KORPSKRIFTEN

...
Meny

tomtar.

Berättare: J. E. Andersson (f. 1866)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

I Åseby var tomtarna inne i stugan på nat- ten. En pojk fick se dem. Han undrade vad det var som rasslade i skrubben, men så fick han se den ene tomtgubben efter den andra som kom fram ur skrubben. De var en halv aln lång å ha- de små röda toppluvor på huvudet. Denne poj- ken blev sjuk av det han såg å blev aldrig riktig mer. Om en inte tålde att se sådant, så blev en sjuk, å det var farligt för att en inte skul- le bli bra av det. I Åseby, på samma ställe där pojken blev sjuk, så stod hästen skinande grann på morgnar- na, när husbonden kom till stallet, å han ha- de en tofs i rompan. Den hade tomten gjort, å det var omöjligt för någon att ta upp den. En / gång stod husbonden å svor över tofsen å sa, att han skulle klippa bort den. Men då fick han en smäll så han dansade ut genom stall- dörren. - Det var många en hörde talas om som ha- de fått stryk av tomten. Om inte en gjorde eller sade som han tyckte, så fick en ett slag. Det var värst strax efter det solen gått ned å tills mitt i natten. Om en packade eller hade något väsen för sig vid den tiden, så fick en ligga å hö- ra på det tills en kom över "mett i natta". Det var allt som det skulle vara sanning, för jag mins en gång som jag hade varit å snickrat iordning en grisho i svinhuset, å det var på kvällen. Men det var slut det att det höll fred. Hästen slog å stampade hela natten å i fjuset var det heller inte fred. Tom- tarna höll djuren vakna, å då fick inte en annan fred heller. Tomten skulle se så väl, påstod de som hade varit i närheten av honom. Det var alldeles så att det glöde i ögonen på honom. / Om tomten var inne i stugan, så var han inte så farlig som när han var i ladugården och stallet. För jag hörde aldrig sägas att han gett slag annat än i uthusen. Men det kunde bära på att en fick där. Om en var god emot tomten å ställde så att han fick fägnad så fick en tjänster av ho- nom. På alla ställen där det fanns tomtar så ha- de nytta av dem. Det blev både mjölk å smör, för han forade kreaturen, så att de kunde mjölka. Å då fick han en skål mjölk med. Den hade han druckit ur på natten.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: tomtar.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //