Transkriberad uppteckning

När mara rir en så är det precis som en skul- le till att tappa andan. Hon lägger sig på bröstet. När en vaknar så blir en dyngsvett. Hon kommer inte åt en förrän en har somnat, men då passar hon på. Det var ett förskräckelse å vara ute för den. Men nu måtte hon ha kommit bort för en hör aldrig något talas om henne nu. - En skulle inte näm- na henne om kvällen. Om en satt å talade om hen- ne, så kunde hon komma på natten. Om en band en fin silketråd om lillfingret, när en lade sig om kvällen å ställde skorna vid dörren med klackarna inåt rummet, så skulle hon inte vara go te att komma åt en.