Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Mor skulle promt baka så mycket bröd till jul att det räckte över 'vâffer'. Å jag tror att de skulle hug- ga så mycken ved till jul att de skulle ha kvar av den till Mickelsmäss. Dagen före julafton skulle palten bakas. Den hängdes upp på spett att torka. 'Jullim- pan' skulle vara till 'vâffer'. Allt skulle räcka så länge. Å till jul skulle trösken vara avslutad. Ef- ter jul skulle alla karlar till skogen å kola, så kom de hem frampå våren. Själva kolningen var nog färdig till jul. För den sista milan för året rök på julafton, men milorna skulle rivas å kolen skulle fraktas bort.
Julen
Julafton tidigt bars veden in; den skulle räcka till tjugondagen. Före middagen skulle allting vara hyfsat och allting i ordning; halm och hö skulle våndlas (= formas till runda tappar, lagom att ge en ko på en gång), så att det räckte julen ut, för under julen fick man inte våndla (kringgärning?) - Julstänger förek. ej. - Julneken fick de inte glömma av att sätta upp; de som hade råd satte väl upp två ell tre. Fick sitta, tills fåglarna plocka av dem. Julbadet var en tre fyra dagar före jul, man badade i stora baljor i köket. (Inget lades i vattnet). Efter badet skulle vattnet stå inne över natten. I köket hängdes (på julaftonen) lakan på stänger). Julkronor gjordes av halm och alla slags papper. De fick hänga kvar, tills de blev smut- siga. Uppom kronan hängde axknippen ('rôg å byg-aks') Ljus stöptes särskilda till jul och de satt i metall- / stakar. Julgran har vi alltid haft (klädes med kara- meller, frukter, glitter etc.) (Vid midsommar tar man in löv- ruskor från skogen). Halm har vi aldrig haft på golvet (medd. har ej heller sett det någon annanstans), men vi brukade ha gran- och enris (för att hålla golvet rent). Till julbrasan skulle de särskilt god björkved. (Askan tillvaratogs ej). Man hade inte nerdraget för fönster- na under julaftonens kvällsvard. Man åt klengås (smörgås) och mese (mesost) och välling; de som var bättre folk brukade väl ha lutfisk och potatis också. Om en gick ut och såg genom fönstret så kunde han se, om någon av folket var feg (dömd att snart dö): han såg då ett ljus slockna och börja brinna på mitten. Bordet stod dukat hela natten, men utan brinnande ljus. På julmorgonen fick korna 'frùkôstvásaan' (lyck- neken). - 20-dag Knut är julen slut, och då springer de omkring med varghuvud och annat, en del kritar eller sotar ner sig, vänder ut och in på gamla pälsar o.s.v. Förr hade de också en kannflaska och samlade brännvin i.
Lucia och jul
Det mesta utav höstarbetet skulle vara undangjort till Lusse. På Lussemorgon var de uppe i ottan och tröskade. Innan de gick ut vid tretiden fick de en sup och sedan var de ute och arbetade men sedan var de inne och åt flera gånger mer än vanligt för de brukade göra undan slakten till dess så att de liksom smaka av då. När de bärgade ”årvägen” så band de sista stråna i ”läktnecker”. Det brukade kvinnfolken vara styva till. Det hängde liksom fransar på sidan av de där neckerna. Dem gömde de till jul och utav dem skulle varenda ko ha med på julaftonen. Åt hästarna gjorde de också iordning litet särskilt. De brukade få havre med brännvin i. Om jul hade de alltid långhalm på golvet i mitt hem och den fick ligga över hela julen. Då använde de talgljus också annars lyste de sig med stickor och så lyste det bra ifrån de öppna spisarna. På julafton hade de också en brasa men den fick brinna ner utan att de rörde alls vid den och sedan kunde de spå i askan. De tog varsel i på det sättet också att de gick ut och tittade in igenom fönstret när de satt och åt vid julbordet och om det var någon som var utan huvud så skulle den dö innan nästa jul. All maten på julbordet fick stå kvar över natten och de åt utav den innan de for till julottekyrkan också. På bordet låg också en hög med bröd och den fick ligga kvar till tjugondagen. Det var ett bröd som de kallade julkorset och det åt de inte upp då heller utan det gömde de till såanden i sädesbingen och då delade de ut det till såkarlarna och hästarna fick väl litet med också. Det minns jag inte men jag minns att de talade om det. Men att de hade ett bröd på julbordet som såg ut som två S i kors det minns jag. När de hade varit till julottan så körde de hem så mycket de orkade för den som hann hem först skulle få nästa skörd först. Sedan de hade varit i kyrkan fick ingen gå bort på juldagen. På trettondagen klädde de ut sig och gick med ”den ljuse stjärna” och sjöng vid gårdarna. Överallt där de sjöng skulle de in och ha fägnad.
Elofsbyn 7 Desember 1919
Elofsbyn 7 Desember 1919 Hur jul firas föritiden, Vilket beretas af Elina Svensdotter som i sin barndom såg en mycken het af desa seder och bruk hon var föd år 1844. men ävenberetar endel efter sin fader Sven Svensson i Elofsbyn, som var föd 1806 död 1889. han lefde och var bosat här, som nu beboss af dottern Elina Svensdotter, Plassen är belägen. i hemmanet Elofsbyn i Töcksmarkssoken Nordmarkshärad af Wärmlandlän. (Postt adres är Töcksfors) Brätelsen lyder sålunda klokan 3 på lusotas mårgon skulle julesuga slacktas, Sedan skulle skona som till hörde huses folk smöras. Allt till jul skullle vara färdigt 3 dagar före jul, äfven veden skulle då vara hugen. Och då kåm fästingarna körande till gårdarna och då skulle di ha säd i sina säckar samt kallas. di hade grana säckar med röda och gröna tofsser i säckbanda tömmarne var snoda af röt vit och grönt garn, hästecke var det ock så gröna tofsser i alla 4 hörn. och allt deta skulle fäste piga ha gort. der för när fästingarne kåm till en gård, kåm huses töser utt för att se på ###, för att di skulle lära att jöra desa saker när di blef fästepiger. hästarna skulle klipas 3 dagar före jul tidigt på otta. deta för de att di inte skulle få nisse i stalet. Om julafton skulle man bära in så mycken ved, att man hade över juldagen, och äfven skulle man intaga köt och allt vad man skulle ha tur boden, för om man gjick till skullet eller till boden om juldagen då skulle, = / det icke stope varken ved, eller mat. Om julaftonen skulle lögen in, Och fågelneken upp på midag. fick man fågel i neken strack då fick man får lycka om åre. under julen skulla väggarna vara kläda med boningar eller lakan. om julkväl skulle alla lögas, och ha lögsup, men ingen fick gå i lögekare förän man hade släft varmme der i för det kunde vara neck i vattne. under jule= kvällen skulle jule reset brina, och dessa var noga att resa och skulle resas af husfadern, och under det han bran fickingen kåmma när den och icke fick den ramla af sig skällf uttan den skulle brina stadigt ned, annars var det inte bra. när den hade brunnit ned, skulle man slå en sup bränvin i glase, Reset var bäst om den var af töreved, för då skulle man få fete bässar om åre. Alla man skulle sita till bors om julkväl, och ingen skulle gå utt för det var icke bra. När man sat vid bordet stack någon sig utt och titade in jenom fönstret sat det någon vid borde uttan hufvud den skulle dö om åre, katten fick icke vara ine om julnata, datt det något under bordet när man ått det fick man icke taga upp för om mårgonen skulle man seefter om (det var borta var det borta då hade tom= ten varit der. juleborde var ett långt bord efter den enasvägen, på innersidan var det en fast bänk, på ytersidan var det försyt (?), bordet var dukat med vita (lösa bänkar) dukar af line. över bordet hang kronstanger och på den var det som husets line hang så mycket det fick rom, Den mat som ständigt skulle stå på bordet under hella jul, var en kakrufva, en stomprufva, en ostrufva en smör ask af tre, ett tenstop med öli, en brän vinspottel en drickesbägare, / Även på kakrufva skulle bolakaka ha sin plass den var uttstyrd med figurar på der var jul grisen, harar ringar och den prydliga julebocken med sina stora horn. allt var jort af deg och stegt i bakomen. när man säte sig till bords skulle husfader läse och sungge, och äfven när man gick i från borde skulle det läsas och sunggass, halm skulle uttbredas på gålve i julstugan. Och jule juse skulle brinna hela jule natta om det slocknade det var inte bra för då skulle någon dö om åre, och sorg skulle draba det huse under året, Om julda mårgon fick man icke tända varme från jullejuse uttan det skulle blåsas ut, Om julenata brukade att bare och höfse i fjuse, om julekväl skulle man säga tillvarge djur ätväl och trifsvel i kväll är det julekväl, om julotta skull man även säga ätväl och trifs väl i dag är det judag. tidigt om julottas mårgon skulle man upp för att tända jule jusen i fönstren det var 2 i varje fönster, sedan skulle man till kyrkan der var ottekänst, och då skulle man ha jus med sig till kyrka och det skulle vara grenejus, det var en stam med så många grenar på som det var med lemmar af huse, när husfolket hade rest till kyrkan, då skulle halmen som låg på golve utt bäras, när man kåm från kyrkan skulle man sitta till bors och läsas och skungas om juldan fickingen gå i stugorna på besök för det en skam. men om judakväl då kåm julebockarna. di var kläde i både mans och fruntimersdrägt men styga var di. Ansikte var beklät meden mask af fåreskejn med ulla utt. med hål för ögonen munnen och näsa / Näsan var af skin och ganska lång. till lufva brukades en Peckluva mången gång med en kosvans i topen. dem lefde lustigt och lifvat den de kåm. dem åt och drack som dem ville af maten som stod på jule borde. reset var det äfven då af god björkved. Om annadagjul då väcktes man af skärn gossarna, som stanade uttan för fönstret och sang om den juse skärnan, dem bar två jus under ett såll. (di sang så här) I dag I dag är Andajul vi tacka di så gena, altför den juse skäna, (deta är vad hon mins af visan) på annandagkväl då var det barna kväl, då fick barn börja gå i stugorna och leka. Om nyrsafton skulle man sita till bors igen och då skulle det läsas och skunggas, både till och i från borde. Och då skulle man resa botenreset som skulle brinna till andra året hade in trät. för man skulle vaka utt det gamla året. när det var jort skulle man läga sig att sova, men man fick icke sofva till morgonen uttan husfader skulle upp i mörkret och skrifva det nya årtalet på murvallvet och den som förs skref årtalet den fick bästa skörden om åre. om Nyrdagen fick man att gå i stugorna men det var icke alla som ville gå då häler, män om det kåm en mans person om nyrsdagen de var bra, men var det ett fruntimmer då vart di bedrövade, om träten kväl då skulle man sitta till bors i gen och skunggas och lässas skulle det, samt en god björkreset skulle brina om tjundakväl skulle man dricka julen utt och det på ranner så det förslog. (Slut) jag in sänder deta för att få del taga i eder jultäfvlan, som jag ser i vår käre (Handelstidning, Veko blad. Götteborg) God jul. Och gåt Nyttår önskas eder, af in sändaren som är. E. Mogren Elofsbyn Töcksfors
Höstseder och Lucia
Till Skogamarken skulle de ha årvägen (skörden) inne så att de fick marknadsfritt. Sedan började de med att göra i ordning linet ute i kölnarna och så skulle det spinnas. Det som var mest bråttom med var i alla fall vadmalsvävningen. Det skulle göras undan så att skräddaren kunde bli färdig före jul för allt manfolket skulle ha nya kläder. Skomakaren kom också före jul. Alla som behövde skulle ha nya skor till helgen. Lädret gjorde gubbarna själva, de lade ner det i ett kar med eklut. Ibland flådde de svinen också och garvade svinläder. Det använde de mest till seldon för det var ganska mjukt men till skor dugde det inte för det blev ett hål efter varje borst. Annars höll manfolket till på logen mest under hela hösten. De började i ottan och då lyste de sig inne på logen med törestickor. De tröskade med slaga så det gick inte så fort men till jul skulle de vara färdiga med trösken. Om kvällarna tröskade de inte utan då var manfolket inne också. Då snickrade de eller så. Laggkärl gjorde de mycket så att det räckte för huset och ibland så att det räckte till att sälja. De begagnade just inga bläckkärl eller porslinstallrikar eller sådant på den tiden utan det var av trä nästan alltsammans. Ibland hade de kardegillen också. Då kom ungdomen tillsammans och hjälpte till att karda. Då satt de inne i stugan och ”käran” (karlarna) var med också. Då berättade de gamla sagor och så sjöng de mycket. Någon riktig helg fanns inte på hela hösten, men Lussi firade de som en helgdag närapå. Då var de uppe i ottan riktigt. De gick väl opp litet olika men emellan tre och halv fyra var de nog uppe över allt. Först när de gick ut så fick de en sup och sedan skulle de ha tre frukostar. De brukade säga att de skulle ha sju men det var nog skoj det, men tre fick de och emellan vart och ett utav de målen var de ute och arbetade på logen. Men när det led fram på dagen så slutade de där och istället gick de till skogen och högg törestickor rill lyse på logen. Törestickorna brann bäst men de rök mer så dem kunde de inte använda inne i stugorna. Utan där lyste de sig med stickor utav ytved på fura. Granstickor kunde de icke ha för de sprakade för mycket. De hade för det mesta bara stockväggarna inomhus också och där stack de in stickorna i någon springa annars höll de den ofta i munnen när de arbetade. Men det mesta ljuset kom nog ifrån spisen. De hade sådana där öppna spisar då och där brann det ju en brasa hela kvällen. Till jul skulle de ha talgljus och dem stöpte de själva och det skulle vara klart till jul.
Troll.
Uppe i Öxnevalla skulle vara troll i ett berg vid Kataskog. Där skulle vara en gång långt in i berget. - En gång hade de gått till ottesången på ett ställe där intill och inte stängt dörren. När de kom tillbaka, låg där ett stort, långt troll inne. "Ja, kom nu ihåg stäng dörren en annan jul", sa det.
Annandag jul.
Mormor talade om, att när de i hennes ungdom kom- mo ridande in i stugorna annandag jul på mor- gonen för att få brännvin. De voro ute och redo Staffan. De voro revade med halm underifrån och upp, så det såg ut om det inte hade varit annat än halmgubbar. Somliga hade bun- dit på sig bläckplåtar eller bjällror och andra skramlande föremål.
Trettondedagen och tjugondag Knut
Som vädret var trettondagen skulle det bli i tretton veckor. Tjugnedagen "drack de ut jula". Då gick hela gården ihop i en stuga där det var rymligt, å så hade de med sig brännvin å mat å dansade å hade roligt. Både unga å gamla var med. När det var morgon efter den natten så var det slut både på julbrännvin å julmat.
Tomtar
Jag har råkat ut för nissen. Jag låg i ladan och sov. Jag såg 'en inte, men jag kände 'en, det dufsa och gick. Nissen lika så somliga kreatur, och de blev pena, men de andra blev magra och dåliga. En karl banna i skallen, och han fick en örfil. De satte mat till nissen om jul, och om måran var det tomt i fatet. Om de glömde det fick de en örfil.
Folklekar
Det lektes allt om jularna, när jag var ung. Ungdomen var ihop på bjudningar, å då lekte de. Sittleken brukades. "Tjyveleken" minns jag vi lekte, "låne varme" å "laste skeppe". Bro, bro, brygga minns jag också å "skära hav- re" å "backa lär". Men jag kan inte komma ihåg orden nu.
Julafton
Julhalm har förekommit här förr. De bar in halmkärvar o la' ut över hela golvet, o sen skulle de bädda sys- konbädd i halmen på julnatten. Men när de tog ut halmen, vet jag inte annat än att de bar den till ladu- gården. Kreaturen skulle ha hö på julmorron så mycket de ville äta. De prata vid dem o tala om för dem att det var jul.
Tomtar
Om man arbetade länge på kvällarna, så kom tomtgubbarna fram och dundrade hela natten. Det var en person, som hade stått och gjort kärreh jul om kvällen. Han fick ligga vaken hela natten och höra på hur kärrehjulen skramlade. Man vågade inte nämna namnet på tomtgubbarna. I stället för tomtgubbar sade man nattvart.
Tomten, skratten får traktering.
Skepparen Thorström på Svartbäck hade tomte på sitt fartyg. Till julafton bar han alltid ned en mark penningar, ett ljus och en sup brännvin på kajutbordet åt tomten, ifall denne skulle ha behov av dessa saker. Frans berättade, att det alltid försvann, om nu tomten tog det eller gubben själv skaffade bort det efter julen.