Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Varulv
Varulven var en människa som hade råkat ut för trolldom och blivit förtrollad. Den som blev för- trollad kom i en vargs skepnad. Fick han höra sitt namn nämnas, så föll vargaskinnet av och han blev människa igen. Det hörde jag väl mamma tala om så många gånger.
häxor och trollkarlar.
Jag vet inte annat om "lövjerske" än det jag läs- te i en katekes, att en skulle bevaras för sådant ont. Finnarna på finnskogen var farliga med att kun- na trolla. Om en inte gav dem tillräckligt när de kom å ville ha något, så fick en se på annat, för då ställde de till med att trolla. Det var många konster de hade. De ställde så att hästen blev halt, så att en inte kom tur fläcken. Så var det nå- gon som kunde trolla, så var det allt finnarna. Med vårt folk var det inte farligt. Det var värst med rädslan för trolldom. "Finnarna på finnskogen", sade en. Om en kom i närheten av trollkarlen, så att en fick slå till honom, så att blogen flög lös, så hade / han inte makt att trolla på en. Om en kunde slå ut en tand, så var det bättre, för sen kunde han inte göra flera konster. Makten var borta. Om en såg att "väre dansa rônt" på något ställe, så skulle en passa sig att en inte kom i det. Det var "häxdans". När det onda skulle ge sig iväg i luften, så fick det "snu" sig fram å skru- va sig fram på det viset. Det som "väre" kom åt tog det med sig i luften. Det skulle vara här uppe i "Karlan" som de sköt ned en påskkäring en kväll. Det var en som inte kun- de låta bli utan han sköt ett skarpt skott i luften. Då damp det en käring ned. Hon hade fått skottet i ena låret. Valles hon tog sig hem, vet jag inte.
årsgång.
"Drömpankake" skulle en göra en torsdagskväll. Då skulle en vara tre stycken. Alla tre skulle hjäl- pasåt att röra till smeten. Det skulle vara lika mycket salt, mjöl, och vatten. Se'n stektes det i pan- na. Ingen av de som var med fick tala eller skratta. Alla tre satte sig på en tröskel å åt upp pannkakan. Den delades, så att de fick precis lika. Se'n gick de å lade sig utan att sä- ga ett ord. Då skulle de drömma att de behöv- de vatten. Var det då så att de skulle bli gif- ta, så kom deras tillkommande med vatten å fägnade med. "Drömgröt" kokades. Det gick till på samma sätt som förut. Om midsommarnatten var det säkrast att prober / å få reda på vad som skulle hända en. Men då skulle en gå ensam till en korsväg mitt i natten å där skulle en sitta å inte vara rädd. Till sist så skulle den komma som en var bestämd till att ha. Flickorna plockade 9 slags blomster om midsom- marnatten. Då skulle de smyga sig till andras ägor och plocka dem. Se'n skulle de skynda sig hem. Kom de i möte med någon, så gick det inte an att hälsa eller tala. Blommorna lades i sängen. Då skulle den tillämnade komma i drömmen om nat- ten.
årsgång.
Jag mins att mormor talade om att en kunde gå "årsgång" varje högtidsnatt - julnatten, nyårs- natten, midsommarnatten och påsknatten. Då skul- le de gå till en korsväg å sätta sig å vänta så skulle de få se sin tillkommande. Det gjorde de på mormors tid, efter vad hon talade om. Det var en kamrat till henne som gjort så. Det kom en änkeman å gick förbi. Det blev hennes.
läkekonst.
Om en fick "våg" i ögonen så tog en spott å kletade i ögonen eller också så fick en fatt på grädde eller fett. Denna skiten fick en i luften. "Skôrv" fick en, för att en inte höll sig ren i huvu- det. Det blev "e sårkake" i hela huvudet. Det gick inte att få bort på annat sätt än att en tog å varma upp "bek" å lade som en hätta på huvudet å lade en trasa över. Se'n så fick det ligga å dra. När det blev "moget", så att det började lossna så tog en å gjorde ett ryck i denna kåpa, så att alltihop följde med. Se'n så tvättade en hu- vudet med ljumt vatten å smörjde fett i det. "Varter" tog en kniven å karvade bort. Men om en karva, så att det kom blod å en fick den på andra delar på kroppen, så fick en vårter där / också. Så en fick vara försiktig. Var en fick vårtorna från, vet jag inte. Men om en ville göra konster, så kunde en bli av med dem. Då skulle en ta en fläsksvål å gnu på vårtor- na med. Sedan tog en den med sig å gick till en sten med. När en kom till stenen så skulle en ställa sig med ryggen åt stenen å huka sig ned å pela svålen under stenen. Se'n skulle en gå därifrån å inte se sig tillba- ka. Så skulle en inte tänka på detta mer. "Sjôlvârk" - det var bäst å sticka fingret eller hela handen i kokhett vatten å hålla den så länge en var go till. "Sjôlsprôcker" fick en på händer å fötter. Des- sa kletade en igen med "bek". Det var värst att en fick det när en höll på i vatten. "Kikhosta" - den fick en genom smitta. Den sjuk- domen skulle en ha. En kom inte undan. Den bru- kade de få när de var bortåt åtta å tio år. Ånga av terpentin å honung begagnades för den. / Marre-mjölk var det bästa en kunde få fatt på. Om en tog in henne direkt när hon var mjöl- kad, så var det bäst. "Tanvârk" fick en när de gick sönder å en fick drag i dem. Det var tandvärk som var rent omöj- lig, för han tålde varken varmt eller kallt. Men en del tandvärk kunde en bota med värme å en del med kallt. Det var så många sorters tandvärk. En fick ta till så många medel för att en skulle bli å med den. En fick ta pip- olja å lägga på tanden, av det en gjorde, pess, salt. Ja en fick försöka med allt. Så vet jag att en fick köpa kreosot å ha på. Somli- ga tog spik eller spetor å pelade i tänderna med, så att det kom blod på den. Så kasta- des den i elden. Å om en drog ut en tand, så kastade en den i elden, för det skulle inte vara så farligt att en fick tandvärk då. "Knarn" - den fick en i lederna. Den kunde komma i fotleden eller i handleden. Det blev / som stelt i leden å när en rörde på den så gnislade det i den. Då skulle en "hogge för knarn". En tog stabben å ställde på tröskeln. Så fick en lägga leden på stabben. En annan hade en yxa. Så skulle det huggas tre gånger över leden. Vad hugger du för, frågade jag. Jag hugger knarn ur led å i ved, svarade den som högg. När en fick kramp, så var det bra om någon skrämde en lustigt eller "ketla" en under fötter- na. Det var farligt om en blev "ketlad" för mycket, för en kunde bli "stam". Om barnen blev rädda när de var små, så kunde de bli stam. "Faliheta" fick en i vatten. Det blev en förskräck- lig värk. Det värkte upp å blev sår, å gôr å skit valt ur det. Om en kom ivägen för en farlig mask som blåste på en så kunde en få "faliheta". Men det var värst farligt i vatten. Då band en ihop en liten påse. I den ha- de en trasor som en hade haft på såret, naglar / som en klippte av fingrarna, litet blod ur såret. Denna påsen lades på den plats där en trodde att en hade fått sjukdomen. "Tarmvre" - det var väldiga plågor i magen. Då tog en in tre hagel, för de skulle gå genom tar- marna å lägga dem rätt. "Frôssa" var inte något att göra vid. En fick sitta där å kura till hon gav sig. Hon skulle ha en viss tid. Det skakade en, så en kunde inte hålla i något. Di sa' att denne kom från Ryssland, att att det var "ryske snuva" en fick. "Tånga i magen" - det skulle vara starkt bränn- vin, en skulle ta in. Peppar, spansk peppar, eller malört i brännvin.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Troll.
Det var på ett ställe som de hade ett stort sädesjärde oskuret. Bonden gick å höll sig illa för det myckna arbetet. Om jag hade den säden skuren till i morgon bitti, sade han, så skulle jag beta- la med min bästa ko. - På natten blev det ett förskräckligt väsen på åkern. Bind å gör band din lelle ###. Detta skrek de som hållde på å mäja. Om morgonen var den bästa kon borta.
Älvor.
Om natten var "älvorna" uppe å hade dans. Det var när det var dimma, för då skulle en inte få se dem. Å jag vet ingen som sett dem heller. Om solen sken på dem, så skul- le de smälta bort, sa di som hade tocke å tala om.
älvor.
"Älver" var nô tocke väsen som tomtar, men en hörde inte att de kom fram till stugorna utan de höll sig för sig själva. Om en kom å gick där de hade varit, så blev en sjuk. Det mins jag en gammal rotgubbe som pratade på.
vättar.
"Vätter" skulle de föll finns i jorden. De var farliga. Men jag vet inte om det var ett djur eller om det skulle vara nô ont vä- sen.
tomtar.
Det var så bedrövligt farligt om en råkade till att hugga ved om kvällen. Då stod tomten å högg ved hela natten. Om en skramlade i flas- kor eller kokkkärl inomhus om kvällen så hitta- de han på å gjorde detsamma så att en inte fick fred om natten. - Om en fick se tomten å nämnde Jesu namn, så försvann han. Om jul- kvällen fick han gröt i en tallrik. Han skulle ha sked att äta med som folk. En träsked skulle han ha. På somliga ställen var de inte noga med att ha tomten. Då gjorde de kors på trösklarna, så att han inte skulle kunna ta sig in. Det var en tomte som bodde under ett stall. Hus- bonden kunde inte begripa att den ena hästen efter den andra dog. Men så kom det en tomte / in sent en kväll. Tomten tog husbonden med sig. De gick ned under stallet. Rätt som det var stallade hästen, å det började att skvala ned på maten. Ja, här ser du hästedön, sa- de tomten till husbonden. Om du nu vill låta mig få flytta stallet så skall du få pengar å mer till. Hästarna skall få leva å må bra. Hus- bonden flyttade stallet, å tomten hjälpte honom. Se'n så fick hästarna leva å allt vad han hade blev det så stor drygsel i. Tomten hade en röd toppluva på huvudet. Det var konstiga flätor i svansen och manen på hästarna. Det var "nisseflätor." En man hade legat i ladugården å hört tomt- gubben. Nu var det så, att det var vissa häs- tar som han inte tyckte om. Han gav de han tyck- te om men inte de andra. Å då fick denne man- nen se att den ena hästen fick att äta men in- te den andra. Då tog han ifrån den hästen som fått å gav till den andra. Men i detsamma / fick han en örfil. - Den hästen tomten tyckte om var grå till färgen. Man talde om en saga om en tomte. Det var på ett ställe de hade en kvarn. Där var tomten uppe å siktade om natten. Det blev så fint mjöl i i den kvarnen. Men så fick mjölnaren se en ung tomtegubbsgut, som knappt hade kläderna på kroppen. När han kom in till hustrun sin på kväl- len så sade han, att vi får nog laga iordning en klänning åt tomten. Hon sydde en kostym kläder åt honom. Så ställde mjölnaren sig på utkik. Tomten tog kläderna på å sade: "No grann gut inte sekte mer". Han var för vacker att mjöla ned sig.
tomtar.
Tomtar ville de allt påstå att det fanns lite var- stans. Det var ju ingen sämre än han ville bestå sig med tomte. Men det säkraste tecknet på att det fanns en tomte på gården, var, om hästen hade "nissefläta" i manen eller svansen. Hade han det så fanns det allt tomte också, å då trivdes krea- turen bra. Det är inte fritt än att min häst hade det. - Det var på ett ställe som de hade rivit ned de gamla husen. De flyttade dem till en annan plats. När de körde bort den sista stocken, så satt tomtgubben på den å grät. Se'n såg de att han sprang mellan den gamla tomten å hu- sen. Han ville vara på båda ställena. Om kvällen skulle det vara tyst, när det var "kvälls- vart". Det var i mörkningen. Då gick det inte an / att hugga ved. En fick ställa så att en hade dju- ren inne till dess, så att det inte blev något väsen i stallet eller ladugården. Om en inte höll fred, så fick en inte ha fred själv. Då körde han å bull- rade utefter väggarna på natten. I min barndom var det många som gav honom mat om julkvällen. Dessemellan fick han ta sig till lätt (?). Allt som lämnades kvar på bordet om julkvällen, när en hade ätit, skulle stå till morgonen. Om han ville komma å ta sig till bäs- ta så var han bjuden. Han var gammal å skäggig. En röd luva hade han på huvudet.
tomtar.
I Åseby var tomtarna inne i stugan på nat- ten. En pojk fick se dem. Han undrade vad det var som rasslade i skrubben, men så fick han se den ene tomtgubben efter den andra som kom fram ur skrubben. De var en halv aln lång å ha- de små röda toppluvor på huvudet. Denne poj- ken blev sjuk av det han såg å blev aldrig riktig mer. Om en inte tålde att se sådant, så blev en sjuk, å det var farligt för att en inte skul- le bli bra av det. I Åseby, på samma ställe där pojken blev sjuk, så stod hästen skinande grann på morgnar- na, när husbonden kom till stallet, å han ha- de en tofs i rompan. Den hade tomten gjort, å det var omöjligt för någon att ta upp den. En / gång stod husbonden å svor över tofsen å sa, att han skulle klippa bort den. Men då fick han en smäll så han dansade ut genom stall- dörren. - Det var många en hörde talas om som ha- de fått stryk av tomten. Om inte en gjorde eller sade som han tyckte, så fick en ett slag. Det var värst strax efter det solen gått ned å tills mitt i natten. Om en packade eller hade något väsen för sig vid den tiden, så fick en ligga å hö- ra på det tills en kom över "mett i natta". Det var allt som det skulle vara sanning, för jag mins en gång som jag hade varit å snickrat iordning en grisho i svinhuset, å det var på kvällen. Men det var slut det att det höll fred. Hästen slog å stampade hela natten å i fjuset var det heller inte fred. Tom- tarna höll djuren vakna, å då fick inte en annan fred heller. Tomten skulle se så väl, påstod de som hade varit i närheten av honom. Det var alldeles så att det glöde i ögonen på honom. / Om tomten var inne i stugan, så var han inte så farlig som när han var i ladugården och stallet. För jag hörde aldrig sägas att han gett slag annat än i uthusen. Men det kunde bära på att en fick där. Om en var god emot tomten å ställde så att han fick fägnad så fick en tjänster av ho- nom. På alla ställen där det fanns tomtar så ha- de nytta av dem. Det blev både mjölk å smör, för han forade kreaturen, så att de kunde mjölka. Å då fick han en skål mjölk med. Den hade han druckit ur på natten.