Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
En skulle ha en "trôllpôs" i huset om en skul- le ha något till motgift för trolldom. I den påsen vet jag att det fanns hyskor, hakar, nålar, spännen, knartar, tänder av björn, näbb av skata. Jag mins, att vi hade en sådan över dörren hemma. Men han blev bortkastad.
drakar, ormar och fiskar.
När "draken" blev ond så spydde han blod. Det fanns stenar som var röda. Å det hörde jag gamla käringar tala om, att där hade draken varit å spytt. Draken hade vingar, så att han kunde flyga i luften. Han hade fjäll på krop- pen. När han flög så glänste det i de fjäl- len så det såg ut som om han hade fullt med eld med sig. Han skulle ha sitt bo i bergen. Han låg å ruva på skatter som han ha- de i bergen. Det påstod mor. Prosten Lindbäck hade en orm på stentrallen. Den var tam å kom upp till bordet ibland, när han skulle äta. En gång satt en pojk utanför vid dörren å åt välling. Ormen kom å gav sig till att äta i fatet. "Om du äter välling, så / skall du äta kaka också," sade pojken. Om en stämde möte med en orm, så kom han som ett kärrehjul. En sådan orm kom emot en käring som stod på ett berg, men hon var go till att komma undan ormen. Det var en som stäm- de möte med orm å sa: kom å möt mig här i dörren i morgon bitti, så skall du få se. På morgonen så hang ormen ovan dörren med hu- vudet ned å sprutade etter. "Lindormen" var i träden, men det har inte fun- nits sådan här i min tid. Så finns det en slags vit orm. Men det var väl så, tänker jag, att ormen blev vit, när han vrängde skinn. Om ormarna kom fram tidigt om våren skulle det bli mycken orm det året. Den första ormen som man fick se om våren, skulle en ta reda på å ha i brännvin, för det skulle vara så bra bot mot sjukdom. Om en fick skabb å tog det brännvinet å smörjde på, så gick / skabben bort. "Sjöorm" skulle det finns i Silen. Den hade folk sett. Det var som en stor timmerstock som låg å vältrade sig i vattnet. Men det var väl inte något med detta. Om en planterade tobak kring stugan, så var det inte farligt att ormen kom dit. Jag vet att en skulle vara rädd för att stic- ka sig in i hålor i berget, för det vet jag, att de gamle hade för sig, att det kunde ligga stora ormar inne i de grottorna.
gastar.
"Gasten" var rent farlig. Han kunde ha bå- de sjukdom å ont med sig. Om en kom så att en stötte vid honom så fick en sjukdom som ingen kunde bota. Det skulle vara nå- got ont från de döda. Men jag hörde somli- ga skyllde för att det skulle vara kattugg- lan som var gasten. Hon var ful den också, för när hon skrek, så spådde hon lik. Det skulle bli gast av små barn som blev mör- dade å lagda så att de inte kom i kyrkogår- den. Men folk trodde allt att det fanns gas- tar på kyrkogården också.
gastar.
Du ska akta dig så att inte gasten flyger över däj, sa' mor till mig. Det skulle vara en slags ande, å den var farlig, för allt som hörde till de döda var farligt. - De små barnen som blev mör- dade å nerlagda i smyg, flög som "gaster" i luften. Det var det att en fick höra dem skrika.
gastar.
"Gasten" var namnet på kattugglan. Men det var en annan "gast" som var farlig, för om en kom i vägen för den, så kunde en få bli stå- ende å bli sjuk. Han höll sig på ett och sam- ma ställe jämt. När ett barn blev mördat, så spökade det. Detta spöke kallades för "gast". Det var som när ett barn skriker. Och det blev ing- en fred, förrän dess tid skulle ha varit ute. Det var en bäck här väst efter landsvägen, som inte var fri för "gast". Han skrek om nätter- na, så folk blev rädda. Men nu har jag in- te hört folk tala om det på länge.
(myling.) Gastar
Det skulle bli gast av små barn som blev mördade å lagda så, att de inte kom i kyrkogården. Jag vet inte något särskilt stäl- de hört dem på. De kunde följa med långa vägar å skrika.
(myling.) Gastar
När ett barn blev mördat å gömt undan så spökade det, å det blev ingen fred förrän det kom i kyrkogården. Annars så höll det på till dess att tiden skulle ha varit ute för det. Det kallas för "gast". Jag vet inte om det sjöng nå- got, men de sade, att det skrek som ett barn.
lyktgubbar.
"Löktgôbbar" kunde en få se om nätterna. Det var som ett slags ljus som for hit å dit i väre. Ibland så for det rätt ned å blev borta. Det skul- le vara små gubbar som hade ett ljus å lysa sig med. Det var inte något bra med dessa. De hade inte gjort rätt för sig. Å så fick de vara uppe å hålls om natten. Om de inte kom ned i jorden när solen gick upp, så fick de stå på ett ställe tills hon gick ned. De kunde inte kom- ma loss. Kom en i vägen för dem, så mådde en inte bra.
lyktgubbar.
Det var ljus som gick upp ur jorden. Det var lyktgubbarna som folk såg. - Hur var det med de gamles tro på dessa ljus? - Di gamle trod- de att det var döingar som var fastlåsta på platser där de hade gjort något ont i livet. Så fick de fara å flacka fram å tillbaka. Å det var för det som ljusen flyttat sig fram och tillbaka från det ena stället till det andra.
lyktgubbar.
"Löktegôbben" for hit å dit. Det var som ett matt ljus. Det for upp å ned. Det har jag sett många gånger nere i Dalen. Det kom upp ur jor- den, men en kunde inte se det förrän det blev mörkt Om en kunde komma dit det var, så fick man en skatt. För det var från en sådan det kom. Det brukade hålla sig på vissa ställen, men det var högt uppe i luften ibland. Om en försökte att komma i närheten av det, så blev det borta. Om han inte var där han skulle vara, när solen gick upp, så fick han stanna där han var, för han kunde inte komma lös. Om han då blev stående på en väg å en kom på honom, så blev en sjuk.
Spöksägen.
Jag hörde sägner efter de gamla. En svä- gerska till mig hade en far som såg de döda i julottan. Han hade varit till Lôbyn å när han gick hem så fick han se att det lyste i kyrkan. Han trodde att han hade försovit sig å att ottan hade börjat. Han gick in, men när han kom i dörren så slocknade alla ljusen. Då fick han se att det satt en hoper vitt folk på bänkarna. De kom fullt omkring honom vid dörren, men han sprang till dörren, så att han kom ut. Det var inga andra än de döda som fick vara där.
Odens jakt
"Pelle jägare" hade gjort något förfång så att han fick fara ikring i luften efter det han var död. Bror min sade bestämt att han hade hört den jakten, och jag har hört den ett par gånger. Men det var vissa år mellan jakten, så det var inte när som helst en fick höra henne. Och det var på natten som hon hördes. Det var häst- tramp, hundar skällde å skall small emel- lanåt. Jakten gick från norr till söder. Det var inte att få se något utan det bara hördes. Det var rädsla för den jakten, för en skulle va- ra rädd att en kom ivägen för henne. Han kun- de nog inte skjuta någon människa, men det var så att en kunde få men av det. Ortens benämningar på denna jakt: Pelle jägare / jakta, den fördömde jakta, den ridande jägaren. - Gammalt folk ville gärna tala om den. Det skulle vara något eländigt som den- ne jägaren hade gjort, så han fick fara över hela jorden å jaga. Å Gu' vet, när han skul- le få sluta.
Odensjakt.
"Den falie jakta" har jag själv varit med och hört ett par gånger. Det hördes ut som hon skulle fara från norr till söder. Hon höll sig efter fjäl- let. Min kamrat blev rädd. Han hade hört talas om denna jakten, men han hade inte hört henne förr. Och det var inte ofta som folk fick hö- ra henne. Det var i luften. Hundarna skällde, å det var flera stycken. Så small det rätt som det var. Men varken jag eller kamraten kun- de se ett tecken till den. Vi bara hörde detta. Men det var som de gamle hade sagt. Om en fick höra "den falie jakta" så skulle en ställa sig still å inte röra sig ur fläcken tills hon var borta. För en kan veta att det var farligt att komma ihop med den. Å den gick fort som när "fôggern / flyger. Denne som var ute med den jakten skulle ha gjort en förbrytelse så stor att han hade blivit dömd att fara å jaga jorden runt. Den skulle öda ut allt som inte hade med människor att göra. Jättar å allt tocke skulle han göra över med. När han hade sköte den sista på jorden, så skulle han få fred. Å sen måtte det in- te vara något kvar här, för det hörs aldrig till att han kommer något nu för tiden.