Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trettondedagen och Knut
Inga vissa antal rätter. Det åts den dagen som på de andra högtidsdagarna under jul. "Trettondag klätt gör jula slätt. Tjugondag Knut kör jula ut." Tjugondag Knut var det slut på julen. Det blev att klä av julgranen och köra bort den, so- pa golvet och lägga undan sådant en hade haft framme för julen. Så börjades arbetet. Spinnrocken och kardorna kom fram och det blev vardag med en gång.
Vårarbete
Jag mins att mor tog ”julbon” som låg överst på ”julhögen” å lade i säden, när det var slut på julen. När det skulle sås om våren – i maj – så tog mor reda på ”julbon”, och då delades den mellan husfolket – mest till dem som skulle harva och så. Dragarna fick var sin bit. Det blev styrka och kraft av det.
Julafton
Före jul skulle alla arbeten göras bestämt. Man skulle tröska en särskild morgon (lusse), hugga ved en morgon (julafton) o.s.v. Det skull vär regelbundet med julstök. Det var för att en skulle få ordning i huset hela året igenom. Det mins jag att en var så noga med i gammal tid.
Skrock och vidskepelse
Julafton så to di in halm på golvet, så de gick en te knäna. Å så hadde di en bock utå trä, å den skulle kläs mä halm å stå inne hela jula änna te ätter nyår.
Väderleksmärken
När det är rimfrost en natt, 6 månader därefter får vi regn. Om det nu till exempel var rimfrost om jul och det varte en natt eller så, så om midsommar har vi regn. Det kan väl ha regnat innan, men, men jämt 6 månader efter kommer det säkert regn. Och det slår inte fel, för det har jag själv tagit vara på många gånger.
Thea Östlund
Innehåll: torghandel, hemslakt, kräftfiske, sällsynta pengar, fiske, matraster, vällingklockan, lövtäkt, foder, bakning, bryggning, släkthistoria, jul, påsk, väghållning m.m. Utskrift av inspelning från Skogstibble socken, Hagunda härad, Uppland. ULMA Bd 1302-1303:1
Lusse
Kreaturen skulle också ha "lusse" på lussemorron, tidigt, lite hö eller en säs- nek, o så skulle man säga till varje djur: "Ät väl o trivs väl, dä ä lusseotta i otte i år!" Man gav dem på juldagen o annandag jul också, o sa' likadant bara bytte ut "lussotta" mot "julotta"
Annandag jul (Rida Staffan) Stjärngoss-spel
Om annanda jul skulle ve ut å ri staffan. Ve körde mä häst å kärra. På kärran hade ve e' lykta som skulle föreställa stjärnan. Ve skulle föreställa tre vise män. Då ve kom te ett ställe sjöng ve följande: Goder afton, goder afton båd' herre å fru vi önska eder alle e fröjdefull jul! – – – – – – Har glömt bort nästan alltsammans men en strof var: "I da i da ä anda-jul tackom ve så gärna Ja går nu mä den ljusa stjärna. / En av var lusifar. Han sprang bort i spisen å släppte salt. Dä skulle föreställa lus som han släppte ifrå sej. Meningen med vår resa var att tigga ihop till en julebal.
[saknas]
Lars rep, de kallades för sorep, jag har flera sådana kvar än. Av hornen gjordes hornskedar på vinterkvällarna Blåsan torkades och fylldes med ärter till leksak åt barnen. Pesen användes till piskeskaft och drän- garna hade sådana att slåss med på dansbanorna. Korvkryddor voro till upphängekorv, korngryn, kött fläsk, salt, peppar, mirjam och timjan. Till blodkorv blod, grovt rågmjöl peppar salt och lök. " leverkorv lever fläsk korngryn o kokt kött lök peppat och ### " salt blod rågmjöl lök peppar salt av huvud och lungor gjordes sylta. Korven efter svin hängdes på spett och torkades. Kom någon in vid slakt måste han ha en smakbit, annars blev tinan odryg och korven sur Vid jul skulle en besökande ha smakbit annars bar han ut julen.
Slåtter, skörd och tröskning
Om den sista neken, som skulle sättas opp på åkern, blev en udda- nek, så blev det mera skörd året efter, men blev det ett jämt par, så blev det mindre skörd. "Nu ta vi haren", sa' de, när de tog de sista stråna på åkern. Ingen ville bli sist med skörden, det var en skandal. "Stälakanna" sattes ner i första varvet, som lades in i ladan. De tog ett fång halm, och en del tog enbuskar, och så satte de ner en träkutting sprit i detta. När de, som tröskade, kom till detta, skulle de huja / bra och smaka på detta. De hade supesmuggar av horn på den tiden, och så tog de i dem och drack. Man ville ha tröskningen avslutad till jul eller strax efter jul, man ville ej gärna ha något kvar efter kyndelsmäss. Om de stal äpplen på ett träd, så skulle det trädet torka sedan, det har jag hört. Jag har inte hört något namn på dem som arbetade på logen och i ladan vid sädens inkörande.
Gråpen
För många år sedan bodde en jätte i ett av bergen namnet på berget har jag glömt – mellan Vänersborg och Uddevalla. Jätten kallades ”gråpen” ett almoge namn för att han alldrig blev mätt. En gång kom jätten in i en bondgård strax före jul och bad om vatten och som bondhustrun höll på att brygga dricka till julen bjöd hon jätten av drickat som stog i en lakså på golvet. Jätten tog hela laksån och satte till munnen och drack ur alltsammans drickat. Hustrun blev förskräckt men våga inget säga. Hon undra endast vart silduken tagit vägen. En stor duk som ett lakan der dricken silats igenom, Då var det väl den som kändes som en flugvinge i halsen sade jätten och gick sin väg.
Julseder.
Vid Lusse skulle slakten vara slut, och sedan hade åtminstone kvinnfolken fullt arbete med all slags kokning åtminstone till en åtta dagar före jul. Då kokade de så mycket så att de inte alls behövde koka någon mat före nyår åtminstone, och korv och sådant hade de ju lagat för hela vintern och våren då. Senast till tre dagar före jul skulle det arbetet vara klart, för den dagen var "Lelle go vala". Den hette väl så kan jag tro, därför att då skulle de smaka av allt det som var nylagat. Det var en riktig kalasdag. Ändå litet värre än Lusse. Ifrån "Lelle go vala" till jul hade de inte något särskilt arbete. Det var bara litet städning och sådant där, och så gick de och såg över allt det som hade blivit iordninglagat, så att det var riktigt i sin ord- ning. När de hade skurat till jul, så tog de in halm och lade tjockt över golvet. Den tog de bort på förmiddagen på julafton, och sedan strödde de över fullt med hackat granris, som fick ligga kvar under hela julen. När middagstiden var inne på julafton, så skulle man doppa i grytan, / då var det lika både i herrgårdarna och bondgårdarna. Då var alla som syskon och det fanns ingen skillnad på tjänare och herrskap. Även på herrgårdarna åt man i köket under juldagarna. Doppningen gick till så att man tog bröd och doppade i spadet i fläskgrytan, som kokade, och så fick man dricka till. Den grytan var den enda som kokade ordentligt under julen. Det andra behövde bara värmas. Drickan hade de stående i ett stort stop på bordet och ur det fick både herrskap och tjänstefolk dricka, åtminstone var det så hos Geiers på Berga. Där var det en särskild julhög för varenda en i hela huset. Underst låg julkorset, däröver en rund kaka, därnäst en limpa, en krans och allra överst en kringla. Mitt på bordet var det en annan julhög med samma slags bröd fastän de var större. I bondgårdarna hade de bara en sådan stor hög. Den fick ligga kvar julen ut. Underst låg julkorset, när de tog bort julhögen så grävde de ner julkorset i sädesbingen och där fick det ligga ända tills såanden började. Då tog de fram den och delade ut bitar av den till allt husfolket, och märk- värdigt nog så hade den inte blivit så värst hård. Den var gjord utav gott rågsikt med / vört i. När de bakade den så kavlade de först ut degen så att de kunde rulla ihop liksom två vanliga limpor, sedan lade de dem i kors och rullade ihop ändarna, så att det blev liksom fyra hjul. Kvällsmålet bestod av lutfisk med sås och potatis och sedan gröt och mjölk. Mest vetegröt kanske ute i bondgårdarna, men de använde allt ris- gryn där också. På Berga gick de aldrig med "Ljuse stjärna", men när jag var hos Vålstedt på Västanå, så kom de dit en gång, men där var de mycket oväl- komna. Han skickade ut en riksdaler till dem för att de skulle gå. "Ett så grovt skämt ville han inte vara med om", sade han. Det var smedpojkar från Torsby, som gick med stjärnan, och jag kände dem nästan allesammans.
Huldrefolk på julegjesting
Huldrene faar ikke holde Jul paa Kvame.
I gamle Dage holdt Huldrene, som boede i Kvamefjeldet Jul paa Kvame. Folket paa Gaarden maatte derfor hver Juleaften flytte til Nabogaarden Stensland. Denne Flytten hver Jul ligte Folket, som ventelig var, ikke. En Dreng med Mod i Barmen og Kraft i Armen besluttet sig til at vove en Dyst med Huldrene og faa dem bort fra Gaarden for bestandig. Juleaften kom; Folket var flyttet til Stensland. Drengen havde lagt sig oppe i Raadaaen over Røgstuovnen med en Skaal med Kirkevin i Haanden og ventede paa deres komme. Endelig hører han Tale og Fodslag udenfor Huset. Stuedøren aabnes, og en Mand kommer ind. Han blev staaende i Stuedøren og raaber 3 Gange: "Kristenmands Lugt inde!" De andre Huldre kommer ind og siger efter lidt Undersøgelse: "Her er ingen Kristenmand; men Lugten kommer deraf, at Folket nys er flyttet". Alle Huldrene kommer nu ind og sætter sig kring Bordet, tager saa frem sine Drikkekar af Guld og Sølv og sætter dem paa Bordet. En af dem fylder Skaalerne, og derefter sagde han: "Vi drikker Trons Skaal først "Skaal Tron!" Nu reiser Manden i Raadaaen sig og sagde: "jeg vil og drikke Trons Skaal først, Trons Skaal." Saa helder han Kirkevinen ud over Huldrene og hele Bordet. I Forskrekkelse reiser de sig alle fra Bordet og springer paa Døren efterladende alt sit Guld og Sølv paa Bordet. Oppe i Fjeldet standsede de og raabte: "Stokkede Jul paa Kvame i Aar!" Forbittrede over, at de ikke fik holde Jul paa Kvame længer, begyndte de at kaste store Klippestykker ned over for dermed at knuse Husene; men ingen traf. Da kaster en af dem Nøglen til Fjeldstuedøren ned i Uren og raabte i det han igjenslog den: "Denne Dør skal igjenlukkes og aldri mere oplades!"
Folket paa Kvame har fra den Tid faaet holde Jul hjemme. De store Klippestykker, som Huldrene kastede, ligger dels nedenfor, dels ovenfor Husene den Dag idag.