Sorsele, Lappland
Den trollkunnige Stor-Nila
Hä var en lapp som hette Stor-Nila — jag tror han hörde till Umbyns lappby — och prosten i Sorsele då han hette Nils Jan Sundelin, och Stor-Nila kom till honom och trussera (pockade) han skulle ha brännvin. "Nej", sa prosten, "jag har inget brännvin åt dej." Jo, han skulle ha brännvine! "Nej", sa prosten, "jag ger dej inget brännvin." Då sa Stor-Nila: "Ja gjort ska det vara för dej att utdela Herrans nattvard!"
Och så kom det en stor högtid, och det var nattvardsgång, och prosten skulle utdela nattvarden. Och brödet gick, men då han tog bägarn så börja handen på att skaka, så han fick den inte åt mun på folk.
Han blev aldrig bra nån gång. Men han var ju gammal också förstås.
Stor-Nila var till apotekar Sahlmans i Lycksele, och frun hade retat honom, så han sa: "Nog ska du få lusa!" Och så var det en stor bjudning sen där hon var, och då kom en fru och stötte till henne och sa: "Se, där är löss!" Då var det på armarna, det krall löss på henne. Och nog tror jag det är sant. Mamma har talat om det, och hon påstod det var alldeles sanning — Och hon ömsa kläder, men det var samma öde.
Då mamma var gift och bodde här, då kom samma lapp och ville låna hus en gång. Han hade börjat och fråga hos Forsvalls och så hos Nils Johan Strömgrens och hos farmor, men ingen ville hysa honom. Då kom han till mamma och sa: "Kan Anna Fjellner hysa mej?" — "Jo vore väl bedrövligt annars", sa hon, "nog ska du få lån hus." Då sa han: "Ja nog ska dina kräk bli bevarade, men vi få väl se hur det går för aren (de andra)!"
Och björn han döda två kor för Forsvalls och klöste två, och för Strömgrens döda han en tjur och en kossa — men det var några år efter — och farmor hon miste en stor vacker kviga. Men inte ett får miste mamma.
