Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara - det var ett tal att här skulle vara sådana, som vöre mara. Det var ett "olsle" . "Långt och kallt te Knäre´," det skulle en mara ha sagt. Knäred - det är borte vid Små- landsgränsen.
Frågor om djur
Alla väntade de på att få höra göken ("jöken")gala om våren, för när de fick höra den, så hade somma- ren kommit. Å första gången de fick höra den ga- la, så lade de noga märke till från vilket vä- derstreck de hörde den, för det skulle ha bety- delse. Fick en höra honom från söder, så spådde han sorg å ledsamheter, från norr skulle det be- tyda ### ifrån väster betydde det glädje och go- da omen och från öster att en skulle få tröst. Det var värst att få höra honom från norr el. söder. Å det hölls för så säkra tecken detta. Å det här ta- let om göken har de allt ännu på orten. Den 10 eller 12 maj väntas göken komma. Är han inte här då så har han försenat sig. Om han kommer innan det hunnit bli något/ grönt på kvistarna, så skall det bli ett dåligt skördeår, men väntar han att komma till dess att det börjar grönska i lövskogen, så väntar han ett bra år. Om man härmar göken, så spottar han blod och slu- tar gala och en kan bli sjuk, om en står och här- mar honom. Det var ju mest barnen, som tyckte det var roligt att härma honom, men fick de äldre höra det, så bannade de barnen. När flera gökar kommer i närheten av varandra så "kappgol" de, å ingen vill ge sig. Då håller de på länge. Göken slutar att gala när han får höra bryn###- ### på sommaren eller vid den tid som slåttern börjar. De gamle har hört att han inte orkar hö- ra att en brynade lien. När han hade slutat gala så blev han hök. Gökhonan lägger ett ägg å det lägger hon hos sä- desärlan, som får kläcka det å föda ungen, för gökhonan har för brått med att gala./ Göken gal mest när vädret är litet regnigt och di- sigt när det slutat regna. Om en sköt en gök, så fick en otur eller olycka med något. Om en ville ha göken att spå sig, så skulle en smyga sig under det träd som han satt och gal och där skulle en fråga honom. De brukade fråga ho- nom hur många år de skulle få gå ogifta eller hur många levnadsår de hade kvar eller hur många barn de skulle få. "Gök, gök på kvist, säg huru många barn jag får för visst." Om skatorna höll till eller trivdes särskilt bra vid någon gård, så troddes det att de samlades där för det skulle ha olycka med sig när en dödade en ska- ta eller rev ned hennes bo. Skatorna hörde skam till. Å om en tog en skata, så fick en skabb på/ kroppen. Skatan spår väderleken, för om hon bygger högt så blir det torksommar å bygger hon lågt så blir det regnsommar. Skatan har hållits för att vara en elak och listig fågel. När hon sitter sig till att skratta invid gården så vän- tar hon främmande. Kornknarren ("röggnarka") är sällan att någon får se. Hon håller sig på åkrarna, å det blir tjock å fin säd där hon håller till. Lärkan å vipan kommer först av alla vårfåglar. Om lärkan kom mycket tidigt, så blev det sen vår för så långt som hon "spela" före vårfrudagen skulle hon få vara tyst efter densamma. Blev det snö se- dan hon kommit, så grävde hon ned sig i snö å kom inte upp förrän det blev bara fläckar på marken. När det led så långt att backen började bli torr så kom "säsärla". Fick en först se henne på marken blev det kort lin det året men om hon flög eller satt på taket så blev linet långt. Fick en se henne/ hemifrån, så spådde hon gott, men om hon vände "sköfte" till så spådde hon sorg. Hon var alltid välkom- men på backarna och är ännu i dag, för att det är en fin fågel. "Gulärlan" kommer litet senare. När hon kommer så är rätta tiden att så. Om en kan hinna att få all sä- den i jorden medan hon är kvar, så blir det bra skörd av allt samman, för då har det blivit sått i rättan tid. "Kattugglan" ha en inte tyckt om. När hon kom å satte sig vid gården å skrek "klä vitt", så blev det lik. Om någon händelsevis låg sjuk å hon kom å skrek, så var det då säkert att de sjuke inte skulle stiga upp mer. Men hon var bra, för hon tar rötter. "Gulsparven" är inte framme annat än när det är riktig vinter. Å ju mer gulsparv det är desto kal- lare blir det och desto mer snö. Han kommer sällan till husen, om han inte väntar snö å kallt. Kommer "gråsparven" fram till husen, så blir det töväder./ Om anen flyger upp å sätter sig i björkarna, så väntar hon stark vinter å mycken snö. "Hackspetten" kallas också "timmerman". Han hackar upp bo i träden åt de andra fåglarna. När han skri- ker, så väntar han regn. När nötskrikan kommer fram, så blir det töväder. Det var så farligt att riva ned svalbo, för flytta- de svalorna från gården, så blev det otur med kreaturen, för fler svalbo det var under tak- hövsen eller i ladorna desto bättre var det. När svalan flyger lågt, så väntar hon regn, fly- ger hon högt, så blir det vackert väder. De ha sett att svalorna ha kunnat prata med varan- dra. Somliga ha trott, att hon har bott på sjö- botten över vintern, men när hon har känt att vatt- net har börjat bli varmt, så har hon kom- mit upp. "Grågässen" kommer inemot det skall till att bli rik- tig vår i luften. Om de kom tidigt så troddes det att en skulle få börja våranden tidigt. En/ skulle inte räkna dem. Om en räkna dem, så blev de vilsna och kunde inte hitta vägen det de skulle fara. Den kråkan, som kom fram i mars, kallades för "mars- kråka. Den var ätbar. När en fick se dem, så kunde en börja att äta spekekött, spekefläsk å spekekorv. Tranan skrämde de barnen för. Hon skulle komma å hac- ka dem i benen å fötterna på sommaren, men för att hon inte skulle göra det, så skulle barnen springa barfota runt omkr stugan tre gånger på "vafferkvällen": Storken. De ha inbillat barnen att storken har kom- mit flygande med alla små barn, som kommit till världen. "Trôlljäder å trôllorre" brukade de kalla sådana fåg- lar som intet skott bet på. De trodde att det var förtrollade fåglar som "skogråa" eller "trollkärin- ar hade skickat åt skogen. Myrstackarna skulle vara i fred. Om en tog en levande orm å släppte i en myrstack, så skulle inte/ ormarna komma åt det hållet mer. Vit orm var sällsynt. Jag tror knappt att någon har sett en sådan. Men den skulle vara vådligt bra, men inte mer än en människa kunde få nytta av den. Ormen skulle kokas, å så skulle spadet dric- kas. Den som druckit spad kunde veta all- ting sedan.
Brödet och dess tillredning
Lysviks socken Värmland Brödet och dess tillredning Baka: dialekt ”bak” perf. ”bak”. Knäckebrödsbak gjordes två gånger om året; en gång på förhösten och en gång på vintern. En knäckebröds kaka hade alltid hål. ”De bak knäckbrö” till skillnad från annat bak, då ”de ba´k kak”. Kakan hade inga hål. Det sistnämnda baket gjordes till alla större helger. ”De ba´k te juLa.” ”Man tog hjälp te bak.” Manfolk deltog aldrig i baket. Köpebröd kom till socknen i slutet av 1800-talet. / Med ”gusslån” menas all mat. Det ansågs som stor synd att misshålla [ändrat till: misshushålla] med brödet, slarva eller leka med och som grov synd att trampa på det. Kaka och knäckebröd var vardagsbröd. Limpa, kallad ”stomp”, var finbröd och kom att vara helgdagsbrödet. Uttrycket ”bröföa” och ”brölös” förekommer. Man ”tog någon i maten”. En storätare var ”storäten”. En bit bröd var ”en bröbet”, en fjärdedels kaka, vanligaste biten för smörgås, kallades ”en fjaLing”. Brödkant är ”en bröskaLk”. Av tunt mjöl fick brödet ”ståLrann”. Namnformer: ”kak, stomp, juLkus / bakad av stålsikt, fesk bakad av vetedeg i form av en fisk, såkaka ”dän va langt före mi ti, dän grävd de ner i bingen å åt ôpp dän dan de sådd.” Såkakan hörde liksom julkusen och fisken till julbrödet. [Illustration.] Julkusen. [Illustration.] fisken naggades i kanterna med kniv, russin till öga. Man bakade inne i ”stugan”, köket, i bakugn. Denna hade plan botten och välvt tak: ”Omsbôtten” och ”valve”, 1 ½ meter djup, ½ meter bred (omkring). Lyshålet bredvid ”lucka”. Bakugnsöppningen hade / järnlucka. Veden lades ”liksom i res”. När veden bränt ut karades glöden ut över botten så att det blev jämnsvarmt. I valvet ett draghål, ovanför luckan två ”lysstenar”. Dessa kunde skjutas åt sidan. När eldningen var slut sköts de igen Redskap: ”raka, sopa, kakbôtten å gressla”. Alla med långa skaft. Med gressla vände man kakorna. Ugnen sopades ren med ”sopmôssa: ”Sopa” var en lång stång, kluven i ena änden. Här sattes en tapp mossa och en järnring höll igen käftarna. Blev ugnen för het strödde man grovt salt över botten. Efter en / stund sopades saltet ut. ”Glohôpper”, som stekades på spisen, hade meddelaren hört äldre personer tala om. Järnspis, kallad ”fyr”, kom i bruk på 1870-talet. Därförut hade man en ”järnhall mä ringer å lôck” uppmurad. Eldstaden under en sådan mycket stor. För bakningen använde man stora bakskivor; så stora att man fick plats med tre bakerskor vid skivan: ”en gjorde ämne, en kavla för, och en kruskavla”. Den fjärde skötte eldningen och stekningen Degen – dialektord ”däjen” – ”vres ôm” i ”baktrôge” med en stor slev. För jäsning lades över degen ”vite saker, gammeL duker”. / Mjölet förvarades ”i e ark i boa”. Man bar in i säckar för storbak, men för småbak bar man i mjölkar. För utbakningen använde man: ”slättkavveL, kruskavveL, peck”. Lagom degkvantitet arbetades till en avlång, lagom tjock klump, vilken skars till ämnen. Dessa sköts åt sidan till den, som slätkavlade. Denna hanterade kavlen med högra handen och med den vänstra förde ämnet runt. När det kavlats ut togs kakan om hand av den, som kruskavlade. Denna kavlade kakan på båda sidor, lade den på kakbotten med rätsidan ner. Stekerskan vände kakan, då den sköts in i ugnen, sedan hon pickat den med ”pecken”. / Tunnbröd naggades även med en ”rullpeck”. Bakskivan skrapades ren med en gammal kniv. Mjöl: För knäckebröd sammalet råg, för stomp stålsikt, för kaka av båda sorterna. Kryddor: Anis och fenkol till stomp, till knäckebröd endast salt. En del hade litet kummin i stompdegen. Jäst: ”Dä va te å ränn i stôgan å tigg jäst i en butälj. De hadd stor drecktônner; på en del ställ hadd de dreck på jämt så en va säker ôm te å få”. / Arbetet: ”De knôdd däjen på kväll å vre ôm mett på natta.” Degen sattes i ett tråg. ”Däj-spa”, varmt vatten, hälldes i mjölet. När man ”vre ôm” sattes genast ny deg. Salt och jäst tillsattes genast. Om man tagit till för mycket vatten så att inte mjölet räckte till sa man: ”Nu ha ve fôrknôtt ôss.” ”Däjen äser” – ”däjen ä äst.” Pressjäst kom i handel ”nån gång på 80-talet. Den som kruskavlade kunde vara så skicklig att hon med kruskavlen tryckte till hårt i bortre kanten och med kaveln vända kakan. / Stompen rullades till önskad storlek och lades på en duk. Mellan var stomp veks duken upp och bildade mellanlag. Efter stekningen träddes knäckebrödskakorna – det gick nio kakor i ugnen på en gång – på ”ett bröspett”, vilket hängdes i taket. Stompen lades efter stekningen ned ”i något kLäde”. [?] Vid bakning skulle alltid de närmaste grannarna ha smakkaka, vilket alltid var en mjuk sådan, något vetebröd, ”en skôrpbulle eller kringla”. ”Dä va så roLet å gå mä bakbrö.” Helgdagsbröd. Klengås gjordes av en / ”gåskak”. Skulle alltid finnas vid kalas, bröllop och begravning. Stompen åts som förrätt, en bra tjock skiva utan smör, med ost och brännvin. Detta bjöds genast man kom till kalasgården. Bjöds omkring på en bricka. Andra rätter ”Monker” bakades av kokt potatis och vetemjöl, kryddades med salt, ”möjligen lite socker”. Stektes i ”monkpanna”. ”Vaffler”, ”rektangulära, stektes över öppen eld, åts till kaffe. Pannkaka av skrädmjöl stektes på stora runda järn. ”Revpannkak”, stektes med flott. Plättar stektes i plättlagg, se omstående teckning. / Plättlagg från Lysvik, ägare fröken Agnes Blomberg, arv efter hennes morföräldrar. grovt gjutjärn. 40 cm. med skaftet 26 cm diameter 3 cm. tjock [Illustration.] / ”Palt” bakades i runda kakor med hål. Man kavlade ut degen över hela bakskivan, stansade ut kakorna med ”paltmått”, som även tog ut hålet, breddes på duk för jäsning, stektes på vanligt sätt i ugnen. Efter stekningen hängdes ”palten” på tork i taket. Meddelare fröken Agnes Blomberg, född i Stävarbyn, Lysvik, 1870 Upptecknare Linus Brodin, mars 1948 / Lysvik, Värmland Linus Brodin (ULMA 19350)
Anm. till Något om julfirande fordom Från Nordmark...
Anm. till "Något om julfirande fordom (Från Nordmarken)". För att få en någorlunda fullständig bild av livet - sålunda även julfirandet - i Nordmarken för 100-150 år sedan torde det vara av intresse att känna något om bostäderna och deras anordning. Bostäderna voro ännu mestadels samlade i byalag. Tomtplats är vald med - så vitt möjligt - dominerande utsikt och nästan alltid med gavlarna i norr och söder. Man lade stor vikt vid bostadens dominarande läge och yttre utseende ej blott för den fria utsikten från hemmet utan även för att den skulle göra intryck av storvulenhet och rikedom, då den sågs på avstånd. För att få huset "solrätt" brukades att ta märke efter polstjärnan. Det obligatoriska solmärket kunde då redan från början inskäras vinkelrätt i sydfönstret. Huset var upptimrat av grovt, på utsidan oskrätt timmer, och yttertaket bestod av näver med torv och hade ringa lutning. Tomtningen var låg med jordbänk i st. f. stenmur. En förmögen bondes stuga var nästan alltid byggd i två våningar. Rummens anordning kunde ju inom olika socknar vara något varierande ehuru med den urgamla enrums-nordmarks- stugan som uryp. Fönstren hade små gröna blyinfattade rutor. (Den, som närmare önskar studera bostadsförhållandena i Nordmarken, hänvisas till doktor David Anderssons arbete "Bostadsförhållandena hos allmogen i Vedbo och Nordmarks härader", vilken redogörelse är grundad på omsorgsfulla och grundliga ortsstudier. Ej i bokhandeln.) Vi göra ett besök i ett allmogehem en av juldagarna. Redan före inträdet märka vi framför "trampen" det i rosett väl lagda granriset; även den (alltför) närbelägna sophögen är "högtiden till ära" belagd med granris. Genom husets enda dörr kliva vi över den höga tröskeln in i "gången", rätt trång men med en brant trappa, som leder till "oppå". Vi antaga att denna dörr befinner sig på husets östra långvägg längst till höger. Skulle vi av misstag stiga in genom dörren rätt fram i "gången" komma vi till "koven". Denna är liten och trång, med / stor öppen spis och med ett, stundom två små fönster åt norr och väster. Rummet lyses dock upp av den nu vit- menade muren och blankskurade kopparkärl i taket. Det var dock ej den gästfrie nordmarksbondens sed att låta främlingen stanna i "koven". Vi stiga till vänster in i "stugan", ett stort rum, som genast inger en in- tensiv känsla av hemtrevnad. Golvet, vars breda plankor i somras efter golvsömsågningen drivits väl tillsammans, är nu skurat och - om det är en helgdag - bestrött med hackat granris. Väggarna äro rappade och liksom muren vitmenade, möjligen behängda med någon hemmålad bonad. Framför den väldiga öppna spisen, där den utvalda "jul- veden" nu som bäst sprider ljus och värme i rummet, står "långstolen". Emellan de två fönstren på rummets södra vägg står julbordet med sin rikedom på mat, juldricka och brännvin. Vid rummets östra vägg står ett i granna färger målat skåp med en avundsvärd rikedom på silverskedar och do bägare, vackra tennfat och tallrikar men även väl svarvade bollar, fat och tallrikar av trä. Vid rummets sydöstra hörn står den målade hemmagjorda nordmarksklockan i sitt vackra fodral, liksom skåpet försett med namn och årtal. Ehuru enkelt inrättad med sina trähjul, trävisare, trätavla och täljstenslod är den pålitlig och kontrolleras för övrigt av solmärket i fönstret. I hörnet längst fram till höger är den i två våningar uppförda skåplika sängen med grannt målade dörrar. Kistan, mors allra heligaste, som även är målad av samma mästare och har årtal och namn i locket, står längre till höger. Vävstolen, som under hösten flitigt dunkat vid östra väggens fönster, är nu utflyttad, så att utrymmet är rikligt. Inga onödiga möb- ler eller smaklösa prydnader; allt är tillverkat hemma och ger intryck av något helgjutet och solitt. Taket med de synliga fasade bjälkarna är liksom dessa nyskurat och glänsande brunt. Vi slå oss ned på en av de under helgen nedtagna vackra långbänkarna, "försätt" (fösekätt); möjligen bli vi erbjudna stabbestolen, fars plats. / Hur vilt främmande vi än kunna vara trakteras vi med vad huset förmår, och det är ej så litet just under julen. Skulle än besöket vara tillfälligt och visiten kort kan dock den, som satt sin fot inom tröskeln, ej undgå "supen" eller att åtminstone smaka på trästånkans innehåll, det straka, hembryggda julölet, oberoende av om vi äro törstiga eller ej. Ingen får "bära ut julen". Detta ansågs som en helig plikt att förhindra. Andra våningen är indelad såsom den nedre men har sängar, rika på bolstrar, dynor och skinn- fällar med den allra präktigaste vita ull. När vi ändå gett oss så gott om tid, måste vi naturligen även titta in i stall och ladugård, där vi först observera de mångstrukna tjärkorsen på dörrarna och kniven i tröskeln eller dörrposten till skydd mot de leda trollen. I stallet skvallra de trinda små hästarna om tomtens trägna omsorger och de underliga, oupplösliga "nisseflätorna" på gammal- hästens man och svans om samma tomtes underliga infall. Sedan den gången, då far efter en vårdslös kör- tur ledde in den svettdrypande och skälvande hästen och just vid dörrposten fick en eftertrycklig örfil av tomten, har han med synnerlig omtanke sett om hästarna. Så en titt in i ladugården (fjuset). De små korna njuta ännu av "julmaten", äro väl ryktade men sakna ljus och luft. De jäm- förelsevis talrika fåren och getterna knapra på sitt torra asplöv. Vid en kritisk blick in i ladan övertygas man dock om att detta dystra rummets arma invånare inte länge få njuta jul- dagarnas välfägnad. På våren blir nog halmen jämte möjligen hopsamlad mossa och renlav kornas liksom aspbarken fårens och getternas föda, varför påståendet att man på våren måste ha korna hängda i "gäll" emedan de av kraftlöshet ej själva skulle kunnat resa sig icke är bara lömskt förtal. Men omvårdnad saknas ej. Varmt vatten få korna varje dag. Den ena kon, som just nu kalvat, är föremål för särskild om- vårdnad. Pigan kommer just nu från "koven" med hennes / varma sörpa. Över spannen har hon lagt fars gamla byxor (nya skulle ej duga), desamma som mor under julbaket lagt över degen för att den skulle "gå". I botten på drickesspannen ligger ett knivblad. När i samma vevan kon första gången mjölkas, har i mjölk-kollans (mjölk-kärl av trä med ett handtag, "öre") handtag fästs en stoppnål (någon gång användes en vigselring, stundom bådadera). Dessa försiktighetsmått skyddade kon från att bli "förstulen" (inte att förväxla med bortstulen). ____ Till sist några anmärkningar som, utan att direkt beröra julfirandet, ändock kunna bidraga till kännedomen om forna tiders föreställningar, seder och bruk: 1. Vid bryggning av dricka, som ju i huvudsak tillgick på enahanda sätt överallt, användes den s.k. jäst- kubben (synlig mitt på bilden) Denna utgjordes av en kort björk-kubbe med skrovlig bark och försedd med en ögla eller annat fäste för upphängning. Den skrovliga barken fullsmetades med jäst (från botten av drickes-ankaret), som sedan torkades väl. Vid nästa brygd nedsänktes denna i vörten för att åstadkomma jäsning. Därefter in- smordes den ånyo osv. Gick ofta i låne emellan gran- narna. 2. Vid bröllopp gick det stundom överdådigt till. Till kyrkan red brud och brudgum på varsin häst i bredd (brudsadel synl. å bilden). Emellan sig höllo de en korg med matvaror, som kastades ut bland folk, som var ute för att se på brudståten. Spelmannen gick före in över kyrkgolvet och spelade brudmarschen. Även vid kyrkan vankades efter vigseln mat och brännvin. Efter hemkomsten vidtog ätandet. Sista "rätten" bestod på skämt av exempelvis snö, garnerad med lingosaft, ett tomt fat med en slev osv. Efter maten lästes högt en bordsbön och sjöngs en psalmvers, vilka dock ej alltid valdes med den rätta urskillningen, t.ex. "Gud med nödtorftig spis du oss styrker etc." eller / "När vi skola till vårt fädernesland och skiljas vid detta elände etc." - Så vidtog förärandet av brudgåvor. Brudgummen skulle förära bruden en friaredosa (synlig å bilden: hyllan) med silverpengar. Dessa slantar förvarades. En dylik slant i barnets lindor kunde sedan skydda detta att bli "bortbytt"; även i badvattnet lades en slant. Om det var av dessa slantar man sedan an- vände i smörkärnan för att raskt få smör eller i bot- ten av kons första sörpa efter kalvningen (med samma verkan som knivbladet) har jag ej fått bekräftat men anser det troligt. Allmänt bruk var att (andra brölloppsdagen) röva bort bruden. Ngon utklädde sig till "den fule" och med sitt sällskap drog i väg med henne. Stundom körde de hen- ne med "en otämd stut" för att det skulle gå lustigt och oregerligt till. Brudgummen med sitt följe skulle upp- söka och återerövra henne. Det blev stundom nappatag, ja urartade någon gång till slagsmål. 3. När flera barn döptes samtidigt i samma vatten, var man angelägen att flickorna vattenöstes först. De skulle annars få skägg. 4. En giftaslysten flicka skulle få se "vem hon skulle ha" om hon tre torsdagskvällar efter varandra åt saltpann- kaka. Denna tillreddes av 3 skedar salt och 3 do mjöl med mjölk eller vatten. 5. På våren (den 25 mars eller enl. annan uppgift påskdagen) drogs dagg. Man gick runt ägorna och drog efter sig sitt lintyg eller ett lakan. Detta skulle skydda åkrarna mot förtrollning. - "Vafferdan" (25 mars) tävlade man att vara tidigt uppe och att få röken ur skorstenen att stiga så högt som möjligt. Detta skulle betyda lång och tidigt mogen säd. Man brukade därför kvällen förut samla enris eller annat lämpligt rykande bränsle. - Samma konster påskmorgonen hade med sig att "fåren skulle bli feta". - Inte hugga något på skärtorsdagen. Då skulle korna "få ont i benen". / 6. Slutligen några typiska utdrag ur Töcksmarks sockenstämmo- protokoll. År 1821 den 25 februari: § 11 "Af förekomne anledningar stannade Socknemännen i följande beslut: 1 mo Dansgillen på Juhldag, påsk- och pingstdag ävensom på Långfredag och Böndagen skola vara alldeles förbjudne vid 3 Rdr 16 sk. Bco böter för den, som tillåter sådana sammankomster i stt hus och Ståckststraff för dem, som sådana bevista på förenämnde högtidsdagar. 2do Skola alla Dansgillen, vid ovannnämnde vite för husägaren och Ståckstraff för den, som Dansgillet be- vistar, vara slutade kl. 10 från 1 september till 1 maj och den öfriga årstiden kl. 12 efter middagen utan afse- ende antingen de hållas i boningsrummen, på Loge eller under bar himmel. 3tio Den, som anmodas att spela till Dans vid före- nämnde tillfällen, vare sig på Viol eller annat instrument, undergår en söndags Ståckstraff om han fortfar med Musiken över den i 2de punkten föreskrifne tid." Punkt 4 stadgar stockstraff om ungdom samlas i uthusen på kvällarna utan dans; punkt 5 likaledes för den, som är under 16 år och besöker dans, auktion e.d.; punkt 6-7 om ansvars- påföljd för den, som öppnat hus för tillställning, där det går oregerligt till, den som medför och utskänker brännvin - och slutligen "8o: Ovannämnde böter och Ståckstraff fördubblas vid varje förnyad förbrytelse." - - - - "Ex officio N. O. Atterberg, prost och kyrkoherde" År 1825 den 16 Januari: §1 - - - "Anmält att Drängen Anders Olsson i Töresbyn den 4 innevarande månad x) i Hans Mikelsons i Töresbyn hus utfarit i skällsord och under svordom förövat våldsamhet mot Drängen Nils Torstensson i förenämnda x) alltså under julen / hemman ---". Efter en "allvarlig erinran" beslöts att "skulle meranämnde Anders Olsson hädanefter beträdas med öfverdåd, smädeord och ofrid i samqväm eller annorstädes, skall han utan skonsmål beläggas med En Söndags Ståckstraff under allmän Gudstjenst i Tyxmarks kyrka." - - - - - "Ex officio N. O. Atterberg, prost och kyrkoherde". År 1831 den 2 oktober: §3 "Döfstumma pigan Maria Larsdotter, som enligt beslutet vid sista sammanträdet med Fattigvårds Direktionens Ledamöter nu borde bortaccorderas på ett års försörjning och vård, ville ingen emottaga, ehuru hon utbjöds för 3 Tr Hafre och 3 Rdr Bco, och då hennes epileptiska sjuklighet svårligen medgiver att hon föres över hela socknen eller på någon av de 3 vid- sträckta fattigrotarna, så skulle hon ånyo utbjudas på entrepenad den 16 oktober" - - Den 16 okt. åtog sig Engelbrekt Andersson i Gråbol henne för 3 Tr Havre och 3 Rr Bco med det förbehåll, "att om hennes sjuklighet skulle så tilltaga, att hon blifver för svår att vårda, han då i Sockenstämman avsäger. sig henne utan att begära någon ersättning för den tid hon varit i hans hus." - - "In fidem protocolli O. C. Schagerström". År 1833 den 19 maj: §11 "Som allt spel i kyrkan för brudfolk är alldeles stri- dande mot 15 Cap. 25§ i kyrkoordningen, så skall dylikt "otjänligt buller" vare sig med violer eller annat instrument vara alldeles afskaffadt vid laga ansvar. Af förekommna anledningar ålade Pastor kyrkoväktaren tillse, att intet brännvinssupande före eller efter Gudstjensten förövas i Sockenstugan eller annorstädes inom Kyrkans område". - - - "Ex officio N. O. Atterberg"
Sjukdomar
"Klå" kom så en visste inte varifrån hon kom. Den kunde en få på sig från vad skit som helst. Man för att en skulle få bort henne så tog en tjära å ister å blandade ihop å smörjde på. Det var att gå till "bastua" å ställa sig å smörj. En stod spett naken. Det fick inte vara en enda kläsklut på. Se’n när en hade smörjt så var det att sätta på sig det sämsta linnet en hade. Alla i huset skulle smör- ja sig. För de som inte hade haft det så kun- de de få det. "Knarren". Det var i lederna (handleden) som en kunde få den. Det vren i leden. Det äldsta barnet i huset kunde bota den. Då skulle en lägga handleden på tröskeln till dörren / som gick ut. Den som skulle hugga tog en yxa så högg han tre gånger på vardera sidan om le- den. Först på högra sidan leden sedan på vän- stra , och så skulle den sjuke fråga: vad hug- ger du för? Den som högg svarade: "Jag hugger ur led å i ved". Det var att säga det sex gång- er. "Kvesa". Det var ett slags utslag på kroppen. Endera kunde en göra en femuddastjärna av garn å lägga på kroppen å ha den på under natten eller tog man en näver av en björk å skrapade på innersidan av nävern å strödde på kroppen. "Matle". När en skulle bota den åkomman, så stal man en brödbit å gick till av trädet med, så stack en ned den genom det ena hålet å tog upp den genom det andra med vänstra handen. Det skulle en göra tre gång- er å sedan stå å titta ned i vänstra hålet å äta upp brödbiten. / Om en blev ormbiten, så skulle en ### i vän- stra skon å ta det å stryka på såret. Så skul- le en ta en gul silketråd å knyta ovanför så- ret. "Förstoppning" kunde folk trolla på en. Det gick till så att en tog en gammal bösspipa, å så tog en gödsel å stoppade i mynningen så att det blev tätt, så gick en å lade bösspipan i en bäck. Förstoppningen varade så länge att gödseln hade gått ur pipan. "Fallsjukan". Den började med att det blev så fula drömmar. Om inte den havande tålde att se blod och fick se det medan hon var sådan, så kunde barnet få "fallsjukan". Men det var också bot för den. Då tog en en bit av den sjukes skjorta å lade i förläddningen till ett skott, så tog en bössan å gick till säng- en där den sjuka låg, så riktade en bössan mot nordstjärnan å sköt över den sjuke i sängen. Det mins jag att de gjorde över en / pojk som fått ”fallsjukan”. "Lungsot och ont i bröst". Det begagnade de dal- bränd tjära att kurer sig med. Man gjorde tjär- piller, knådade litet mjöl i tjären å rullade ihop till pillen. Så tog de 2 à 3 piller om da- gen. Så begagnades att ha terpentin på yl- ledukar å lägga på ryggen å bröstet. Se’n så begagnades också att den sjuke andades in ånga av terpentin. Tjära å terpentin höllo för att vara bäst mot den sjukdomen. En skulle driva den ur kroppen på det viset. "Tarmvred el. magrev". Det blev illa svåra mag- plågor, så att den sjuke kastade sig i sängen. Men då tog en fram en "salthall" (en liten plan stenhall) å en sten, så tog en svart krut s som till ett skatt, så gned en sönder det till fint pulver eller som fint mjöl å tog det i munnen å sköljde ned det med brännvin. "Sand på ög". Det visade sig så att / det blev små flädrar på ögonen. En strök "gratika" på det. ”Gratika” fick en på apotek. "Nagel på ögat". Om en hade det så skulle en annan hjälpa en å bot. Han tog "namnlösen" (= ringfingret) å satte nageln vid ögat å strök med nageln tre gånger runt på ögat. Han vred runt motsols. "Benbrott". Det spjälkades ihop. Men för att det skulle växa ihop å bli riktigt starkt så tog en en mässingkam å filade, så att en fick fint mässingpulver. Så tog en in det i en deg- bit. Det gick till det skadade benet å slog ihop. "Bisteck". Brännvin smörjdes på. Man tog göd- sel i botten på stalldynghögen å lade på. ”Näsblod”. Kallt vatten i nacken. Men det var bäst om en skrämde den som blödde. En skul- le vara kvick att skrämma honom. "Brännsår". En "döva varmen" i kallt vatten. Se’n så smörjde en på fett. / "Utslag". Om en fick något som en märkte utanpå kroppen. Om en skulle ta reda på varifrån en hade fått det, så skulle en ta en sten på backen, en sten i vattnet å en sten ur skor- stenen, så värmdes stenarna, så att de blev heta, så kastades de i vattnet. Den sten som det fräste mest av, skulle en rätta sig efter. Om det nu var den som en tagit på backen så hade en fått utslaget ur jorden. Då tog en litet av sina kläder å grävde ned i jorden där en trodde att en varit å fått utslaget. Se’n skulle en bli bra. "Bölder". En peta hål på bölden med en pinne, så att en fick blod på den. Så tog en å gick till ett träd å slog pinnen i nordsidan på ett träd och sade: Du bölder blå å klene du sitter här allene. "Engelska sjukan". Det var vanligt att barnen "smörjdes" under brokiga trädstammar å i / brokiga träd. För att en inte skulle bli "gastkramad" så skul- le en rita tre kors ovanför kudden där en låg om natten, så skulle en hugga täljkni- ven i det tredje korset. Det kunde komma nå- got ont som gasten å mara å plåga en om natten. Men då var de bet, om en hade gjort på detta viset. Om en hade råka få se en hare, så kunde en bli hes av det. En kurer sig med att äta bränt bröd. "Hecka". Det var en annan som hade bestyr med en. Men om en tog kallt vatten, så gick hic- kan bort. "Stong" (= stygn). Det hörde jag de sa, att läs- te för "stonga". Men hur det gick till vet jag inte. "Magknip och magplågor". För detta onda begag- gnades att en tog in peppar, starkpeppar, spansk peppar, malört och sådant i brännvin. Det skulle vara så starkt att det sved igenom / hela kroppen. "Stämma blod". Jag hade huggit mig i benet så att blodet sprutade. Det där, sade far min, skall du inte bekymra dig om, så kom han å strök med handen över såret, å han stängde blo- det med en gång. "Värk i kroppen". De försökte att hjälpa sig med ådring. Det var att ta fram åderbilen å slå ett hål på armen. Jag mins att de lätta åra på far en gång å tog en full tenn tallrik med blod. Då blev han matt, men han frisk- nade till å fick nytt blod. "Sår" av kniv el.dyl. Det var vanligt att de slog brännvin i såret, se’n band de spindelnäv å en trasa om. Det fick sitta tills det ha- de gatt ihop å sårruven föll av. Om barnet hade svårt för att tala så klipp- tes "tongspen" av. "Ryggvärk, knäpp i ryggen, ryggskôtt". Om en fick se skrea, så skulle en knäppa av sig bältet / å lägga det så att skrea gick över det. Om en har det bältet, så kunde en inte få ont i ryggen. Sådana bälten var det ont efter, för det var inte många som fick se skrea. Ringorm. Hade en fått ett sådant utslag på kroppen, så skulle en ta en mässingkam å dra den tre gånger motsols över ringor- men.
Renlighet. Hemmet.
I min barndom var det inte noga med "rens- liheta" i stugorna. Det var allt som det kunde litet varstädes då. Då tvättade sig inte gubbarna var dag. Det kunde allt få gå fjorton dagar å tre veckor in- nan en vasskvätt fick komma i ansiktet. Om det var så att de inte skulle till kyrkan eller till annat stäl- le där det var noga, så kunde det allt få gå vec- kor. Det var mest när det började på att bli nå- gon ordning på skolan, som folk började å vilja tvätta sig litet mer, för barnen blev tillsagda av lärarna att de skulle komma tvättade å rena till skolan. Om inte de var tvättade på halsen å nac- ken, så fick de stå i skamvrån. Det var mest så, att när de skulle tvätta sig så blev det mitt i ansiktet, halsen, nacken å öronen fick vara / "tallite". I regel brukade de nog tvätta sig på lördagskväll eller söndagsmorgon. Pojkarna brukade tvätta sig innan de gick ut till jäntorna på lördagskväll å de äldre kunde allt tvätta sig den kvällen också, eljest fick det väl också vara tills på morgonen, innan de gick till kyrkan. Till julen skulle en tvätta hela kroppen ("jul- lôga"). På sommaren kunde en gå till en damm eller vattenhåla å tvätta sig. Kvinnfolken hjälpte karlar- na att tvätta huvudet, öronen å halsen. När en hade tvättat sig, så brukade en ju också kam- ma sig litet. Det blev inte så väl gjort. Kammar- na var inte så bra den tiden. Å det fanns allt de som inte hade en kam i huset. Då fick de låna kam i grannstugan när det var något riktigt noga så att de "lutte" kamma sig. "Luskam" hade en, som en kammade bort lusen med. Klippningen av håret var ingen konst förr i världen för det var bara att klippa av det i nacken å runt huvudet. Håret skulle hänga på axlarna den tiden. / Aska, såptvål, sand, gräs o.d. begagnades vid tvättningen för att en skulle bli ren. De som ville bli vackra skulle ha "pess" eller björksav i vattnet. Finnar å andra utslag skulle gå bort av det. Näsduk begagnades inte annat än vid högtidliga tillfäl- len. Kvinnfolken hade särskild näsduk som de hade med sig när de gick till kyrkan ("körknäsduk"). Småbarnen tvättades med en trasa som blöttes i vatten. Jag mins jag såg någon gång att modern inte ens använde vatten utan spottade på trasan å torkade barnet i ansiktet. På sommaren brukade de allt gå till sjön å "lôgge säj". Kvinnfolken brukade inte bada så mycket. Någon gång kunde de smyga sig till det. Men de var så rädd för att någon karl skulle komma å få se dem nak- na. I "basta" tog en bad till julen. Eljest var det van- ligt att en tog in ett stort kar på julafton å öste vatten i. Så badade alla i huset. Ohyra. Det fanns de som var så väl van vid lus å loppor / så de blev onda om någon ville hyfsa dem ren. De trivdes inte, om inte de hade fullt med lus å loppor i kläderna. Lusen kammades ur håret med "luskam". Fanns inte sådan kam, så brukade någon "löske" hu- vudet. Lusen plockades ur huvudet å släpptes i elden eller ock dräptes de mellan tumnaglarna. För det mesta dräptes de med tumnageln. Så brukade de att hjälpa varandra med att "löske" i kläderna. Nå- gon hjälpte till med att brätta upp skjortan på ryggen, undersöka alla sömmar å ta dö på lössen som fanns där. Det var kvinnfolket som hjälp- te till med det. Råttorna togs med fälla, så hade de kattor i husen. Matskålar o.d. diskades allt en gång om dagen. Det fanns ju de som inte var så noga, utan åt fle- ra gånger ur fatet innan det diskades. Grytan brukade de turas vid att skrapa. När hon var skrapad, så diskades hon med varmvatten. Grantvaga användes vid diskningen. Sänghalm byttes när det blev så litet i / madrassen att en fick ligga på sängbotten. Det var inte så gott efter halm den tiden så en fick va- ra sparsam. Före jul och före midsommar bruka- de de allt byta halm. Det som tömdes ur madras- sen användes till strö under kreaturen. Skinn- fällen lades ut ibland för att lopporna skulle kom- ma ur den. Ibland tog man den till bastun å gjorde ren den. På sommaren vädrades sängkläderna ett par gånger men inte på vintern. Skjorta byttes var åttonde eller fjortonde dag. En ville gärna ha en vit å ren skjorta att ta på sig om söndagarna ("söndasskjorte"). Det talet hade de allt att "vränge skjorta", när hon blev för svart på ena sidan, men jag mins inte om någon gjorde det. Kläderna befriades från mal genom att lägga malört i dem. Helgdagskläderna borstades när en hade tagit på dem. Fläckar borstades bort med kaffesump. Skosmörjan bestod av talg och tjära. Så fanns blanksvärta att få köpa i handeln. Av sot å / socker blev skorna blanka. Stortvätt brukade de göra höst å vår. Både linne och garn lades ut till blekning på våren. I febr. el mars månad brukade de lägga ut å ble- ka. Då fick det ligga till dess snön gick av marken. Det lades på snön. Det fick ligga ute natt och dag. När kläderna blev torra efter tvättningen så ströks de min- dre plaggen och lakan och dyl. "kavlades". På lördagen gjorde de rent i stugan. Lördagsafton var det vanliga. Då brukade de vänta till inemot kväl- len. Det var kvinnfolken som gjorde det. Karlarna del- tog inte. Golvet sopades med kvast. Förr i världen gjordes kvastarna av smidigt björkris. Enris och få- gelvinge användes också. Den senare anvädnes mest att sopa i spisen med. Det var många ställen där de inte sopade var dag. I andtiderna kunde allt so- porna få ligga över golvet i flera dagar. Blev golvet sopat en gång om dagen så var det allt stort. Sopor- na samlades i en vrå. Somliga var noga med att ta bort dem andra lät dem ligga undan för undan / tills högen blev så stor att inte kvasten kunde skyla den. Golvet skurades av kvinnorna. Som hjälpmedel vid skurningen hade de grantvaga å skurtrasa eller vitmossa. Med mossan ("skurmôse") torkades gol- vet. När golvet var skurat "barades" det. Hackat granris ströddes på. Det fick ligga över helgen. Stolar, bänkar, soffor o.d. som fanns i "kôven", ren- gjordes före skumringen. Sofflocken skurades ävenså sitsarna på stolarna. Bordet ("slagbord") skurades. Rengöring av väggar å tak förekom inte mer än till midsommar å jul. Var taket vitlimmat så limma- des det på nytt. Var det utan limning så tvätta- des det el. man nöjde sig med att sopa det. Väg- garna vitlimmades. Det var vanligt med vita väggar förr i tiden. Spindelväven togs bort med kvasten. Men det var nästan så att de var rädd för att ta bort spindelväv förr i världen. Vädring av stugan förekom rätt som det var. Då rök- te en med enris å lät röken gå ut genom dörren. / Röken tog den dåliga luften med sig ut. Det var häl- sosamt att röka med enris. Det blev friskt efter. Hönsen hade de inne i stugan. Men på den tiden hade de inte mer än ett par tre höns var sig. Smådjur, såsom kalvar o.dyl. togs in i stugan om de var sjuka. Gården rengjordes på våren och till midsommar. Då sopades den, å allt skräp bars bort.
100 frågor
1/ Jag har inte hört något om "Pelle Jägare" nu på många år. Det är många Herrans år sedan jag hörde honom i skogen häruppe. Det var en kväll. Men det lät som om det hade varit full luften i hundar. Somliga av dem skällde fint å andra grovt. Det var ett fasligt väsen i luften, när han var ute. Vet inte vad det kunde vara. Men mor sa' att det var "Pelle Jägare". 2/ Jag har inte hört talas om att näcken var helt som en häst, men han skulle ha bakben som en häst å häst- svans. 3/ "Lucifers" släkte var ett ont släkte som regnade ned från luften. Alla onda väsen hörde dit, tomtgubbar, skogs- rået, näcken å alla de andra. De skulle kunna bli män- niskor, om någon ville byta med dem, eller om de kunde lura någon till sig. / Det skulla allt vara i en annan socken, som trollen höll på att fägna sig med julöl ut ett "dryckeshorn". När de höll på så kom det en ryttare som skulle fa- ra till kyrkan. "Trôlla" stannade hästen för honom å så gav de honom att dricka ur en bägare. Men han drack inte utan kastade ut det som var i bägaren. Så red han fort därifrån å behöll bägaren. "Trôlla" sprang efter å skrek å skulle ta honom, men då skrek ett troll från ett berg, att han skulle "ri tvärt över tôrvera". Då red han ned på åkern å då blev trollen efter. Så hörde jag sagan av mor. 7/ "Fôlk geck vilse. Å dä berodde på att di kom ut för skogråa. Dä va ho som feck skulla te dä". 8/ Vättar har jag inte hört talas om på den här trak- ten. 9/ Det var en gubbe i Källtegen, som hade "Spertus". Han hade den i en silverdosa. Det skulle vara en "dra- gare", som drog till den person, som hade den. "Spertus" såg ut som en lysmask. 12/ Det var mycket tal om "gasten". Jag mins att vi blev / skrämda för den när vi var barn. Det var något som for i luften å bräkte som ett får. Det skulle vara "gasten". Somliga kallade det för "hôresegöken". Det skulle inte vara så bra om den for över en. Men så hörde jag ock- så talas om att alla som tog livet av sig eller omkom, blev "gastar" till den tiden som de skulle ha dött en van- lig död. Den tron hade allt de gamla mycket för sig. 13/ Ett barn som blivit mördat kallades "fante". 14/ Jag har inte hört att maran ser ut som en katt. Det skulle allt vara en människa, som var "mara". När jag var i Amerika, så fick jag maran på mig en natt. Å det var som om de skulle ha lagt en stor "klomp" på bröstet på mig. 18/ De tog vara på ormskinn å kokade. Så skulle det smör- jas på, när en orm hade bitit. "Älmetjära" hade de ock- så. De tog "älmer" på träden å hade i tjära å rörde ihop. Det var bra att binda silke över där ormen hade bitit. 19/ Om en bröt av ett ben, så skulle en röra ihop fin filspån i deg å äta. Filspånet skulle gå genom / kroppen å till det brutna benet, å så skulle det gro ihop det. Så skulle en lägga gröt på för att "svôl" skulle gå ur. 23/ Benämning på engelska sjukan: rise, älta. 25/ Jag har inte sett att någon lånat mull eller ben från kyrkogården, men det var tal på det i mors barndom. Då hörde jag sägandes att sjuka gick å lånade ben om natten å låg på för att de skulle bli friska. Men jag tror inte att de fick ha dem hemma mer än i två nät- ter. Om de behöll det tredje natten, så kom den döde å tog igen det. 26/ Med en människas vård menas att en "ser valn för henne". Hon visar sig på en plats där hon i värkligheten inte är. 27/ En har ju trott att själen har varit borta från krop- pen med drömmen. En kan ju drömma att en är långt bort. 28/ Mor talade om, att hon hört talas om av sin farmor, att de flyttade kyrkklockorna från "Körkudden" till Svaneholm. Det var på vintern, så att de begagnade släde. Men "valles" det var, så brast isen å den ena / klockan for i sjön. Ingen kunde få upp den. Å där skall hon ligga ännu. De for över Mellansvan. Lillklockan skall hänga i kyrkan. Hon säger, när de ringer med hen- ne: "Tôrsten Långben, Tôrsten Långben, min make lig- ger i Mellansvan. 29/ Om en ekorre springer tvärs över vägen där en går fram skall det betyda sorg eller olycka för en själv eller någon an- nan i huset. När "kattugglan" kommer inpå väggar- na å skriker, så skall hon vänta lik. I fjol höst dog en bonde i Hallanda. Pojken i huset hade fångat en "katt- uggleonge" i ett träd invid stugan. Den hade han i en bor. Så en dag kom en granngumma å fick se den. "Den där skall du släppa ut", sade hon, "för den bådar inte något gott. Det betyder att någon skall dö". Det var inte många veckor därefter förr än husbonden i huset dog. Det var inte farligt förr än ugglan kom intill gården. När "säsärla" kom fram, så var det våren. Göken skall vara här fram i maj. Om han gal på bar kvist, så blir det hårt år. När han får höra brynstic- kan mot lien, så flyttar han å slutar gala. / När "marskråkan" kommer, så går det an att äta "spe- kekött". Det skulle också gå an att skjuta den kråkan å äta. 30/ De kastade kvistar på det ställe där någon dött. Hö- gens benämning: "ôffervål, vål". 40/ Se särskild uppteckning efter samma sagesman ang. of- ferkälla. Uppt. anm. 43/ Prosten Göransson skulle ha varit i skola i "Witten- berg". Å där fick han lära, så att han kunde binda pesten å driva bort satan. Han var prost i Gillber- ga. 44/ Den som slaktade hästar kallades "puke" eller "rac- kare". 45/ Benämning på en utgammal häst: "Höstkrake", "en ut- gammel utlevad hästkrake". 48/ Har inte hört talas om damm eller bäck vari kvinnorna ba- dat för att bli fruktsamma. 49/ De äldre brukade inbilla barnen att de små barnen kom från skogen, att en käring kom med dem eller att det var storken som kom flygande med dem. / 50/ Något av barnen skulle uppkallas efter förfädren. Det skulle vara tur med det för släkten. 52/ Det var "jättekôna" som kom å bytte till sig barn. Det barn som hon lämnade i stället kallades "bortbyting". - Se tidigare uppt. eft. samme sagesman. Uppt. anm. 54/ Det skulle inte båda något bra, när kreaturen dog. Men jag vet inte något särskilt om det. 60/ Se uppt. från sagesman i Hallanda, Uppt. anm. 62/ Se uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 63/ Om det blev en obesådd fläck i åkern så skulle den dö under året, som sått åkern. 68/ Se tidigare uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 69/ Om säljaren tog i kon, innan köparen ledde henne från går- den, så längtade hon. Men kon fick komma in till spi- sen först, innan hon leddes in i lagårn, å då trivdes hon. 73/ Julgrisen slaktades omkt. 14 dagar före jul och kunde man tog den tre veckor före jul också. 75/ Se tidigare uppt. efter A.P. Johansson. Uppt. anm. 86/ "den som sår efter min tid får korta strå å itnô i, sade / Urbanus. 99/ om "nôrrskene" trodde de att det var så stora fiskstim i havet, så att de glänste lång väg. 100/ På påskkvällen har de eldat på bergen och vid sjöar- na, men inte under annan kväll på året. De eldarna kal- lades för "påskeller". På Ranneberget brukade de elda "påsk- el" om påskkvällen för i världen. Det var ungdomar från gårdarna här. De drog ihop enris å torr ved å tände en stor eld, som lyste långt.
Sjukdomar
”Klå” kom så en visste inte varifrån hon kom. Den kunde en få på sig från vad skit som helst. Men för att en skulle få bort henne, så tog en tjära å ister å blandade ihop å smörjde på. Det var att gå till ”bastua” å ställa sig å smörj. En stod spett naken. Det fick inte vara en enda kläsklut på. Se’n när en hade smörjt, så var det att sätta på sig det sämsta linnet en hade. Alla i huset skulle smörja sig. För de som inte hade haft det så kunde de få det. ”Knarren”. Det var i lederna (handleden) som en kunde få den. Det vren i leden. Det äldsta barnet i huset kunde bota den. Då skulle en lägga handleden på tröskeln till dörren som gick ut. Den som skulle hugga tog en yxa, så högg han tre gånger på vardera sidan om leden. Först på högra sidan leden sedan på vänstra, och så skulle den sjuke fråga: Vad hugger du för? Den som högg svarade: ”Jag hugger ur led å i ved”. Det var att säga det sex gånger. ”Kvesa”. Det var ett slags utslag på kroppen. Endera kunde en göra en femudda stjärna av garn å lägga på kroppen å ha den på under natten, eller tog man en näver av en björk å skrapade på innersidan av nävern å strödde på kroppen. ”Matle”. När en skulle bota den åkomman, så stal man en brödbit å gick till avträdet med, så stack en ned den genom det ena hålet å tog upp den genom det andra med vänstra handen. Det skulle en göra tre gånger å sedan stå å titta ned i vänstra hålet å äta upp brödbiten. Om en blev ormbiten, så skulle en pink i vänstra skon å ta det å stryka på såret. Så skulle en ta en gul silketråd å knyta ovanför såret. ”Förstoppning” kunde folk trolla på en. Det gick till så att en tog en gammal bösspipa å så tog en gödsel å stoppade i mynningen så att det blev tätt, så gick en å lade bösspipan i en bäck. Förstoppningen varade så länge att gödseln hade gått ur pipan. ”Fallsjukan”. Den började med att det blev så fula drömmar. Om inte den havande tålde att se blod och fick se det medan hon var sådan, så kunde barnet få ”fallsjuken”. Men det var också bot för den. Då tog en en bit av den sjukes skjorta å lade i förladdningen till ett skott, så tog en bössan å gick till sängen där den sjuka låg, så riktade en bössan mot nordstjärnan å sköt över den sjuke i sängen. Det mins jag att de gjorde över en pojk som fått ”fallsjuken”. ”Lungsot och ont i bröst. Det begagnade de dalbränd tjära att kurer sig med. Man gjorde tjärpiller, knådade litet mjöl i tjäran å rullade ihop till piller. Så tog de 2 å 3 piller om dagen. Så begagnades att ha terpentin på ylledukar å lägga på ryggen och bröstet. Se’n så begagnades också att den sjuka andades in ånga av terpentin. Tjära å terpentin hölls för att vara bäst mot den sjukdomen. En skulle driva den ur kroppen på det viset. ”Tarmvred el. magrev”. Det blev illa svåra magplågor, så att den sjuke kastade sig i sängen. Men då tog en fram en ”salthall” å en sten, så tog en svart krut såpass som till ett skott, så gned en sönder det till fint pulver eller som fint mjöl å tog det i munnen å sköljde ned det med brännvin. ”Sand på ög”. Det visade sig så att det blev små fläckar på ögonen. En strök ”gratika” på det. ”Gratika” fick en på apotek. ”Nagel” på ögat. Om en hade det så skulle en annan hjälpa en å bot. Han tog ”namnlösen” å satte nageln vid ögat å strök med nageln tre gånger runt på ögat. Han vred runt motsols. ”Benbrott”. Det spjälkades ihop. Men för att det skulle växa ihop å bli riktigt starkt så tog en en mässingkam å filade, så att en fick fint mässingpulver, så tog en in det i en degbit. Det gick till det skadade benet å drog ihop. ”Bisteck”. Brännvin smörjdes på. Man tog gödsel i botten på stalldynghögen å lade på. ”Näsblod”. Kallt vatten i nacken. Men det var bäst om en skrämde den som blödde. En skulle vara kvick att skrämma honom. ”Brännsår”. En ”döva varmen” i kallt vatten. Se’n så smörjde en på fett. ”Utslag”. Om en fick något som en märkte utanpå kroppen. Om en skulle ta reda på varifrån en hade fått det, så skulle en ta en sten på backen, en sten i vattnet å en sten ur skorstenen, så värmdes stenarna, så att de blev heta, så kastades de i vattnet. Den sten som det fräste mest av, skulle en rätta sig efter. Om det nu var den som en tagit på backen, så hade en fått utslaget ur jorden. Då tog en litet av sina kläder å grävde ned i jorden där en trodde att en varit å fått utslaget. Se’n skulle en bli bra. ”Bölder”. En peta hål på bölden med en pinne, så att en fick blod på den. Så tog en å gick till ett träd å slog pinnen i norrsidan på ett träd och sade: Du bölder blå å klene, du setter här allene. ”Engelska sjukan”. Det var vanligt att barnen ”smöjdes” under krokiga trädstammar å i krokiga träd. För att en inte skulle bli ”gastkramad” så skulle en rita tre kors ovanför kudden där en låg om natten, så skulle en hugga täljkniven i det tredje korset. Det kunde komma något ont som gasten å mara å plåga en om natten. Men då var de bet, om en hade gjort på detta viset. Om en hade råka få se en hare, så kunde en bli hes av det. En kurer sig med att äta bränt bröd.. ”Hecka”. Det var en annan som hade bestyr med en. Men om en tog kallt vatten, så gick hickan bort. ”Stong”. Det hörde jag de sa, att de läste för ”stonga”. Men hur det gick till vet jag inte. ”Magknip och magplågor”. För detta onda begagnades att en tog in peppar, starkpeppar, spansk peppar, malört och sådant i brännvin. Det skulle vara så starkt att det sved genom hela kroppen. ”Stämma” blod. Jag hade huggit mig i benet så att blodet sprutade. Det där, sade far min, skall du inte bekymra dig om, så kom han å strök med handen över såret, å han stängde blodet med en gång. ”Vârk i kroppen”. De försökte att hjälpa sig med ådring. Det var att ta fram åderbilen å slå ett hål på armen. Jag mins att de lätta åra på far en gång å tog en full tenntallrik med blod. Då blev han matt, men han frisknade till å fick nytt blod. ”Sår” av kniv el. dyl. Det var vanligt att de slog brännvin i såret, se’n band de spindelväv å en trasa om. Det fick sitta tills det hade gått ihop å sårruven föll av. Om barnet hade svårt för att tala, så klipptes ”tongspen” av. ”Ryggvärk, knäpp i ryggen, ryggskôtt”. Om en fick se skrea, så skulle en knäppa av sig bältet å lägga det så att skrea gick över det. Om en bar det bältet, så kunde en inte få ont i ryggen. Sådana bälten var det ont efter, för det var inte många som fick se skrea. Ringorm. Hade en fått ett sådant utslag på kroppen, så skulle en ta en mässingkam å dra den tre gånger motsols över ringormen.
Svar till bondens år
Fråga) 1 Ärter å bönor skulle sättas före eller på Bedadagen för sådd vet jag inte, potatissättningen borde ske före pingst om vädret var bra. Min far började vårarbetet 1 Maj om vädret så tillät, denna dag hade betydelse i så fall att man skulle dricka märg i benen för hela skördetiden. 2) Jag har bara hört att när (Linälla) Sädersärlan visade sig då var det såningstid. (fråga 3 (vet ingenting om detta) 4) Jag kan ej minnas något annat än när åskan mullrade kraftigt i maj, då skulle det för skörden bli en lämplig sommar (Fråga (5 känner ej till nogot sådant) Frågorna /6/7/8/9/10/ jag vet inget) 11) Såningsmannen skulle vara på godt humör, då blev växten bra. (Fråga 12 känner jag ej till svar på) 13) Det var sällan kvinnor sådde på min hemtrakt men var det någon, så ansågs det bringa skördelycka sädesslaget var havre. Frågorna /14/15/16/17/18/19/20/ kännner jag ej till svar på. 21) Att strö nogonting eller gräva ned nogot i åkern för någon ovän har jag ej hört, men jag kände en kvinna, som är död för längesen. Hon brukade springa barfota i daggen om Midsom- marnatten öfver sin oväns åkrar å ängar, samtidigt som hon drog ett lakan efter sig in på sina egna ägor, hon drog då med sig all växt-kraft till sitt eget, trodde hon Fråga (22) har ej hört. talas om det 23) Uppkomst av mjöldrygar var skadligt det kunde bli en en viss ros-sjukdom. / 24) Ja plog och harv skulle noga rengöras och insmörjas med talg av den så kallade krusen. (Fråga 25 å 26 kan jag ej besvara) Slåtter å skörd Fråga 27 kan jag ej besvara 28) ja åtminstone skulle fruntimren vara rena och litet mer ljust klädda 29 jag har ej hört tal om nogra kvarlemnade strån eller dylikt men gjorde man det, så var väl meningen att den goda tomtegubben skulle ha dom. (Frågan 30 kan jag ej besvara) 31) Några särskilda slag av liar känner jag ej. Men när det mej- jades råg o hafre förekom det en så kallad bläx på den lie som användes för att skåren skulle lägga sig bättre. 32) Ja då man räfsade upp eller vände nyslaget hö skulle det vändas mot sol 33 Fästmanssskår har jag ej hört men löktskår å gråtareskår löktskår kallades vilket det var råg eller havre eller nogot annat man skar färdigt alltid den sista skåren, gråtareskår mins jag inte vad det betydde, men jag har ofta hört det, (34 detta har jag ej hört talas om) 35) När man skar de sista stråna så talades om att man skulle ta haren nogot annat har jag ej hört. 36) Jag känner ej nogon särskild sermoni med första eller sista lasset men far brukade alltid säga då vi lämnade åkern med detta (ja da i jess namn far ve da) frågorna 37/38/39/40/41 har jag inget svar på) 42) Det sades om den som fick värk i rygg, arm eller ben under skördetiden att han inte drukkit märgen i benen ordentligt första Maj. frågorna 43 å 44 har jag inget svar på. Obs) När skördearbetet var slut smordes liarna och sattes upp under visthusbodens takbjelkar. / 45) Nogon särskild dag för slåtterns avslutning eller sädens inbärgning eller potatisens å rotfrukternas tid att vara upptagna kan jag ej minnas, jag vet bara att far talade mycket om Larsmäss å efter Larmäss då skulle vi barn inte äte görvälter (Öbär) (för da hade skam spôtte på dôm) 46) Den som blev sist med allt arbete med skörden och bärgningen ville man så sant han inte var sjuk eller nåt annat fel kalla (ätterdack lorttinack) men att plasera nogot föremål på hans egor förekom icke. 47) Ja det var ett vist kalas inom familjen då allt skördearbete var undanstökat, det brukade ordnas en Lördagskväll å då var det en värklig hemtrevlig familjefäst, det bakades stora bra tjocka kakor av siktat mjöl, på dem breddes ordentligt med smör samt hemkokt riven sandost, var och en skulle ha sin egen kaka som han fick hushålla med efter eget godtfinnande, samtidigt skulle det vara risgrynsgröt med kanel å sokker på samt en stor smörhåla i mitten på tallriken, så bänkade vi oss alla på en gång kring bordet där alla kakorna lågo färdiga med den bruna välkokta sand- osten å smöret på, å vad det lyste aptitligt i ögonen isynnerhet på oss barn; när gröten så hade vankats, fick var och en överta sin egen skårgill, ty dessa kakor kallades för skårgillar, då ritades med en knivsudd i smöret och sandosten första bokstaven till vars och ens förnamn sedan plaserades de på en hylla i skafferiet, nästa morgon tog sig var och en en bit av den goda skårgill, som vi sa. Men den som hushållade bra, den hade kvar till i Obs) gröten kallades löktgröt / slutet av veckan, å den som satte i sig allt nästan strax, han fick stå där med lång näsa, ja så gick det till på dessa så kallade skårgillekalas. 48) Tröskning Med logubbe vet jag ej vad som menas men det hände nogon gång då jag var barn att en gammal man brukade vara hemma och slagtröska, då vi kommo in på logen ibland, frågade han, om vi ville att han skulle lära oss Lovisa, ja naturligt- vis ville vi det, då fattade han i dängaren med ena handen samt i skaftet med en andra å dansade rundt med oss så länge vi kunde härda ut, ja du sa han till slut nu har jag lärt dej Lovisa eller rättare lovisa. 49) När säd tröskades med prägel eller slaga, som vi sade, löstes flera neker på en gång, å sedan var det att dänga på dem tills de voro urslagna, dessa fattades sedan i handen, medan man slog på dem med den andra handen för att riktigt skaka ur det hela, sedan lades de undan och nya började bearbetas. Var man ovan, kunde man slå till både sig och andra. 50) då det var tre som tröskade, blev ljuden i otakt å då lät det så här tutt _______tutt tt tutt men då det var fyra blev ljudet mer ordnat och lät ungefär så här tutt tutt tutt tutt 51) Därför att inte tomten tyckte om det utan när det led fram på natten stördes man av tröskslag på logen, då var det tomten som var där, ty han gillade inte när nogon tröskade sent på kvällen 52) tröskningen borde vara färdig till jul Fråga (53) det har jag inte hört) fråga 54/55/56 kan jag ej besvara) / Jakt Fråga 57/58/59 kan jag ej besvara) Fråga 60) man fick tur på jakt om en kvinna hade avlossat det första skottet. Fråga 61 vet jag inget svar på Fiske Fråga 62/63/64 vet jag intet svar på.) Fråga 65) jäddan eller isjäddan kan till och med ha sin lektid under isen i Mars eller April Blomsterjäddan litet längre fram, slommen brukade leka i April, då vädret var ombytligt å kastade om från solsken till regn brukade de gamla kalla för (slomärl) de andra fisksortterna har jag inte så noga reda på, men abborren leker antagligen fram på sommarn, metningstid är mellan Kristi himmelsfärdsdag å långt fram på sommaren likaså är bästa fisketiden för gäddan lektiden. Lusia 66) En from kvina som brändes på bålet 67 Ja man trakterades tidigt på Lussemorgonen vid 3 å 4 tiden med rikligt kalas, nogra särskilda bröd förekom inte, smörgås med pålägg och i många hem saknades inte den traditio- nella Lussesupen; gick man och bar på nogon sorts nyhet så skulle man, när stämningen var lite oppskruvad, tala om den, detta Lussefirande var liksom ett förebud till jul- firandet, även kreaturen skulle undfägnas, sedan gick man å lade sig och sov till långt fram på morgonen. I min fars släkt hade även Tomasmäss eller (Tômmensmäss) som de gamla sade firats den var ändå närmare jul 68) Nej ingen tävlan eller nogot dylikt förekom, / (Kopia av sid. 4) / (Kopia av sid. 5) / 69) Ja jag mins att en som brukade vara hos oss som vi kallade Moster stina var utklädd till lussebrud hon hade en krans av lingonris på huvudet men inga ljus fans i den, de stod på den vitklädda kaffebrickan i stället. Moster Stina var också helt klädd i vitt, Hur gammal seden var i den bygd jag växte upp vet jag inte men antagligen var den mycket gammal 70) att det skulle vara farligt att vara ute på Lussenatten hörde jag aldrig 71) I mitt hem förekom ingen trösk i Lussottan Husdjuren 72) Ingen bestämd dag förekom då kreaturen skulle släppas ut; de mäst bångstyriga leddes i töm, tills de blev vana; nogot skärskildt för att skydda dem företogs inte då, men det var vid påsktiden det brukade målas såna där tjärkors på lagårdsdörren för att bevara dem för att bli borttrol- lade, eller (borttofsade) som det gamla språket hette, men i mitt hem förekom ej detta. 73) Om vallgång känner jag inte till så värst mycket annat än vi barn samt barnen från granngårdarna brukade valla fåren tidigt på våren, vilket jag mins så väl, å luften var härlig å ren och där var grönt å vakkert i skogshagen jag tycker när jag tänker därpå att jag känner Vänd / Obs) i min fars farbröders hem satt över varje bås i lagårn en knivsudd ellern nogot annat liknande instukket i taket för att skydda korna för att ej bli borttbytta av nogot skrömt eller nogon annan som var kunnig med sådant (borttofsa) (ofsa bortt)
BONDENS ÅR.
Till Västsvenska Folkminnesföreningen och Karlstads-Tidningen Undertecknad sänder härmed bidrag till hembygdstävlingen över ämnet "Bondens år". I bidraget har jag försökt så mycket som möjligt att ej upprepa, vad jag tidigare upptecknat för Västsvenska Folkminnesföreningen. Materialet härstammar huvud- sakligen från Övre Fryksdalen och utgör gamla (numera delvis av- lidna) personers berättelser om äldre tider. Åtskilligt, som ej direkt sammanhänger med bondens gärning, har medtagits. Vallarna den 28 mars 1942 Högaktningsfullt Oscar Olsson Adr.: Vallarna, Badabruk. / TOM SIDA / "BONDENS ÅR." Bidrag till pristävlan av V.F.F. och Karlstadstidningen år 1942. (Huvudsakligen från övre Fryksdalen) Första maj. Om detta begrepp för nutida människor innebär övergången till en trevligare årstid ("våra lekars vän"), lade säkert våra fäder för ett å två hundra år sedan eller tidigare en mycket mera mångsidig och allvarlig innebörd i nämnda årstids inbrott. Allting annat fick underordna sig den allt dominerande matfrågan. Om vi utgå från det- ta faktum,kunna vi lättare förstå de gamles märken, sedvänjor, ja, t.o.m. trolldom, vilken ofta sattes i stället för vetenskaplig förklaring (som saknades) på de företeelser som mötte i livet. Första maj var en efterlängtad vändpunkt. Man beräknade, att kre- aturen skulle vara framfödda vid den tiden. Detta betydde, att matfrågan kom i ett bättre läge. Det betydde även, att det an- strängande arbetet med anskaffning av nödfoder fick upphöra. Detta senare: att samla lavar, mossa, bark ( "gå i skavskog"-Den som tog savbark av tall, "gick i skavskog") gjordes dock utan knot, vilket framgår av följande ordstäv: "Arton veckor slinker snart, sa kä- ringa, då hon gick i skavskog på annandag jul". Men om våren blev sen, blev nöden större. Genom märken och iakttagelser sökte man på förhand få klarhet i hur det skulle bli. "Så mycken snö som det är på taken vid Vafferheljen (Marie Bebådelsedag), så mycken snö är det i skogen den 1 maj", hette det. "Kyndelsmässolèn (-tö) och Valborgsmässoplågan" är ett annat märke, som syftar på samma sak. Följande, "Som Vaffernyet gör jag tre, sa finnen", bådar tidig eller sen vår. / Husdjurens skötsel inne. Innan vi följa "fegossen" till markerna, torde det vara rik- tigt att ta del av husdjurens skötsel i stallet. Denna försiggick enligt bestämda regler, för att ägaren skulle ha "tur" med sina djur och mycken nytta av dem. Man fick således ej "slå en ko med 'vriden vidja', ty då tog hon sig ej med kalv." Man skulle undvika att byta kreatur, men om man bytte, skulle man ge lite pengar emellan, för att få tur med djuret. Då ett fäkreatur köptes, skulle man, för att djuret skulle trivas, hålla en eldbrand under näsan på detsamma och säga: "Det är lika varmt här, som där du kommer ifrån." Då en ko kal- vat, fick man ej tala om det genast för främmande, ty då kunde de "skämma" kon. För att skydda mot dylikt, skulle mjölken från densam- ma täckas över, då den bars in från ladugården. En gumma i E-d bruka- de även av samma orsak fästa en stoppnål med vidhängande garnända i mjölkbyttans ena öra, då hon mjölkade, ty "stål" skyddade. Första gödselrukan efter nykalvad ko skulle sättas på utsidan väggen mitt för kon, som kalvat. Man fick ej göra rent och skotta ut gödseln i ladugården på kvällen, ty då "skottade man ut lyckan". Över dörren till ladugården var ett kors anbrakt. Det skulle skydda djuren "för ont". På ett ställe i berättarens hemtrakt gjor- des detta kors av tjära. Kvicksilver i tröskeln kunde även bevara husdjuren för ont. På ett ställe i E-ds socken rev man för omkring 50 år sedan ett gammalt häststall. Man påträffade då i tröskeln till stalldörren en flaska med lång och smal hals, och som innehöll kvick- silver. Den hade placerats (inhuggits) i tröskeln, då stallet byggdes. Vad kornas utfordring beträffar, så var den en svältfordring enligt våra begrepp. Vallhö fanns ej, och det gräs, som växte på åker- renar och andra ställen mellan tegarna, skulle hästarna ha. Korna fick / nöja sig med det hö, som insamlats i skogen, huvudsakligen av myr- gräs, samt halmen av de sädesslag, som odlades. Sörpfoder begagna- des. Det tillreddes av råghalmshackelse (skuren med en lie), som uppblandades med löv, mossa eller färsk hästgödsel. Ungdjur, som ej voro vana vid hästgödsel, fingo densamma uppblandad med agnar, till dess de lärt sig äta. Agnarna sparades för övrigt till de kor, som nyss kalvat. Kornas saltbehov fyldes medelst urin, som stänktes på halmen. Fåren fingo kärvat löv samt "bartallar", d.v. s. små tallar 7 å 8 fot långa av vilka de förtärde barr och bark. På julaftonen skulle varje djur ha sin bestämda tofsa av "löck- neka" och tillsägas: "Ät gott, må väl hela året ikring!" Betesgång På valborgsmässoafton tändes stora eldar på högt belägna ställen och man ropade: "Hoj, håj, Pergrinus, Dra se langt ifrå dätt lann (det här landet, den här trakten), se int hundra man orker rop igen dej (ropa dej tillbaka)!" Detta gjor- des för att skrämma bort vilddjuren från skogen, där djuren skul- le släppas på bete. Även om man beräknade, att ha djuren framfödda den 1 maj, så var det egentligen korsmässa (den 3 maj), som var första da- gen för kornas släppande. Den dagen skulle de ut åtminstone nå- got, hurudant vädret än var. Sedan de efter någon tid togos om hand av "fegossen" för betesgång i skogen, skulle man vara med första dagen och ropa "Pergrinus!" Man måste se till att korna fingo stiga över "stål", då de gingo ut ur ladugården första dagen. Och fåren skulle springa mellan benen på någon som stod i dörröppningen. Hönsen skulle vä- gas, innan de fingo gå ut på våren. Men det skulle ske på påsk- dagsmorgonen före solens uppgång och utan att man såg efter vad / de vägde. Det var för att de skulle göras osynliga för räven och annat ont under sommaren. Svinen släpptes ut på sommarmorgonen sam- tidigt med de andra husdjuren, dock ej till skogen. De "hällades", d.v.s. man satte en järnring i trynet på dem, så att de ej skulle kunna böka i jorden. Även vintertid släpptes svinen ut någon stund på dagen för att "ränsa" omkring väggarna, som det hette. (Berättarens mormor omtalade, att i hennes ungdom kommo vargar och drevo två svin framför sig ut på Frykens is. De lämnade svinen, då de blevo skrämda och gingo tvärs över sjön, där de på andra sidan revo ihjäl en kviga, under det kreaturen voro ute för vattning.) Sedan kreaturen fått gå ute någon tid i gårdens närhet, börja- de betesgången i skogen under "fegossens" tillsyn. På morgonen skul- le de ha "sleke" (mjöl och salt) ur kobjällan, vilken bars av den ko, som säkrast gick hem på kvällen. Det var för att de skulle föl- ja "bjällan" under sommaren. Men man fick inte räkna korna på morgo- nen, ty då kom någon bort under dagen. På kvällen däremot kunde man räkna dem. Till fegossens utrustning hörde först och främst en liten nä- versäck, "fesäcken". I den bar han med sig dagens proviant, som van- ligen bestod av gröt och mjölk i blandning och medfört i en liten träburk med tätt slutande lock. Vidare fanns i fesäcken arbetsverk- tyg, material för spinning på handten, stickning e.d. (ifall den vallande var en flicka eller äldre kvinna). Dessutom medfördes all- tid en liten yxa, "feyxa" samt även "spränghorn" eller lur. Det förstnämnda var tillverkat av bockhorn. Och kraftiga läten behöv- des det för att skrämma vilddjuren, det visste den vallande, ty björnen sade så här, då han kunde tala: "Videpip och pigelall det klingar i mitt öre, men karerop och rönnelur det vill jag aldrig höre." / Den som "gick med fe", måste utfylla tiden med en hel del andra arbeten. Var det en gosse, skötte han om sina snaror och giller i skogen. Vidare skulle familjens behov av tvagor till- verkas. Dessa gjordes av små granplantor, "tvaglurvor", och bundos med vridna björkvidjor. Det beräknades åtgå 20 par pr år och familj. Årsbehovet av vispar fick man passa på att gö- ra i björkens savtid, då barken lossnade. Dessutom skulle det göras en hel mängd reservband till korna, "halsband och lång- band". De gjordes alltid av vridna björkvidjor. Kvinnorna ut- förde dessutom annat arbete såsom spinning, stickning m.m. Det berättas, att en "snäll" (flink) flicka kunde spinna en hel härva garn om dagen på bandtenen under vallgången i sko- gen. Vårarbete. Först skola vi anföra några gamla märken, som säga hur sommaren blir. "Om det 'môrker' och kommer ner något på julnatten, så blir det ett gott år." "Om skogen är 'bôrdreven' (rimbeprydd) i advent, blir det kommande året gott." "Om det är klart på juldagen, blir det en fin plogand, är det fult väder, blir det en svår plogand." "Om det dryper av taken på Kyndelsmässodagen, blir det en god mjölksommar." "Sommaren blir som fastlagssöndagen." "April våt, maj kall fyller bondens lador all." En kall plogand var förmånlig. Det sades därom: "Den som sår i päls, får skörda i skjorta." Man var säkrare då, att säden blev mogen. / "När rönnen lyser till bys, är såtiden inne," sade man. De gula sädesärlorna visade sig även vid rätt såtid, men om de före- kommo sparsamt, blev det en "kinkig" plogand. Ärterna skulle sås den 19 maj, dock ej i nordanväder, "ty då blevo de hårdkokta." Men sådden skulle ej börjas på aftonen, "ty då blev ej säden mogen" och ej heller på en lördag, ty då blev arbetet "drygt". Under sådden skulle såkakan ätas. Den bakades samtidigt med julbaket och för- varades nedgrävd i säden till såningstiden. Såkakans huvudsakliga form var ett kors. All sådd måste vara färdig före "gamla Urban" (11 dygn efter nyare almanackans Urban), ty det hette: "Den som efter gamla Urban sår, får ej skörda samma år." Sedan sådden var färdig, fick ej spjället stängas, "ty då blev det sotax i säden." Tiden mellan vårsådd och slåtter utnyttjades för ett fler- tal arbeten, som hörde årstiden till. Många, som hade tid, gingo i skogen och togo näver, vilken sedan såldes, huvudsakligen på Pärmäss marknad, i Karlstad. Vid jordbruket förekom odling, bered- ning och bränning av "fall" (svedjeland) för höstens sådd av "fall- råg", gödselns "vändning" (omskyffling), som skulle ske vid mid- sommartiden m.m. m.m. Under midsommaren skulle man även "dra dagg" för att ta nyt- ta av andras ägor. Det skulle ske 3 nätter å rad (midsommarnatten inräknad) och tillgick så, att den som ville ta nyttan av andra, gick över deras ägor och drog ett lakan efter sig. Den dagg, som lakanet tog upp, vreds ur och gavs åt kreaturen. Slåtter och Skörd. Då folket kom hem från Pärmäss marknad börjades slåttern. Men det var ej bra att slå gräset, innan regn kommit, "ty det var / giftigt", sade man. De som hade dryga områden att slå, ställde ofta till med "slåtteröl" för att få hjälp av grannarna. Dessa fingo ingen kontant betalning för besväret, men bra med förtäring och eventuellt bränvin skulle det vara. Efter slåttern kom rågsådden ibland nästan samtidigt med rågskörden. På "bråten" såddes s.k. fallråg, en särskild råg- sort, som satt mycket hårt i axen. Detta var även nödvändigt för att ej få för mycket spillsäd vid den besvärliga hanteringen vid skörden på "bråten". Vid sådden myllades med en kvistig trädtopp. Den råg, som odlades på vanlig åkerjord, skulle sås den 10 augus- ti (Larsmässdagen). Hann man inte allt, skulle det i alla fall sås något den dagen. Veckan därpå, d.v.s. veckan efter "Larsmässveckan", kallades "råglösveckan", och den veckan skulle man ingenting så, "ty då blev det missväxt". Alla visste, att rågen fordrade väl till- redd jord, ty den har sagt: "Du skall bädda bra under mej, över mej bäddar jag själv!" "Fallrågen" skördades med handskära och bands så hårt, att kärven kunde lyftas genom att fatta ett enda strå. Vid skörd av vare sig råg, havre eller annat fick man ej skära runt, "ty då do- go kreaturen". Blev den sista kärven stor, så blev nästa års skörd god. Denna kärve kallade "löckneka" och skulle ha lika många band som det fanns kräk i ladugården. Stråna i banden ordnades så, att varje band fick en tofsa utåt. På julaftonen skulle varje kräk ha sin tofsa av "löckneka". Från E-d berättas det, att en bonde höll på med skörden, och att han på aftonen yttrade: "Om den här tegen vore skuren och bun- den, vore det värt den bästa kon." På morgonen var tegen skuren och bunden, och kon var borta, och hela natten lät det: "Betel å binn, be- tel å binn, bonn får själv snesa." Bonden hade på aftonen ej nämnt / något om snesningen, och därför gjordes ingenting vid den. Ärterna skulle skördas på Bartolomeusdagen. Sedan det sista av skörden var under tak, fick man stänga spjäl- let men ej dessförinnan. Arbeten på hösten. Sedan skörden inbärgats, fick man ta itu med andra arbeten bl.a. "inkörning" av den kolved, som eventuellt huggits under sommaren. Mi- lan skulle helst vara färdig och stybbad före frostens inbrott. Stybb- ningen var ett drygt arbete, i vilket även kvinnorna deltogo. För att se hur kolningen kom att gå, kastades 3 skovlar kolstybb över milan. Om alla 3 gingo över, så att ingenting lade sig på milan, gick allt bra. En kolare J.A. kastade på detta vis, varefter han frågade en annan, som stod och såg hur det gick, om det "gick över". "Nej", sva- rade denne. "Gud bättre oss, då brinner mila opp för oss!" utbrast den som kastade. Vidare skulle vinterns behov av mjöl malas på de "dygn" familjen enligt delningen hade i skvaltkvarnen. Maltet gjordes även iordning i god tid, ty det måste torkas i badstugan, innan det kunde malas och begagnas till julbrygd. Linberedningen skedde ofta i samband med mal- tets torkning. Höstens slakt verkställdes mycket tidigt på morgonen och vid ljus från bloss av torrvedsstickor. Vid dylika tillfällen hjälpte gran- narna varandra, och det kräk, som skulle slaktas, togs vanligen in i stugan. Man fick även iakttaga, att slakten ej utfördes på en vecko- dag, som för andra arbeten ej var lycklig, samt att den skedde under tystnad. Slakt skulle ske på nymåne. Om man t.ex. slaktade svin på nedan, "krymte fläsket ihop", blev odrygt. Slaktdjurets huvud skulle vända mot norr, och då slaktningen skedde, sades: "Tyst, tyst! Du ska dö för mat å int för hat." Hästar och hundar slaktades endast av vissa personer, vilka an- / sågos tillhöra en lägre kast. De kallades kampsnuttare eller flå- bussar. Hästköttet grovs ned eller koktes åt svinen i vissa fall. Denna sed har hållit i sig ända till för omkring 40 a 50 år sedan. Vid slakt lämnades smakbitar till grannarna och slaktaren (slakt- bit). En gubbe, som gick omkring med smakbitar, brukade säga, då han kom: "Ja ä ute å går me svinfoten." Även skämt förekom vid slakt. Den som kunde narras att gå till en granngård för att låna "rumpdraget" fick vanligen därstädes reda på sammanhanget och kom ond tillbaka, och då fingo de andra roligt. Ett annat höstarbete var läderberedningen, vilken tillgick så- lunda: Hudarna lades först i kalkvatten (i ett kärl i ladugården), där de fingo ligga i 3 dygn, togos sedan upp och lades över något i lutande ställning, varefter håren avskrapades med en träspade e.d. Därefter rensköljdes hudarna i sjön och lades i ett kar med torr, sön- derstött björkbark och vatten. Efter barkningen torkades hudarna, be- strökos med vitriollösning och smordes med svinister och tjära. Före jul och på nymåne skulle ämnesveden (björkvirke, som be- gagnades till körredskap) huggas, om den skulle bli stark. Tröskning och vedhuggning fick stickas emellan andra göromål då och då för det dagliga behovet. Men på kvällen skulle man ej trös- ka eller hugga ved, ty då blev tomten störd. Tidigt på morgonen däremot tröskades vid skenet från en "töreld", som placerades på en stenhäll i log- dörren. På Luciamorgonen skulle man vara uppe klockan 3 och trös- ka eller hugga ved och äta 3 frukostar före dagningen. Man åt en fjärdedels kaka med en sup, ost och limpa men framför allt gris- huvudet, vilket skulle ätas den morgonen. Vid tröskningen förekom det, att den tröskande tog slagan och satte omkring halsen på en annan och klämde till under det han sade: "Ja ska lära dej lovisa." / Jakt. Två personer, Per och Olof, gingo en vårmorgon tillsammans på tjäderlek. De träffade på tjäder och sköto en hel del, som föll ned och blev liggande på marken. Men då de kommo fram för att plocka upp tjädrarna, flögo dessa sin väg, ty någon hade skämt deras bös- sor. Emellertid kunde en skämd bössa botas, om man stöpte en kula med silver i och sköt och samtidigt kunde gissa, vem som skämt bös- san. För att få jaktlycka skulle man i smyg, så att ingen såg det, slicka på inälvorna (hjärtat, lungorna) från det kräk, man skjutit. Eller också kunde man smula sönder förladdningen och sprida den, un- der det man sade: "Med himmelens vindar kallar jag fåglar av alla slag." Som förut har nämnts, skulle man ej börja ett större arbete på lördagen, därför att det då "blev drygt". Men det fanns även andra dagar, på vilka man ej fick resa eller företa sig någonting viktigt. Sådana dagar kallades "förkastelsedagar" och till dem räknades 2 och 3 januari, 10 augusti m.fl. Ett barn, som var fött på en "odyggers- dag" ("förkastelsedag"), fick aldrig någon framgång i livet. / Kvinnornas insats i arbetet. Utom vanligt hushållsarbete utförde kvinnorna mycket annat. Husdjuren, med undantag av hästen, sköttes av dem. Det var ett tungt arbete, ty vatten åt djuren fick vanligen bäras eller dragas på kälke vintertid, och anskaffning av nödfoder (som nästan årligen förekom) var säkert ännu tyngre. Gemensamt med männen arbetades på åker och äng vid sådd och skörd. Vid midsommartiden, då gödselhögar- na skulle "vändas", voro kvinnorna med. Då fältet för fallrågen gjor- des i ordning (brändes och befriades från sotiga grenar och stäng- er) utnyttjades kvinnlig arbetskraft, ja även vid odling. Då skör- den var inbärgad, och kolningen började, stybbades milan med hjälp av kvinnor. Linberedningen på hösten var även kvinnogöra. Detta arbete gjordes vanligen strax efter maltets torkning i badstugan (mält- ning och torkning utfördes av kvinnor), vilken då var lagom varm för linets insättning och torkning. Många kvinnor malde även på fa- miljens "dygn" vid skvaltkvarnen. (Delägarna i en skvaltkvarn hade densamma "dygnlagd", d.v.s. varje delägare hade sitt särskilda dygn att mala på). Kvinnor, som hade tid, gingo i skogen under sav- tiden och togo näver. Denna fraktades sedan till Karlstad, där man bytte bort den mot spannmål. Frakten över Fryken försiggick på "jär- båtar" (antagligen sådana som begagnades vid transport av järn över Frykensjöarna), roddbåtar med 7 å 8 par åror. Sedan utearbe- tet var färdigt, vidtog inomhusgörat vid sken från törvedsbrasa i den öppna spisen. Det var att karda, spinna, väva, ja, även sy åt- skilligt för familjens beklädnad. Dessa arbeten måste ibland av- brytas för sådant, som hörde årstiden till, t.ex. julbrygd m.m. Men man skulle veta, hur det eller det måste göras för att bli bra. / Om jästen lades i brygden vissa dagar före och efter vintersolstån- det, så jäste det inte, drickat "tog sig" inte. Man fick ej bära slipvatten i mjölkkärl, "ty då surnade mjölken". Man fick ej slå ett husdjur med "vriden vidja" o.s.v. Det fordrades, att kvinnorna, som skötte hushållningen för bå- de människor och djur, kände till följande talesätt och regel: "Tre veckor jula, tre veckor sedan, så ha vi Kyndelsmäss, och så tre veckor till ha vi Mattias eller Mattsmäss, och då ska man ha tredjedelen av fodret och två tredjedelar av födan kvar, om det skall räcka." Kreaturen beräknades vara "framfödda" den 1 maj. Det var familjens husmor, som hade uppgiften, att ordna, styra och övervaka allt kvinnoarbete, vilket även framgår av följande gam- la strof: "Sist i sängen skall du vara, dina fötter icke spara, se, om allt tillrätta står. Se, om dörrarna ä lyckta, se, om eld och ljus ä släckta, aldrig pigan lita på." Man kan undra på, hur kvinnorna förr i tiden hunno med så myc- ket arbete ute och inne bredvid hushållsbestyren. Delvis berodde det på en lång arbetsdag men även på mindre vidlyftiga hushållsbestyr. Matlagningen var enkel, och disk förekom inte mycket. Tallrikar be- gagnades ej, utan man åt ur ett gemensamt fat, vilket sistnämnda in- te alltid diskades för var gång det begagnades. Skurning förekom vanligen endast till midsommar och jul. Dylikt arbete fick stå till- baka för det som var ännu nödvändigare. / Måltider m.m. Att beskriva vad som åts de olika målen på dagen är ej lätt, ty man åt, vad som för tillfället fanns. Någon nämnvärd omväxling i mathållningen var ej tänkbar. Om man t.ex. ej hade mjölk till hav- regröten, tog man svagdricka i stället, och hade man ej någotdera, åt man sill till nävgröten, ifall man hade sill, och i brist på an- nat doppades potatisen i salt. I stället för vårt morgonkaffe gavs en brödbit med smör, ost eller mesost. Längre tillbaka fick man till förfrukost en fjärde- dels kaka och en sup. Till aftonvard begagnades bröd med påbredd potatismos (sedan potatisen började användas). Åt spädbarnen tug- gades maten. På så sätt kunde dessa förtära av samma grova, hård- smälta mat som de äldre. Maten gjordes iordning i delar (beträffande sådant, som ej åts ur gemensamt fat) åt var och en, "matdelar". Vid festliga till- fällen gick man omkring och delade ut dessa. Vid t.ex. begrav- ning var det vanligt, att de inbjudna togo med sig "matkläden", d.v.s. knyten med kött, fläsk, smör, bröd o.s.v. I nödtider begagnades mjöl av olika växter till bröd: Barkmjöl gjordes av tallens savbark, vilken torkades, hackades sönder och maldes, varefter något sädesmjöl tillsattes, innan man bakade. Av grön råg, syrgräs och rävrumpa gjordes mjöl på enahan- da sätt. Även av mogen råg skar man hackelse från toppen till ine- mot stråets halva längd, torkade och malde till mjöl. Mäsken efter svagdricksbrygd torkades och maldes tillsammans med säd till bröd- mjöl. Även under normala år var det knappt med maten, innan den nya rågen blev färdig, d.v.s. under senare delen av juli och början av augusti, som kallades "Olsmässkroken". Det gällde där- för att alltid ta vara på allt, som kunde anrättas till föda. Av / sådant kan här nämnas "syltkål", vilken gjordes av de yttre bla- den på kålhuvuden. Dessa rengjordes, lades i tunnor och beströd- des vid nedläggningen med salt och kummin. Den anrättades vid an- vändningen som vanlig kål. Ung kålrotsblast användes även till kål- soppa. För att öka den knappa tillgången på föda begagnade man sig av "pockel" (trolldomskonster): "Lite i dag å mycke i morron", sa- de en gumma, som "kunde något". Hon sade det, då hon på kvällen si- lade upp mjölken i många kärl med litet i varje. Meningen var, att kärlen skulle vara fulla på morgonen. Andra hade "puke" ("dragdocka"). Enligt uppgifter såg den ut som ett nystan med ben av strumpstickor, och som hoppade omkring och "drog" åt ägaren. Emellertid kunde man ta reda på, vem som äg- de viss puke, om man brände pukdyngan (Det var en gulaktig, halv- flytande massa, som förekom på stubbar o.d. och sades härröra från puke). Den skulle brännas en morgon i en korsväg, och den första, som därefter kom på vägen, ägde puken, som lagt dyngan. För över hundra år sedan bodde i en säterstuga en gammal gum- ma, som blev sjuk och trodde, att döden nalkades, Till en granngumma, som då kom på besök, yttrade hon bl.a.: "Å ja, som ha gjort så mycke ont, ja ha haft puke me!" Av det sist anförda framgår, att de gamle ansåg trolldom för någontimg ont. Ävenså annat orätt bekommet, vilket kommer till uttryck i följande, som yttrades av en välbärgad person: "Orättmätigt bekom- met gods går aldrig till tredje arvingen; det besitter ingen av mina barn i min gård." Samma åsikt kommer till synes i följande besvärjel- se, som ägaren till en "puke" utsade första gången den skickades iväg: "För mig skall du springa, för dig skall jag i helvetet brinna." / Almogedräkter. Mansdräkten. Berättarinnan beskriver hur hennes morfar J.A. från K. i Fryksände var klädd. (Han var född 1799 och dog 1880) Närmast kroppen bar han en tämligen lång blaggarnsskjorta ("3-skaft") av hemspunnet linnegarn. Skjortan hade krage, eller i vardagslag linning vid halsen, men ej ärmlinningar, utan ärmar- na avsmalnade mot handleden och slutade med en fåll. Inga andra underkläder begagnades. Västen var tvåradig och gick nästan upp till hakan. Rocken var längre än en vanlig kavaj och s.k. "midjerock". Byxorna voro av sämskat fårskinn eller vadmal och räckte till knä- na, där de knäpptes med ett mässingspänne över långa yllestrumpor av hemspunnet garn. Kalsonger begagnades ej. På fötterna buros nä- verbottenskor s.k. svenskskor, ofta av hembarkat läder, bindsul- läder, eller berett av traktens garvare. Bindsullädret smordes med en blandning av tjära, ister och talg. För att få näverbott- narna hållbarare brukade man "kvarla" skorna, d.v.s. man halvsu- lade med tjocka lappar av gamla skor, vilka fästes under skon me- delst kilformiga, handgjorda pligg av furuträ. Huvudbonaden bestod av skärmmössa. På vintern begagnades även en röd toppmössa av ylle. Utdragen var den inemot två fot lång och var sluten med topp i bägge ändar. Den gjordes användbar, genom att den ena halvan sköts in i den andra, varigenom mössan blev dubbel. Det kunde sedan vi- kas upp en kant, om så behagades. Kvinnodräkten. (Från samma tid som föregående) Linnetyget, som kallades särk, var av samma material som mans- skjortan. (Till vartdera plagget åtgick 6 alnar tyg.) Det hade lin- ning kring halsen, och ärmar, som räckte till mitt emellan armbå- / gen och handleden, där de slutade med en fåll. De voro lika vida i hela sin längd. Särken bestod av två delar beträffande tyget, "öpplett" och "nerdel". Garnet till den sistnämnda delen av plagget (nerdelen) var av sämre blånor och skakströ. Över linnetyget bars underkjolen (stubben). Detta plagg bestod av livstycke och kjol i ett sammanhang och var något längre nedtill än linnet. Kring hal- sen var det vidare än linnet och med fåll samt knäpptes framtill med häktor. Det saknade ärmar. Kalsonger begagnades ej. Ytterkjolen hade även livstycke utan ärmar (allt i ett stycke). Därutanpå bars en tröja med ärmar och häktor framtill. Den hade en kant kring hal- sen och räckte till midjan. "Stubben" och sämre kjolar gjordes av hår och blånor (väft) samt linnevarp. De bättre voro av linnevarp samt ylleväft. På huvudet bars en duk av lärft (hemspunnet och hemvävt av lin- nevarp och väft av blånor). Den var vit. Håret sattes upp med hjälp av ett cirka 3 alnar långt och 1 tum brett band på så vis, att det först delades i två delar och virades kring hårbandet med början på bandets mitt samt rullades kring huvudet och slutade med en knut. Ovanpå håret sattes en näver ("hårstrykare") cirka 4 ggr 8 tum, må- lad i granna färger. Over nävern fästes något spetsartat stycke och därutanpå silkesduk (liten), som knöts under hakan. Ytterst sattes den ovannämnda vita duken. Ovan beskrivna huvudbonad begagnades i helg. Strumporna, som voro långa, fästes eller höllos uppe med strum- peband, och på fötterna buros låga näverbottenskor. Kläderna hade i allmänhet materialets naturliga färg och syd- des med hemspunnen linnetråd (av renhäcklat långlin). Om så behöv- des, gjordes tråden svart genom att smörjas med talg och svärtas med sot. / Märken, sedvänjor, tro m.m. Den som kom först hem från julottan i kyrkan, fick skörden först inbärgad, sade man, och därför blev det alltid kappåkning hem från kyrkan på juldagen. Om den första, som kom in på nyårsdagen, var en mansperson, kun- de man vänta ett lyckosamt år. Om det ej fryser under "sommarnätterna", 15, 16, 17 april, så fryser ej säden på hösten. Men om nätterna frysa, kan det ändå ej frysa på hösten, om dessa nätter "frysa ut", d.v.s. om det före- kommer frostnätter i förtio dygn efter de nämnda nätterna. På långfredagen skulle man vara uppe före solens uppgång och bära "kaser" (smått vedavfall): så många fång, som man hann bära in före soluppgången, så många äggkullar skulle man träffa på un- der sommaren. Då fåren klipptes, skulle litet ull lämnas oklippt, så att trollkäringarna ej hade makt att klippa dem under påsknatten. Lamm och baggar hade de ej makt med, ej heller andra får, som ej "haft sax på sig". Därför skulle litet ull lämnas vid klipp- ningen. Trollkäringarna klippte litet på fårens käkar, och däri- genom togs nyttan av dem. Ullen blandades i smörjan för flygning- en. Det var ej rådligt att vara ute under påsknatten, ty det hän- de, att man blev tagen av trollkäringer. En viss Bengt från U. blev sålunda tagen, då han var ute och fraktade brännvinskärl. Efter en lång färd släpptes han mitt på ett stort gärde, där kärlen sederme- ra igenfunnos. Men han måste lova, att ej tala om vem som flög med honom, annars hade han blivit släppt i sjön. Efteråt talade han dock om det för "stabben". Sedan fick han alltid heta "Trollkäringbengt". / Att bygga i en gammal väg medförde olycka. Under första tomt- stenen på en stuga skulle man lägga en silverslant för att få lyc- ka. Då man började timringen nedhöggs silverslantar i knutarna un- der det man sade: "Vi ta inte grunden, utan vi köper den." Efter Larsmässdagen skulle man ej bada i öppna sjön, "ty den dagen kastade Lars sten i vattnet." Om man gick till kyrkan med sår någonstans på kroppen, fick man "likåten". Den som kom i sjönöd, kunde skydda sig för näcken genom att kasta "stål" i vattnet. Två skulle ej hjälpas åt att spänna för en häst, ty då gick det ej bra. Det berättas, att en gubbe, som fick hjälp att sätta i sel- pinnarna, blev missnöjd, tog ur selpinnen, som den andre satt i och satte i den på nytt. För att binda getingar, så att de ej kunde sticka, gick man tillväga på följande sätt: Man åt upp en levande geting, samtidigt som man svor 3 gånger och sade: "Den som kommer mej nära, äter jag opp le- vande." Människans åldrar från tio till hundra år åskådliggjordes i föl- jande stråf: "Tio (år) är ett barn, tjugo lite förstår, tretti är en man, förti går ock an, femtio står stilla, sexti börjar på att låta illa, sjutti är en gubbe, åttio en saftlös stubbe, nittio är barnaspe, hundra idel ack å ve." / Bergfolk. Omkring 60 år sedan var B.S. med sin dotter vid sjön N:a Ö. för att slå. (På den tiden var det vanligt att insamla gräs för vin- terbehov från stränderna av skogssjöar, myrar m. fl. ställen i sko- gen.) Arbetet var ej färdigt, då kvällen kom, varför de beslöto sig för att stanna över natten. För den skull tog fadern en klyka av al och satte i marken samt lade en stång med ena ändan i klykan och den andra ändan på en stubbe. Över stången breddes granris, och under det- ta tak lade de sig att sova. Framför öppningen gjordes eld. Dottern somnade snart, men fadern låg vaken. Rätt som det var fick han höra bjällror samt rammel och ljud som från en hop hästar, kor och får. De kommo från Ulvberget strax öster om sjön och vände tillbaka, se- dan de varit till sjön. De kommo aldeles intill riskojan, och ett bergtroll lyfte stången från stubben ned på marken under ett hån- skratt. H.O. berättar: "I slutet på 1700-talet, då min farmor var ute i tjänst, blev en hennes jämnlike, som även var i tjänst, bortrövad av bergfolk. Detta skedde på julkvällen. En julkväll jämt 7 år där- efter kom hon tillbaka till sitt förutvarande husbondfolk, sedan de lagt sig på kvällen. Hon beskrev sina upplevelser för dryckesstopet (ty hon fick ej tala om något för människor) med följande ord: 'Det är 7 år sen jag blev stulen härifrån, och 7 barn har jag haft. Berg- folket har kor, som de stjäla åt, men jag kom för att stjäla halm att ligga på. Kom och hjälp mig lös, kom på juldagen, ty då äro trollen borta! Jag skall hälla vatten i trollens bösspipor, så att de ej kun- na skjuta.' Under julottan kom kyrkfolket till berget. Den bortrövade följde den största och starkaste av karlarna och sprang därifrån." / Den onde skjutsas. Det hände ibland, då man var ute och körde, att den onde sat- te sig på åkdonet. Man såg ingenting, men det syntes på hästen, att något ont var i följe, ty han drog och svettades utan att komma ur fläcken. Den som hade mod därtill, kunde befria sig från skam ge- nom att gå fram till hästens huvud och titta genom "betseltöjarna" på så vis, att man samtidigt såg genom hästens mun. Man fick då se den onde bakpå åkdonet, men han försvann då genast. För omkr. 75 år sedan omkom en man genom drunkning. Någon tid efteråt skulle två personer köra förbi det ställe, där den dö- da bott (det låg på berget omgivet av skog) och till sina hem, som lågo bortom det nämnda stället. Innan de körde in i skogen, rastade de i en stuga, och gumman på stället ville, de skulle stan- na över natten, ty "ni kan få se nånting ont, om ni ge er i väg nu," sade hon. "Åh inte", svarade männen och foro. Men då de kommit ett stycke uppåt berget, började hästen draga av alla krafter. Det fort- gick så en lång stund, men sedan satte hästen av i fullt språng. De båda karlarna blevo rädda och undrade: "Men va ha ve nu hatt i föölj?" En dotter till den ovanämnda döda gick (någon tid efter olyckshändelsen) en natt i sällskap med två andra. De två skrämde henne för spöke (hon måste gå genom skogen för att komma hem), men komna till en ej fullt färdig stuga ryckte den ena till och höll på att fara baklänges. "Va ä da! Va ä da!" ropade de två andra. "Såg du något?" Men den tredje svarade ingenting, ty han visste, att man ej skulle tala om sådant, förrän man sovit. Efteråt fingo de veta, att en stor, svart karl kom fram under stugan och högg honom för strupen och försvann sedan till samma ställe. Alla tre stannade över natten i närmaste stuga.