Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Knut.
Då kördes julen ut, då tog vi ut halmen. Det kunde vara de som klädde ut sig och kom och körde ut julen som de sa´. Då skulle de ha och dricka förstås.
Dekorering av kritade väggar.
Förr vanligt, att man kritade väggarna inomhus; krit- ningen förnyades vid högtiderna. I rå potatis skar man ut figurer, dessa stämplar doppade man i blåxxx eller röd färg och anbringade ornamenten på väggarna. [Meddelandet överbringat genom en svärdotter i Spesshult; hon visste inte precis, till vilka högtider denna dekorering användes. I varje fall dekorerade man väggarna till jul.]
Jul
På julaftonen satte man upp en havre- nek (julneka, lökteneka, fôggleneka). I forna dagar brukade man se till att man fick d. s.k. lökteneka för angivna ända- mål. Den bands inte annorlunda än andra kärvar, men man ville efter gammal sed ha den. Om man inte satte upp spis åt fåglarna till jul, så skulle man få dålig skörd under kommande år. Gud skul- le komma ihåg att man hade uteglömt fåglarna.
Hemmet.
Vardagsbrödet förr - det var av bondbönor och råg ihop, inte så myc- ket bönor som råg, en skäppa bönor och två skäppor råg brukade våra ta med sig, när de for till kvarn. När man bakat till jul, behövde man inte baka förrän till påsk. Vi hade tre brödstakar fulla med bröd - runda kakor med hål igenom, inte så tjocka som nu. Det sista var så hårt, så vi tog en käpp och slog ner det med. Bara till jul bakte vi limpor, vörtalimpor med sirap i. Vi barn skulle ha var sin limp i julhögen. Vi bakade aldrig tunnbröd i gamla tiden. Ojäst bröd har jag varit med och bakat: pappersbröd av korn- mjöl. Det var från Bohuslän. Pastor Törnkvist var bohuslänning. Glohopper stekte de på glöra. Skälebröd bakte de och stekebröd / när de var riktigt "brösleppna" (= utan bröd). De bakte var sin så många som de var, av grovt mjöl knått i vatten. Enbart havrebröd andvändes inte men de redde korn och havre ihop, det malde de och bakade blandkornsbröd av. Somliga sållade ifrån sådana.
Järnvägsbygge
Rallare bodde några på vart ställe här. Vi hade tre, fyra hemma. En var från Blekinge, de andra var smålänningar. Det var ungt folk, rediga pojkar. Men de söp mycket. De sparade inga pengar. De spelade kort om kvällarna, och "spelarebasen" spelade till sej från de andre. Det var två som blev hemma till vårat över jul. De hade fått hem sitt julbrännvin. På kvällen annandag jul kom flere dit från Duvehed. De söp allihop och hällde ut bränn- vin på golvet. Då hade vi bud efter en stor marbo, som bodde hos handlarn i Limmanäs. "Hur bär I er åt?" sa han. Han söp inte själv. Mamma sa te marbon: "det vore väl, om du kunde få iväg dem." Ja, han öppnade dörren och slängde ut dem på gården en efter en. Ja, de friade till töser här. En som blev stationskarl / i Ölmevalla gifte sej med ena, som hette Paulina, och Mar- tina i Stena gifte sej med en rallare. Hon var så kär i ho- nom. "Om han går te Ormagårn, ska jag följa med honom" sa hon.
Lusse och Julfirande i
Lusse och Julfirande i Silbodal Vid lusse klädde man ut sig och gick med kaffe i stugorna, lussebruden var då vitklädd, med hängande hår med ljus i. Tidigt på mor- gonen var man uppe, kl. 5 skulle man äta, måltiden bestod då av svinrygg, fläskkorv, potatis och rotmos; varenda en som var med vid bordet skulle bjuda på en sup och det måste man ta vilket man blev full eller ej. På julafton skulle man opp klockan två på morgonen och hugga ved, när man hållit på med det till klockan 7 skulle man ha mat, då skulle man ha av alt slags bröd som man bakat till helgen, så skulle man ha glögg. Sen skulle man vannle (vannle binda ihop i kärvar) hö åt korna, så det räkte över juldagen och annandagen. Man gjorde en julbock av halm som stod under köksbordet under hela heljen. i den kastade man alla överblivna bröd- bitar, som fick ligga där tills julen var slut. då tog man dem och åt opp dem, på bordet skulle under julen ligga två kakor, en limpa och en kringla och osten. man bakade limpa av vörten, som man fick när man brygde, det kallades vörte- / limpa. På juldagsmorgonen skulle man opp tidigt och fara till julottan i kyrkan, då hadde man stora törebloss med sig, dom kastades i en hög vid kyrkporten när man var framme, om någon välte på kyrkbacken skulle någon i den familjen dö det året. Den som kom först hem från kyrkan skulle först få in grödan det året, vilket är i bruk än i dag att man kappkör från kyrkan på juldagsmorgonen. På annandags morgonen gingo stjärngossar och sjöngo för dörr I dag i dag är anda jul, nu tackom vi så järna alt för den ljuse stjärna. Gulle mor i spisen, giv oss lite av grisen, Gulle far i bänken, giv oss lite av skänken, alt för den ljusa stjärna. Stjärgossarna skulle då inbjudas och trakteras med mat och dryck, sen gick dom på ett annat ställe och så fortsätte dom. Man brukade till julen ge bort av julbaket och lite fläsk och korv; smakebiter kallades det. På annandagsmorgon brukades det att man gick till grannstugorna och mockade, i ladugården, då skulle man inbjudas och trakteras med mockste- gås och öl. Sigurd
Varsler om tiden ("Deka, deka Tore")
Leirpollsegna.
Millom Tørset og Almbergsætrane er der ei tjørn som kallast "Bjønnatjønna". – Austanfor denne tjørna er der ein skogkledd haug som kallast Fagerhaugen. På Fagerhaugen var der i gamle dagar ein gard som kallast Litle-Leirpollen. Endå kan ein sjå tuftene og murane etter husa der. Næraste grannane til Leirpollfolket var Krokvassdølingane. Rett nok trudde folket på Leirpollen at dei hadde nærare grannar i Sopråberget, men desse var ikkje allstødt so gode å få tale med, endå huldrefolket og Leirpollsbuane var vener og vel forlikte. - - So var det ein vinter fyre jul at Leirpollingane var komne av dagtalet, so dei ikkje retteleg visste kor lenge det var til jul. Karane hadde det annsamt med å køyre ved og tømmer, so ei av kjerringane laut binde ski på, for å gå til Vaulen i Krokvassdalen for å høyre etter kva tida leid. Men det var djup snø og klabbe føre, so det gjekk heller seint med kjerringa. Det tok alt til å myrkne då ho kom til Sopråberget, so ho var mest huga til å snu heimatt; men leit var det ikkje å vite når jula var ventande heller. Då høyrde ho ei grov røyst frå Sopråbergkampen som sa:
"D'an e' ein
og netinn e' tvei
so lenge e' de te jole."
Og med dette reiste kjerringa heim att, endå ho trudde det var ikkje so nær lide. På Leirpollen heldt dei jul etter denne rekninga, og dei fekk sidan høyre det var rett som huldrekallen hadde sagt.
Julafton
Själva kovåmma skar man i bitar förr sen den blivit rengjord i kalk. Så tog man ihop bitarna o hade blodmaten i dessa till blodkorv. Och när jag var barn, o vi var hos farfar o farmor i Klippan i Nysund om ju- larna, så skar farmor opp bitar av den korven o stekte dem i flott i en panna. Så fick vi varenda jul- morron.
Årsgång
Årsgången gick till så, att de gick till vissa kyr- kor jula natt och tittade i nycklahålet. Då skulle de få se, hur året blev. De kunde höra, hur det klingade av skäror- na på markerna. Det var rätt hemskt det som de möt- te på vägarna, när de var ute och gick. Gluffesoen var de rädda för, hon sprang emellan benen på dem och försökte klyva dem, så fick de se henne, så fick de allt gå åt sidan.
Julafton
Till jul fick barn och tjänare julhögar av bröd, alla sorter som bakats till helgen. Några kakor lades upp på jul- bordet i en hög, o den fick ligga på bordet om natten. Det var blandbröd o rågbröd o vörtlimpa. Stånkor av trä eller tenn med dricka i stod också på bordet. De som hade en bit väg till kyrkan, hade stora tjärbloss med till julottan.
Lucia
På lussotta var vi oppe tidigt o åt, det var korv till mat då av olika slag o gröt. Och sen tyckte far, att när vi ätit oss väl mätta, skulle vi till logen o tröska. Allting skulle tröskas färdigt före jul. Ett bord dukades då på mor- ron, o alla fick sätta sig dit. Detta var förberedelse till julen. Men jag minns inte att någon klädde sig vitklädd på Lucia på den tiden.
Slåtter, skörd och tröskning
När de körde in rågen, la de ner lite brännvin just där de började lägga säden, en butelj. Det var för att tröskarna skulle arbeta litet raskare, de fick detta när de tröskat färdigt, men de måste tröska ur all säden först, sen blev det festligt. De, som fick färdigtröskat först bland grannarna, var bäst. Egent- ligen skulle rågen vara avtröskad till jul.
Vårarbete
De skulle baka en kaka om jul förr, o så spara den tills de skulle börja så, då skulle öken ha hälften av den o bonden hälften. Det var en stor vete- kaka, den skulle bakas ungefär som en bock, först gjordes den rund, sen skars kanten opp runt om, o rullar formades av detta runt kakan. Först skulle den ligga på jul- bordet, o sen låg den till våren.