Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
mara.
"Mara" var ett elakt fruntimmer. Det fanns fruntim- mer som var "mare". Om de hade mycket och rakt hår under armarna och stora ögonbryn, så var de sådana att de kunde skicka "mara" på folk som sov. Om de ville plåga någon så satte de maran på den personen.
Dalsland Selma Martinsson 1945
Dalsland Selma Martinsson 1945 Dals Ed Egna minnen. Tingvalla 14.2 - 45 Till Västsvenska Folkminnesarkivet Göteborg Ramsor och rim. Med anl. Eder pristävlan i H.T.V. ber undertecknad få lämna ett litet bidrag. Först då namnen på fingrarna som jag hörde min mor nämna dem: "Tummetott, slickepott, långeman, gull- brann, lille Per i Pinkelann". Betr. namnen på tårna blir uppgiften ej fullständig, eftersom jag tyvärr glömt huruvida lilltån hade namn. Man räk- nade baklänges och började alltså med lill- tån. Sedan kom "näffru (el näffrua), tillros å lilla å store skohästen". Djurs, växter och föremåls språk. Ang vad vällingklockan säger så har jag hört att den på något ställe skulle säga så här: "Sur välling, salt sill, lathundar kom in". Tydligen ett ställe där det var snålt och dåligt kosthåll. / När tre slagtröskade lät det så här: "Fattas en, fattas en, fattas en". Vad djuren säger: "April ä il, april ä il", sa grisen (il = ilsken) "Mars ä va'r, mars ä va'r" tyckte fåret. (Va'r = värre, öppet långt utdraget a-ljud) En fågel, som antagligen är skogsduvan men som de gamle kalla "skutulsduvan" säger så här: "Du sköt min skutulv, du sköt min skutulv – du". (Hårt k i ordet sköt.) Göken: "Go ku (= ko) fick du". Talltrasten: En gubbe som var ute och fiskade och talltrasten frågade: "Får du fisk, får du fisk, får du fisk"? Men gubben fick ingen. "Tjo pytt, tjo pytt, tjo pytt" sa trasten. Gåtor. Har hört en Gåta som lyder så här: "På de gater gå de pjater på de pjater är en kulle, på den kullen är en skog, där alla de små djuren bo". Gåta om katten "Före som ett nystan mitten som en mällersäck (mäldsäck) och efter som en kvastekäpp". / Vidare en annan gåta: "Tvåben satt på treben och åt på enben då kom fyrben och tog enben ifrån tvåben, då tog tvåben sin treben och slog till fyrben och fick sin enben igen. Ramsor och rim. Måndag och tisdag satt gumman och spann onsdag och torsdag bar hon spånaden fram, fredag och lördag åt hon upp sin lön. söndag förmiddag gjorde hon sin bön. Och med detta lilla axplock slutar med utm. högaktning Selma Martinsson adr: Tingvalla Dalsland
Husdjur.
Här nyttas mycket får före, 7-8 på vart ställe. Vi hade ing- en lövskog utan vi forade fåren med hö på vintern. Holmarna hörde till byn. I mina unge år släppte de fåren där. Där blev de riktigt villa och hållde på att gå i sjön. Vi fick binda dem, då vi la dem i ekan eller pråmen och fraktade över dem. Nu är det näs- tan slut här i byn med får. De har planterat skog på utmarka. Getter var det ingen härikring som hade. Höns har de haft i all min tid, ett tjog eller så på vart ställe. Vi sålde alltid ägg. Dä skefta le te - ibland fick vi bara 50 öre tjoget, ibland 65. Fick vi 75 öre någon gång, var det storartat i min ungdom. I Göteborg kunde man få en krona för dem om vintern. Vi förvarade ägg i en tom sädesbinge på vinden. Det var karlar, som gick med ko till tjur; det finge kära sköta. Där som inte var någon karl, så finge de tala vid någon. / Men det nyttas inte att karlar mjölkade. Det var inte tal om att det skulle försökas. Nu kan de flesta karlar mjölka och gör så med. Slakt - de skar bort en liten lapp på vardera halvan av hjärtat, de klöv det mitt i ut - och kastade. De kallade den olycksörat. Jag vet inte, varför de gjorde så. Kalven fick det första, koa mjölka. Jo, det var en torpare hemma, som inte hade råd att ge kalven råmjölk. Han hade bara en ko. Han kom till vårt och bad om kalvamjölk. Det var titt halvadöd förr. Skummad mjölk fick kalvarna redan från början. Vet inte att man brukat kasta något i mjölk, som skulle bä- ras bort. Då de varit till tjuren med en ko, fick de inte lov att t repet den dagen: det skulle sitta om kons horn över natten. Kokar mjölk över, får korna sår på puppa ! Här var en gubbe som alltid skulle ha en skiva bröd med sej hem och ge kon, när han hade köpt en ko. Det var för att hon inte skulle längta. / De kallade korna Spätta, Humla, Rygga, Stjärna, Lilja, Rölla, Svarta. Oxar hade de bara på ett ställe här i byn, då jag var ung. Nu finns här inga oxar. Kons magar: Våmma, honungshätta och bladmagen. Den (senare) var inte vacker att göra ren, så den kom med i avskrädet för det mesta. En bajonett kunde de sätta över korna. Den skulle bevara dem, så inte mara kom åt dem. Och i tröskeln la en del ner stål. Min far ville inte alls veta av sådant.
Birger Carlsson
B353A: Torpet Kleveberg och friköpet. Vaktepåk och pojkarbete. Julstormen. Diverse. Slåtter. Ta upp säd. Tröska och kasta säd. Präjeln. Liar med tillbehör. B353B: Göra upp halm. Taktäckning. Fruktodlingen. Äppelsorter. Sälja frukt i Falkenberg. Bina och frukten. Besprutning. Slunga honung. Bisvärmar. Bipust.
Avskrift av dagboksanteckningar 1779–1876.
Farfas dagbok FörTäkning uppå Underliga Händelser i Fordoms Tider. Nemligen År 1779 kom Den Välsignade fruktin Pottatis uppå Denna ortten gamle Jan Jansson Käcketorp är föd Den 11 Appril 1784 Hustrun Maria är föd 1779 och Blef gift tillsaman 1807 med fyra söner och En Dotter 1815 Blef Jag gift med Den Andra systern Kajsa Ersdotter och Hon är föd Den 24 mai 1782 tillsamm sin sönner 1808 Begyntte Jag att Bögga 1809 Hvar RiksDag i stockholms stad å Konungen gustaf den 4 mistade Kronan samma år var guds välsignelse med alla slags säd 1812 var fullt före till Pingsthälien som var den 18 Maijus / samma år Döde min Bror Per Jansson Den 17 septtember 1812 var säden mogen Den 12 November 1811 i December Månad Boriade En siärna Brusade Norväst på Himmelen och sluttade öster i Mars Månad 1812 som Betydde stor Hunger å Krig särnan hette Komett samma år den 13 september var Häradsskall med 1200 man i 3 dagar år 1813 Den 12 November hördes åskan och Bettyde Den samma år van vår Kronprins öfver frankRik och slog af honom mång tusende med 102 Kanollar å Konungen Bondapartt förKommer 1814 Döde En Pilt af Halsten Halstenson i Karttetorp under fältsiär som Had en tamp På Näsan samma år Den 28 maij sjuknad min Hustru Marija och Döde den 2 Julij med Ett fölster som Döde i ModerLivet / 1814 Den 16 Augusti Van vår KronPrins Carl Johan fredrikshall å fredriksstad och i oktober Månnad Tog han Hella Norska Land På denna sidan haf år 1816 snövintter å Lång Vår å Växlig sommar Men grönt år med 3ne stora floder Den ena var i Maij Månad Den andra i Augusti Den 3 i septtember Den 18 septtember slog åskan ganska hårt och Haglade och slog ner grödan På många ställen 1817 Den 31 Oktober var den Heliga jubelfäst Dagen som icke varit På 300 år 1793 var En men icke sådan Den 6e februari 1818 skede En gräslig Händelse här i Käcketorp Brann En stuga med 2ne Pilltebarn -D-s fader Per Jönsson i Rundsjön och Modren Kristin Jönsdotter från Sygården i Gräsmarks sn / Samma år Den 1 t Mars fick Jag en Medalii af Kung Carl den 13e år 1819 Död min Dotter Karin år 1822 var intet snö uttan Bart Hella vintern 1822 Den 26 Maij som var en PingesDag Bran upp En Kyrka i Norge som hette grufva församling med 114 Personer Många synttes löppa Nakna i Elden sedan Derans Kläder voro uppBrända År 1824 den 7de jannuari Klockan 8 var 2 stora RegnBogar Tvärt öfver Himmalen En timmes tid och många sade att De hörde åska samma år Natten Till den 29 Januari skede en gruflig Händelse i hiransberget En guba Kröp In uti En Bakom och Brände sig Till Dös =samma Hände En gruflig Händelse i gullbäcken En Man Hade Ett Barn uppå sina Armar och Barnet Valt af hans Armar i En Vasgryta och Barn döde på 2ne timmar / 1825 års var så stora floder att många Dammar och Broar Reste 1826 var törksommar att Det icke Regnade mera än En gång På hela sommaren Råg och Pottatis vartt Något samma år Började Landshofdingen att uppMätta Landsväg från Kiltorp Till Norska gränsen 1826 Döde den Hög- vörda Lars Karlson På Vaståna 1827 var frukt Bar sommar med Lagom Regn till den 10de Augusti sedan Böriade Rängna och vartt ganska stor flod På fjortton Dagar samma år den 12 å 13 å 14 jullius var så starkt Bläster att Ingen hade mins sådan Rogen vallt neder och Torka- des af Ria 1828 å 1829 var goda år 1830 var En stark vintter att Tallan Nåde 3 alnar och sommaren var Regnig och flod hella somma och intet potatis och Littit Korn säd men Mycken Råg 1830 den 28de November var den Heliga Jubelfäst. / 1831 den 10 februari vart föd Ett vanskapligt Barn i Rundsiön Des föräldrar Nils Persson å Ds Hustru Anna Lisa SvensDotter och Barnet Hade icke varken armar Eller Ben samma år var FrukBar sommar med Lagom Regn Den 4de November slog åskan ganska hort Den 10de December hörtes åskan Hösten var regnig 1832 Den 28 februari Döde min Moder Karin MårtensDotter i Käcktorp 1833 Den 14 februari Blev afliven en Man från Vittsand socken Mannen hette Olof Olsson från Kyrkonäs som hade Mordat sin Hustru och sin son Olof 1844 Den 25 Augusti var ganska stor flod 1845 Den 21 februari Döde min andra Hustru Kajsa ErsDotter från Käcketorp den 15 Maj samma år Böriades med Kyrkogården vid Lekvattnet 1846 Den 6 februari Blef Kyrkogården Invigd av Prefisoren i Sunne / 1846 års sommar hvar tork hella sommaren som Ingen minnes som ta lefde 1849 kom snö Den 30 d septtember och sedan Blef starkt vintter 3 veckors tid så att Pottatis frös i jorden å säden stog utta Till den 8 November 1850 Den 14 Maj anlades Tomten Till Lekvattnets Kyrka Den första Predikningen var uti Kyrkan Den 4de juni 1850 och forRättades af Pastor Almkvist kyrkoklockorna ankom den...och Böriade Ringa den 4de November 1852. 1853 den 6te januari Blef Kyrkan Invigd af sune Prosten Fryksell med 5 andra Prester. Den 4de januari Döde hans Kjellarsson i N:a Lekvattnet som stack en knif uti sin Mage På 3 ställen samt skar sig under hackan samma Dag Döde Per Persson i Rundsjötorp som blef slagen annandag Jul med En Skräddarsax af Jon Nilsson i Bosberget slut på farfars sedan fortsätter en farbroder / Fortsättning av sonen Per Jansson 1863 den 4 Mars Döde min fader gamle Jan Jansson med LikText uppenBarelse Bok 14 Capitel 13 vers 1862 Den 4de Maj förrettade Pastor sundelius den första gudstjenst i Lekvattnet 1863 Nätterna Till den 15-16 å 17de Julius var fryskallt att Pottatiskål frös aldeles Till Jorden 1864 den 8de November firades En jubelfest Till minnet af Sverjet och Norget förEnades under En Konung i 50 år 1865 den 30 oktober gick åskan ganska hårt öfver Natten Emellan 1865 å Nyår 1866 gick åskan ganska hart med Blek och Dunder 1868 Var tork Hella sommaren med ovanlig stark värme och Hafresäd Blef ganska litet men Råg å Potatis Någorlunda 1867 rest 31 person till amerika från fäbacken utaf samma slegt 1876 den 24 Maj ankom orgelverk Till Lekvattnets Kyrka och Blef färdigt och invigt den 9de Julius 1876 samma år var ganska stark tork till den 29 Julius
Diverse skyddsåtgärder. Husdjur.
En skulle skjuta e skata å hänga upp över hästarna, för annars re mara dom. Då ble di svetta å orka inget sen på dan. De va också bra å hänga ett par byxer över krittera eller över fähusdörra. Stål skulle di allti ha över krittera å på påsk strök di stora tjärkors över fähusdörrana. När ja va lita, jätte ja kritterna därhemma. Mi syster Inga va höling åt Lars i Körkedaln å vi skulle ha ut kritterna gemensamt, så vi slapp vara ena i skogen, för vi va rädda för gråben. Ja hemma va vi färdia te å släppa ut dom, men Inga kom aldri me Larses kritter. Då gick ja dit bort å in i lagårn, å där sto Larses käring å slog me eldstål å flinta över varenda ko. Å me de trodde hon di skulle fri sej för vargen å annat ont. Om julekvällen skulle de vara tätt, tätt för / fönstera, så inte gråben fick se julelysa, för då tog han alldeles säkert krittera. Varje stor helgafton, ve jul å påsk, skulle hus- bonn ge krittera särskilt gott for å säga te varenda ko: "Ät väl å trivs väl, i kväll e de en välsignad julekväll (påskekväll)". När di köpte e ko eller nåt krättur, så skulle di allti in i stuga å ha nåt gott, en bröbit eller sörpa me nåt gott i. Å så skulle di fram te spisen å titta upp i i skorsten, för annars ble de en fali längting. När e ko hade kalvat, bruka di göra kalvpann- kaka utå kalvmjölka. Men ingen skulle äta utå pannkaka, förrän koa hade fått en bit av den i sej först. Di skulle allti korsa smöret i bytta, när di packat den färdi. Ve slakt skulle di allti göra ett stort kors i levern. Mor sa allti: "De betyder mycke", när ho korsa levern, men ja har aldri fått veta, va de betydde, eller va de va bra för, för de skulle vara liksom hemligt med de.
Vårhalvåret
På lusse skulle di upp och ha stekt fläsk och god mat, och sedan skulle di sova på det. Kreaturen och hästarna skulle ha 'lussebete' di med tidigt på morgonen. På ottan kom di och hade tagit på sig vrängda och trasiga kläder, och då fick di nog bjuda dem på något, när di kom. Julen varade från julafton till Knut. Tjugondedag Knut, då dansas julen ut. Di skulle alltid gå tidigare på morgonen på juldagen och ge kreaturen litet bättre än vanligt. På annandagen om morgonen var di ute och måka' i ladugårdarna åt folk. Di red Staffan på annandagen på morgonen, och då skulle di ha 'fägna': brännvin. Det var före dager di skulle ut och rida. På somliga ställen red di in i stugorna med hästarna. Di klädde ut sig om jularna förr. Di gick stora foror utklädda efter tretton- de. Lyckans stjärna kom di med om trettonde. Julkärven skulle di plocka och göra så grann. Den skulle stå vid / portstolparna. Det högg di av, så det var bara några grenar kvar på trädet, som di satte fast 'en på. Di skulle gömma en kaka julbröd, till di skulle ut och våra. Då skulle di äta utav det allihop, när folket var ute första dagen. Kyndelsmässa var lilla julen, eljest har jag inget hört om det. Halvliden mars, då skulle tranan bära ljus i säng, en fågel, som for på mossarna. Om sommarn är det tranor här nere på mossarna. 'Vafferdagen' var förste sommardagen, sade di alltid. I dömme- veckan före påsk fick di inte spinna. Om jul spann di aldrig heller. Om Kristihimmelsfärdsafton och påskafton elda' di. Di elda tjärtunnor och stockar och halm. Jag hågar, att när vi var små, så såg vi ett par tjog eldar ifrån vårt berg här uppe. Di dansa' omkring eldarna och hoppa tvärsöver elden med. Den förste maj skulle di äta stark mat, ägg och sådant, och så skulle di ha brännvin. Om di sådde på Erik-dagen, då skulle det bli mycket lort i 'böra'. Urbanus skulle di så hör. Di skullle ha litet uppsikt med majstången, så di inte / fick såga ned den. Det var sådana, som inte hade varit med och klätt stången, ifrån annat håll, som kunde försöka det. Det skulle vara ett sådant kap. Majstången var ett kors och så en krona uppi med glas- flingor och så äggskal till halskedja. Kanske hon hade ansikte, med det vet jag inte säkert. Majstången restes på någon backe, någon höjd här i socknen. Det var kransar i topparna på armarna. Och så var det musik och dans vid stången på midsommarafton.
Trolldom m.m.
1. En skolle allti ha en hästsko hängane över dörra, för att inte trölla skolle komma in, sär- skilt om jul, för då vöre trölla värre än hälla (annars). 2. En skolle ha en lie hälla, ant stål hängande över dörra hälla (eller) sänga, så inte mara skolle komma in å ria en. 3. Om en ble gastakramad, så skolle´n ta stål å flinta å slö (slå) gnista mellan kröppen å lintyget, så gick et över. 4. De va bra å allti ha nönting av stål hängande ve si´a, en täljekniv eller nånting sånt, för då hade gastarna ingen makt. 5. Dom gamle albäckskära (albäckskararna) hade allti en gammel peng i pengapongen, å den gjorde de sig inte kvitt, för den skolle dra pengar te dom. 6. Johan-Bern i Albäck hade allti en gamladars höj / hatt på sig, å sina penga hade´n alltid emellan foert (fodret) å hatten oppe i hattaköllen. När han då skolle betala, så tog´en å sig hatten å tog penga där. 7. I Albäck vore dom allti noga mä, att inget hjul eller nöt ant fick, gå runt i Dymlevega. 8. Dom gav aldrig bört nån mjölk, inna dom först lagt nöra saltkorn på för inte mista mjölka- tuern (mjölkturen) 9. Burmans Inger i Jerlöv konne stämma blo. De första åren, som Sanna va gift, bodde de ve Nyebro, å där va en son te Burmans Inger mä. En gång hade han sågat sig i hanna så illa. Dom försökte lägga om´en, men bloen sköla å rann så förfärligt. Han skynte sig så gött han orka hem te mora, å hon stämde bloen genast. 10. Fålle-Bern gick en hel sönda efter en mjölkhare å försökte skjuta´n, men de gick inte. Då gick´en hem å sprätte ut en sölverknapp ut si skjorta. å la den i bössa, å då sköt´en en, men de va bare några pinna å sölv. / 11. Julahalmen skolle far i huset bre´a själv, å bånna (banden) skolle läggas i kors ve dörra, så att inget tröllty kom in i helga. Halmen skolle ligga te Knut. 12. Sanna talade om, att förr trodde dom alltid, att den som förswarjet sig (begått mened) hade ingen skogga (skugga) jämte sig, när han gick.
Mara. Tomtar, forsgubbar, lyktgubbe(?)
Det var på ett ställe i Sunne som det var liksom litet underligt i stallet. Varenda morgon var de liksom använda. De stod där och var svettiga och skälvde och var så förbi, så de kunde inte använda dem om dagen. De funderade mycket vad det kom an på. Men så var det till sist en som lärde dem att de skulle skjuta en kattuggla och sätta upp den över stalldörren så skulle det bli bättre. De fick tag i en kattuggla och fäste upp den över stalldörren med vingarna utbredda, och märk- värdigt nog blev det bättre sedan. Hästarna fick fred. Jag minns den där ugglan de hade där så väl. Jag har inte trott något på sådant där för jag kom tidigt hemifrån och ut bland kamrater, som var mera fria utav sig och jag blev väl lik dem. Nog har jag hört mycket talas om sådant där gammalt, men jag har inte trott något på det och inte intresserat mig för det, och därför vet jag inte så mycket, men att den där ugglan kunde göra så mycket, det tyckte jag allt var underligt. Det var underligt i den bostaden där jag var uppfödd för där / gick det inte alls an att man hade något bullersamt arbete för sig vid solnedgången, för då bullrade det på samma sätt under natten. Det var tomtarna som inte tålde buller, påstod de. Lagårdspigan såg två stycken en gång. Det talade hon om för farfarn men han förmanade henne att hon inte skulle tala om det för någon. Men hon talade om det ändå. Farfarn var förfärligt noga med sådant där. Det var han som höll så strängt på att det skulle vara tyst vid solnedgången. Men om man började arbeta vid pass en timme efter det solen hade gått ner, så gjorde det inte så mycket. Men att det dundrade sedan på natten om det inte hade varit tyst då, det fick jag ligga och höra på många gånger. De var ungefär en halv aln höga sade lagårdspigan. Men nog är det underligt, om det skulle finnas levande varelser som bor nere i jorden och inne i bergen. De har ju varken fönster eller dörrar eller ljus. Och hur skulle de få luft? Men det konstigaste med dem var i alla fall att de hade förmågan att de kunde göra sig osynliga. Fast det tror jag då ingenting på. Jan Persa i Borgeby hade en kvarn i Rottnan. Där kunde det hända att hela vattenhjulet stannade ibland, och då var det forsgubben, som hade tagit tag i det påstod de. Om de då offrade till / honom, och antagligen var det väl mat de brukade offra, så släppte han taget, så att de kunde börja mala igen. Far min gick en gång över en mosse i närheten av Ås i Sunne. Han var sådan att han gärna tog en sup ibland och antagligen hade han väl tagit sig en då också. Emellertid var han på väg från Ås och hem, och när han kom ut på mossen fick han se en som gick framför honom och lyste sig med ett sådant där stickbloss, som de använde på den tiden. Far tänkte att han skul- le springa ifatt den där, så att han skulle få nytta av ljuset också. Men när han började springa, så sprang den andre före. Far han höll emellertid på och sprang över hela mossen, men den andre var alltjämt före. På andra sidan mossen var det en bäck och ända dit var han före. Men där försvann han tvärt i bäcken. Men far gav inte tappt. Det var nyfallen snö, och han började titta på spåren, men då fick han se att det var spår bara efter en. Det var efter honom själv. Då gav han sej.
Trolldom och skydd däremot. Mara
Det finns många egendomliga makter. Särskilt vill de åt kreaturen. Det finns människor som kan trolla också och de brukar också mest ge sig åt djuren. Men nu är det nog inte många som kan några trolldomskonster längre. Förr hade de många dumheter för sig som de trodde kunde skydda mot sånt där men det var så dumt så det kunde de väl knappast tro på själva. För att skydda emot trolldom ritade de kors utav tjära på insidan utav ladugårdsdörrarna men det dugde inte med vanliga kors med fyra uddar utan sex skulle det vara. Stål skulle också vara bra. Mest använde de en gammal hästsko över dörren men nu har de flyttat in hästskorna i stugorna och trillat snuspapper om dem. Maran är allt något egendomligt. Det kan hända att både hästar och kor inte får fred på något vis om nätterna utan är alldeles förstörda om morgonen. Förr trodde de att det var något som red dem om natten och för det satte de upp en död skata i spiltan över hästen för att hon skulle ta fel och rida den istället. Men i ladugården har jag aldrig sett sådana där upphängda.
Hat, kärlek åstadkommer mara.
Maran kommer av elaka tankar. Så hände sig en gång att två kvinnor hade grälat om dagen. Om natten såg sedan den ena av dem likasom i en dvala, huru den andra hoppade jämfota in bakom dörren och lade sig på hennes bröst.
Hat, kärlek åstadkommer mara.
En flicka var inneboende hos en skomakarfamilj. En av gesällerna fattade kärlek till henne, men hon brydde sig icke om honom. Sedan flyttade hon därifrån, men ansattes varje natt av gesällen: hon såg, hur han trädde in genom dörren, och kände, hur han kom till henne i sängen. Detta fortgick en längre tid. Och det hjälpte icke, fastän hon hade andra att sova med sig. Hon bad också till Gud, men icke heller därav fick hon någon hjälp. För att slippa sin plåga besökte hon slutligen en »klok» finsk gumma i Korsa i Tusby, och denna gjorde sedan något, så att flickan fick ro.
Hat, kärlek åstadkommer mara.
Några resande gjorde halt i en bondgård. När de hade spänt från sina hästar, infann sig en gumma på gården för att stjäla hö. En av männen råkade emellertid få se hennes förehavanden och bad henne att dra till helvete. Detta skulle han icke ha gjort, ty om natten blev han riden av maran.