Transkriberad uppteckning

Förr har lapparna funnits långt söderöver. Det var inte så länge sedan de fanns kring Långträsk i Piteå. En dotter till Raanak i Kruökki i Kikkejaur var gift dit ner. Och de unga skulle en gång buffer över Piteälven, och så stötte båten på en sten och så drunknade de båda två. Och när bud kom till Raanak, då satte han på alla kittlar och grytor och kokade och stekte en hel dag, kött och fisk och palt. Och hans hustru hon undrade över det där och frågade varför han kokade så mycket. Men Raanak bad henne bara äta. Och när de hade slutat äta då sade Raanak: "Ja, kära hustru, nu vill jag tala om ett sorgligt bud som jag fått. Vår dotter drunknade och hennes man för två dagar sedan." Och hans hustru kastade sig på marken och skrek och slet sitt hår och ropade: "O, min dotter! Bind ett band om mitt bröst så att inte hjärtat brister!" Och hon lade sig och grät och sörjde och åt inte på tre dagar. Och hennes man, Raanak, han visste att hon skulle vara så gränslös i sin sorg, så han förutsåg att det skulle gå så och var rädd att hon skulle svälta sig till döds. Men nu överlevde hon sina svältdagar och blev frisk igen.