Transkriberad uppteckning

Ändå till fram på 90-talet höll de nog på med sin trolldom här i trakten, åtminstone i skogarna. Så länge jag bodde kvar här höll de på och jag började inte resa uppåt Norrland förrän 1888. De var särskilt svåra till att sätta skott på hästar och kor. Om de ville hämnas på någon, så gick det lättast på det sättet. Ett sådant skott gick in genom munnen för det syntes aldrig något så efter det. Men när ett djur fick skott, så kunde det dö knall och fall. När de ”snudde” ett sådant djur, så brukade de hitta skottet. Det kunde vara som ett nyste av hår med nubb och stickor och allt, möjligt skräp ini. Det kunde tränga ända in emellan köttet och huden. Men genom munnen måste det ha kommit, för det syntes aldrig några märken utanpå. Människor kunde få skott också, men det var inte så ofta. En del hade försvurit sig åt djävulen för att kunna trolla riktigt bra. Då fick de en ”spertus” av honom. Spertus såg ut som en tordyvel. De brukade ha honom förvarad i någon liten ask och de matade honom med att spotta i asken ibland. Spertus drog pengar till dem så att de blev / mycket rika, men i stället skulle djävulen ha dem, när de dog. Trollpackorna hade väl också försvurit sig åt djävulen. Var påsk for de till honom och då red de på en kvast. De for upp genom skarstenen. För att de inte skulle kunna komma in i ladugårdarna och göra illa vid korna, brukade de stryka kors av tjära på dörrarna om påsken och så hade de psalmböcker i fönstret. Ifall man hade silverkular kunde man skjuta ner trollpackor- na, när de kom farande. Det skulle ha varit en dräng här någonstans som sköt sin egen matmor i låret så att hon blev halt sedan. Det var ingen som hade vetat om jämt att hon var trollpacka. För det såg ut som om de skulle ligga hemma i sängen på natten, men i verkligheten var de ute och for. De kunde ta livet av folk genom att rita upp en bild utav den som de ville åt på en björk och slå en spik i. Då blev han sjuk, och om de slog in spiken helt och hållet så dog han. De skulle slå på spiken under pågående hög- mässa.