Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
slåtter skörd och tröskning.
Inte vet jag att strån lämnades kvar oskurna, men man var allt noga med att inte allt togs med. Var det några strån som låg där å där, sade man, att de kunde ligga åt fåglarna. De skulle ma- ten ha de också. Haren tog en på slutet. Då skulle en liksom fösa den tur åkern. En skrek å hoppade å sprang. Så fanns det någon harpalt i närheten så löt han allt ge sig på schappen. Men det var inte annat än ett gammalt skämt att en skulle fösa bort haren. Jag vet inte om någon i min tid som lade ost å brännvin i botten på sädesladan. Men i "gammel- vâla", så hade de allt haft på det viset här. Det talade allt de gamla på. Det skulle vara som till fägnad åt dem som tröskade. Ju förr de kom till / botten på ladan ju förr fick de brännvinet å osten. Då brukade de att göra beting att så å så många stör skulle de tröska på dag. Å då gick de upp vid två- å tretiden på morgonen å bör- jade med trösken. Det var inte annat än slaga att tröska med den tiden. Och det finns en å an- nan som "bankar" med den än i dag. Tröskningen skulle gärna vara avslutad till jul. Havre kan- ske en kunde få hålla på att tröska efter jul också, men brödsäden skulle vara tröskad före jul, det fanns inte råd annat. På morgnarna fick en lyse sig med tjärvedsstickor som sattes i en "lysekäring" eller hade en elden i en gryta. Bara att det lyste, så att en såg att vägleda. så var det bra. Det sista slaget kallades för "dun- derslaget". Då slog en slagan i blanka golvet, så att det small efter.
Lussifärds-släkte
Den benämningen förekom ofta i Västra Värm- land för 40-50 år sedan. Om det var någon som var svår eller farlig så brukade det sägas om honom, "den ä allt tå Lussifärdssläkte han". Mellan Lusse å Jul, var "Vasla" enligt gammalt folks tro var då mycket farligt för olyckor. Likeså var det åtskilligt arbete som ej finge utföras, likaså de tretton första Juldagarna. En piga tog en dag i söcken- julen fram spinnrocken å ämnade att spinna, "nej för Guds skull sätt bort rocken, ja vill inte ha nôa utäcke här unner jula" sade husmodern. Att de bundit på sig halm och dansat om Lusse så länge halmen hängt fast, - Se förut insänt av mig från Skillingmark med flera ställen. / Folktro vid midsommar. Silbodal Nolrinnande vatten var om midsommarnatten mycket kraftigt, dock skulle det ej vara bra att tvätta sig i det. Det sades å troddes av mån- ga att allt vatten (kanske andra allt vatten) Norrut rinnande) vid midnatten, eller vid solens uppgång, var förvandlat till vin. Så var det en som ville försöka att passa på å smaka på vattnet fust vid sagde tid. Han gick något före mid- natt till ett nolrinnande vatten å började att smaka på det med små mellanrum. När rätta ögonblicket var inne kom en som var som en vålnad gående. När vålnaden var mittför honom så sa vålnaden. "Nu ä dä" å strax derefter sade vålnaden "å nu ä dä för- bi" Det var alltså blott ett ögonblick som vattnet var vin.
Lusse å jul och Skördeseder
Om s.k. Julbonader inte fans i huset så, togs lakan å lintyg å utspändes på väggarna till julen. I "lag" (begravning å bröllopp) samt om julen begangnades "ölbollar" de voro i granna färger, samt gingo rundt laget från den ene till den andra, tils alla hade druckit, det var namn och årtal på bollarna, de hade varit i vissa familjer i flera århundraden. I de gamla allmogehem- men var årtalet på huset, samt namnet på den som byggt det inpräntat över dörren samt på (ommen) muren. När de slaktade vid Lusse-lötet så tappades blod på buteljer som gömdes till Jul, derav gjordes blodkorv "Juleklubb som serverades vid bordet om Julkvällen. "Sneppekakake (utdragna snepper runt om kakan) den kallades och för "bukake" och lades på en binge der den låg till någon viss dag på våren då den delas mellan både "folk å krötter" / Nyårshelsening Om nyårsmorgonen gick de åt stugorna tidigt på morgonen och "hälsade". Det var bäst om det var en karl (Mansperson som kom först in på det nya året. Om den älste som satt vid Julbordet nös så dog den yngste i familjen under det kommande året, om den yngste nös så dog den ällste. För omkr 70 år sedan var lekafton för barn på ett ställe i Skillingmark, det var om julen. Då buro några av de älldre in en "julbock" delvis av trä samt ludet svart fårskinn med bockhorm på, ävenså rompa. Barnen blev så rädda att de allesamman sprungo in i ett annat rum å de måste bära ut Julbocken igen. Det var en liten grå stuga på ett ställe i Skil- lingmark, som det var såå fattigt å naket i, men om Julafton tog de fram vackra vita målade väggbonader och spände ut på väggarna, och tände en riktig julereseld av björkved i spiseln då blev det julen med en gång i stugan. / Julgran förekom ej förr än på 1850 talet. Någon remsa av papper som kanske var "krölla" hängdes på granen, något äpple. På skåpkransen sattes hopbundna kvistar av en- ris och nogon grann ros klippt av papper, "så gape dä inte så svart" sa berättaren. Julkärven uppsattes på en stång lutad mot logväggen bredvid logedörren, tydligen med tanke på att det skulle bli bra med skörd att frakta in nästa är, ty ju större å finare, eller om flere fågel- kärvar uppsattes desto större välsingnelse följde dermed, och om det blev dåligt skörde år så sattes inte upp sämre eller mindre julkärvar derföre utan kanske mera då med tanke på att det skulle förhjälpa till god aring det kommande skörde året. Sedan de ätit om Julkvällen å alla var färdiga för dagen skulle det bäddas åt "Julegubben" ett lakan å dyna togs å lades på en bänk, som var längst framme i stugan, ett glas bränvin samt stomp (limpa) å ost ställdes på en stol bredvid, när barnen om Julmorgon vaknade och kom för att se om han ätit å druckit, var det framsatta alltid borta. / Fröken Eriksson Bön berättar: Om Lusse klädde de ut sig till Lussebrurer. De hade granna höga mössor, höga, av grönt rödt och gult, granna schalar, allt efter som de gick blev de flere och flere, fängnad skulle de ha i alla stugor, se det var ett sådant Lussefirande den tiden, gubbarna gick å drack hela dagen, men huggas ved å slaktas skulle det om Lusse En 94 årig Skillingmarksbo berättade att om Tommes- mäss skulle det vara slut med spinningen (spånaden) I hans hem var det alltid "Tomasgille" med kalas å dans. På Juldanser brukade de binda tillsamman två manspersoner, dessa hade två käppar i händerna ock gick som på fyra fötter, över dem lades en svart skinfäll, ovanpå satt en man å skrek. De gick i stugorna under "söknejula" å hade roligt. För att få nå å "pry" med (pryda med) så gjordes ett slags krona av halm, de klippte av längre eller kortare halmstrån, trädde trådar igenom dem så det bilda- des ett slags kronor.
Nyår.
Dagarna mellan jul och nyår gick en och knal- la med vad som helst i små sysslor. Något tyngre arbete företog man sig inte. Benämning på tiden mellan jul och nyår /julsöckna/.Alldeles ledigt tog man sig inte, men det blev inte stort mer gjort än det en var tvungen att göra för da- gen. Kunde hända, att en for och hälsa på släkt och vänner. Så var en på julkalas om kväl- larna och nätterna. Ungdomen roa sig med lek och dans. Märkena tog en vid påsk. Var det vackert väder om påskdagen, så fick en vackert väder, när en skulle så på våren. Vackert väder annandag påsk betydde vackert väder i höanna, och vackert väder om tredjedag påsk visa vackert för skör- den. / Benämning på nyårshelgen /nyårshälja/. Ny- årsafton /nyårsaftan/; nyårsaftonens kväll /ny- årskväl/; natten mellan nyårsaftonen och nyårs- dagen /nyårsnatta/; nyårsdagens morgon /nyårs- môran/; och nyårsdagen /nyårsda'n/. På annandagen brukade en inte uträtta något. Kallades för /anda nyår/. Till nyår brukade en att städa och göra fint i stugan. Men mat och dryck hade en kvar sedan jul, så det behövde en inte att ställa sär- skilt med. Om nyårsaftonen tog man in kål, potatis och det man skulle ha ur källaren, bar in ved och vatten, så att det skulle räcka till nyårsdagen. Så bytte en kläder och tog rent på sig, så att en skulle ha det gjort till morgonen. En tvätta sig alltid särskilt noga till var- je storhelg. Det hade en fått vänja sig vid att det skulle vara så. På nyårsmorgon, innan en for till kyrkan, så tog en och åt av det som stod på bordet, så värmde / man upp mjölk och hade på gröten som blev över på kvällen. Till middagen åt en sovel och potatis och kål. Det var ungefär samma mat- hållning som på julen. Nyårsaftonen åt en tre mål som vanligt. Om julafton doppa en i gry- tan men inte på nyårsafton. Det var åtminsto- ne inte sed, att man skulle göra det. Osten, julhögarna, brännvinsflaskan och drickstopet stod på bordet som under julen. Bordet du- kades inte av förrän 20-dag Knut eller möjligen sedan en hade firat "trättnehälja". "Julneken" sattes ut om julafton. Och på jul- kvällen fick kreaturen särskild förplägnad. Och då tala en om för dem att det var julkvällen. Om nyårsdagen gick en inte på besök. Det var så stor helgdag, så en skulle låta folk vara i fred. Det höll en mycket noga på detta. För det var inte fint att gå till en grannstuga då. Var och en skulle vara när sig. Man skämta- de och hade roligt åt sådana som inte kunde / hålla sig hemma och sa att "di geck i stugra å snika." Inga eldar ute i det fria om nyår. Dessa hade man om påskkvällen. Somliga hade allt det bruket att di skulle sitta uppe om nyårsnatten och vaka in det nya året /hôlle nyårsvake/. Man kokade en tår kaffe och drack. Så satt en och prata, skämtade, tala om sägner och om sådant som hänt under året. Funderingar på vad som skulle komma att hända nästa år. Om nyårskvällen tändes jul- granen en stund. Det var jämt medan en åt nyårs- kväl. När det nya året hade gått in, så önska en varandra gott nytt år. Om nyårsmorgonen, så for en till kyrkan. Då hade en inte kappkörning från kyrkan. Det var på juldagen en hade den. Di hälsa på nyårsnyet. När en fick se det, så tog en psalmboken och gick ut och tog upp den. Om en då t.ex. fick upp en begrav- ningspsalm, / så fick en sorg under året. En trodde, att det nya året i viss mån skulle kom- ma att likna nyårsdagen. Fick en pengar nyårs- dagen så skulle en få mycket pengar under året. Hände en olycka, så skulle en få olyckor hela året. Det var bra, om en fick vara glad den dagen. Om den första besökaren på nyåret var ett fruntimmer, så skulle en inte få nå- gon tur under året. På nyårskvällen skulle en sätta sig på en trös- kel och äta drömpannka, sen skulle en drömma om den tillkommande på natten.
Julafton
Det var så brått när det skulle till att bli jul. Det skulle bryggas, bakas å slaktas. Så skul- le en ha ljusen stöpta, som en skulle ha till julen å över vintern. Ved skulle huggas, så att det var fullt upp till julen. På julaftons mor- gon höggs den sista veden. När det blev ljust på morgonen så var det att börja att laga i ordning det foder som kreaturen skulle ha medan jul. För det skulle ligga i ordning så att det bara var att kasta till dem. En brukade göra i ordning detta på logen i vandlar. Vart å ett djur skulle ha sin van- del. På julkvällen så fick kräka i ladu- gården ett särskilt mål, för att det var jul. Om en inte va godaktig mot kreaturen / om jul, så fick en inte lön för mödan un- der året. Å när en gav kon om julkväl, så skulle en tala till henne å säga: "Ät väl, trivs väl, lägg märgen på bena å ta hul- le på reva, dä ä julkväl i kväll". På logen stod en också å gjorde i ordning "julneka" el. "fôggelneka". Då lade en ihop två vanliga neker å band ihop säkert. En tog av de finaste nekerna. Den gjordes slät å fin å jämt i rota. Se'n sattes den på en stör eller käpp, som gjordes fast vid en grind- stolpe eller vid gaveln på något av de små husen. På de ställena där de hade råd sat- te de upp två neker, en vid var port- stolpen. Foglarna fick mat för att det skul- le bli tur med det som växte på mar- ken. "Julhalmen" togs in dagen före julafton å bred- des på golvet. Det förekom inte mycket i mitt minne. Men de gamle talade om valles / det var. Å när julen var över så bar de ut den halmen å la den i en hög ute på åkern, så eldades den upp. Det gjorde de för att det skulle växa bra. Jag mins, när mor duka "julbole". Hon tog en stor vit duk å lade på. Mitt på bordet så lade hon ett kors, som var bakat av vörterdeg. Det var en kaka först. Sedan tog mor en kopp å tog ur ett hål på var sidan, så att det blev som ett kors. Andra kakor lades på där å så julosten. Brännvinsflaska å supglas sattes upp på bordet, drickan å stopet. Så var det ett ljus med tre gre- nar. Det stod bortmed brödet. Så skulle det vara stortvätt. På den tiden var det inte så noga för många att de skulle vara tvättade, men på julafton gick det inte an att låta bli. En stor bal- ja med varmt vatten ställdes mitt på golvet. Alla skulle tvätta sig riktigt å / byta om å ta rent på sig. Men när den ren- göringen var gjord, så var det liksom julen. Till julkvällsmat var det lutfisk, gryn- gröt, smörgås å sovel för den som ville ha. Alla i huset satt till bords. Husfadern läste matbön både innan en skulle till att äta å efter det en hade ätit. Om en tappade ned något under bordet, så fick en inte ta upp det. Tog en upp det så hände det en olycka under året. Det fick inte lysa ut genom fönstren. Det var farligt om vargarna kom å tittade in genom fönstren. Vi hade en mandel i julgröten å den som fick den skulle bli först gift. - Om det var något ljus som slocknade så skulle någon dö i huset innan nästa nyår. Alle sist på kvällen, innan vi gick å lade oss, så tog far fram psalmboken å läste jul- evangeliet.
Julafton
Grovt granris ströddes på gol- vet till jul, o det låg kvar över första julhelgen. På julkvällen åt vi hemma fisk o potatis, gröten fick vara då, för vi tyckte att det blev för mycket mat. Oppstekt blodkorv var jul- mat det också. Blodkorven lades ner i havre så den stod sig länge. Ost, bröd o smör skulle vara kvar på julbordet över julnatten, o passa dä så va "***sôgle" (sovlet) kvar också. De gav korna bröd på jul- / morron o sa': "Ät, nu ä dä jul- otta!" Den, som kom först från julottan o fick undfägnad, skulle först få ifrån sig med arbe- tet om sommaren.
Annandag jul
Vid jul har de gått med stjärna, men jag såg det aldrig, men strax före min tid hade de gått. De gick annandagen om morron, det var "vise män" med stjärnan. De gick tidigt om morron, o då sjöng de utanför: "Finns dä piger i dette hus Så ska de opp å tänne ljus, allt för den ljuse stjärna." När de kom in, skulle de ta för sig på bordet, det stod dukat hela julen. Det var en som gick jul- bock också, det var om juldagskväl- / len, då var det flera som följde honom, o de skulle ha mat o bränn- vin också. Julbocken hade en bjälla mellan benen o en tälgyx på armen. Då skar han på bordet med yxan av ostarna och maten.
Slakt
Slakt fick inte ske på nedan. Det skulle göras på ny, för att sovlet skulle bli drygt. När de hade slaktat (vad djur som helst), så blåste de upp två tarmar å hängde upp i taket. Det fick inte glömmas för det skulle ha stor betydelse, men jag har rakt glömt var- för det var. En månad före jul brukade de ha storslakten på herrgårdar å större ställen. Det slaktades så ti- digt på morgonen för att de skulle hinna med att få bort det värsta "slasket" före dagen. Denna otta kallades för "slakt- otta". "Slaktsupen" hörde till det nödvändigaste. Djur- ret skulle fasta, för att inte inälvorna skulle vara så stinna. Om någon inte ville äta brukade en å skoja å frå- ga "skâ du slaktes".
Tröskningen
In mina barnaår så tröskade far å alla andra säden med "slaga". Då började de att tröska i november å höll på till framåt julen. Säden skulle promt vara tröskad till jul. Klockan två å tre på natten började de tröska ("tröske i otta"). Så höll de på till dess att dagen började sy- nas. Då slutade de att tröska å så gick de åt skogen å skaffade "töre", som de skulle lysa sig med. De lyste sig på logen med att bränna "töre" i en gryta eller en sten- hall. Den stod i ett hörn av logen. De brukade inte trös- ka på kvällarna. Det skulle vara stilla då så att inte "tössen" blev ond. Jag hörde talas om "lokatten". Vad som menades med den vet jag inte.
Trettondedagen och Knut
Jag mins att i min ungdom så "gick de med ljusa stjär- na". De började att komma kvällen till trettondagen. Men det var bara ett sällskap som besökte byn. Jag vill minnas att det var åtta el. nio personer som var ut- klädda och bar en stjärna med ljus i med sig. Det var Herodes, Judas, tre vise män och andra vitkläd- da. De stod utanför stugans fönster och sjöng. Se'n blev de insläppta och fägnade. Judas tiggde. Han hade en hoper konster för sig. "Tjugondag Knut körer jula ut." Det ordspråket hade de. Och på tjugnekvällen kom "knutgubbar" och huserade i stugorna. De var utklädda och stygga, hade skråbukansikte och trasiga kläder och käp- par i händerna.
Troll
Det kom ett ”bergtroll” ned till en stuga bad att få låna dricka. ”Jag vet inte det,” svarade husmodern. ”Jo du har bryggt så du har dricka,” svarade ”bergtrôllet”. Han fick låna. Å när det led mot julen så kom de å beta- lade met ett stort fat dricka. – De hade kor, get- ter å hundar. De vallade sin boskap om nätterna. Det var en dräng som blev ”berg togen”. Han var borta i många år. Han hade gått för att leta efter hästar. Så var en annan ute å letade efter kor å fick se drängen å kände igen honom. Han kastade kniven över drängen å då blev han som förut. Han hade haft det bra, sade han.
Julafton
Ja ä gammel, men ja va inte mä om när de tog in julhalm, men det gjorde de förut. Och den låg hele julhelga, o sen skulle korna äte opp den. Varför de skulle göre det, vet jag inte, men det var väl nån välsignelse med det när folket legat i den hele julhelga. När de ätit på jul- kvällen, fick de lägge säj i den, o så låg de hele nätterna. De tog ut den sen efter annandagen. Om julen skulle alle husdjura "betes" med bröd, o så läste de ett bibelspråk för varje / djur, så Guds välsignelse skulle följa dem. Det var kanske inte så många ord, men de va ur bibeln.