Transkriberad uppteckning

I "Tyskgruvan" här var skatter nerlagda. En gumma i Källtorp hade på ett särskilt sätt kommit överens med skogsrån om att få låna kärl där, o detta märkte de mest på husförhören där i Källtorp. Men en gång bestämde hon sig för när hon tog där att behålla sen det hon lånade. Så ställde hon ifrån sig säcken o tänkte ta lite mer på en gång. Men då hitta hon ej på gruvan. "Ja har säcken," tänkte hon. Men då fann hon inte säcken heller. Varje midsommar skulle / folk dit o leta efter gruvan. De kom i stora skockar, o de skulle vara alldeles tysta, men de levde o förde väsen i skogen. Det skall ligga ekplank över gruvan, o en stor björk skulle stå bredvid, o i den skulle sitta ett järnspett. Det var en skogs- arbetare som fann en sån björk med ett stort spett in- växt i björken. Men han kände ej till berättelsen om detta, o sen for han sin väg från orten. Ett par vallpojkar från Hytte hade katekeser o satt o läste där, de tyckte där var så underligt. Så lämna de böckerna kvar o skulle driva hem bo- skapen. Men de kom bara tillbaka till den platsen. Till slut kom / de hem i alla fall, o då blev de lärda, att om de skulle komma tillbaka dit, så skulle de sitta där tills solen gick opp om morron. Och de kom också tillbaka dit långt efter. De satt o såg allt möjligt, men de blunda o var tysta o höll ut. På morron grävde de o fick tag på ett stort skrin, det var allt Tyskgruvan. De tog skrinet, då kom en käring och red på en halt bäse o sa:" Ja skulle te välas änne i da. Må ja hin- ner!" Men de teg o begav sig hemåt. Men hon bara red om- kring dem o sa' detta gång på gång. De ställde skrinet på trappan, o hon bara red där. Till slut sa' den ene pojken: "Det hinner du aldri!" Med det- / samma var hon borta, o när de såg på trappan, var skrinet också borta.