Transkriberad uppteckning

Den benämningen förekom ofta i Västra Värm- land för 40-50 år sedan. Om det var någon som var svår eller farlig så brukade det sägas om honom, "den ä allt tå Lussifärdssläkte han". Mellan Lusse å Jul, var "Vasla" enligt gammalt folks tro var då mycket farligt för olyckor. Likeså var det åtskilligt arbete som ej finge utföras, likaså de tretton första Juldagarna. En piga tog en dag i söcken- julen fram spinnrocken å ämnade att spinna, "nej för Guds skull sätt bort rocken, ja vill inte ha nôa utäcke här unner jula" sade husmodern. Att de bundit på sig halm och dansat om Lusse så länge halmen hängt fast, - Se förut insänt av mig från Skillingmark med flera ställen. / Folktro vid midsommar. Silbodal Nolrinnande vatten var om midsommarnatten mycket kraftigt, dock skulle det ej vara bra att tvätta sig i det. Det sades å troddes av mån- ga att allt vatten (kanske andra allt vatten) Norrut rinnande) vid midnatten, eller vid solens uppgång, var förvandlat till vin. Så var det en som ville försöka att passa på å smaka på vattnet fust vid sagde tid. Han gick något före mid- natt till ett nolrinnande vatten å började att smaka på det med små mellanrum. När rätta ögonblicket var inne kom en som var som en vålnad gående. När vålnaden var mittför honom så sa vålnaden. "Nu ä dä" å strax derefter sade vålnaden "å nu ä dä för- bi" Det var alltså blott ett ögonblick som vattnet var vin.