Transkriberad uppteckning

Julgran tog de till att ha när jag var ung. De klädde upp en granbuske. Bakenes bröd hängdes i den. Så var det ljus å papper. Det var allt. De klippte stjärnor å grannlåt av papper. Kreaturen fick ”sleke” i munnen om julkvällen, å så talade en om för dem att det var julkväll. I kväll ä dä julkväll, brukade mor min säga. Det mins jag väl. Hästen fick hårt bröd, å så talade en om för honom att det var julkväll. Man hade granbarr på golvet, så att en fick frisk luft. Om julmorgonen såg en efter på bordet om det låg bygg, korn eller havre där. Det sädesslag man fann där skulle en så om våren. De hade inga andra ljus än de som stöptes till jul. Jag mins att vi hade ett ljus med tre vekar i på julbordet. Det brann medan vi åt om kvällen. Vi rätade spisen smock full med ved. Den brasan tändes, innan vi satte oss till kvällsbordet. Då var det ljust å fint i stugan. Det var ”julkvällsbrasa”. Om julkvällen badade alla. När en hade badat så gick en ut å rullade sig i snön, se’n tog en rent på sig för julen. En badade i bastun. När en tröskade så kastade en undan en eller ett par fina nekar som en skulle ha till fåglarna. Det skulle vara till mat åt dem för att det inte skulle bli fattigt för en. Den neken sattes på en husgavel eller på en stör vid uthusen. ”Julbockar” av halm brukades. Det hade de i mitt föräldrahem så långt jag mins tillbaka. Om dagen stod han uppe på bordet och om natten under bordet. Så hade en litet säd till honom som han skulle ha. Bocken gjordes av halm helt eller man gjorde stommen av trä å trillade [?] den med halm. Man flätade upp halmen till horn, en del fick stå ut till nos, å en del flätades ut till rompa. På bordet hade man en ”julbon”. Det var en stor kaka – en riktig rågkaka, tjock bakad. Ben under henne, så att hon stod upp från bordet. En ost – julosten – på den kakan. Den skulle stå på bordet medan julen varade. Till julkvällen fick vi lutfisk, potatis å gryngröt – av havergryn. På senere tid kokt av risgryn. Maten stod kvar på bordet hela julnatten. Det var den ordningen. Om någon av de döda kom, så skulle de se att en inte hade förbisett dem utan tänkte på dem. Mor lade ett par strå i kors vid dörren, innan vi lade oss, för att inte onda andar skulle komma in. Det var bara goda väsen som fick komma å de hade makt att gå över korset. På julmorgonen högg en ved eller tröskade, om en hade något kvar. Julaskan tog mor vara på. Den skulle vara nyttig att ge kreaturen. Om någon såg ut att inte ha huvud, när en satt vid julbordet om julkvällen, så skulle han dö innan nästa jul. Det kunde en få se om en gick ut på fönstret å tittade in.