Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Att skydda sig för vittren
Då man lägger sig på backen ska man lägga stål först. Då har inte vittren makt att göra en något. Det var en gampojke här i Orrnäs, som hade lagt sig ute och somnat i slåttann, och då han vakna så skaka ena armen för honom så förfärligt. Men då han åt eller höll i lien eller så, så var den stilla. Likadant också när han satt i kyrkan. Men så fort han kom ut, så skaka han likadant. Han rakt nötte sönder byxorna utav att armen slog emot dem. Till slut var han en visgubbe, och han sa att han hade legat åtför (i vägen för) vittren. Och han laga ihop nånting åt honom, som han fick smörja med, och då vart han bra.
Om baran
Barun skulle bära från granngårn. Det var ett trådnystan eller ett slarvnystan (trasnystan), och den som gjorde det skulle skära sej i lillfingret och droppa bion på det och läsa nånting. Sen kullra det i väg och bar mjölka och smöre från annren. Men han bruka skita, det var vitsådda (vita suddar) som såg ut just som kärnsmöre då det börjar på skära sej. Var det nån som hade tocka sådda nära stugubron så sa dem: "Dem ha baran." Och dem fick mycke då (från ladugården), men grannarna hade lite.
Om göken
Om göken gal på bar kvist då han kommer, då ska det bli kall och dålig sommar. Då man börjar slå, då slår man av ljudet på'n på nå vis, då ska'n bli tunglös då.
Om gökträdet
Om man kom till trädet där göken satt och hann springa omkring det, då skulle det bli lycka. Jag minns vi barn sprang och höll efter göken, men inte hann vi nån gång under trädet, och ingen lycka fick vi.
Märke av göken
Om göken gal på svart kvist, så blir det dålig sommar, det blir svagår.
Om lommen
Lommen han skrik före långvarigt regn. Då han låt riktigt styggt, då vet man hä bli regne. "Hä var som då gåsa och lommen bytt föttren" har jag hört dom har hadd som ett ordspråk.
Vittror - Stallet på fel plats
Det var i Vilhelmina på ett ställe där pappa min bodde som det aldrig fick vara lugnt i stallet, och hästarna blev vända så dom sket oppi krubban som dom skulle äta ur. Då gick gubben i gården dit en gång och hade en stor en täljyxa och högg blint ikring sej. Men han vart sjuk sen, och då kom en gumma till honom och sa att han hade huggit jänta hennes, och nu skulle han inte bli bra förrän jänta blev bra. Och så sa hon att dom hade stugan inunder stallet, så hästarna gjorde sina beställningar på deras bord. Det var därför dom inte fick stå i fred.
Om saiva
Saiva finns väl här i Ammarfjäll! Det är ju de underjordiska. Dom hade både renar och koer. Dom (dvs. folk) kunn få en ren, eller till och med en flicka, om dom kasta stål över. Där saiva finns under jorden, där är kräken orolig. Det har varit på flera ställen dom har fått flytt lagårn därför att det har kommit spillning på deras bord.
Lappen och kopparkitteln
Förr reste borgarna i kuststäderna upp till marknaden i Lycksele och gjorde affärer, och lapparna kom dit och gjorde sina uppköp för året. Då var det en gång en lapp som skulle köpa sig en kopparkittel, men kopparslagarn som var där hade för små kittlar. Men lappen ville ha en stor kittel och gjorde upp om att få en sådan och betalade den också. Och kopparslagarn upplyste honom då om att han inte kunde få kitteln förrän om ett år på nästa marknad. "Å nog bli bra", sade lappen, "å ställ ut kitteln tre torsdagskvällar å rad". Och det gjorde kopparslagarn. Och första torsdagskvällen när han satte ut den, small det till i kitteln som när man slår på den med en hammare för att prova godset. Så tog han in kitteln. Nästa torsdagskväll satte han ut den igen. Då lyfte kitteln litet på sig men damp ner i backen igen och rullade över på ena sidan. Men tredje torsdagskvällen hann han knappt sätta ner den på marken, så ljummade det i den och den for till fjälls. Nästa år vid marknaden såg kopparsalagaren lappen gå förbi och ropade på honom för att höra hur det gick med kitteln. "Å nog blev bra", sade lappen, "jag fick den samma torsdagskväll."
Ehpar
Éhpir har jag själv hört i min ungdom. Jag var ute och jeta renar, och jag fick höra att det skrek och grät inne i ett berghål. Men jag blev ju så rädd, så jag for. Om man får höra ekpir ska man annars ge det namn: "Är du en flicka får du het så och så." Eller också ett mansnamn (Vet ej något särskilt formulär.)
Våldsam sorg
Förr har lapparna funnits långt söderöver. Det var inte så länge sedan de fanns kring Långträsk i Piteå. En dotter till Raanak i Kruökki i Kikkejaur var gift dit ner. Och de unga skulle en gång buffer över Piteälven, och så stötte båten på en sten och så drunknade de båda två. Och när bud kom till Raanak, då satte han på alla kittlar och grytor och kokade och stekte en hel dag, kött och fisk och palt. Och hans hustru hon undrade över det där och frågade varför han kokade så mycket. Men Raanak bad henne bara äta. Och när de hade slutat äta då sade Raanak: "Ja, kära hustru, nu vill jag tala om ett sorgligt bud som jag fått. Vår dotter drunknade och hennes man för två dagar sedan." Och hans hustru kastade sig på marken och skrek och slet sitt hår och ropade: "O, min dotter! Bind ett band om mitt bröst så att inte hjärtat brister!" Och hon lade sig och grät och sörjde och åt inte på tre dagar. Och hennes man, Raanak, han visste att hon skulle vara så gränslös i sin sorg, så han förutsåg att det skulle gå så och var rädd att hon skulle svälta sig till döds. Men nu överlevde hon sina svältdagar och blev frisk igen.
"Silverskred"
Dem har talat om silvskre. Och där det kryp ner, där var det en skatt, sa dem. Men aldrig kunn man vänt ut det! Man tröttna. Men jag har själv sett det.
Lappen trollar fisk till flickan
Hä var en lapp noli [i norr] här, en renlapp — men hättna [det där] tycker jag då låter unnerligt, int vet jag om det kan ha hänt — och han hade flyttat neråt, och då han skulle hem hade han lämnat flickan hans åt något svenskfolk, som ville ha henne till jetare. Det skulle vara i Degerfors socken (Västerbotten). Men flickan hon ville inte stanna, men då sa han åt henne, att hon skulle inte vara ledsen, han skulle då lova att på midsommarsmorgon skulle hon få äta fet och god fjällfisk. Och så på midsommarsmorgon så kom det en stor kittel med fetrödingen till henne. Men hättna tycker jag då låter konstigt!