, varefter jag pratade vid några kamrater en stund, klockan torde ha varit omkr 12 på natten då jag hörde han kvällen var månljus och stjärnklar, varför jag inte hade tänt min cykellykta. / Kommen strax söder om Värö kyrka tyckte jag mig möta ett fordon, varför jag höll in mot dikeskanten så mycket jag kunde då det ändå inte tycktes bli plats stannade jag cykeln, framför mig stod då en absolut beckmörk vägg, varför jag inte kunde se något av vägen framåt. Jag hade emellertid knappt stannat cykeln förrän det åter blev ljust omkring mig så jag kunde fortsätta. Jag är inte mörkrädd, och har färdats alla möjliga vägar genom såväl bebodda som obebodda trakter, vid alla tider på dygnet, men denna gång medger jag att det kändes liksom lite kusligt, och cykellyktan blev tänd och farten hemåt skulle inte ha kännts för mig i en tävlan. På onsdag samma vecka har en lastbilschaufför med tänt ljuse körande och måste stanna bilen på samma plats på fredag i skymningen kom den tredje personen cyklande, även han råkade ut för samma äventyr. Även om jag sedan på rent veckan hoplig teoretisk grund lyckats lösa proble- met, kvarligger ändå en viss kuslig känsla över minnet. A. J-son. I händelse av tid kommer jag senare att bidraga med en del saker om språken och sanndrömmar. Allan Johansson Fack 45 Väröbacka. / En stark kvinna. Min morfader var träskomakare och snickare. En gång var han och arbetade på ett nu rivet ställe i Stråvalla kallat "Djupadal". Fram på dagen blev det en livlig trafik till stället, av gummor, morfadern anade vad som var i görningen, det skulle bli tillökning i familjen (På den tiden fanns inga B.B eller kvinnokliniker, även barnmorskor var det ont om, och i regel skedde förlossningen med hjälp av någon äldre gumma som sjäv fött barn.) Det led mot "daver", middag och morfar tänkte för sig själv att i dag blir det nog skralt med maten. Då det blev mat- dags blev han emellertid inkallad, maten stod på bordet, mor själv verkade pigg och kry, troligen sett lite förvånad utan förklar- ingen kom omgående från den lyckliga moderen i följande ordalag. "Jaha, där legger den trettene. träffande) å ja har alldrig legget en timme och alldrig sederat = (anställt från) ett mål mat. / I Åkraberg, Värö socken finns en klyfta c:a 20 met lång och på sina ställen minst 15 m djup. Klyftan som tillkommit genom en bristning i berget är en ####, kallas vanligen "Borros skåra". Klyftan Borrås kommer, med säkerhet av Borgås, vilket inne- bär att en borg varit förlagd på åsen, alltså att berget utgjorde en befäst punkt, troligen använd under de många Svensk - Danska krigen. I sydöstra ändan av klyftan, sitter inkilad en stor sten vid knapp manshöjd. En sägen vill förtälja att denna sten skulle falla ner och krossa den siste som passerar klyftan. Vid ####, ####, i berget där besökarna bruka med- lägga ett kopparmynt, för att därigenom skydda sig mot klyftans ande, eller de onda makter som troddes släppa den förut omtalade stenen i hu- vudet på någon besökande. / I Varö socken liksom annorlides börja digerdöden. Än idag talar Pestkyrkogården sitt tysta språk om denna hemska farsots härjningar. En sägensamband därmed. Till Backa by, nu Väröbacka stationssamhälle kom en dag då pesten härjade som värst, två små uthungrade barn från Marks härad i Västergötland fram till nuv Skogs gård och begärde lite mat. Bonden som hört att om man nedgrävde levande barn skulle man kunna undgå pesten, såg här ett tillfälle vara inne. Barnen bjöds in och fingo smörgåsar, under tiden grävde husets folk i största hast ett djupt hål alldeles utanför köksa- dörren, när detta var gjort tillsades de små #### barnen att hoppa ned i hålet, så skulle de få mera smörgåsar, nedkomna i sin grav började folket kasta ner jord på barnen, varvid dessa uppmanade att akta sina smörgåsar väl. Någon möjlighet till räddning undan dessa vidskepligt vansinniga människor hade givetvis de små barnstackarna utan fingo sin egen grav igenskottad i lycklig ovetskap om betydelsen härom. / Gamle märkesdagen Sådant väder är om trettonde dag jul, sådant skall det bli tretton veckor framåt. Om det var frost de fyrtio martyrens dag (9 mars) skall det bli frost i fyrtio nätter före mid sommar. "När det regnar på galla, hon man så korn på halla," (galla = galliusdagen 16 okt) Betyder - Om det regnar den 16 okt, blir följande år regnigt att man säden på hur torr som hälst. "Man får lägga sig om ljusnan dag och ##### - Efter Vårfrudagen ansågs det vara tillräckligt lång dag, att lampa eller ljus ej behövde tändas, ända fram till 29-9. Byggdemål = Megelsmässor" Om det regnar sjusovaredagen 27 juli, skall det regna i sju veckor framåt. Så mycket rim = rimfrost i advent, så möcket regn före midsommar. Den 22 febr kasta Petter Katt sin varme sten i vattnet, då smälter isen lika mycket under - som ovanifrån.
Sjukdomar
"Klå" kom så en visste inte varifrån hon kom. Den kunde en få på sig från vad skit som helst. Man för att en skulle få bort henne så tog en tjära å ister å blandade ihop å smörjde på. Det var att gå till "bastua" å ställa sig å smörj. En stod spett naken. Det fick inte vara en enda kläsklut på. Se’n när en hade smörjt så var det att sätta på sig det sämsta linnet en hade. Alla i huset skulle smör- ja sig. För de som inte hade haft det så kun- de de få det. "Knarren". Det var i lederna (handleden) som en kunde få den. Det vren i leden. Det äldsta barnet i huset kunde bota den. Då skulle en lägga handleden på tröskeln till dörren / som gick ut. Den som skulle hugga tog en yxa så högg han tre gånger på vardera sidan om le- den. Först på högra sidan leden sedan på vän- stra , och så skulle den sjuke fråga: vad hug- ger du för? Den som högg svarade: "Jag hugger ur led å i ved". Det var att säga det sex gång- er. "Kvesa". Det var ett slags utslag på kroppen. Endera kunde en göra en femuddastjärna av garn å lägga på kroppen å ha den på under natten eller tog man en näver av en björk å skrapade på innersidan av nävern å strödde på kroppen. "Matle". När en skulle bota den åkomman, så stal man en brödbit å gick till av trädet med, så stack en ned den genom det ena hålet å tog upp den genom det andra med vänstra handen. Det skulle en göra tre gång- er å sedan stå å titta ned i vänstra hålet å äta upp brödbiten. / Om en blev ormbiten, så skulle en ### i vän- stra skon å ta det å stryka på såret. Så skul- le en ta en gul silketråd å knyta ovanför så- ret. "Förstoppning" kunde folk trolla på en. Det gick till så att en tog en gammal bösspipa, å så tog en gödsel å stoppade i mynningen så att det blev tätt, så gick en å lade bösspipan i en bäck. Förstoppningen varade så länge att gödseln hade gått ur pipan. "Fallsjukan". Den började med att det blev så fula drömmar. Om inte den havande tålde att se blod och fick se det medan hon var sådan, så kunde barnet få "fallsjukan". Men det var också bot för den. Då tog en en bit av den sjukes skjorta å lade i förläddningen till ett skott, så tog en bössan å gick till säng- en där den sjuka låg, så riktade en bössan mot nordstjärnan å sköt över den sjuke i sängen. Det mins jag att de gjorde över en / pojk som fått ”fallsjukan”. "Lungsot och ont i bröst". Det begagnade de dal- bränd tjära att kurer sig med. Man gjorde tjär- piller, knådade litet mjöl i tjären å rullade ihop till pillen. Så tog de 2 à 3 piller om da- gen. Så begagnades att ha terpentin på yl- ledukar å lägga på ryggen å bröstet. Se’n så begagnades också att den sjuke andades in ånga av terpentin. Tjära å terpentin höllo för att vara bäst mot den sjukdomen. En skulle driva den ur kroppen på det viset. "Tarmvred el. magrev". Det blev illa svåra mag- plågor, så att den sjuke kastade sig i sängen. Men då tog en fram en "salthall" (en liten plan stenhall) å en sten, så tog en svart krut s som till ett skatt, så gned en sönder det till fint pulver eller som fint mjöl å tog det i munnen å sköljde ned det med brännvin. "Sand på ög". Det visade sig så att / det blev små flädrar på ögonen. En strök "gratika" på det. ”Gratika” fick en på apotek. "Nagel på ögat". Om en hade det så skulle en annan hjälpa en å bot. Han tog "namnlösen" (= ringfingret) å satte nageln vid ögat å strök med nageln tre gånger runt på ögat. Han vred runt motsols. "Benbrott". Det spjälkades ihop. Men för att det skulle växa ihop å bli riktigt starkt så tog en en mässingkam å filade, så att en fick fint mässingpulver. Så tog en in det i en deg- bit. Det gick till det skadade benet å slog ihop. "Bisteck". Brännvin smörjdes på. Man tog göd- sel i botten på stalldynghögen å lade på. ”Näsblod”. Kallt vatten i nacken. Men det var bäst om en skrämde den som blödde. En skul- le vara kvick att skrämma honom. "Brännsår". En "döva varmen" i kallt vatten. Se’n så smörjde en på fett. / "Utslag". Om en fick något som en märkte utanpå kroppen. Om en skulle ta reda på varifrån en hade fått det, så skulle en ta en sten på backen, en sten i vattnet å en sten ur skor- stenen, så värmdes stenarna, så att de blev heta, så kastades de i vattnet. Den sten som det fräste mest av, skulle en rätta sig efter. Om det nu var den som en tagit på backen så hade en fått utslaget ur jorden. Då tog en litet av sina kläder å grävde ned i jorden där en trodde att en varit å fått utslaget. Se’n skulle en bli bra. "Bölder". En peta hål på bölden med en pinne, så att en fick blod på den. Så tog en å gick till ett träd å slog pinnen i nordsidan på ett träd och sade: Du bölder blå å klene du sitter här allene. "Engelska sjukan". Det var vanligt att barnen "smörjdes" under brokiga trädstammar å i / brokiga träd. För att en inte skulle bli "gastkramad" så skul- le en rita tre kors ovanför kudden där en låg om natten, så skulle en hugga täljkni- ven i det tredje korset. Det kunde komma nå- got ont som gasten å mara å plåga en om natten. Men då var de bet, om en hade gjort på detta viset. Om en hade råka få se en hare, så kunde en bli hes av det. En kurer sig med att äta bränt bröd. "Hecka". Det var en annan som hade bestyr med en. Men om en tog kallt vatten, så gick hic- kan bort. "Stong" (= stygn). Det hörde jag de sa, att läs- te för "stonga". Men hur det gick till vet jag inte. "Magknip och magplågor". För detta onda begag- gnades att en tog in peppar, starkpeppar, spansk peppar, malört och sådant i brännvin. Det skulle vara så starkt att det sved igenom / hela kroppen. "Stämma blod". Jag hade huggit mig i benet så att blodet sprutade. Det där, sade far min, skall du inte bekymra dig om, så kom han å strök med handen över såret, å han stängde blo- det med en gång. "Värk i kroppen". De försökte att hjälpa sig med ådring. Det var att ta fram åderbilen å slå ett hål på armen. Jag mins att de lätta åra på far en gång å tog en full tenn tallrik med blod. Då blev han matt, men han frisk- nade till å fick nytt blod. "Sår" av kniv el.dyl. Det var vanligt att de slog brännvin i såret, se’n band de spindelnäv å en trasa om. Det fick sitta tills det ha- de gatt ihop å sårruven föll av. Om barnet hade svårt för att tala så klipp- tes "tongspen" av. "Ryggvärk, knäpp i ryggen, ryggskôtt". Om en fick se skrea, så skulle en knäppa av sig bältet / å lägga det så att skrea gick över det. Om en har det bältet, så kunde en inte få ont i ryggen. Sådana bälten var det ont efter, för det var inte många som fick se skrea. Ringorm. Hade en fått ett sådant utslag på kroppen, så skulle en ta en mässingkam å dra den tre gånger motsols över ringor- men.