Transkriberad uppteckning

"Di dö kom igen som en skugge." Om det var någon som var frusen, så kunde en få höra att den skulle in- te ligga still i graven, för det var för kallt i jorden. Men annars så var allt meningen om dem som gick igen att de hade ärende som de var tvungna att få tala om innan de fick ro att ligga still. Det var inte bra med den som gick å skrömta efter det han var död. Folk trodde mycket att det var så stora synder som han hade att han inte kunde få stanna i graven. Det var i skymningen å mitt på natten som sådana var uppe. Det var mö den troa, att den som var salig inte hade något mer här att göra, men den osalige ha- de inte stillhet. Det fanns fäll knappt en än de var rädda för skrömt. Tog någon livet av / sig så trodde folk att de skulle få se honom skrömta. Det var inte farligt, men det var styggt å se skrömt. Om en var modig å gick fram å talade till den döde, så fick en inte ont av honom mer. Det påstods allt att somliga hade varit så elaka att inte kroppen ville "rôttne" i grava. På kyrkogården var det farligt att ta något. Det kunde vara sjukdom på det. Det var inte bra att ta i en blomma en gång. Men det var mest det en skulle vara rädd för att en störde de dö- da, om en tog något, å då fick en inte vara i fred för dem.