Transkriberad uppteckning

Det var en ung, ogift bonde, som mycket reds av maran om nätterna. Det var omöjligt bli henne kvitt, hur han försökte. Då gick han till en ”klok” gumma, vilken följde med för att undersöka i rummet, om där fanns något hål. Hon hittade också vid ”fotpanelen” (golvlisten) ett hål vari det suttit en ”dömlinge” (träplugg) som fallit ur. Hon sade till mannen att han, en gång på ”förnatta”, (före 12) skulle täppa till detta hål. Manne gjorde så, och när han vakna på morgonen låg en ung, vacker flicka jämte honom i sängen. Hon mindes icke varifrån hon var, ej heller vad hon hette och mannen sade ingenting om att hon var mara. Efter en tid gifte de sig. När de varit gifte en tid, bad hustrun att mannen skulle tala om, var han fått tag i henne, om hon var bortrövad e.d. Mannen trodde då att det ej skulle vara farligt att tala om rätta förhållandet. Han tala om att hon kommit dit som mara och att han stängt inne henne genom att slå en träplugg i hålet där hon kom in. Han visa henne var det var och ryckte bort träpluggen. Just idetsamma förvandlade sig hustrun till en ”blå rök” och försvann genom hålet. strax som hon förvandla sig sade hon ”möt mig i Värnamo”. Mannen sörjde djupt över hustruns försvinnande, men en gång, ett par år därefter, då han besökte Värnamo marknad, fick han se sin hustru. Han skynda till henne, tog henne hem igen. Det var en rik bonddotter från en smålandssocken.