Transkriberad uppteckning
Barun skulle bära från granngårn. Det var ett trådnystan eller ett slarvnystan (trasnystan), och den som gjorde det skulle skära sej i lillfingret och droppa bion på det och läsa nånting. Sen kullra det i väg och bar mjölka och smöre från annren. Men han bruka skita, det var vitsådda (vita suddar) som såg ut just som kärnsmöre då det börjar på skära sej. Var det nån som hade tocka sådda nära stugubron så sa dem: "Dem ha baran." Och dem fick mycke då (från ladugården), men grannarna hade lite.
