Järnskogs, Värmland
Om prinsen som blev gift med dottern till hönsepigan. (Aarne 930)
Det var en gång två prinsar, som for åt skogen
för att jaga. När de gått länge i skogen
blev de svultna, då fick de se e grå stuga,
där gick de in för å få sej nåe te livs.
När de ätit, och även givit gumman som
bodde i stugan med av den goda maten å vinet,
sade den ene prinsen, ni min gumma kan nog
spå också? Åja det kan jag nog sa gumman,
men ers höghet får förlåta, jag spår alltid sant!
Det är väl det bästa det svarade prinsen.
Den ene prinsen spådde hon att han skulle
bli gift med en mägta rik och högt upp-
satt kvinna, men den andra prinsen, som var
son till kungen i riket, spådde hon å sade,
den som prinsen blir gift med är född i
dag, och ”dotter te hönsepiga på kongsgårn”.
/
När prinsen kom hem om kvällen, så tala
de om att hönsepiga fått en dotter under dagen,
då förstod prinsen att gumman i skogen spått
sant. Men att bli gift med dotter till hönse-
pigan, det kunde ju alldrig få ske.
Derför köpte han barnet av henne för en
stor summa penningar, sedan lät han skära
in en gulddukat i ena smalbenet på flickan
darefter lade han barnet i en vattentät låda
och satte ut lådan på sjön.
Lådan flöt i land vid en kvarndamm
där mjölnare mor stod å tvättade kläder,
hon tog upp lådan, och när hon öppnade
den fick hon se den lilla flickan som
låg i kistan, hos mjölnaren fick hon stanna.
Om en tid fick prinsen höra att mjölnar-
mor funnit flickan, han red dit och köpte
barnet igen och tog det med sig hem.
Sedan skrev han ett brev till en syster i ut-
landet, med detta brev och flickan sände han
/
sin kusk iväg för att avlemna barnet till
systern i utlandet. I brevet skrev han att hon
”hur hon du/ ställer, så skall du laga att detta barn
mister livet”. När kusken kört länge i öde
trakt blev han trött och somnade, en fin
herre som kom åkande, och stog av fick se
flickan och brevet som stack ut ur hennes klä-
der, han öppnade och läste det, därefter tog
han ett papper och skrev, att syster till prin-
sen skulle fostra upp flickan till en fin
fröken (jungfru). Sedan lade han brevet tillbaka
i flickans kläder. Efter det kusken kört länge
kom han äntligen fram till prinsens syster,
hon bodde i ett stort grant slott.
När hon läst brevet och kusken reste hem
bad hon honom hälsa sin bror att hon
skulle fullgöra allt han skrivit till henne
om i brevet, när prinsen fick de hälsnin-
garna trodde han sig för alltid vara fri från
flickan.
/
Hönsepigans dotter växte upp, och blev den
vackraste jungfru som fans, när hon fylde
20 år stälde prinsens syster till ett stort
jästabud, dit bjöd hon allt fint folk
av släkt och grannar, även sin bror prin-
sen bjöd hon. När prinsen kom fram så
frågade han sin syster, du gjorde väl som
jag bad dig om med flickebarnet som
jag sände dig? Ja efter fullaste förmåga
svarade hon. Under det de suto tillbords
fick prinsen se den vackra flickan och blev
så ”gla” i henne, att han förlåvade sig
med henne innan de skildes åt om kväl-
len. Om åtta dagar stod bröllopet, när de
nygifta skulle lägga sig om kvällen, och
bruden klädde av sig, fick prinsen se
märket på brudens ben där gulddukaten
var inskuren. Han utropade då, ”ja nu ser jag, att jag
inte undgår det spådomen som gumman spådde mig
går i uppfyllelse! Prinsen å hönsepigans dotter levde lyckliga i all sin tid.
