Transkriberad uppteckning

Det var i min ungdom så bodde det en käring här som hade det för sig att sjukdomen kom på en efter som solen hade gått ned. Hon ville aldrig vara ute annat än på dagen. När solen hade gått ned så var det fullt med ont över allt. Det var i vattnet, på backen å i luften. Både ved å vatten skulle vara inne före solnedgången el- jest var det inte bra. Både tomtgubber å allt dåligt kunde komma med veden. Om det blev nå- got sjukt i huset, så skulle det tändas eld på en enekvist, så skulle de gå runt stugan med den tre gånger. Tandvärk fick en bot för, om en tog asppinnar eller björkpinnar å svedde så att de blev he- ta, så höll en pinnen så att saften som / ran ur den, dröp på tanden. Jag fick lära av en gammal gubbe att en kunde bli av med tandvärken, om en gick å tog en sticka under barken på ett träd å peta i tanden med den å se'n gick å stack hen- ne tillbaka. Då skulle en få förskräcklig tandvärk strax efter som en hade satt dit stickan, men se'n skulle det lene av å bli bra. "Varter" skulle en skicka på andra. Om en fick nå- gon att räkna vårtorna som en hade, så gick de över till den som räknat dem. Skärsår begagnade en brännvin att hälla i såret å rena det. Små sår brydde en sig inte vi- dare om. De fick vara som de var. Annars så bru- kades inte annat än att binda en gammal tra- sa om såret. När hon grodde fast, å en vil- le byta om å ta en ren trasa på, så var det att hålla såret i varmt vatten, så att trasan lossnade. Spindelväv var bra att sno (?) omkring såret. Så tuggade en socker å lade på. Aska förekom att en strödde i såret för att blodet / skulle stilla sig, å för att det skulle gro ihop. En tog litet aska på udden på en kniv å strödde i. Om det var värme i den gjorde inget. Det var bra, om det svedde litet. "Hôveflôg" kunde en få genom "as" - t.ex. brända trasor, ben, tvingrök, och om en kom att släppa spjäl- let förtidigt. Om en gick å var blöt om fötterna, så kunde det gå åt huvudet. Brukade att smör- ja in ansiktet med ättika, sprit el. sådant. Så bru- kade en ha mycket ombundet, så att det skulle bli varmt. Dränka in ylle i ättika å lägga på - så var det att hålla sig inne. "Ont i halsen" - Då tog en terpentinsduk å lade på. Terpentin på ylle å rullade om. Om det svullnade, så kokades rågmjölsgröt å lades på. Den skulle dra ur "svâl." "Antäppe" - det var många som hållde sig illa för det. En del fick det, när de gick för fort å en del när de låg om natten å somliga när de blev förkylda. De hade tungt för att / andas. Det ville "täppe an". Det var som det skul- le snöra till i bröstet. Då brukade de lukta på något starkt, så att det skulle gå över. Om en stod i "tvärdrag" eller var ute för drag så kunde en få "örnflôg". "Kamfertlinnement" hälldes på svart ull å stacks i öronen. När en fick "sketa" så hade en fått något i sig, som inte inte magen kunde tåla. Då var det å ränne ut å in. Blåbärssaft el. torkade blåbär användes för det. Om en låg på magen så tog det inte i så häftigt. "Dåne, dåne å" - somliga tålde inte värmen utan de "dåna" för att det var för varmt, så kun- de en bli rädd, så att en "dåna" å blev liggan- de. Det var inte annat medel än att ösa vat- ten på ansiktet på den som hade "dåna" /svim- mat/. "Dåndimpen" /svimningsanfall/. Bölder plåstrades med plåster, het gröt el beck el.honung. En tog hål på bölden så att "skiten" fick rinna ut. / "Gulsjuken" kunde en få om en fick se lik å blev rädd. Då skulle en göra det tillbaka på lik. En gick till ett lik å strök kroppen mot den döde. Gul mossa, som växte på den norra takhalvan på stugan skulle hjälpa. Den kokades i vatten, se'n fick den sjuke dricka det, å då skulle sjuken gå ur kroppen. "Gastkramning" - En var ute på kvällen å blev häf- tigt sjuk. Då skulle en inte säga något, om en ha- de sett eller hört något. Men det blev bra, om en tog tre eldkol å tog underifrån å upp mellan skjortan å kroppen. En hade varit ute för något ont när en fick det.