Transkriberad uppteckning

Alla väntade de på att få höra göken ("jöken")gala om våren, för när de fick höra den, så hade somma- ren kommit. Å första gången de fick höra den ga- la, så lade de noga märke till från vilket vä- derstreck de hörde den, för det skulle ha bety- delse. Fick en höra honom från söder, så spådde han sorg å ledsamheter, från norr skulle det be- tyda ### ifrån väster betydde det glädje och go- da omen och från öster att en skulle få tröst. Det var värst att få höra honom från norr el. söder. Å det hölls för så säkra tecken detta. Å det här ta- let om göken har de allt ännu på orten. Den 10 eller 12 maj väntas göken komma. Är han inte här då så har han försenat sig. Om han kommer innan det hunnit bli något/ grönt på kvistarna, så skall det bli ett dåligt skördeår, men väntar han att komma till dess att det börjar grönska i lövskogen, så väntar han ett bra år. Om man härmar göken, så spottar han blod och slu- tar gala och en kan bli sjuk, om en står och här- mar honom. Det var ju mest barnen, som tyckte det var roligt att härma honom, men fick de äldre höra det, så bannade de barnen. När flera gökar kommer i närheten av varandra så "kappgol" de, å ingen vill ge sig. Då håller de på länge. Göken slutar att gala när han får höra bryn###- ### på sommaren eller vid den tid som slåttern börjar. De gamle har hört att han inte orkar hö- ra att en brynade lien. När han hade slutat gala så blev han hök. Gökhonan lägger ett ägg å det lägger hon hos sä- desärlan, som får kläcka det å föda ungen, för gökhonan har för brått med att gala./ Göken gal mest när vädret är litet regnigt och di- sigt när det slutat regna. Om en sköt en gök, så fick en otur eller olycka med något. Om en ville ha göken att spå sig, så skulle en smyga sig under det träd som han satt och gal och där skulle en fråga honom. De brukade fråga ho- nom hur många år de skulle få gå ogifta eller hur många levnadsår de hade kvar eller hur många barn de skulle få. "Gök, gök på kvist, säg huru många barn jag får för visst." Om skatorna höll till eller trivdes särskilt bra vid någon gård, så troddes det att de samlades där för det skulle ha olycka med sig när en dödade en ska- ta eller rev ned hennes bo. Skatorna hörde skam till. Å om en tog en skata, så fick en skabb på/ kroppen. Skatan spår väderleken, för om hon bygger högt så blir det torksommar å bygger hon lågt så blir det regnsommar. Skatan har hållits för att vara en elak och listig fågel. När hon sitter sig till att skratta invid gården så vän- tar hon främmande. Kornknarren ("röggnarka") är sällan att någon får se. Hon håller sig på åkrarna, å det blir tjock å fin säd där hon håller till. Lärkan å vipan kommer först av alla vårfåglar. Om lärkan kom mycket tidigt, så blev det sen vår för så långt som hon "spela" före vårfrudagen skulle hon få vara tyst efter densamma. Blev det snö se- dan hon kommit, så grävde hon ned sig i snö å kom inte upp förrän det blev bara fläckar på marken. När det led så långt att backen började bli torr så kom "säsärla". Fick en först se henne på marken blev det kort lin det året men om hon flög eller satt på taket så blev linet långt. Fick en se henne/ hemifrån, så spådde hon gott, men om hon vände "sköfte" till så spådde hon sorg. Hon var alltid välkom- men på backarna och är ännu i dag, för att det är en fin fågel. "Gulärlan" kommer litet senare. När hon kommer så är rätta tiden att så. Om en kan hinna att få all sä- den i jorden medan hon är kvar, så blir det bra skörd av allt samman, för då har det blivit sått i rättan tid. "Kattugglan" ha en inte tyckt om. När hon kom å satte sig vid gården å skrek "klä vitt", så blev det lik. Om någon händelsevis låg sjuk å hon kom å skrek, så var det då säkert att de sjuke inte skulle stiga upp mer. Men hon var bra, för hon tar rötter. "Gulsparven" är inte framme annat än när det är riktig vinter. Å ju mer gulsparv det är desto kal- lare blir det och desto mer snö. Han kommer sällan till husen, om han inte väntar snö å kallt. Kommer "gråsparven" fram till husen, så blir det töväder./ Om anen flyger upp å sätter sig i björkarna, så väntar hon stark vinter å mycken snö. "Hackspetten" kallas också "timmerman". Han hackar upp bo i träden åt de andra fåglarna. När han skri- ker, så väntar han regn. När nötskrikan kommer fram, så blir det töväder. Det var så farligt att riva ned svalbo, för flytta- de svalorna från gården, så blev det otur med kreaturen, för fler svalbo det var under tak- hövsen eller i ladorna desto bättre var det. När svalan flyger lågt, så väntar hon regn, fly- ger hon högt, så blir det vackert väder. De ha sett att svalorna ha kunnat prata med varan- dra. Somliga ha trott, att hon har bott på sjö- botten över vintern, men när hon har känt att vatt- net har börjat bli varmt, så har hon kom- mit upp. "Grågässen" kommer inemot det skall till att bli rik- tig vår i luften. Om de kom tidigt så troddes det att en skulle få börja våranden tidigt. En/ skulle inte räkna dem. Om en räkna dem, så blev de vilsna och kunde inte hitta vägen det de skulle fara. Den kråkan, som kom fram i mars, kallades för "mars- kråka. Den var ätbar. När en fick se dem, så kunde en börja att äta spekekött, spekefläsk å spekekorv. Tranan skrämde de barnen för. Hon skulle komma å hac- ka dem i benen å fötterna på sommaren, men för att hon inte skulle göra det, så skulle barnen springa barfota runt omkr stugan tre gånger på "vafferkvällen": Storken. De ha inbillat barnen att storken har kom- mit flygande med alla små barn, som kommit till världen. "Trôlljäder å trôllorre" brukade de kalla sådana fåg- lar som intet skott bet på. De trodde att det var förtrollade fåglar som "skogråa" eller "trollkärin- ar hade skickat åt skogen. Myrstackarna skulle vara i fred. Om en tog en levande orm å släppte i en myrstack, så skulle inte/ ormarna komma åt det hållet mer. Vit orm var sällsynt. Jag tror knappt att någon har sett en sådan. Men den skulle vara vådligt bra, men inte mer än en människa kunde få nytta av den. Ormen skulle kokas, å så skulle spadet dric- kas. Den som druckit spad kunde veta all- ting sedan.