Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Knut.
Då kördes julen ut, då tog vi ut halmen. Det kunde vara de som klädde ut sig och kom och körde ut julen som de sa´. Då skulle de ha och dricka förstås.
Julafton
Julgran tog de till att ha när jag var ung. De klädde upp en granbuske. Bakenes bröd hängdes i den. Så var det ljus å papper. Det var allt. De klippte stjärnor å grannlåt av papper. Kreaturen fick ”sleke” i munnen om julkvällen, å så talade en om för dem att det var julkväll. I kväll ä dä julkväll, brukade mor min säga. Det mins jag väl. Hästen fick hårt bröd, å så talade en om för honom att det var julkväll. Man hade granbarr på golvet, så att en fick frisk luft. Om julmorgonen såg en efter på bordet om det låg bygg, korn eller havre där. Det sädesslag man fann där skulle en så om våren. De hade inga andra ljus än de som stöptes till jul. Jag mins att vi hade ett ljus med tre vekar i på julbordet. Det brann medan vi åt om kvällen. Vi rätade spisen smock full med ved. Den brasan tändes, innan vi satte oss till kvällsbordet. Då var det ljust å fint i stugan. Det var ”julkvällsbrasa”. Om julkvällen badade alla. När en hade badat så gick en ut å rullade sig i snön, se’n tog en rent på sig för julen. En badade i bastun. När en tröskade så kastade en undan en eller ett par fina nekar som en skulle ha till fåglarna. Det skulle vara till mat åt dem för att det inte skulle bli fattigt för en. Den neken sattes på en husgavel eller på en stör vid uthusen. ”Julbockar” av halm brukades. Det hade de i mitt föräldrahem så långt jag mins tillbaka. Om dagen stod han uppe på bordet och om natten under bordet. Så hade en litet säd till honom som han skulle ha. Bocken gjordes av halm helt eller man gjorde stommen av trä å trillade [?] den med halm. Man flätade upp halmen till horn, en del fick stå ut till nos, å en del flätades ut till rompa. På bordet hade man en ”julbon”. Det var en stor kaka – en riktig rågkaka, tjock bakad. Ben under henne, så att hon stod upp från bordet. En ost – julosten – på den kakan. Den skulle stå på bordet medan julen varade. Till julkvällen fick vi lutfisk, potatis å gryngröt – av havergryn. På senere tid kokt av risgryn. Maten stod kvar på bordet hela julnatten. Det var den ordningen. Om någon av de döda kom, så skulle de se att en inte hade förbisett dem utan tänkte på dem. Mor lade ett par strå i kors vid dörren, innan vi lade oss, för att inte onda andar skulle komma in. Det var bara goda väsen som fick komma å de hade makt att gå över korset. På julmorgonen högg en ved eller tröskade, om en hade något kvar. Julaskan tog mor vara på. Den skulle vara nyttig att ge kreaturen. Om någon såg ut att inte ha huvud, när en satt vid julbordet om julkvällen, så skulle han dö innan nästa jul. Det kunde en få se om en gick ut på fönstret å tittade in.
Jul i Halten
Julekvelden i Stor-Brakan.
Stor-Brakan ligg så pålag ein 4 mil ifrå Torgen, og av og til hender det, at ein og annan fer dit ut for å fiske julefisk. Eingong var det ein fiskar, som vart ligjande verfast derute og måtte vera der over jule. Han ha børsa med, og hadde og mat med så han greidde seg, ette det han meinte då han for heimandfrå. Men då det leid fram til jul hadde det minka på med maten, så at det var ikkje langt ifrå, at det vilde bli sveltihel i julen. Han hadde ikkje noko å gjera, og låg difor som oftast å sov utette kvelden, det var støtt slikt ver, at koma på sjøen var det ikkje tale om. Som han låg og sov juleaftan fekk han høyre det vart slikt styr ute. Som han no låg og funderte på kva dette vel kunde vera for noko, så kom det inn eit slikt underlegt fylgje. Non ha berre ein fot, andre ha berre eit auga, nokre var skakke, andre var skeive, og alle ha dei eit eller anna lyte. "Å hu, her loktar det så kristen manns lokt", var det ein som sa med same dei kom inn. Strakst sette dei alle nasane i ver og tok til å lukte. Men dei kom tilsidst til det resultat, at det var berre eitkvart som var att sidan sidst det hadde vore fiskarar herute. Dei dekte så på bordet, for dei var vel vant til å halda jul herute. Men då dei vel var komen igang med etingen, så tok fiskaren børsa si og skaut. Då vart styr. "Herifrå, te Horten, te Horten!" ropa dei i munnen på kvarandre. Trolltye hadde teke ei gjenta, og ho vart att då dei andre for. Det vart og att alt det som var på bordet, sølvtyet med det andre. Nøkkelvola hadde dei gløymt att ette seg. Den kom dei att ette. Mannen tok nøklane på ei stikka og kasta dem ut til dei. Sølvtyet fekk han hava. Han gifta seg sidan med gjenta, og dei flytta ut til Sklinna. Dei vart dei første faste buande der.
Påsk
Namnen på darna i påskaveckan, det är: Svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långafredag och påskafta. All ved skulle huggas före dymle onsdag. Annars slog dym- lingen i knaggen igenom kamarna, så att de inte kunde hugga dem sen. Förr skulle de baka till jul, så att det varade över dymleveckan. De sa, att påskakäringarna var ute och for till Blåkulla påska- afta. Då skulle alla redskap in, annars tog de dem och red på. Om påskafta tände ge eldar ute. Och så skulle de skjuta också. Det var för att inte påskakäringarna skulle komma.
Lucia
Lucia, det var väl detsamma som lussegubben. Det skulle vara något trolltyg. De hade för sej lussegubben kom till kvarnarna lussenatt. Det skulle vara farligt att han gjorde något ont i kvarnarna då. Jag var mjöl- nare i Brokvarn; och det var en som sa till mej, att man ska' ta en eldbrand och doppa i vattnet. Sen skulle han inte kunna komma. Lussemorgonen skulle de ha stora, stora ringar och kaffe. Det var lusse- bete. Den som skulle ha slaktat en gris till jul, skulle för det mesta upp och slakta den bittida på lussemorgonen. Då skulle de supa och ha redigt lussebete. De skulle ha in grisen åt köket och slakta kl 3 om natten.
Vårarbete
På Kristi himmelfärdsdag släpptes korna ut på bete. På Rebecka och Erik (det var den 26 och 27 maj) sådde man lin. – Första maj åt man julbröd, de hade gömt ett par kakor från jul. Det kallas vårkake och av det fick både folk och hästar. Då fick de bra med kraft i kroppen. Syd, sydväst och västlig vind var bäst vid sådd. – Det sista i gödselstan bruka’ de lämna, men varför vet jag inte. Om man läm- na en fläck på äkern som inte blev sådd, skulle den som sådde dö under året.
Julafton
Stugans klädsel. Till jul klädde de väggarna med halm och hängde hand- klän efter taket, och på handkläna satte de kransar av pap- per. Julnattens andeväsen. Julnatten fick de inte duka av bordet, för då skulle de döda komma hem och äta, och så skulle ljuset brin- na. Doppa i grytan. Julafton doppade de i grytan. Märken och tydor. Det var märken i askan, om nån skulle dö under året. Det var väl fotspår tror jag, men det var bara vissa, som kunde förstå sig på det. När de satt och åt på julkvällen skulle de gå ut och / titta in genom fönstret, och då skulle den, som skulle dö un- der året sitta huvudlös.
Slåtter, skörd och tröskning.
De gamle hade mycket med "bondpraktikan" att göra. Det och det stod i den boken, sade det. Men jag kommer inte ihåg des- sa dagar och märken, som de hade för skörden. Haren skulle fångas i de sista stråna. Det var skrik å spring när en kom så långt. Det fanns ingen hare. Men det kallades så, när en tog slutet på en åker eller på hela skörden. Den som blev sist i byn räknades som sämst. Tröskningen skedde med slaga. Man tröskade säden på en loge. Tröskningen skulle avslutas till jul. Det var bäst, för se'n blev råttorna så svåra mot säden.
Vårarbete.
Jag mins väl att första dagen en sådde, så skulle en ställa så att en hade "rönnpinnar" i redskapet för att ingen skulle kunna trolla på det. Det var farfars bruk. Sedan gick det inte an än att kasta ut en näve havre tidigt på morgonen på den åker, som skulle sås. Ju tidigare ju bättre. Det var för att all säd skulle bli mogen. När det led fram på dagen, så kom mor med "såkaka" till gärdet. Det var bröd som gömts från jul. Det skulle ätas nu. Hästen fick av det. Men han fick så mycken havre, han orkade äta. Såden skulle bäras till åkern på morgonen.
Husligt arbete.
Om en främmande kom in på ett ställe så de kärvade, så skulle han ta i kärvan. Då kunde han inte skada arbetet. På ett ställe i Kvibille var de noga med att de inte fick nysa över dega, då de bakade. Nös någon, så blev det sorg i huset, innan brödet tog slut. Det brödet, som de bakade för julen, skulle vara fin ###. Av det brödet skulle hästarna ha vid våren. Då de bryggade julölet, skulle de vara glada, de skulle sjunga och vara lustiga i sina rörelser, då de öste. Då blev det god jäsning och ölet blev starkt, så att folk blev glada, då de drack det.
Jättar
Det var en jul de skulle brygga i Rördalen. När de hade gjort färdigt om kvällen, så kom jätten och knackade på fönstret. Han bad, att han skulle få långa brygdkittel. "Det får du", svarade de. De ställde kittel ute på backen. Den blev borta. Några dagar efteråt så kom han och knackade på fönstret igen och sade. "Nu ska I ha tack för låna för kittel". När de skulle hämta den, så var hon full i dricka. Den var så stark å god så de hade aldrig känt maken till dricka. Denne jätten bodde i Hjul- dammsåsen. Det är mycket över hundra år sen det- ta hände.
Troll.
Det var i Torpa i Fjärås, de bryggade till jul. Då kom det en trollkäring med en kel (kittel) och tog vörten, men de såg henne inte. Men så kom en gubbe in och talte om, att han hade hört troll som ropade i ett berg, att deras barn hade fallit i elden och bränt upp sej. Då fick trollkä- ringen så brått hem, så hon glömde ta kelen med sej, och den hade de långt efter i Torpa. Vid Givared är ett berg, som det bodde troll i förr. Där skulle de sett, när de gick till ottesången (= julottan) , att berget stod på guldpelare.
Vårarbete
"Juloxar" baka de till julen förr, o här bakar vi sådan ännu för gammal seds skull. Den låg på julbordet hela julen, sen skulle den i tork o så gömdes den till våren. Just när de kommit ut på åkern o satt för har- ven o skulle börja vårarbetet, skulle de äta av den, både oxen o mannen som körde, den blöttes opp i svagdricka. Detta var för att kar o dragare skulle bli starka o stå gott under sommaren. Juloxen bakades av vörtadeg. (Illustration) (Eft. föremålet.)