Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Lekar.
1. Nu ä dä jul igen, Å nu ä dä jul igen, Å julen räcker te påska. Dä va inte sant, Å dä va inte sant, För där emellan kommer fasta.
nyår.
Om en fick pengar på nyår, så skulle en få gott om pengar hela året, men om det kom någon först på nyår å krävde en så att en fick ut med pengar, så blev det fattigt för en. Om en svart katt sprang över vägen på nyår, så skulle en få sorg under året. Kom ett fruntimmer den första, så fick en dåligt med skörd, men kom det en karl så blev det bra. När en såg nyårsnyet första gången så skulle en ta psalmboken å gå ut å ställa sig å ta upp den. En skulle slå upp henne på måfå Så skulle en läsa den psalmen som ögonen slog ned på. Efter den psalmen skulle en få det under året.
trettondedagen och Knut.
Vet inte att vi hade något särskilt med mat- rätterna om "trettondagen". - Julbocken kunde kom- ma om "trättnekväl". Tidigt på morgonen kom de å hade "ljuse stjärna" å "sang för dörr. Det mins jag litet till. - Om tjugondag Knut så åt en upp "Stomparna". Det var det sista som en hade kvar av julbrödet. Den dagen eller dagen där- på började en arbeta som vanligt. Haverkakan kom fram på bordet. Brännvinet var slut å då var det slut på julen. - "Tjugonda Knut soper jula ut."
Bjäran
På Karlanda finnskogar bodde många finnar å det vet jag att mor var ond på dem, för hon hade för sig att de minskade mjölken för kreatu- ren i ladugården. Det satt käringar där, som ha- de "trollhare." Den skicka de ut om nätterna, å då var han å tog mjölken från korna, så på morgonen var det inte mer i dem än en kun- de "snôppe" ur. - De stod i förbund med Skam. Han hjälpte dem med å göra otyg.
drakar ormar och fiskar.
Det var en käring som hade fått reda på en vit orm. Och det vad /sic/ vid vaffertia. Den ormen tog hon med sig levande å lade ned i kokgrytan, när hon kom hem å kokade den. Så hade hon en pojk att se efter med grytan. Men hon sade till pojken, att han inte skulle få se i grytan el. smaka på det. Men han hade inte orkat hål- la sig utan hade slickat i sig av det som var i gry- tan. När hon kom in, så talade han om att kon skulle kalva. Hon skulle kalva en rosig kalv. Jag vet inte mer om draken än vad jag läst om honom i böcker. Stora ormar skulle det finnas förr. Det sade de gamle. "Lindormen" var röd å hade öron som en kalv. Han skulle vara flera alnar lång å / hölls mest i stora inhåliga träd. "Sjöormen" kunde vara både på land å i vattnet. Om vintern var han borta, men om sommaren så kunde han leta sig hit till sjöarna. Det var som en svart timmerstock. Di sa, att en skulle komma ut för så mycken orm, om en dödade den första en fick se om våren. Men om en tog bössan å sköt den första ormen en fick se om våren, så fick en god tur med bössan.
gastar.
När en hade hört "gasten" skrika, så skulle det bli oväder. Det var ett barn som skrek som in- te hade fått körgård. Det var någon som hade tagit dö på det. Det kunde inte komma från den trakten där det blivit mörkt förrän dess rätta levnadstid var ute.
(myling.) Gastar.
Ungar som modern hade mördat kallades för "gast". När "gasten" skrek, så var det en sådan unge. Det kunde vara länge se'n i tiden som han blivit mör- dad, för han höll på att skrika till dess att hans riktiga livstid var ute.
Lyktgubbar
På Karlandamon har folk sett "löktgôbber". Om det var sanning, det vet jag inte, men folk påstod att det var de avlivade som for där å lys- te. De skulle inte ha någon frid.
Spöken.
"Di dö kom igen som en skugge." Om det var någon som var frusen, så kunde en få höra att den skulle in- te ligga still i graven, för det var för kallt i jorden. Men annars så var allt meningen om dem som gick igen att de hade ärende som de var tvungna att få tala om innan de fick ro att ligga still. Det var inte bra med den som gick å skrömta efter det han var död. Folk trodde mycket att det var så stora synder som han hade att han inte kunde få stanna i graven. Det var i skymningen å mitt på natten som sådana var uppe. Det var mö den troa, att den som var salig inte hade något mer här att göra, men den osalige ha- de inte stillhet. Det fanns fäll knappt en än de var rädda för skrömt. Tog någon livet av / sig så trodde folk att de skulle få se honom skrömta. Det var inte farligt, men det var styggt å se skrömt. Om en var modig å gick fram å talade till den döde, så fick en inte ont av honom mer. Det påstods allt att somliga hade varit så elaka att inte kroppen ville "rôttne" i grava. På kyrkogården var det farligt att ta något. Det kunde vara sjukdom på det. Det var inte bra att ta i en blomma en gång. Men det var mest det en skulle vara rädd för att en störde de dö- da, om en tog något, å då fick en inte vara i fred för dem.
mara.
När mara rir en så är det precis som en skul- le till att tappa andan. Hon lägger sig på bröstet. När en vaknar så blir en dyngsvett. Hon kommer inte åt en förrän en har somnat, men då passar hon på. Det var ett förskräckelse å vara ute för den. Men nu måtte hon ha kommit bort för en hör aldrig något talas om henne nu. - En skulle inte näm- na henne om kvällen. Om en satt å talade om hen- ne, så kunde hon komma på natten. Om en band en fin silketråd om lillfingret, när en lade sig om kvällen å ställde skorna vid dörren med klackarna inåt rummet, så skulle hon inte vara go te att komma åt en.
mara.
"Dä va fôlk som va mara. Dä va på ett ställe som mara re hästen. Då tog bon å band en leje över ryggen på hästen. Om môran när han kom te stâl, så hang grannen hans på lejen å va dö." Så hörde jag de talade om.
Häxor och trollkarlar
Det finns allt litet kvar av finnarna ännu på finnskogen, men de som nu är kvar kan inte trol- la något. Den värsta av dem var Mattes i Glavs- näs. Han kunde trolla. Annars så hölls de allt för att kunna trolla litet till mans av dem som bodde på skogen. Så var det inte åt byg- den här. Det var farligt, om en blev av med mjölkstolen ur ladugården. Om den som kunde med å trol- la fick fatt på den å tog den in till sig å tog ett av sina strumpeband å knöt i ett av benen på stolen å drog i det, så fick han mjölk ur det. Men det skulle vara en trebenestol. På detta viset kunde de trol- la till sig mjölken från de andra. / Om det kom "tokere däre värkuler som kunde ###" så skulle en hålla sig ur vägen. Det fick en lära sig, när en var liten å var med far å mor ute på järdena. Det skulle vara knivar å allt farligt i en sådan. En kunde bli forstörd om en kom in i en token. Det var bäst å pas- se säj. Det var ett slags "skydrag" så en kun- de åka med upp i skya.
Årsgång
Om julnatten, om en trodde sig ut, så skul- le en kunne få veta om det öde en hade. Då skulle en ta på sig å gå till en korsväg. En fick inte nämna vart en skulle gå, utan en skulle gå hemligt. Inte hälsa å inte tala efter vä- gen. Mitt i korsvägen skulle en sätta sig å vänta. Om det var en ungkarl som satt å väntade, så skulle han få se henne som han skulle få gif- ta sig med. Var det en jänta så skulle hon få se sin. Men fick en se en likkista, så var den död som en skulle ha haft.