Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Talesätt om julen
Ann'da trätt* ä jula slätt, tjugene Knut kör jula ut. *trettondedag
Julafton
Halm på golvet till jul vet jag inte om, men de har hackat granris och strött ut på golvet, det har de gjort i min tid. Man satte ljus i stakar av trä till jul, och så kunde vi klippa papper i uddar o sätta runt staken som en manschett. Och på jul- morron skulle det lysa i fönsterna, då satte de dit ljus, tregrensljus också. Korna skulle ha lite godare foder på julkvällen, och julda- gen om morron skulle de ha varsin kaka bröd, havrebröd. / Över hela julhelgen skulle mat stå framsatt på bordet, och alla som kom skulle ha fägnad, all mat stod framme, svinhuvud o allting "tocke där", ingen fick gå ut utan fägnad. Julgranar begagna de just inte när jag var barn annat än på herrskapsställa. Alla, både små o stora, skulle till kyrkan på julottan. Och när det var slut, skulle de skynda sig hem, och då kapp- körde de efter vägarna.
Julafton
Halmen, som var tröskad för hand med prägel, och bunden i vackra kärvar, fördes in i stugan på julafton. Den skulle sedan ligga inne hela julen. I halmen låg man och sov, och om dagarna utfördes i den alla slags julekonster. En sådan var att "ro till Tyskland". Man snodde ihop "kalbaser" av halm, och med dem gällde det att komma åt att slå varandra. - En annan lek benämndes att "ta styver". En penningpung lades på kanten av en stol, och två man tävlade om att få fatt i den med munnen. På julafton och juldagsmorgon fick korna bättre än annars. - Bordet dukades inte av på hela julen. / Alla barnen fick var sin julhög med kakor av olika slag. Den skulle ligga under jul- granen och fick inte röras, förrän julen var över. Julbrödet bestod av vanligt bröd, vetebröd och vörtebröd.
Lekar
Sista gången man hade gamla idrottlekar inomhus under jultiden var hos min morfader salteriidkare Nils Olsson i Skärhamn julen 1911. På västra långsidan av min morfars hus fanns en kammare, utan eldstad, och där bredde vi ut julhalmen, som morfar särskilt beställt för ändamålet, från gården Toftenäs. Kammare gjordes i ordning dagen före julafton, och bland annat flätade vi ihop en "jultuppa" av halm, som sattes på 3 st. träben. Jullekarna började emellertid inte förr än på annandag jul, men då drog vi rot, tog juletuppa, tog rompekrog och vägde salt. De gamla gubbarna voro också / med i rummet, de drog krok, vred love och tog båtsmanstag, men de voro också med i lekarna och då med samma lust och glädje som de unga.
Folkvisa upptecknad i Östmarks
Folkvisa upptecknad i Östmarks socken av Olov Olovsson Fjäll Röjdåfors. Nu ä jula än' på Å nu ä maten all Å alla våra flickor Ha fått en fali fall Den ene ha fått onger Den andre håller på Den tredje går å jämrer sej Å tror att ho får två. Sjungen av Kerstin Johansson, Röjdoset Östmark. 75 år gammal. En annan variation Nu är jula än' på nu ä maten all Å alla våra flickor Ha fått en fali fall Den ene ha fått pojken Den andre håller på Den tredje går å gråter För ingen ho' får. Sjungen av Anna Johansson, Röjdoset över 70 år gammal och upptecknad av Olov Olovsson Fjäll, Röjdåfors.
Trettondedagen.
På Trettondedagen skulle man i min barndom försöka plocka ihop, så att man hade tretton rätter mat på bordet till middag. Kött, fläsk, korv, färs fisk (till ex. lax) ål, sillsallad m. m. Lax åt man mycket i Örby. Laxen kom nedifrån Halland, men Kungsforssen i Örby orkade den inte uppför, utan nedanför forssen samlades väldiga mängder lax, som var lätt att fånga. Några Knutgubbar, kan jag inte komma ihåg att vi hade, varken i Örby eller Öxabäck. Då julen var slut, började man ju med det grova brödet igen, och satte igång med arbete av olika slag. Många hade ju ej hunnit tröska upp före jul, och då gjordes det först. Sedan körde man åt skogen, för att hämta ved och timmer, och många andra arbeten.
Julen
Julafton allt arbete vara undangjort tidigt, gården skulle va- ra sopad, senast klockan 4, annars blev man sist med vårarbetet. När det bakades till jul, skulle ingen stå med ändan mot ugnen, för då blir det ingen jäsning i brödet. På julafton slog man öl eller brännvin på höet åt kor- na. På julafton kunde man gå ut och titta in genom fön- stret, satt då någon utan huvud, så dog han innan nästa jul. Juldagens morgon tittade man efter spår i askan, gingo spåren utåt, så har det betytt att någon i huset skulle dö. På Tjörn hade man korn till julnek, havre ansågs snålt. På julafton klappades askan i spiseln slät, så kunde man på morgonen se om de döda varit hemma under julnatten, i så fall var det fotspår i askan. Spinnrockarna fick inte vara framme vid julen.
Varsler om tiden ("Deka, deka Tore")
Tømmerkøyraren vart varsla om jul og naud heime.
Det var ein gong ein mann som dreiv i åsen og køyrde tømmer so straks føre jul. Men so hadde han kome so reint tå dagatalet. Då han hadde slege tå siste tømmervenda ein kveld, høyrde han brått det ropte:
"Ola! Dagatn ein o netatn to te julan, mann! O de e att berre ein brødleiv på stabbure dine."
Då mannen høyrde dette, kan det vel hende han kvakk. Han sov nok ikkje den kvelden, men for heim. Det synte seg då at det var sant det som han hadde høyrt.
Julafton
Det var till att skura väggarna till jul och hänga upp vita hand- kläden. Sen var det till att ha kransar utanpå. De var olika formade, som- liga var bara som ett kors och andra var riktigt som grenar med en krona i toppen. De var av trä med papper i olika färjer klistrat på. Till en början hade vi två stora "konterfejer" hemma också. På den ena väggen hade vi "Bröllopet i Kanaan" och på den andra "Holger dansk och Bur- man". De hade hästar och red emot varandra. I mörkningen kom pappa in med julhalmen. Då skulle han vara främmat. Han kom in och satte sina stukor på golvet och frågade, om vi ville ha någon jul här. Jo, det ville vi gärna, sa mamma. Då skulle hon bjuda honom välkommen och ge honom en julasup. Sen bredde mamma halmen, innan vi skulle äta. - Julabockar gjorde de. De skulle ligga på golvet och ta dem med benen. - Varje "afta" skulle de bära ut den gamla halmen och bre på ny. Den gamla hade de till strö sen. / Nej, julgran hade vi inte då. När de började ha julgran, hade de en liten på ett bord eller en stol. Det var till att klippa papper och hänga i den. De skulle alltid baka en sorts bröd, som de kallte brännevinsbröd, till jul. Det skulle vara tunt. Så var seden, att när någon kom, skul- le den ha en sup och en trekant av det brännevinsbrödet. För om någon kom in, fick han inte bära ut julen. - Vörtabröd bakte de också till jul. Man fick inte "ljusa" under julabordet och inte titta under det heller. Det skulle båda osämja. Kreaturen skulle ha kalas på julafton. Om de hade ätit halm innan, fick de hö då. Julnatt skulle ljuset bränna hela natten. Och man fick inte tända något annat i det ljuset. - De kunde se i julelden, hur många som skulle dö på året. Julelden skulle bränna ut själv vartenda ryk, och den fick inte användas till någon kokning.
Något om julseder
Vid middags tiden julafton skulle allt arbete vara undanstökat, nekarna uppsatta, ved inburen så den räckte över juldagarna. Vid 3-4 tiden på julaf- tons em samlades man för att doppa i grytan. Vid 8-9 tiden åts kvällsvard. Juldagsmorgonen skulle så mång a som kunde gå i julottan. Den började kl. 5, senast kl. 6 fm. Både åkande och gående voro försedda med tjärbloss att lysa sig med. Blossen kastades i närheten av kyrkan i hög där de fick ligga och brinna upp. Vid färden från kyrkan gällde att komma först hem. Den som var först fick först sin gröda inbärgad på följande år. Juldagen skulle man hålla sig hemma. Sent på Juldagskvällen brukade de yngre männen ge sig ut till grannarna för att måka, giva kreaturen m.m. Efter förrättat arbete knackades folket upp, då skul- le det bestås "måkebulle", kaffe, gökar och supar, ju flera desto bättre. Ofta hände vid sådana tillfällen att det be- drevs groft ofog om de besökande närde agg till personen / i fråga. Före jul skulle väggar och tak tvättas. Bonader där det fanns hängdes upp på väggarna. S.k. handklä' hängdes upp efter taket runt väggarna. Vidare flätades halmkedjor som upphängdes och pryd- des med blommor av antingen vitt tyg eller papper. Halm breddes på golvet och fick ligga över hela julen, någon gång påfyllning vid nyår. Julbocken förfärdigades av halm och skulle tagas med fötterna. Ryggläge och fötterna lyftades över hu- vudet där bocken stod. Emellan jul och nyår började julkalasen. Där förekom lekar särskilt sådana som fodra vighet och styrka. Julkalasen fortsattes även på nya året. Knuta da'n slutade julen på allvar. Ordspråk: Efter jul kommer fasta.
Sulvik den 2811 1919
Sulvik den 28/11 1919 Hur julen firades i Elgå i forna tider. Anders Persson berättar, född 1852 i Elgå församling Det var en helt annan jul som firades i forna tider än i våra. Om luce började man anordningarna till julen, om luce- dagen var det alltid brukligt att man slagtade och och började man baka julbrödet och s.k. kvarvlekakor (?), vilka voro bakade av råg och havre och som hangdes upp på spett för att torka, och sedan skulle vära ända till ploganden. Sedan brygde man jul ölet vilket brygdes av malt och kokades. Sten Mattson. Då sedan den efterlängtade julaftonen kom, så skulle husets alla manliga medlemmar upp kl. 4 på morgonen och ut att hugga ved, vid en stor brasa, ända till kl. 8 på förmiddagen. Sedan gick man i tur och ordning till badstugan och tog sig ett bad, sedan påtogs helgdagskläderna och man kom i julstämning och sedan samlades alla husets samtliga medlemmar att doppa i grytan och till drags jul- ölet. Sedan på kvällen togs julhalmen in och utbredes på golvet. Sedan åt man julkväll bestående av fisk och gröt och på gröten rimmades och nu gick man till sängs ty på juldagens morgon skulle man vara i kyrkan kl. 4. Då man gick till kyrkan skulle alla hava s.k. törbloss brinnande och ett skulle man hava att kasta på elden på kyrkbacken. Och alla som kunde så skulle de hava en lomflaska med brännvin med sig. I kyrkan medförde var och en ett vaxljus och uppsatte i bänken. På hem- vägen kappkördes ty det var ett allmänt kändt fabel att den som kom först hem från kyrkan fick först ploganden gjord. På anndagen började Tjerngossarna att gå, vilket gick så till att de gick omkring med ljusestjerna och sjöngo julvisor. Och så började julkalasen, vilka fort- gingo till lång inpå nyår. På så vis gick julen i Elgå i forna tider. Herbert Schutzer Sulvik
Huldrefolk på julegjesting
Bærjetraulla i Oppåsa
Uffs pla væra utsætt før bærjetraulla hør jul. Så fækk n fatt i en bjønn såm n batt i murstølpen, å bærjetraulla kåm likevæl deinn jula å besøkte n. Meinn så skuille døm åt mura å værme sæ, da var deinn så sinnt, å deinn teil å klore å bite, så døm kåm itte bortteill værmen. Å da var de itte ainn rå, ainne de døm måtte ut, deinn gonga. Meinn så næste jul, så skuille døm dit atte, meinn førr sikkerheits skuill, så ville døm høre me n Uffs om de. Å så ståppe døm opp på en stor haug: "Har du deinn store grå katten i år såm i fjol?" spordde døm. "Ja, deinn å fleire teill!" svara n Uffs. "Ja da kåmmer vi ailler teill dæ meir!" sa døm. Å på de vise vartt n Uffs kvitt døm.
Knut
Dagen efter trettondedagen kallte de Knutada´n. Då var det till att gå omkring och festa. Det var knut på julen. Hade de något ärende till ett ställe, gick de då, för då blev de trakterade. Om den karlen som gick och "knuta"- den förste som kom på ett ställe - var lång blev "hören" (linet) lång, men var han kort blev det väl tvärtom.