Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
De tog in mycket blommor på midsommar, de skulle plocka på alla gärden. Och så skulle de binda en bukett av alla sorters blommor som de hittade o ha den under huvudet på natten, o den som de drömde om skulle de bli gifta med. Blommor sattes över alla skåp då på midsommar o så strödde de löv på golvet. Majstänger hade de när jag var liten, de hängde på kransar, o en del hade en liten flagga i toppen.
Midsommar (majstång)
Jag mins att de brukade ha maj- stång på Lökene (herrgård). Var aldrig med att resa majstången där, men brukade gå dit och roa mig med de andra på mid- sommarnatten. Jag mins, att det var en lång, vit stång, som var klädd med blommor och löv. Den var rest på gårdsplanen, så att man kunde dansa och leka omkring den. Mins intet mer hur den såg ut än att hon var virad med blommor och löv från ro- ten till toppen, att hon inte var försedd med armar eller kors; att hon var prydd med kransar, gjorda av blommor och löv; att de nedersta kransarna hängde runt / stången (horisontellt) och de följande kran- sarna hang efter stammen. Den översta kransen var den minsta. Kan inte erinra mig vad man hade i toppen. Men man hade hängt en hop röda pappersremsor ef- ter stången och i kransarna. Kan inte min- nas att hon hade stättor. Jag vill minnas, att rättarn och dräng- arna på gården reste den. Och jag tror att stången gömdes år från år. Om jag inte mins galet så var hon målad vit. Mins inga andra särskilda bruk.
(årsgång) Midsommar.
Om midsommarkvällen var töserna ute och plockade blommor, för di skulle ha och lägga under huvudkudden och sova på till morgonen. En skulle gå så att ingen såg en. Så skul- le en plocka sju slags blommor på sju oli- ka ägares marker. Di band ihop till en kvast En fick inte tala vid någon eller skratta. När en hade somnat, så skulle en dröm- ma om sin tillkommande, om en skulle få någon. Drömde en ingenting, så blev en inte gift det året.
(Årsgång) Midsommar.
Vi brukade ha det för oss på midsommarnatten att vi skulle gå och plocka 9 sorters blommor i 9 mans gärden. Dessa band vi ihop med ett fint band och lade under kudden. Om en drömde om en mansperson då, så skulle en få den till äkta.
(årsgång) Midsommar
Kvinnfolken smög sig ut om midsommar- natten och tog blommor. Di skulle pröva om di skulle bli gifta. Di tog 9 slags blommor i 9 gär- den. Så gick de så att ingen skulle se dem. När di kom hem, sa lade di blommorna under madrassen och sov på dem. Den karl som de drömde om skulle bli deras.
Midsommar: majstång
I Kungsviga har di varje år majstång. På den förekommer fyra riggade bådar, upphängda i snören, å di går runt för vinden. Ole Mattsons har ornat med dom bådarna sen ungdomens år, han ä åtti nu. Men i år (1947) "tar ja mej inte å de", hade han sagt. I stället reggades bådarna av min pojk Lennart - han ä 37 år nu å bor annars i Göteborg - å nåra pojkar te. Mer än på annra plasser har di hatt sin upptåg här i Kungsviga ve messomar. Från stora delar å Orust kom di hit, liksom frå Dragsmark å Bokenäs - å så alla sommargäster- na. I år hade di gjort en massa fuffens, flyttat bisamhällen å grindar, å flyttat hästar in i klöveråkrarna på olika gårdar. En del hade röjt se(j) själva genom att de blitt illa bistungna. Lik- nande fuffens har di hatt för se i alla tider. Han som di flyttat bikuberna för sa, att han skulle stämma pojkarna te tinget, men ja ved ente hur de blir.
Midsommar: eldar
Nej, här har inte förekommit några midsommareldar på länge. Men går man på midsommarkvällen upp till "Svens altare" kan man allt ännu få se en del eldar runt om i trakten. Det är nu mest barn som ordnar till sådana. Annat var det förr. Då var det tvunget att ungdomen skulle tända midsommareldar varje år. Här hade de den på Röberget, men sista gångerna sådana eldar förekom här, var det allt på Bräckeberget. Det gällde då att tinga tjärtunnor hos hand- lare långt i förväg. Vi brukade ha två tunnor, den ena ovan- på den andra. Tunnor som det varit koltjära i var de bästa. Så gjorde vi lufthål i dom, å så hade vi halm också när vi skulle tända på. Å, vad de sköt. Här sköts med dynamit också. Ja, det var vid påsk med, de hade eldar och skjutande, men lika mycket vid midsommar. När vi hade dynamit, var det alltid äldre med å skötte om det. Några olyckor? Nä, det kan jag inte minnas att det var någon gång.
Midsommar. Mikaeli.
Det var många som släppte ut korna strax efter midnatt midsommardagen på morgonen. Om de fick dem att gå på annans mark och ta några mular gräs så var det bäst, för då tog de kraften åt sig. Sist klockan tre på morgonen skulle de ut eljest fick de inte något med av midsommardaggen. Meckelsmässmôran så skulle en gå och repa gräs och sådant kring andras ladugårdar och ta med sig hem till kreaturen. Det skulle en blanda i ”slek” och ge dem. Då tog en kraften åt sina kreatur. Jag mins en käring som hade denna styggelse för sig. Folk var inte god på henne. Men det var inte gott att passa henne, för hon gick så tidigt på morgonen. Så smög hon så att ingen skulle få se henne. Den käringen hade så granna kreatur så att det sken i dem och mjölk och smör hade hon fullt med. Det var andra som fick släppa till. När mor valla kreaturen till sätra en gång, så kom käringen efter henne. Hon tog och plockade upp gôr och jord ur fjäten efter korna, och så stoppade hon det på sig. Hon hade en liten tygpåse som hon stoppade det i. Hon skulle ta lyckan på det viset.
Midsommar (Husdjur)
" Om messommersaftan hade di gamle för sed te å bekranse kora. Dä va bjällekoa som feck kran- sera, som va gjorde tå blommer å ane grönt. Den aftan hade di en rônnekäpp, som di slog te ko- ra mä. När di slog dem sa di: 'Mej ska' du vôle 1), å bjällekoa ska' du fôlje som barken ve trä.' Di hade för sej att rônner skulle vare för mer än ane trä. Om vår'n, inna di släppte ut kora, bôrra di kvecksel- ver i horna på dôm. Då skulle di vare skyddade för bå troll å skogsrå. Farfar å farmor tala om dette." Dä finns en gammal vallelur i Backa. 1) Vôle = lyda.
Midsommar (källa)
Ve Gyltungebyn ha dä fönnes e källe i ett berg, den kanske finns där ännu, dä ä nu omkring 40 år senna ja flötta frå Ånimskog. Te den källa skulle alle, synnerligast åldringer var messommersnatt å drecke hälse. Öppfattningen va den att kom di inte te den källa å feck drecke tå dä vattne skul- le di dö inna årets slut. Dä kom ut vattenspril rätt ur berge å stanna i e litta hôle neraför. Om di hade två ämbar mär sej, så kunne di fylle dä ene strax, vänta di senna fyra änne fem minuter så kunne di fylle dä andre också. Så pass fort rann vattne. - I min ungdom fanns dä di som besök- te källa. Ja mins särskilt en person änne gammel man, Johan- nes i Dalen, som skulle dit. Dä va klart som dan att han skulle ha vat- ten ur den källa om messommersnatta. - Dä va lång väga socken- bor som i vardagslag hämta vatten därifrån.
Dymmelveckan. Blåkullafärd
Dymmelveckans dagar var: Svarte måndag, Vite tisdag, Aske-onsdag, Skär-torsdag, Lång-fredag, Påske-lördag. De dagar, som föregick lidandesdagen, betraktades alltid som centrum för oväder. - Alla spinnrockar uttogos lördagen före dym- leveckans inträde. Bakning och rengöring skulle under den- na vecka. Om påskafton sköt så många som hade pistol och gevär skott efter troll och deras biträde påskkäringarna, som då var på fest hos Hin onde. De reste skärtorsdag natt och kom tillbaka på påskafton om kvällen eller på natten. Då möttes de som sagt av gevärssalvor. Blev de sårade, damp de ner som krymplingar. En del klarade sig för skotten och kom hem och skötte sina jordiska sysslor till nästa påsk. En del återvände, skrämda av skotten, tillbaka till Blåkulla igen. Under hela fastlagstiden var det förbjudet att an- / ordna nöjestillställningar av något slag. Fastlagstiden var slut om påskafton. Den dagens morgon lossade man ett skott upp genom skorstenen för att fördriva trollpackor från hemmet. - Långfredagen och påskdagen besöktes kyrkan. Särskilt långfredagen var en stillhetens dag. Då övades läsning av både ung och gammal. Evangeliet och Akten lästes högt och tydligt av var familjemedlem för sig. - Till frukost åt man under påsken smörkaka och bryn- ost. Middagen bestod av mjölgröt med smör, socker och kanel. På morgonen och på eftermiddagen vankades kaffe med dopp. Som kvällsmål förekom potatis och kött samt efteråt mjölk. Ingen slakt förekom vid denna tid. Men man börja- de nu äta av spikfläsket, som upptagits i mars och hängts på spikar. Det slaktades på en medelstor gård före jul två stora svin, vilket gör fyra stora skinkor och fyra mittstycken. Bogarna är ärtefläsk. Till samma ändamål användes skin- kornas ben. De två mittstyckena gick åt till stekning från jul till midsommar. - Fårlåret och koköttet torkades i svag ugnsvärme. Denna konserveringsmetod användes för att köttet inte skulle bli för hårt. Fårköttet äts som skinka 'speket'.
Julen
Julafton tidigt bars veden in; den skulle räcka till tjugondagen. Före middagen skulle allting vara hyfsat och allting i ordning; halm och hö skulle våndlas (= formas till runda tappar, lagom att ge en ko på en gång), så att det räckte julen ut, för under julen fick man inte våndla (kringgärning?) - Julstänger förek. ej. - Julneken fick de inte glömma av att sätta upp; de som hade råd satte väl upp två ell tre. Fick sitta, tills fåglarna plocka av dem. Julbadet var en tre fyra dagar före jul, man badade i stora baljor i köket. (Inget lades i vattnet). Efter badet skulle vattnet stå inne över natten. I köket hängdes (på julaftonen) lakan på stänger). Julkronor gjordes av halm och alla slags papper. De fick hänga kvar, tills de blev smut- siga. Uppom kronan hängde axknippen ('rôg å byg-aks') Ljus stöptes särskilda till jul och de satt i metall- / stakar. Julgran har vi alltid haft (klädes med kara- meller, frukter, glitter etc.) (Vid midsommar tar man in löv- ruskor från skogen). Halm har vi aldrig haft på golvet (medd. har ej heller sett det någon annanstans), men vi brukade ha gran- och enris (för att hålla golvet rent). Till julbrasan skulle de särskilt god björkved. (Askan tillvaratogs ej). Man hade inte nerdraget för fönster- na under julaftonens kvällsvard. Man åt klengås (smörgås) och mese (mesost) och välling; de som var bättre folk brukade väl ha lutfisk och potatis också. Om en gick ut och såg genom fönstret så kunde han se, om någon av folket var feg (dömd att snart dö): han såg då ett ljus slockna och börja brinna på mitten. Bordet stod dukat hela natten, men utan brinnande ljus. På julmorgonen fick korna 'frùkôstvásaan' (lyck- neken). - 20-dag Knut är julen slut, och då springer de omkring med varghuvud och annat, en del kritar eller sotar ner sig, vänder ut och in på gamla pälsar o.s.v. Förr hade de också en kannflaska och samlade brännvin i.
Skatter
I "Tyskgruvan" här var skatter nerlagda. En gumma i Källtorp hade på ett särskilt sätt kommit överens med skogsrån om att få låna kärl där, o detta märkte de mest på husförhören där i Källtorp. Men en gång bestämde hon sig för när hon tog där att behålla sen det hon lånade. Så ställde hon ifrån sig säcken o tänkte ta lite mer på en gång. Men då hitta hon ej på gruvan. "Ja har säcken," tänkte hon. Men då fann hon inte säcken heller. Varje midsommar skulle / folk dit o leta efter gruvan. De kom i stora skockar, o de skulle vara alldeles tysta, men de levde o förde väsen i skogen. Det skall ligga ekplank över gruvan, o en stor björk skulle stå bredvid, o i den skulle sitta ett järnspett. Det var en skogs- arbetare som fann en sån björk med ett stort spett in- växt i björken. Men han kände ej till berättelsen om detta, o sen for han sin väg från orten. Ett par vallpojkar från Hytte hade katekeser o satt o läste där, de tyckte där var så underligt. Så lämna de böckerna kvar o skulle driva hem bo- skapen. Men de kom bara tillbaka till den platsen. Till slut kom / de hem i alla fall, o då blev de lärda, att om de skulle komma tillbaka dit, så skulle de sitta där tills solen gick opp om morron. Och de kom också tillbaka dit långt efter. De satt o såg allt möjligt, men de blunda o var tysta o höll ut. På morron grävde de o fick tag på ett stort skrin, det var allt Tyskgruvan. De tog skrinet, då kom en käring och red på en halt bäse o sa:" Ja skulle te välas änne i da. Må ja hin- ner!" Men de teg o begav sig hemåt. Men hon bara red om- kring dem o sa' detta gång på gång. De ställde skrinet på trappan, o hon bara red där. Till slut sa' den ene pojken: "Det hinner du aldri!" Med det- / samma var hon borta, o när de såg på trappan, var skrinet också borta.