KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Karlanda, Värmland 1936

mara.

Berättare: Kristina Eriksson (f. 1859)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"Dä va fôlk som va mara. Dä va på ett ställe som mara re hästen. Då tog bon å band en leje över ryggen på hästen. Om môran när han kom te stâl, så hang grannen hans på lejen å va dö." Så hörde jag de talade om.

Socken Karlanda
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: mara.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Karlanda, Värmland

Bjäran

På Karlanda finnskogar bodde många finnar å det vet jag att mor var ond på dem, för hon hade för sig att de minskade mjölken för kreatu- ren i ladugården. Det satt käringar där, som ha- de "trollhare." Den skicka de ut om nätterna, å då var han å tog mjölken från korna, så på morgonen var det inte mer i dem än en kun- de "snôppe" ur. - De stod i förbund med Skam. Han hjälpte dem med å göra otyg.

1936 Läs sägen →
Karlanda, Värmland

drakar ormar och fiskar.

Det var en käring som hade fått reda på en vit orm. Och det vad /sic/ vid vaffertia. Den ormen tog hon med sig levande å lade ned i kokgrytan, när hon kom hem å kokade den. Så hade hon en pojk att se efter med grytan. Men hon sade till pojken, att han inte skulle få se i grytan el. smaka på det. Men han hade inte orkat hål- la sig utan hade slickat i sig av det som var i gry- tan. När hon kom in, så talade han om att kon skulle kalva. Hon skulle kalva en rosig kalv. Jag vet inte mer om draken än vad jag läst om honom i böcker. Stora ormar skulle det finnas förr. Det sade de gamle. "Lindormen" var röd å hade öron som en kalv. Han skulle vara flera alnar lång å / hölls mest i stora inhåliga träd. "Sjöormen" kunde vara både på land å i vattnet. Om vintern var han borta, men om sommaren så kunde han leta sig hit till sjöarna. Det var som en svart timmerstock. Di sa, att en skulle komma ut för så mycken orm, om en dödade den första en fick se om våren. Men om en tog bössan å sköt den första ormen en fick se om våren, så fick en god tur med bössan.

1936 Läs sägen →
Karlanda, Värmland

gastar.

När en hade hört "gasten" skrika, så skulle det bli oväder. Det var ett barn som skrek som in- te hade fått körgård. Det var någon som hade tagit dö på det. Det kunde inte komma från den trakten där det blivit mörkt förrän dess rätta levnadstid var ute.

1936 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //