Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Jag har inte hört annat än talas om "mara". "Le som mara", brukade de säga. Det var något tungt som kom på bröstet på folk, när de sov. Det skulle vara ett elakt fruntimmer. Fruntimmer som var elaka i livstiden fick bli "mara". De fick hålla på med att göra det som ont var.
mara.
När mara rir en så är det precis som en skul- le till att tappa andan. Hon lägger sig på bröstet. När en vaknar så blir en dyngsvett. Hon kommer inte åt en förrän en har somnat, men då passar hon på. Det var ett förskräckelse å vara ute för den. Men nu måtte hon ha kommit bort för en hör aldrig något talas om henne nu. - En skulle inte näm- na henne om kvällen. Om en satt å talade om hen- ne, så kunde hon komma på natten. Om en band en fin silketråd om lillfingret, när en lade sig om kvällen å ställde skorna vid dörren med klackarna inåt rummet, så skulle hon inte vara go te att komma åt en.
mara.
"Dä va fôlk som va mara. Dä va på ett ställe som mara re hästen. Då tog bon å band en leje över ryggen på hästen. Om môran när han kom te stâl, så hang grannen hans på lejen å va dö." Så hörde jag de talade om.
Häxor och trollkarlar
Det finns allt litet kvar av finnarna ännu på finnskogen, men de som nu är kvar kan inte trol- la något. Den värsta av dem var Mattes i Glavs- näs. Han kunde trolla. Annars så hölls de allt för att kunna trolla litet till mans av dem som bodde på skogen. Så var det inte åt byg- den här. Det var farligt, om en blev av med mjölkstolen ur ladugården. Om den som kunde med å trol- la fick fatt på den å tog den in till sig å tog ett av sina strumpeband å knöt i ett av benen på stolen å drog i det, så fick han mjölk ur det. Men det skulle vara en trebenestol. På detta viset kunde de trol- la till sig mjölken från de andra. / Om det kom "tokere däre värkuler som kunde ###" så skulle en hålla sig ur vägen. Det fick en lära sig, när en var liten å var med far å mor ute på järdena. Det skulle vara knivar å allt farligt i en sådan. En kunde bli forstörd om en kom in i en token. Det var bäst å pas- se säj. Det var ett slags "skydrag" så en kun- de åka med upp i skya.
Årsgång
Om julnatten, om en trodde sig ut, så skul- le en kunne få veta om det öde en hade. Då skulle en ta på sig å gå till en korsväg. En fick inte nämna vart en skulle gå, utan en skulle gå hemligt. Inte hälsa å inte tala efter vä- gen. Mitt i korsvägen skulle en sätta sig å vänta. Om det var en ungkarl som satt å väntade, så skulle han få se henne som han skulle få gif- ta sig med. Var det en jänta så skulle hon få se sin. Men fick en se en likkista, så var den död som en skulle ha haft.
Läkekonst
"Longhosta." Vet inte att det fanns någon bot för denna sjukdom. De hostade å hostade å var mat- ta. Så länge de orkade hålla sig uppe, så försök- te de. Se'n var det att ta till sängen. Schal knöts om bröstet så att det skulle bli varmt. Terpen- tin smörjdes på kroppen å så var det att ta in terpentin. "Ormbete" vet jag att syster min hade fått, när hon skulle ta ler med handen en gång. Det var som att något skulle sticka till henne i handen. Se'n fick hon en så förskräcklig värk. Det värk- te så att fingern blev krokig. Det rann vitt var ur såret. Hon hade tjära, honung, brännvin å alle slaga på såret. Men det gav sig inte förrän fing- ret blev krokigt. Då blev fingret nästan rätt. / Det var en slags gren i skogen som kallades för "le- gren". Det var som leder på kvistarna å små knö- lar. Om en hade "ont i lera" /lederna/ så skulle en ta reda på en sådan gran å ta sådana leder å koka. Så tog en det vattnet å badade kroppen med. "Likåt" - det var när lössen tog till å åt så att det blev sår på kroppen för en. "Skagfånga" (?) fick en ta till starkt för att bota. Bru- kade att ta in malörtsbrännvin å pepparbrännvin för den plågan. Det blev häftiga plågor i magen, så att en fick kasta sig åter å fram. "Engelske sjuken" kom på barnen, när de var små. De växte inte något, så fick de ont för att lära sig att tala. Benen ville ligga i kors för dem å huvudet var mjukt uppöver. De var till "klo- ke käringer" med sådana barn. Kungsbackakä- ringen var säker att kunna bota. Bara de kom till henne med barnen så fick de smörja å dem så att de blev bra. / "Storsteg" - det blev rött vid ögat. Om en fick en an- nan att ta på det, så fick han det. "Blemma" i ögonen hade far fått. Han var till en käring på finnskogen å blev bota. Hon tog en vass kniv, så hade hon något vitt pulver på udden på kniven å blåste i ögat. Det gjorde så förskräckligt ont, talade far om. Men käringen hade sagt till honom att han inte skulle bry sig om det. Bara det blev morgon, så skulle han vara bra.
läkekonst.
Det var i min ungdom så bodde det en käring här som hade det för sig att sjukdomen kom på en efter som solen hade gått ned. Hon ville aldrig vara ute annat än på dagen. När solen hade gått ned så var det fullt med ont över allt. Det var i vattnet, på backen å i luften. Både ved å vatten skulle vara inne före solnedgången el- jest var det inte bra. Både tomtgubber å allt dåligt kunde komma med veden. Om det blev nå- got sjukt i huset, så skulle det tändas eld på en enekvist, så skulle de gå runt stugan med den tre gånger. Tandvärk fick en bot för, om en tog asppinnar eller björkpinnar å svedde så att de blev he- ta, så höll en pinnen så att saften som / ran ur den, dröp på tanden. Jag fick lära av en gammal gubbe att en kunde bli av med tandvärken, om en gick å tog en sticka under barken på ett träd å peta i tanden med den å se'n gick å stack hen- ne tillbaka. Då skulle en få förskräcklig tandvärk strax efter som en hade satt dit stickan, men se'n skulle det lene av å bli bra. "Varter" skulle en skicka på andra. Om en fick nå- gon att räkna vårtorna som en hade, så gick de över till den som räknat dem. Skärsår begagnade en brännvin att hälla i såret å rena det. Små sår brydde en sig inte vi- dare om. De fick vara som de var. Annars så bru- kades inte annat än att binda en gammal tra- sa om såret. När hon grodde fast, å en vil- le byta om å ta en ren trasa på, så var det att hålla såret i varmt vatten, så att trasan lossnade. Spindelväv var bra att sno (?) omkring såret. Så tuggade en socker å lade på. Aska förekom att en strödde i såret för att blodet / skulle stilla sig, å för att det skulle gro ihop. En tog litet aska på udden på en kniv å strödde i. Om det var värme i den gjorde inget. Det var bra, om det svedde litet. "Hôveflôg" kunde en få genom "as" - t.ex. brända trasor, ben, tvingrök, och om en kom att släppa spjäl- let förtidigt. Om en gick å var blöt om fötterna, så kunde det gå åt huvudet. Brukade att smör- ja in ansiktet med ättika, sprit el. sådant. Så bru- kade en ha mycket ombundet, så att det skulle bli varmt. Dränka in ylle i ättika å lägga på - så var det att hålla sig inne. "Ont i halsen" - Då tog en terpentinsduk å lade på. Terpentin på ylle å rullade om. Om det svullnade, så kokades rågmjölsgröt å lades på. Den skulle dra ur "svâl." "Antäppe" - det var många som hållde sig illa för det. En del fick det, när de gick för fort å en del när de låg om natten å somliga när de blev förkylda. De hade tungt för att / andas. Det ville "täppe an". Det var som det skul- le snöra till i bröstet. Då brukade de lukta på något starkt, så att det skulle gå över. Om en stod i "tvärdrag" eller var ute för drag så kunde en få "örnflôg". "Kamfertlinnement" hälldes på svart ull å stacks i öronen. När en fick "sketa" så hade en fått något i sig, som inte inte magen kunde tåla. Då var det å ränne ut å in. Blåbärssaft el. torkade blåbär användes för det. Om en låg på magen så tog det inte i så häftigt. "Dåne, dåne å" - somliga tålde inte värmen utan de "dåna" för att det var för varmt, så kun- de en bli rädd, så att en "dåna" å blev liggan- de. Det var inte annat medel än att ösa vat- ten på ansiktet på den som hade "dåna" /svim- mat/. "Dåndimpen" /svimningsanfall/. Bölder plåstrades med plåster, het gröt el beck el.honung. En tog hål på bölden så att "skiten" fick rinna ut. / "Gulsjuken" kunde en få om en fick se lik å blev rädd. Då skulle en göra det tillbaka på lik. En gick till ett lik å strök kroppen mot den döde. Gul mossa, som växte på den norra takhalvan på stugan skulle hjälpa. Den kokades i vatten, se'n fick den sjuke dricka det, å då skulle sjuken gå ur kroppen. "Gastkramning" - En var ute på kvällen å blev häf- tigt sjuk. Då skulle en inte säga något, om en ha- de sett eller hört något. Men det blev bra, om en tog tre eldkol å tog underifrån å upp mellan skjortan å kroppen. En hade varit ute för något ont när en fick det.
Förr i världen hade en alltid till märke att det
Förr i världen hade en alltid till märke att det skulle bli regn efter frostnätter som kom på hös- ten eller våren. Blev det tre frostnätter efter varandra så blev det säkert regn på den fjär- de. - Om dimman steg upp i luften, så hade en regn innan kvällen. Kom hon ned så blev det vackert väder. - Om det föll dagg om natten så var det inte farligt för regn dagen efter men blev inte gräset vått på natten, så var det inte långt efter regnet. - När den svarta sni- geln kommer fram så är det märke till regn.
veckodagarna.
Varken torsdag eller fredag var bra dagar. Jag vet inte mycket om det. Men nog brukade de mest kär- na å baka på lördagen eller mitt i veckan. Bäst att slakta på en tisdag.
djur.
Det var så stora å täta skogar förr i tiden å då kunde vargarna hålla sig undan, men sedan folk börja- de på att hugga ned skogarna, så skydde vargen häri- från. Om skogarna ble lika stora som förr, så kommer han tillbaka. Vargen kom över hit från Finland. Å som- liga ville påstå att det var finnarna som hade haft vargen med sig hit. Det skulle vara hundar, men så var inte finnarna go te att hålla reda på dem, utan de blev förvildade å se'n blev det varg av dem. "Lekatten" var farlig, om en retade honom. Han hoppade upp å bet av pulsådern på en. Han hade giftiga tänder. Om skatan byggde i något träd alldeles intill boningshuset, så skulle en få tur i ladugården / med litet av varje. Om en rev ned boet, så fick en otur. "Lärlappen" sög blod. Så han var farlig, om en fick honom på sig. Han var som ett torrt skinn. Om en kunde smyga sig under det träd där göken satt å gol, så talade han om hur många år en skulle få gå ogift. Så många galande han gjorde medan en satt under trädet, så många år skul- le en få gå ogift. Göken slutan gala, när han får höra att folk börjar bryna lien å gör sig iord- ning till slåtteranden. Kornknarren kallades för "rôggnarka".
Djur.
Det var på ett ställe som de häll på å bli bet för tåsser. De gick in i ladugården å i gång- en å över allt. De bar bort dem åt skogen men de kom tillbaka ändå. Men då tog pojken å slog ihjäl så många han såg å bar bort. Men då blev det otur i ladugården. Den ena kon efter den andra dog. Det var ett gammelt skrep- pel att en inte skulle skade el. ofreda de djuren, för de hade inte något ont gjort.
Djur
Om göken kom å gol över en å en var på fasten mage, så tog han kraften ifrån en så att en inte dugde till något mer den sommaren. En blev som vesen i kroppen å inte orkade å in- te ville ta i.
himlakroppar.
På ny så skulle en ta ut lysedel, för det var riktigt. De väntade alltid till dess. Tog de fel så att de kom på "nean", så blev det inte bra. Å på ny skulle en passa på att slakta det som skulle slak- tas. Vet inte annat namn på den stjärnbilden än vinter- gatan. Somliga kunde spå på den, men det fick jag aldrig lära mig. Fläckarna på månen kallades för Adam å Eva. De gick å bar något föremål mellan sig. Ålderdomliga namn på stjärnor och stjärnbilder: sjustjärnorna, karlavagnen, de tre vice männen, norstjärnan, kvällsstjärnan.