Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Jag har varken sett eller hört mara. Men jag vet det för att far hade en "markost" i stal- let för att inte mara skulle röra hästen.
Naturfenomen
Torndön sa de förr om åskan. Det är väl efter skriften. -I hednatider var det Tor, som var ute och körde i luften med sina bockar. Åskviggar, det är blixten. Förr minns jag de talte om - det gjorde mor nere - vackra stenar, släta och granna som man fick tag i: "Det är åskepilar, som har slagit ner", sa de. Och det trodde vi förståss med. De ser ut som sådana där viggar. Det gömde vi så många sådana förr. Jag har haft en liggande ute, som jag hittade i sommar. "Där är en åskepil", sa jag till pojken. Går åskan bra tidigt - så där i mars - då går åskan bort en del av grödan ovillkorligen. Det var alltid ett gammalt språk. Då skulle det inte bli så bra gröda; det hade våra nere så strängt för sig. Våroxen, det är när solen skiner på den luften som stiger upp ur jorden, så skimrar det så här i luften. Det är sommaren som bryter in och så det kalla som stiger upp. Så strider det så det springer runt så där. Då går det an att börja våra, när våroxen går. Norrskenet - då går sillen till i Norge. Det var det gamla talet alltid, att nu går sillen till i Norge. Det var den som gav sken på himlen. Ja, det hade de reda på i Norge med: se, den var så vit. Det är alltid först på vintern, i december och januari.
Vädermärken
Abborfenor, ja, jag har prövat det märket också. Men det stämmer aldrig riktigt bra. I små insjöar är det mycket som inverkar på fenornas färg. Nej, svinmjälten är säkrare. Eftersom jag inte har någon här, får jag väl rita en. Det raka strecket är mjältens undre kant. Om vi säger, att mjältens lillända är den 1 oktober, så betyder andra ändan 1 april ungefär. För längre tid räcker inte mjälten. I vinter ser mjälten ut såhär. Från 1 oktober här vid lilländan är han tunn och tjocknar sakta, tills vi kommer till slutet av december. Där blir han tjock med ens, och så håller han sig för februari, men mot slutet tunnas han av hastigt, och för hela mars är mjälten bara en tunn skolla. Det är inte alls konstigt, utan vem som helst kan lära sig spå väder med hjälp av en svinmjälte. Det är ett av de äldsta spådomssätt vi har. Jag lärde mig det i barndomen av gamla slaktare. Hur det hänger ihop? Jag kan inte förstå annat, än att det måste finnas något ämne i mjälten som svinet behöver för alt klara sig i vinterkylan. Vi talade om grävlingen. Han gick och la sig tidigt i november. Det är ett säkert tecken på en envis vinter.
Krut-skeppet i Slitö
En skepps-capten hade gjort så illa att han skulle dö. Emellertid låg han med sitt skepp som var lastadt med krut i Slite-hamn. Han hade gjort ett rör nere ifrån lastrummet opp till kabysan och eldstaden, och narrade så till sig en kärring, som för en silfverklocka skulle röra i gröten en stund. Under tiden skulle den brottslige Captenen med sin besättning smyga sig i land; men innan han hunnit det, hade elden ledt sig ned i skeppsrummet, och skeppet sprang i luften med honom och alla man; och folket på Slite dödades jemväl deraf. Af den förfärliga luft-skakningen sprack då ock Othem kyrka — och Othem och Boge kyrkor spräcktes. J. Borg, Levide. [I marg. står]: »Krut-skippet i Slite» gick i luften — säkert genom något skällmeri med någon »sväfvul-trad» — — alla rutor i husen sprungo ut, men ingen menniska saknades; ty allt folk var i land, »uppe äi byggdumi». (berättadt af L. Utbunges mor). Krutskeppet sprang för en 80 år sedan. — En kärring undrade mot skepparen om de ej hade kallt ute på fartyget. »Åh nej», svarade han, »vi steka nu hare derute —!» När skeppet sprang, flögo stycken och björkved de haft om bord långt upp i land. Lars Hagman Olsson, Handlande »Ända till När», sade man, att dånet hörts af det i Slite springande Krutskeppet, hvilket låg infruset uti isen, hvarpå man gick till och från det samma. När eld var kommen lös om bord, var Captenen ej der (hvilket var honom förbudet). Sedan folket på egen hand försöktsläcka, men det ej syntes kunna lyckas, gingo de från fartyget. Captenen mötte dem då på isen, befalte dem återvända till fartyget att släcka. Men då dessa sade, att det var omöjligt och att man der blott skulle spilla lifvet, återvände Captenen ensam dit, hvarefter skeppet snart sprang i luften. Hör-saga af Nils Klingvall, Gust.son, f. 1781. Då krutskeppet i Slite hamn sprang i luften 1758, sprang en fönsterhake af kroken i kammaren, hvarest kyrkoherden Israel Kolmodin satt uti Eista prestgård: det var då ingen blåst, men stilla och lugnt. Carl Eneqvist, f. 92, dotterson, Prost i Källunge. »D. 17 (Mars 1758) sprang k. 4 om morgonen Krut-fartyget i Slite i luften, då många hus skaddes.» — Gust. Klingwall's Almanacka (1758). »År 1758 d. 17:de Mars förolyckades Crono-fartyget i Slijthe hvilket innehade 1200 t:nor krut mäd all annan ammunition, och språng i luften. Capitteinen måste och sättia lifvet til —». Anteckn. i 1758 års Almanacka, gjord i Sionum.
Vårhalvåret.
Petter katt hade kastat sina varme stenar i isen. Den gamla, min mormor, sa, att de som gick ner sej på isen efter Petter katt, betraktades som självspillingar och fick inte krist- lig begravning. Den 25 mars - Vafferdan - skulle man gå till sängs utan ljus. Den 12/3 var Gregorius. "Gregorius sa: I min tid, dag å natt ä lika vid." Kyndelsmässe väda var ett gott märke. Inget om Sigfrid. Mars med sitt skägg lockar barn utom vägg, april mä si luva lockar barna in te gruva. Den 1 och 30 april narrade de varandra. Mest bad de någon gå till ett ställe och låna något. "April, april" sa de. / Kristi himmelfärdsdag - då skulle man bada första gången. Doppa sej helt och hållet. Här var all en hel del gamla gubbar, som badade då, Kristian Stalberg, Kalle i Klyvarevik och fargubben badade på Kristi torsdag. Ungdomen skulle ut på holmarna och plocka ärägg (ejder- ägg), sen åt de dem var och en hemma hos sig. Då hade ärarna tre ägg i varje bo, och de hade inte börjat ruva dem än. De gick inte till någon främmande kyrka den dagen. Före Urbanus skulle de alltid så. Bönan skulle ha tre blad tredje böndagen. Har inte hört talas om Röda söndag.
John Andersson
B359A: Innan hamnen fanns. Drunkningsolycka. Förr och nu. Backor. Sill. "Skal". Tobis och räkor. Tång. Båtar och riggning m.m. Fiskeplatser. Näringar. Sälar. Fiske vid Anholt. Garnstorlekar. Namn på fiskeplatser. Lodning. Namn på fiskemed. Gammal fiskare visar fiskeplatser med hjälp av med och yngre fiskare antecknar dem och anger värden på ekolod m.m. Fiskeplatser västerut m.m. Strömmar. B359B: Fyrar. Segling och urlastning i mörker. Agna backor m.m. Fiske på vintern. Dålig avsättning för fisk. Flundrefiske. Märkning av garn. Hummer. Olika fisksorter. En stor brugd. Olika fisksorter. Förvaring och försäljning av fisk. Fiskgrossist. Inköp av fiskematerial. Barka garn. Flöten och sänken på garn och backor. Torka garn. Torkad fisk.
Vårhalvåret
Mari bebådelsedag skulle man upp och höra hur gräset grodde. "Den som inte ä rädde för `Korsmässe vecka`, ä inte räd- de för hele året. " Då finns inget ute och inget inne. Omkring den 7 maj tog vi ut kreaturen. Erik och Rebecka såddes linet. Göje månad skulle var våt. Om April hade sådan kraft som min broder Mars, så frös grisen ur soa och kalven ur koa. April snö ä så gott som fåra gö. 1 maj borrade man hål i björken och satte pipor i och drack saven. Den var söt och god som honung. Man sade att man drak märg i benen. Maria Andersson, Svenningsered. I april narrade de varann. Det var en smed här / upper, som just utförde något arbete åt farfar. Han sade åt sin dräng att gå till Johannes och låna en Kringspringare. Drängen gick först till Johannes och så till en annan. På det tredje stället började de att skratta åt honom. Hilma Andersson, Nedergården 1854 Sen Göta röste rumpen, skulle det inte bli kallt. Gösta numera 3 maj. Ett talesätt lyder: "Stoppe´n i säcken å kaste´n i bäcken å göm´n till Lille Julafta". - Kyndelsmäss kallades också Lilla jul. Då skulle man äta vit gröt och även ifråga om maten i övrigt ha som om julafton. Albert Andersson, Grimsmossen 1887
Sägner om maran
Det var en ung, ogift bonde, som mycket reds av maran om nätterna. Det var omöjligt bli henne kvitt, hur han försökte. Då gick han till en ”klok” gumma, vilken följde med för att undersöka i rummet, om där fanns något hål. Hon hittade också vid ”fotpanelen” (golvlisten) ett hål vari det suttit en ”dömlinge” (träplugg) som fallit ur. Hon sade till mannen att han, en gång på ”förnatta”, (före 12) skulle täppa till detta hål. Manne gjorde så, och när han vakna på morgonen låg en ung, vacker flicka jämte honom i sängen. Hon mindes icke varifrån hon var, ej heller vad hon hette och mannen sade ingenting om att hon var mara. Efter en tid gifte de sig. När de varit gifte en tid, bad hustrun att mannen skulle tala om, var han fått tag i henne, om hon var bortrövad e.d. Mannen trodde då att det ej skulle vara farligt att tala om rätta förhållandet. Han tala om att hon kommit dit som mara och att han stängt inne henne genom att slå en träplugg i hålet där hon kom in. Han visa henne var det var och ryckte bort träpluggen. Just idetsamma förvandlade sig hustrun till en ”blå rök” och försvann genom hålet. strax som hon förvandla sig sade hon ”möt mig i Värnamo”. Mannen sörjde djupt över hustruns försvinnande, men en gång, ett par år därefter, då han besökte Värnamo marknad, fick han se sin hustru. Han skynda till henne, tog henne hem igen. Det var en rik bonddotter från en smålandssocken.
Biskopen i Göteborgs stift
Biskopen i Göteborgs stift 22.6.1953. Fil.lic. Carl-Martin Bergstrand, Kobbarnas väg 86, Göteborg Jag tackar hjärtligt för skriften om Frillesåsmärket, som jag fått mig tillsänd. Som ett litet bidrag till diskussionen, kan jag nämna att jag den 6 mars d.å. vid visitation i Värö pas- torat sammanträffade med kyrkorådet i Stråvalla. Därvid bjödos vi hem till kyrkovärden Emil Börjesson i Sevedsgården i Strå- valla. Samtalen kom att röra sig om förhållandena på orten, nu och i gångna dagar. Jag ställde frågan, om det låg någon sanning i talet om"Frillesäsingarnas" påstådda ovarsamhet med kniv och det s.k. Frillesåsmärket. Detta bekräftades allmänt av de närva- rande. "Frillesåsmärket" hade flera av dem sett. Det sades hava vara vanligt på 1860 - 90 talen. Kyrkovärden själv var så sent som 1912 ögonvittne till att en Frillsesåsbo fick kinden uppskuren från kindbenet till munnen vid ett uppträde på Skyttepaviljongen i Landa. Såsom teolog med intresse bl.a. för exegetiken har jag med åren blivit ganska skeptisk mot en del forskares s.k. "kritiska" metoder. Jag tror att man med sådana metoder kan ifrågasätta i det närmaste vilken uppenbar sanning som helst. Man skulle t.ex. kunna ta sig före att bevisa, att kroppsaga icke var vanligare förr i skolorna än nu eller att påståendena om svenska folkets brännvinsmissbruk för hundra år sedan är en produkt av moralise- rande prästers pessimistiska svartmålningar. / Med tack och hälsning Eder förbundne Bo Giertz
Vår- och hösthalvåret
När Torre är våter, så sitter åkermannen och gråter. April sa: "Hade jag makt som jag har mod som Göja min syster och mars min bror, så skulle kalv frysa i ko och gris i so och far på åkern mä sju kapprockar på och mor på rajnen mä sju skinnkjolar på." Om Perpetua kommer med is på sjö, så kommer säkert april med snö. De talade om Paulus och käringen och drängen och dräng- adrängen. Drängadrängen bröt av de andre. Om Bertil får sin hud torr, så får bonden sin nek torr. Om havren bara skyler kråkan om olsmäss, så kan det bli bra gröda. / Om det var sunnan vind mekalsmässe afton, så körde havsfrun in sitt fä, och då skulle det bli strängt, så foringen gick åt, när de skulle fö havsfruns fä med. De skulle alltid lämna något till havsfrun, då de räf- sade in det sista på ströbacken, det var till att muta hen- ne med, så hon inte kom med sitt fä. Mars kråka är så god som en höna. En bisvärm i maj är så god som ett lass hö. Pinsta regn gör pinet gröda. Om det frös till om gamla froedan, så skulle det bli farliga frostnätter före midsommar. Så som nyårsnyet är de tre förste darna, så blev det tre ny i rad. "Jag ska komma mekalsmässe da, om jag skall så komma med käpp och stav", sa vintern. Men det rimmet har jag hört av en, som var i- från Norrland.
Läkekonst
Frida i Sörby botade fallandesjuka, di skulle stanna hos henne en tid och äta där, men de fick aldrig gå in i köket, för på inga villkor fick di känna något matos inte heller supa och röka och inte fick di vinda upp vatten ur någon brunn. Då var kuren förstörd. Gulsot botades genom att man stack fullt av hål i ett ägg och kokade det i den sjukes urin. Det grävdes sedan ner i en myrstack och i den mån myrorna åt upp ägget blev den sjuke bättre. För att få en väldigt bra salva för allting skulle man skjuta en skata i mars och plocka den noga och tömma den. Sedan skulle den stekas så hårt att den gick att stöta sönder till pulver, när någon fick utslag, tog man litet pulver och / blandade med grädde till en gröt och lade på såret. Engelska sjukan botade Frida i Sörby med en skervapong, den var av sämskskinn. I den skulle ligga sju slag det var vax talj, svavel, besk, tjära pionkärnor och johannesblomster hur mycket av var sort vet jag ej. Barnen skulle bära pungen om halsen tills de tappade den och ej kunde finna den åter. Det lever mycket folk än som har bu- rit skervapong om halsen. När de avrättade Tektor på 1870 talet rusade folk fram att få litet blod på en sudd, det var bra för vissa sjukdomar och gav lycka och tur i affärer.
Barndop
Lapparna har förr alltid givit barnen nöddop, enär det ju dröjde långa tider, innan de träffade samman med prästen. I Abisko bor två lappfamilijer i ytterst primitiva kåkar. En av Lapparna är gammal; hans hustru är av en norsk lappsläkt. Hon kallas Porno-Maja och är omkr. 42 år. Maja uppges ha varit Lapplands största skönhet i sin ungdom. Hon har ett par gånger varit avbil- dad i ”Husmodern”. Maja talar mycket bra svenska och verkar mycket intelligent. När hon för ett par år sen fick en flicka, skickade hon bud på sages- mannen med begäran, att han skulle kom- ma och ge flickan nöddop, fastän flickan var / frisk. Sagesmannen nekade men erbjöd sig att ringa till prästen i Kiruna, att ta emot honom vid ankomsten etc. Det skulle inte kosta Maja ett öre. Hon ville inte ha upp prästen, och när sagesmannen inte ville ge barnet nöd- dop, trots ytterligare påstötningar, var det slut- ligen en lärarinna, som åtog sig uppdraget. När Maja i jan. 1925 fick en flicka till, upprepades samma historia. Denna gång förrättades nöd- dopet av en snickare. [Uppt. besökte Porno-Maja i sages- mannens sällskap den 1 mars. Flera av barnen verkade inte alls lappar ō. har också enl. uppgift från flera personer i Abisko svenska fäder. I ena fallet troddes en turist vara barnafader. Maja har ytterst dåligt anseende i A.] Uppg. inom klammer får ej offentliggöras.
Vårhalvåret (Tideräkning)
Halvlen (***Haɽlen) mars bär trana ljus i säng. Valborg ville (velle) se barna barfötta. Ja, lagger mäk pa halva (***Haɽva) mars och går upp på ljusan da. När bäckarna till Östen börja brusa, då var våren kommen, då skulle man sta och höra bäcka- bruset, det brukade vara en vecka. Om maera har tjäle 1. maj ska de bli ett svårt år. Såatia börjar när björklöva är som musöron När häggen blommar då savar tösera, å när ene- buska ruker, ä de till och med farligt att krypa över dem. April snö ä likabra som färagö. Maj våt och kall fyller hölada all. Före midsommar kan de aldrig komma för mycket regn. / Johansson Flistad Tideräkning 2. När haren (Haern) brunskar, kommer inte mar- ka att ble vit mer den vintern. Detta om den svenske haern som de tyske har motat till berget och skogar- na, han vill ha slätta själv. Den är alltid gråbrun. När kreaturen fäller om våren så gör de sig i ordning till skogsresa. När vargen tjöt blev det sträng vinter. " räven yla " " " ". Lilla (Lella) jula börja ve lusse, men vad som än lever i minnet hos de gamle är bara, att folk och fä skulle ha sej ett skrovmål den dan. På kråknedant skulle gösdeln ut. Bättre på snö än på barmark. Det var en fogel de kalla för Skvalen (***skvaɽen), det var korpen, han skrek te regn (***skvaɽas) ***skvaɽlas). När käringarna hade fått tag i något förtal, då hade de hört det på ***skvaɽen. Järnnättera börja 1. juni Di var tre och svårast för potateblasten. / Johansson Flistad Tideräkning 3. Siste dan på sommarn va den 13/10. Brittsommar ä dä samma som potatesommarn och inföll efter remontsmarkanden (***remωŋsmarten) i slutet av september. Om Herr Stubbe bär hatt, ligger snön te vaffer- dasnatt. Julafton kallas dopparedan. Barna började räkna långt i förväg "I da ä dä dan före dan, före dan etc före dopparedaen i Gruta". Julnatten kom de döe och hälsade på då skulle det finnas mat framsatt och en sängplats. Staffan med stjärnan red de anndagsmorgon och 13. dajkväll. Om det är lenväder om 13de har en vårvinter att vänta. Knutsdan skulle alla julgransröste vara över, det va skamligt å ha röste efter knut. Knutsdan hade den äldre ungdomen Knutsbal (skramlebal) Frivecka kallades för minnevecka eller pighelg, det var sista veckan i okt. / Johansson Flistad Tideräkning. På skottårsdagen hade tösera bal. Den balen bjudde de upp till alla danserna. Första söndan i maj kallades för Göksöndan, då skulle man ut och höra göken och räkna "gockant". Andre söndagen i maj kallades för blomstersönda- gen, då skulle man ut i markerna och se hur bära- träa blomma. Husbonden gick den söndan gärna kring sin gård Om midsommar plockades Johannesgräs till kransar i majstången och så var det urblåsta ägg. Den första blåsippa man hitta skulle manäta upp, då blev man inte vårsken. Om det regnar 7sovare dan kommer rågen att gro. Olsmässekroken var mager innan bönderna fått in säden och tröskat. När det var torka sade de: Nu ä Olsmässekroken bövlier.