Transkriberad uppteckning

När "draken" blev ond så spydde han blod. Det fanns stenar som var röda. Å det hörde jag gamla käringar tala om, att där hade draken varit å spytt. Draken hade vingar, så att han kunde flyga i luften. Han hade fjäll på krop- pen. När han flög så glänste det i de fjäl- len så det såg ut som om han hade fullt med eld med sig. Han skulle ha sitt bo i bergen. Han låg å ruva på skatter som han ha- de i bergen. Det påstod mor. Prosten Lindbäck hade en orm på stentrallen. Den var tam å kom upp till bordet ibland, när han skulle äta. En gång satt en pojk utanför vid dörren å åt välling. Ormen kom å gav sig till att äta i fatet. "Om du äter välling, så / skall du äta kaka också," sade pojken. Om en stämde möte med en orm, så kom han som ett kärrehjul. En sådan orm kom emot en käring som stod på ett berg, men hon var go till att komma undan ormen. Det var en som stäm- de möte med orm å sa: kom å möt mig här i dörren i morgon bitti, så skall du få se. På morgonen så hang ormen ovan dörren med hu- vudet ned å sprutade etter. "Lindormen" var i träden, men det har inte fun- nits sådan här i min tid. Så finns det en slags vit orm. Men det var väl så, tänker jag, att ormen blev vit, när han vrängde skinn. Om ormarna kom fram tidigt om våren skulle det bli mycken orm det året. Den första ormen som man fick se om våren, skulle en ta reda på å ha i brännvin, för det skulle vara så bra bot mot sjukdom. Om en fick skabb å tog det brännvinet å smörjde på, så gick / skabben bort. "Sjöorm" skulle det finns i Silen. Den hade folk sett. Det var som en stor timmerstock som låg å vältrade sig i vattnet. Men det var väl inte något med detta. Om en planterade tobak kring stugan, så var det inte farligt att ormen kom dit. Jag vet att en skulle vara rädd för att stic- ka sig in i hålor i berget, för det vet jag, att de gamle hade för sig, att det kunde ligga stora ormar inne i de grottorna.