Transkriberad uppteckning

Det var många som släppte ut korna strax efter midnatt midsommardagen på morgonen. Om de fick dem att gå på annans mark och ta några mular gräs så var det bäst, för då tog de kraften åt sig. Sist klockan tre på morgonen skulle de ut eljest fick de inte något med av midsommardaggen. Meckelsmässmôran så skulle en gå och repa gräs och sådant kring andras ladugårdar och ta med sig hem till kreaturen. Det skulle en blanda i ”slek” och ge dem. Då tog en kraften åt sina kreatur. Jag mins en käring som hade denna styggelse för sig. Folk var inte god på henne. Men det var inte gott att passa henne, för hon gick så tidigt på morgonen. Så smög hon så att ingen skulle få se henne. Den käringen hade så granna kreatur så att det sken i dem och mjölk och smör hade hon fullt med. Det var andra som fick släppa till. När mor valla kreaturen till sätra en gång, så kom käringen efter henne. Hon tog och plockade upp gôr och jord ur fjäten efter korna, och så stoppade hon det på sig. Hon hade en liten tygpåse som hon stoppade det i. Hon skulle ta lyckan på det viset.