Transkriberad uppteckning

Här nyttas mycket får före, 7-8 på vart ställe. Vi hade ing- en lövskog utan vi forade fåren med hö på vintern. Holmarna hörde till byn. I mina unge år släppte de fåren där. Där blev de riktigt villa och hållde på att gå i sjön. Vi fick binda dem, då vi la dem i ekan eller pråmen och fraktade över dem. Nu är det näs- tan slut här i byn med får. De har planterat skog på utmarka. Getter var det ingen härikring som hade. Höns har de haft i all min tid, ett tjog eller så på vart ställe. Vi sålde alltid ägg. Dä skefta le te - ibland fick vi bara 50 öre tjoget, ibland 65. Fick vi 75 öre någon gång, var det storartat i min ungdom. I Göteborg kunde man få en krona för dem om vintern. Vi förvarade ägg i en tom sädesbinge på vinden. Det var karlar, som gick med ko till tjur; det finge kära sköta. Där som inte var någon karl, så finge de tala vid någon. / Men det nyttas inte att karlar mjölkade. Det var inte tal om att det skulle försökas. Nu kan de flesta karlar mjölka och gör så med. Slakt - de skar bort en liten lapp på vardera halvan av hjärtat, de klöv det mitt i ut - och kastade. De kallade den olycksörat. Jag vet inte, varför de gjorde så. Kalven fick det första, koa mjölka. Jo, det var en torpare hemma, som inte hade råd att ge kalven råmjölk. Han hade bara en ko. Han kom till vårt och bad om kalvamjölk. Det var titt halvadöd förr. Skummad mjölk fick kalvarna redan från början. Vet inte att man brukat kasta något i mjölk, som skulle bä- ras bort. Då de varit till tjuren med en ko, fick de inte lov att t repet den dagen: det skulle sitta om kons horn över natten. Kokar mjölk över, får korna sår på puppa ! Här var en gubbe som alltid skulle ha en skiva bröd med sej hem och ge kon, när han hade köpt en ko. Det var för att hon inte skulle längta. / De kallade korna Spätta, Humla, Rygga, Stjärna, Lilja, Rölla, Svarta. Oxar hade de bara på ett ställe här i byn, då jag var ung. Nu finns här inga oxar. Kons magar: Våmma, honungshätta och bladmagen. Den (senare) var inte vacker att göra ren, så den kom med i avskrädet för det mesta. En bajonett kunde de sätta över korna. Den skulle bevara dem, så inte mara kom åt dem. Och i tröskeln la en del ner stål. Min far ville inte alls veta av sådant.