Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
En midsommarnatt Ofullständig, trasig
En midsommar natt med klingande skratt
Midsommar
Den gamla platsen för ungdomens festligheter har varit Sponhögen å gården Sparsnäs. Dit hade de gått på påskkvällen och tänt påskbrasa och dit hade de gått på midsommarkvällen. Knappt någon annan stans i socknen har de rest "majstång". Tre gånger var jag med och reste majstången där i min ungdom. Under hela min levnadstid har det varit dansbana där. Ja numera är ju danserna flyttade till Skyttepaviljongen i Nolby. En hel hop hjälptes åt att kläda stången. Det var dräng- ar och pigor bondflickor och bondpojkar i gemen. Det rådde ingen skillnad den tiden. Det var en vanlig slät stång. Inga kvistar lämna- des kvar. Intet särskilt träslag. Stången kläddes med löv och blommor. Kransar på korset. / Alla sorters löv man kunde få fatt på användes. Och övervägande björk och blommor plockades på åkrar- na och skogsbackarna. Ingen särskild betydelse med blommorna. Stången var virad i spiral med löv. Äggskal eller dylikt förekom inte. Men hela band av färgat papper hängdes i kransarna och utmed stång- en. Det var gult, blått, grönt och vitt papper. En löv- ruska i toppen. En bit nedanför toppen spikades ett kors som kläddes lik stången. Och under det kor- set hängdes kransar. En stor krans i mitten och ett par på vardera sidan om den. Inga särskilda bruk vid resandet och inte heller vid fällandet. Hon brukade visst få stå kvar hela året eller till nästa midsommar. Resandet sköttes av de som kommit tillstädes. Den fästes i marken. man grävde en grop och satte ned den i. Invid stången på ett upphöjt skrank satt spelemännen. Man dansade på dansbanan men lekte kring stången. Den folkliga benämningen på majstången i orten: / 'Majstång'. Annat namn inte känt. I övrigt firades midsommar med att man klädde stugan med löv, satte lövruskor utanför vid trap- pen, tog in blommor. På midsommarnatten skulle man gå på andras åk- rar och ta daggen i ett lakan. Daggen skulle man ge åt kreaturen för att de skulle bli tjocka och feta.
Hemmet
I min barndom skurades inte vardagsgolvet mer än högst en gång i veckan. På lördags afton inemot kvällen skurades det. När det var skurat, så ströd- des hackat granris på det. Bord och bänkar sku- rades och tvättades. Skurtrasa användes inte. Vit- mossa användes både när en sköljde och torka- de golvet. Om hösten, innan snön kom, så gick en till myren och plockade upp mossa, som man skulle ha över vintern. Mossan bar vi hem i en säck. Mossan lades så att han tor- kade. Skurborste hade vi heller inte. Jag tror inte sådan begagnades förrän omkring 1900. Det kan ju hända att det var någon som hade. Men det var tvaga, vi begagnade. Golvet hann att bli ganska lortigt under veckan. Men / vi begagnade sand. Då fick vi bort lorten. Hade vi mycket att göra under veckan, så kanske det fick vara med skurningen till nästa lördag. Då sopades golvet riktigt väl om lördagskvällen. So- porna kastades i spisen, för en skulle inte gå ut med soporna om lördagskvällen. Åtminstone i mitt hem sopades det en gång om dagen. Fick en se att någon främmande person kom, så var en kvick med kvasten och sopade ihop det mesta. Det blev ju så mycket skräp över golvet från veden och spisen. Barnen skräpade till. Askan i spisen togs ut var åttonde dag. Den häll- des i en tunna eller låda. Den bästa askan be- gagnades vid tvätten. De kokade lut av askan. Övrig aska såddes på potatislandet, kållandet, kring fruktträden. Så bakade de såpa av aska. Askan sållades först, innan hon bakades. Björkas- ka var den kraftigaste askan. Av den blev det stark lut. Storrengörning hade en inte mer än till jul / och midsommar. Då skulle allt tvättas, skuras och blankas. Om tapeterna var uttjänta, så bruka- de en gärna vilja sätta på nya före midsommar. Till jul och midsommar skulle också spisen va- ra kritad och fin. Hackat gransris ströddes på golvet i alla rummen. Alla rum skurades. Och då skulle det också skuras under möblerna. De flyttades fram på golvet. Granris lades vid ingången att torka av skorna på. Två stortvättar gjordes om året, en om våren och en om hösten. Då skulle alla smutsiga kläder läggas i blöt och tvättas, strykas och manglas.
Stefanus Håkansson och Emil Lundell
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Om kalenderdagar. Vårhalvåret
Kristihimmelsfärdsdag släppte en ut korna första gången om våren. Linet såddes på Beda-dagen. Havren och kornet skulle vara sått till Urba- nus. Gammal råg såddes den 9 aug och ny råg den 12 aug. Vetet såddes sist efter rågen. Ärterna såddes samtidigt med den första havren. Potatisen sattes omkr den 25 maj. Höslåttern började man med omkr 14 dagar ef- ter midsommar. För skörden av säden var ingen viss dag. Då fick en börja att skära, när säden var mogen. Rågen / brukade en få skära i slutet av juli. De be- rodde på året. I torkår kunde han komma tidigare. Den första metardagen var pingstdagen. På midsommar skulle en börja bada ute. Så slu- tade en att bada, när vattet börja bli kallt. Barfota börja en att gå när snön hade gått av backen. Vårfrukvällen skulle en sluta att använda ljus inomhus morgnar och kvällar. "Trana bär ljus i säng." På Pergrinusdagen skrämde i bort vargarna. Di var ute i skogarna och skrek: "Pergrinus bind dina hundar." Detta var före 1870.
Offerkällor
I södra Halland finnes två kända stora offerkällor, som använts ända in i vår tid. Dessa källor äro: Brante källa i Hasslöv, Sankte Hans källa i Veinge. Den senare källan kallas även Kapla- källan. Vid denna källa samlades man om midsommar. Stora skaror av ungdomar gick dit för att offra i den, sedan dansade de och lekte på en öppen plats intill källan. Detta upphörde för omkr 50 år sedan. Fastän ännu förekommer det att man ibland offrar i källan. Då det varit svår torka ur längre tid, skulle en flicka, som var känd för god och ren vandel tidigt en / morgon ösa källan. Längre fram på dagen skulle det då bli regn. Då man grävt invid källan, har man hittat massor av pengar, som offrats i den. Fordom har ett kapell eller en kyrka legat på platsen. Där altaret var upp- stod en källa, berättas det. På fattig gårdens ägor finnes en stor källa. Den kallas Botels källa. En kvinna Botel dödades där av vargar.
Vattenväsen
"Näcken han spelar på Karstorpa sjö", var början till en visa de sjöng när jag var barn, resten har jag glömt. Han sam på vattnet och spelade om kvällarna. Näcken kunde spela både på land och sjö. Han for ut på sjön så fort någon kom nära sjön. Han spelade och sjöng då i gläd- jen över ant vara frälst. Han kunde förvandla sig till vad som hälst fågel, fisk, djur eller människa. Sjöfrua såg de bara två gånger om året, om pingst, då skulle vattnet vara färdigt och om midsommar för då skulle hon bli brun. Sjöfrua var inte bara rädd om Karstorpa sjö, hela egen- domen vakade hon över och varnade om det närmade sig en olycka. Näcken skulle bindas när man badade. De motade / Ryd Johan Brandt Vattenväsen 2. honom med eker (båtar) som de rodde omkring med utanför badplatsen och skrämde undan honom medan de badade. De kunde också låsa fast honom och det gjorde de med en länk från en eka. Den som kastade sitt vatten i sjön när han badade blev evigt ovän med näcken och badade han ensam sedan kom han bort
Frillesås, Hl.
Frillesås, Hl. Albert Andersson Veckoräkningen. 12:e veckan börjar den 12 april, och 1:a vec- kan utgår om midsommar (gamla stilen) 9:e veckan börjar korsmässodagen d.v. s. 3 maj. Råg och bönor sås. 8:e veckan säges vara "råglös", emedan det då ej duger att så råg. 7:e veckan sås havre och lin (hör) 6:e veckan säges vara "hörlös", men 6:rad. korn sås under denna och 5:e veckan. Förutsägelsen om gröda och väderlek. Väderleken. Regn och blåst om Gallus eller Petter Katt gör samma väder i veckotal. Går röken från skorstenen nedåt blir det / oväder; går den uppåt blir det vackert väder. Våt januari gör torr sommar. "Om dymmeldagarna är våta, må hela världen gråta; men när de är kalla växer gräs på halla !" Vintern säger: "Kommer jag med hävt, blir jag som helgmässegäst. Lunkar jag åsta´ kommer jag Mårtensmässeda´. Blir inte resan allt för ful, kommer jag tre veckor före jul". "När Paulidag är lugn och klar, gott år man i förhoppning har". "Storm juldagen är herredögn"
Midsommar
Före midsommar var det storstädning i stugan. Det skul- le hövsas i alla vrår i stugan. Golven skurades och så ströddes hackat granris på golven. Vi tog in kvistar av asp och satte fast, där en kunde få fäste för dem både i taket och på väggarna. En liten krans av blom- mor hängdes i taket eller på en vägg. Det var blom- mor som vi plockade ute på backarna och efter di- keskanterna. Vi tog de finaste som vi såg, blåklint, präst- kragar, mormorsblommor, linnéa, kattfötter, klöver och darrgräs. Ja, det var så många sorter för att det skulle bli en fin krans. Utmed dörren satte vi björ- kar, så det var så lövat och grant. Det var inte majstång i var gård. Var det många barn och mycken ungdom i gården så hjälptes de åt att kläda en majstång och resa den. / Jag minns inte annat än det var en stång med ett kors på. Så var det kransar. Äggskal och pappers- remsor var det i kransarna. De hang på korset. Stången var klädd med löv så lång hon var. I top- pen var det en lövruska. Stången kallades messomerstång eller majstång. Kyrkan kläddes inte på något särskilt sätt.
Löss
Till att tvätta sig och kamma sig, har barn i alla tider icke villat vara med i godo. De gamle som icke kunde muta barnen med mynt ell. gotter, fick använda andra medel då denna procedyr skulle vederfaras barnen. Blev lössen för många i håret, drog de barnen till Ån eller sjön, till Näcken. Var en gosse ell. flicka, lurvig och och okammad. Sade kråkan: då barnet kom ut. Kladd nack. Kladd nack. (kladdig nacke) Men var barnet välkammat sade, kråkan: Gull kas. Gull kas. o.s.v. det händer ofta att barnen – särskilt små gossar – använder rockärmen som näsduk. Då sa kråkan: Snor arm. Snor arm. o.s.v Om någon s. k. uppkomling hade tagit på sig kostym ell. klädning hatt ell. d. som grannarna icke voro vana att se, så hette det: det är skamligt se löss hosta i vanta midsommar tid!
Sjukdomar
Det var nånting de kalla finnskott. Det värkte så förskräckligt. Det var många, som hade det förr. Min pojk hade det en gång. Då var jag på Brårn på Tjörn hos en gammal gumma för honom. Hon laga i ordning smörgåsar han skulle ha. Det såg ut som om det var vingar efter flugor i dem, men det var det väl inte. Det var bröd skuret som smörgåsar, och så låg det här emellan. Det var naturligtvis väx- ter där var i, och dem plocka de före mid- sommar. Alla blommor, som skall användas till läkemedel, skall plockas före midsom- mar. Det var i benet han hade fått det, och det blev då bra. / Det kunde värka ut ben i fingrarna på folk. Onda bettet kallte de det. Min syster hade det en gång. Det var när hon gick och läste (för prästen); hon gick här i Marstrand och läste. Då fick hon sån värk i en finger. Vi tog sådant här "vrivrange- gräs" (?) och la på. De hade det emellan två stenar och knusa sönder det, och sen la de på det. När det hade legat på lite, börja det lisa, och sen kom det här benet ut. - Onda bettet kan de få i vatten. Det finns såna i vattnet, onda bett. Det är som små smala trådar, och de ska vara giftiga. Det är som små maskar. Det är inte annat än i färskt vatten de finns. Om de blev gastakrammade, skulle de bita över knivar, så skulle det hjälpa. För gulsot skulle de ta in gult silke. Det skulle vara den färgen, som ansiktet hade. / När de hade tröt, skulle de gå och lyfta i ett hus, som var flyttat tre gånger. Det var i armen eller axeln de fick tröt. Om de fick vårtor, tog de en tråd och knöt över vårtorna. Så skulle de lägga den tråden under en sten. När den tråden ruttna, skulle vårtorna bli borta. Det gjor- de jag en gång. Jag hade fått en vårta i ansiktet. Så tog jag en tråd och höll den så över vårtan och knöt en knut, och så gick jag och la den under en sten. Och jag blev då av med vårtan, men inte vet jag, om det var för det. När de fick som vi kallar kolik, det kalla de kullika förr. Då röka de kum- min och allt vad de kunde få tag i. Olaus hemma hade en stor, lång pipa; den stoppa han full med kummin och röka sig med. Det var magplågor de fick då. / Om modern hade gått och satt sig på en stol, där det hade legat en varm kaka, så fick barnet utslag. Men om de då drog sig till minnes, skulle de ta av den kakan och borsta av mjölet och sätta barnet i det, så gick det bort. Det skulle vara om de fick ont av den värmen, då fick barnet utslag av det.
Midsommar
Vi hade ”majstång” här i trakterna i min ungdom. Det var en lång stång som barken var avskalad på. Den kläddes med löv. Man lindade en krans av löv i spiral runt om stången nedifrån och upp. Så var det två kors på stången. På vardera ändan av korsarmarna en trasdocka. Så hang det en krans på var ända. I toppen en flagga av ett rött kläde. Stången var nedsatt i backen. Men jag mins inte att det var stöd på den. Kransarna var gjorda av vilda blommor. Stången stod kvar söndagen efter midsommar. Jag mins ”majstång” på Hedgärdet å en sör i Slätten. Pojkar å flickor lade ihop å köpte kaffe å dryck. Så var det spel, dans å dryck runt stången hela midsommarnatten. Första dansen kring stången var en ”ringdans”. Då tog alla ihop i en ring kring stången. Så spelades en polska å så sjöng de i takt efter den. Se’n började den riktiga dansen. Vid Letafors fanns det en säter. Där brukade de ha dans å majstång om midsommarnatten. Å då gick säterkullorna dit. När de kom hem så tog de av sig, så att de var i bara lintyget, så rullade de sig i daggen, för att de skulle få hälsa. Men så var det en säterkulla som rullade sig på det viset, men hon smög sig in på en annans säter å gjorde det. Då tog hon kraften från hans säter, så det skulle inte vara någon kraft i det som korna åt. Så brukade en att klä stugan invändigt. Vi gjorde en blomkrans å satte en tofs i å hängde mitt i taket. Tofsen var av blommor. Kransen bands av midsommarblommor (gula blommor) och prästkragar. Efter midsommar tog en ned den kransen å hängde i kläsboden. Så tog en in rönnbär å lade ovan gardinerna och på hyllor å skåp. Vid taket överst på omen klädde en med ”ormjösk”. Det kläddes runt om på omen el spisen. En björk sattes i spisen. Över dörren två björkar bundna ihop till en båge. På golvet strödde en hägglöv. Under bordet hade en fullt med löv. Det lövet skulle sparas för det skulle vara med i julmaten åt kreaturen. Om midsommarnatten plockade en 9 slags blommor å lade i en bok å lade under huvudkudden om natten. Då skulle en drömma om käresten sin. Det skulle bli sant det en drömde.
Vårhalvåret.
Jabuari månad kallas för Törremånan eller Torsmånan. Torremånan våt mången man och gråt. Kyndelsmäss kallas också lilla jul. Då skulle det vara bättre mat eljes. Vid Kyndelsmäss skulle lärkan flyga så högt, som oxen bär oket. När Petter Katt kastat sin hete sten i sjön, skulle isen smälta lika mycket under som över. Om det var frost Vaffrenatt skulle det bli 40 frostnätter före midsommar. Om det kom omedelbart, så gjorde det ingenting, men om de delade på sig, blev det illa. Vid Korsmäss skulle det alltid vara kallt och ruskigt. Man sade: De ä Korsemässe vecka nu, de ä inte undra på. / Den 1 april skulle man försöka narra folk ut ur huset. Vid Ture och Tycho sådde de råg förr. 1 maj skulle man dricka brännvin för att få märg i benen. Konstanlin var en hördag. Man sade: Karolina kan och spinna hör. Sigismund då skall göken öppna sin mun. "När göken gal på såtestocken så gal korpen på kokroppen." Meningen var, att då blev det så dåligt hö, att korna kommer att dö. Konet skall sås, när enen ryker i femte veckan. Efter Urban kan man så med bägge nävar. När Erik ger ax ger Olof kaka.