Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skämma bössa.
Se jag tror att det har funnits trolldom, fastän de glömmer bort konsten nu. Men på en del ställen finns det nog en del som kan än. I Dalarna kan de nog. Och vi vet ju, att det står i Bibeln om trolldom också. Men den där Mar-gubben i Äppelbo han talade om för mig, att han kunde skämma bössor för folk, men han talade inte om hur han bar sig åt. Men jag vet, att det var några, som var ute på tjäderjakt i närheten där han bodde, och det var mycket fågel, för det var på lek, och de var bra skyttar allesammans, men de fick inte en enda. När de sköt så flög de opp och satte sig i ett annat träd och ingen blev ens skadad. Då gick de till Mar-gubben och skulle fråga honom om det där, men han bara skrattade åt dem, men så sa' han till dem: "Bry er inte om det där ni pojkar". Ja, han hade skämt bössorna för dem.
Trolldom (Kloka)
Här i Töftedal fanns det en klok gubbe som kunde trolla å som såg tvärs igenom folk. De tala om en gång dä kom e riktigt fin tös till ett ställe. Alle tyckte ho var så grann å såg så bra ut. Själv tyckte ho också det, men denne kloke gubben han såg att ho var högfärdig å så sa' han till de andre som stod bred- vid: "Ho är inte så fin på innerklära som ho ser ut utvändigt". Sen trolla han så klänningane ramla av henne å då feck de se att innerkläderne va' för- färligt smutsige å trasige.
Trolldom, kloka
När de läste besvärjelse el. "signa" över något var dä ente alle som begrep va' de sa'. En del vesste dä ente själva. Dä va' heller ente noga utan huvudsaken var att de momla* något. *(småprata.)
Kloka (trolldom)
Här i Töftedal fanns dä en trollgubbe som kunne trolla så att skata kom å satte sej på handen när han ville. Råtter kunne han också locka fram ur deras gömställe.
Trolldom, skrock
Förr då de hade blyfönster skulle man tälja lite av fönsterblyet och använda till sänke på metrevet. Då skulle man få god feskelycka.
(Trolldom) Mästerskytt.
Dä va' en jägare i Klämman. Han hade skjutet på oblaten - då får en tur te skjuta va' en vell. Dä va' bara te befalla fram va' djur di velle, älgar, rågetter å alla möjli'heter. Dä va' te spika upp oblaten på en vägg å skjuta. Men ja' hörde att dä va' en, som hade gjort dä, å då feck han se frälsa- rens bild hängde på vägga, men då sköt han inte.
Skydd mot trolldom
Sagesmannen kände en gumma som varje gång när hon första gången hade mjölkat en ko "ritade" eld i en tändsticksbunt över mjölken innan hon bar i den. Det var för att skydda både mjölken och kon mot trolldom.
Trolldom. Svartkonst
När de var komna ut för någonting, hade sett bäckamannen eller andra spöken, skulle de först gå upp på taket och titta ner i skorstenen innan de fingo säga någonting, för annars blevo de mycket sjuka.
Kloka, trolldom
En bonde på Starrkärr skjutsade Ola i Rappenskår. På vägen körde Kalle Ros (tattare) om dem. Strax gick kraften från Starrkärrbonden häst, och han blev stående på vägen. "Här har du en bit bröd", sa ' Ola till bonden, "gå av och låt hästen äta upp den, men laga att du kommer kvickt upp i kärran igen. Så snart hästen fått i sig brödet, satte han av med god fart. När de så kom fram till Vabacka bro, så stod Rosen där, och hans häst var död. "Du skulle inte tatt min häst så hårt", sa' Rosen. Se, Ola hade modstulet honom för hårt. En rallare från Småland hade varit uppe i Lappland, och där hade han fått sej en fästmö - men han gav sig därifrån och bedrog henne. Så träffa- de han några år senare en finne, och då kom de till att tala om Lappland och om den här tösen. Då tyckte smålänningen att det skulle vara roligt att få se henne en gång till. "Det kan du få strax," sa' finnen, "men då är det bäst att du laddar bössan och tar den i händerna". Sedan öste finnen upp vatten i en spann och visade i vattnet kojan, där flickan bodde. Men de fick se att flickans far kom ut genom dörren. "Skjut nu," sa' finnen, "annars skjuter han dej!" Smålänningen sköt, och sedan fick de veta, att gubben hade dött av skottet. / Tattarna kom in i Sverige på Karl XII:s tid. De hörde till Mazeppas krigs- folk. En tattare var hos Andreassons här i byn och skulle skära ett hingst- föl. Men han var full och skar fel. Bloden rann av hästen. "Klockan är strax tolv," sa' tattar'n, "och då stannar bloden." De stod och såg, och precis som klockan var tolv, slutade bloden att rinna. Jungslätten i Stora Lundby satte en träpinne i gödselstan, när han ville ha en råbock till sej. Det var en herre från Kilanda herrgård där och ville ha en stek. "Ja, herrn får vänta en stund," sa' Jungslätten. Han gick och kände på pinnen ett par gånger, om han var varm. "Han är strax här nu," sa' han. Strax kom råbocken, alldeles vit av lödder, för han hade sprungit från Hunne- berg. Gamle Sverker i Kilanda var förfärligt stark. En gång när hans häst inte orkade dra' lasset, spände han ifrån och tog skaklarna själv och drog lasset hem. En annan gång bar han en tunna bönor från Älvängen hem. (3/4 mil). Han åt så väldigt, så fastän alla åtta pojkarna skalade potater åt honom, så förmådde de knappt skala så många som han åt. När älste sonen hade bröllop, sa' förstyret: "Jo, nu tänker ja' vi alla ä glada å mätta, så nu kan vi kanske sjunga en vers"! Ä I allaredan mätta," sa' Sverker," ja ä inte mer än halvmätt." Sedan tog han en sked i var hand och åt ur ett fat risgröt - det var två eller tre kannor. Han åt en halv kalv i målet ibland.
(Trolldom) Bjäran
I Backas kohage var mjölkharar ibland. Korna kunde vara så illa rivna på hasorna. Det var en gumma i byn, som satte ut kittlar i lagårn, så hararna fick spy ut mjölken i dom. Jag vill inte säja, vad hon hette. Men när hon kom till sta´n med smöret, så undersökte de det allt. De satte en knivsudd i det - de kallade den för "ångerstål" - och då blev det bara fradga av det. - Man skulle aldrig kasta ut vävsolv eller ve'binner - det är sånt en har i väven, en knyter fast väven i en käpp, och det som varit om käppen, det är vebinner - laja käringen kunde göra trollharar av sådant.
Trolldom, "spertus"
Ändå till fram på 90-talet höll de nog på med sin trolldom här i trakten, åtminstone i skogarna. Så länge jag bodde kvar här höll de på och jag började inte resa uppåt Norrland förrän 1888. De var särskilt svåra till att sätta skott på hästar och kor. Om de ville hämnas på någon, så gick det lättast på det sättet. Ett sådant skott gick in genom munnen för det syntes aldrig något så efter det. Men när ett djur fick skott, så kunde det dö knall och fall. När de ”snudde” ett sådant djur, så brukade de hitta skottet. Det kunde vara som ett nyste av hår med nubb och stickor och allt, möjligt skräp ini. Det kunde tränga ända in emellan köttet och huden. Men genom munnen måste det ha kommit, för det syntes aldrig några märken utanpå. Människor kunde få skott också, men det var inte så ofta. En del hade försvurit sig åt djävulen för att kunna trolla riktigt bra. Då fick de en ”spertus” av honom. Spertus såg ut som en tordyvel. De brukade ha honom förvarad i någon liten ask och de matade honom med att spotta i asken ibland. Spertus drog pengar till dem så att de blev / mycket rika, men i stället skulle djävulen ha dem, när de dog. Trollpackorna hade väl också försvurit sig åt djävulen. Var påsk for de till honom och då red de på en kvast. De for upp genom skarstenen. För att de inte skulle kunna komma in i ladugårdarna och göra illa vid korna, brukade de stryka kors av tjära på dörrarna om påsken och så hade de psalmböcker i fönstret. Ifall man hade silverkular kunde man skjuta ner trollpackor- na, när de kom farande. Det skulle ha varit en dräng här någonstans som sköt sin egen matmor i låret så att hon blev halt sedan. Det var ingen som hade vetat om jämt att hon var trollpacka. För det såg ut som om de skulle ligga hemma i sängen på natten, men i verkligheten var de ute och for. De kunde ta livet av folk genom att rita upp en bild utav den som de ville åt på en björk och slå en spik i. Då blev han sjuk, och om de slog in spiken helt och hållet så dog han. De skulle slå på spiken under pågående hög- mässa.
Trolldom. Luftfärden
En svenska soldat som var med i finska kriget fick en julafton en mycket stark längtan att resa hem till sin hustru. Detta omtalade han för en finngumma, som han bodde hos och denna sade: "är det inte annat du vill så kan du väl få detta, det ska jag hjälpa dig till. Gå bara utanför väggen och tag det betsel som hänger där så skall du nog komma iväg." Detta gjorde soldaten och då han fick tag i betselet stod där en vacker ridhäst bredvid honom. Soldaten kasta sig upp på denne och han visste ej verdet av förrän han var hemma. Då han kom in i sitt hem stod julbordet dukat och han lät sig väl smaka av julmaten. Gumman hans låg och sov och finngumman hade förmanat honom / att han ej fick tala med henne. Ett minne kunde han få taga med sig hemifrån och detta gjorde han och, ty han tog med sin hustruns strumpe- band. Då knekten så ätit sig mätt och stannat hemma litet gick han och tog sitt betsel, som han hängt utanför och bredvid honom stod samma ridhäst som han ridit hem på, och på denne red han nu åter till Finland. Då knekten sedan kom hem från kriget visade han hustrun strumpebandet som han tagit från henne den julkvällen han varit hemma på besök.
Kloka. Trolldom
På inland i närheten av sjön Hällungen bodde för längese- dan en kvinna som var trollkunnig. Hon hade svartkonstbok som bland annat innehöll formler för frammanande av tjänste- andar. En gång var hon till kyrkan, och glömde gömma svartkonstboken när hon gick. Pigan som var nyanställd, var nyfiken och började läsa i boken, kom så att läsa högt en formel för framkallande av tjänsteandar, i hast var rummet fyllt av andar som ville ha arbete, och ivriga som de var, nöp och slet de i kläderna och pockade på tjänstgöring. Men pigan var inte rådlös hon befallde dem att bära vattnet ur Hällungen med ett hemtesåll (bossåll) tills matmodern kom hem och läste bort dem.