Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Lekar.
1. Nu ä dä jul igen, Å nu ä dä jul igen, Å julen räcker te påska. Dä va inte sant, Å dä va inte sant, För där emellan kommer fasta.
Jättar och troll
En flicka hade blivit borta på ett ställe, och de trodde, att hon hade blivit trolltagen, för det var en kulle i närheten, och var julafton stod den på guldpelare, och då var det ljus och musik i kullen. Drängen på stället hade ett gott öga till flickan, och han fick ta en häst och rida dit, när det blev jul. På vägen mötte han en käring, som sa, att om han blev bjuden på något, så fick han inte dricka det, och så skulle han inte rida vägen, utan han skulle rida tvärs över åkrarna och inte längs med harvdrag eller plogdrag. Han kom fram till kullen, och där kom flickan och bjöd honom att dricka, och han tog upp henne på hästen och red därifrån. Då ropade det: "Enben, tvåben, treben, spring värst!" Men han kom undan, och när de hade kommit hem, så frågade flickan, vad de levde av i berget, och då sa hon, att de fick all den maten, som folk inte läste för på julafton, och den räckte hela året.
Julafton.
Julgran hade vi inte hemma i min barndom. Det var inte börjat med julgran här innan jag hade gått och läst, så de har inte haft julgran här i trakten mer än högst sexti år. Vi hade en krona av halmpipor i stället. En krona bestod av två avdelningar. Det var kanske tio kors i den undre av- delningen och fyra i den övre. Ett äpple kunde hänga i botten på kronan och ett kunde hänga i själva kronan. Kronan hängde i en tråd över julbordet. Nej, inget ljus inunder den; den kunde aldrig vara still ändå. På julbordet stod en stor ystekarsost hela julen den fick vi inte äta av. Och barnens julhögar stod rundan ikring osten. Vi bodde i en gammal ryggåsstuga, tills jag gått och läst. På väggarna hade vi konterfej om jul. Holger dansk och Burman var uppmålade på ett konterfej, och fullt med folk bakom dem. / På ett annat konterfej var bröllopet i Kana. De var målade på tyg, och gubbar gick omkring och sålde dem. De fick inte sitta uppe längre ön till tjugonde. I mörsinga klockan 4 eller så kom far in med lång- halmskärve och satte ifrån sej den på golvet. Barnen fick leta upp de vackraste stråna i kärven till att göra kronan av. Se´n fick kärven stå tills strax innan vi åt kvällsmålet kl. 9 eller så. Vi tog i ring och gick rundan ikring kärven och sjöng: "Nu har vi jul igen" o.s.v. Vi "drog kävle"i halmen med en käpp emellan oss eller "drog kattestrupe" med ett rep över nackarna. En julabock av halm med tre ben skulle man ta med fötterna över huvet. Både stora och små kunde sova i halmen hela julnatten. Julanek satte de i en gran, som de hämtat från skogen. Julakärve sa de mest. När kärven varit uppe en liten tid, tog vi den till strö och högg sönder granen till ved. Aldrig tal om att den döde kom hem eller att man borde titta i asken efter spår - sån vidskepelse ville inte våra höra. Julljuset fick inte brinna längre än tills vi lade oss. / Julafton kom såna, som vaktat kreaturen om sommaren, och skulle ha sin julakorv. Jess-Anders hette den, som vaktade åt oss. Han skulle ha en kaka, som var gyllad med ägg, och ett stycke fläsk eller kött, ett par supar och lite fägnad, när han kom. De gamle hade alltid den seden förr, att de skulle baka julaf- tons morgon vad bröd som helst. Det var la för att det det skulle vara färskt bröd, och så blev det ju gott och varmt i stugan, se´n kokade de fläsk och korv, så de varade de första da- garna. Karlarna "gjorde te" ved julaftons förmiddag. Dan efter Knut kom de in med linrocka´ och började spin- na lin. Mamma steg upp så tidigt den morgonen och tog ner all gammalt och hämtade in linrocka(rna).
Slåtter, skörd o. tröskning
Vet inte att de med avsikt brukat lämna några strån på åkern, men de ville inte ta ner allt på fruktträden. Känner inte till uttrycket "ta haren". Men den som blir den siste till att skörda ska ha skördekattt - de virade ihop lite halm och slängde på hans åker. Det var bara ett skoj. Den som laar kan inte ta (direkt) från den som kör in las- set. De hade stabbekråkor till att kasta nekarna till honom. ( Känner ej till benämningarna gullkråka och nekakråka.) Lakatten o. logakattten okända. Ställakanna hade de inne och bjöd dem då de tröskat upp. Nej, de kunde la inte ha den i ladan; då hade de la trampat sönder den. Nodanek - då skulle det bli bättre till nästa år. En onge - om det inte blev till en full nek. De la det till en an- / nan nek och dolte´t. Stod några strån kvar i slåttermarken, hade de lämnat en gädda. "Sten och ben och bönorat" okänt begrepp. Sådana som inte hade tröskat upp till jul, sa: "Så länge en har något att packa, har en något att smacka." Slaga sa de och prältröska.
Bergväsen
I Deberget i Fjärås skulle vara troll. Gick ner till husa och till jul och lånte brö och annat. På ett ställe hade de bryggat juledreck. Då kom trollen och skulle ta’, men då ropte det ur berget till ena trollkvinna “Skynda hem för Kille gråter,” det var la barnet. Där det var ett syndahus kom de ofta. Säger, att de har dom spännera än idag som trollen sprang ifrån då dom skulle hämta juledreck. Sa’, att det fanns troll i ett stort berg här i Hanhals. Dom var rädda för åskan, nu finns det inga i för åskan har slagit ihjäl dom. Ett troll ville en gång låna en sax, åskan kom och så sprang ena. Om barn var sjuka så var dom bortbytta. En pojk härifrån som var så konstig sa’ dom var bortbytt. Han levde så länge ändå. För några år sen dö han.
Vårhalvåret.
2/2 Kyndelsmässa. Kallas Lilla jul. Till dess skulle julhalmen ligga inne. 22/2 Petter Katt. Från den dagen tinar det lika mycket på undersidan av isen som ovanpå. 24/2 Mattesmäss. Den dagen börjar gåsen (gåsan) att älska gässen. 9/3. 40 Martyrer. Om det är frost den natten, så blir det 40 frostnätter före midsommar. 12/3 Gregorius. Då går saven träden. 1/4 och 30/4. Då gällde det att narra nästa, ju mer dess bättre. 30/4 Valborgsmässa. Majvisan har inte förekommit i denna socknen. 1/5 1 maj. Då skulle man dricka märg i benen. Hårdkokta ägg och brännvin (konjak). Inte äggtoddy. Men / bådadelarna förbrukades massvis. 3/5 Korsmässe. Det var "förste dan i ninne vega". Det var märkesdag för den i trakten mycket odlade bondbönan. Ty: "I treje bla ska börra stå korsmässeda". 18/5. Erik. Då skall linfröet sås.
Annandag jul
De gick och môka, de kallte. Det var för att genera drängen. De kom tidigt och gjorde så snyggt i lagårn och i stallet, och se´n kom de in och fick fägnad, brännvin och gökar. Drängarna var så rädda för det, så de försökte komma upp så bittida den morron. Var det en bonde, som de var rasande på, slängde de in gödsel. Men då kom de inte in, utan då smet di. Nej, dörrarna var aldrig låsta. Med stjärnan började de gå annandag jul. Det är ett av mina äldsta minnen: när jag vaknade en morron var hela rummet fullt med vita skjortor. Så var det Judas och Svartekung. Nej, några fler har jag inte hört talas om. Jag såg det aldrig mera. De ville ha pengar och fylla. Vi skulle offra i Judas pung allihopa. Men det var mest bara sexstyvrar, vi gav dom. Vid slutet somna en här och en annan där, för de fick för myc- ket brännvin.
Julseder
Förr satte di upp granar om jul. Julkärven hängde di upp ute vid ladutaket eller så. Den skulle hänga, så länge det fanns nåt korn. Det var allt en del som skulle ge kreatu- ren särskilt gott julafton. Den natten skul- le di ha hö. Det var allt på sina ställen di hade fina ut- sydda dukar framme i stugan, men här i den här trakten var ej så mycket sånt. När di tog ner vävar lämnade di något varp i änden på tygstycket och sydde ihop det runt taket. Di var omkring 20 cm. breda med fransar och över dörrarna hade di en omkring 40 cm. bred remsa, som var bro- derad. På det som hängde över dörrarna var / också fastsatt en knuten frans. Det sattes upp till jul. Då satte di också upp alla sorters bil- der av papper, målade i alla sorters färger.
Staffansvisan
Det är annandag jul i år. Vi tackom dig så gärna. Då vi öl och brannvin får. Ingen dag här synes än. och stjärnorna de blänka. Ung Staffan var en rasker dräng Vi tackom dig så gärna Han sadla upp sina hästar fem. Ingen dag här synes än Och stjärnorna de blänka. De två de voro röda Vi tackom dig så gärna. De tjäna knappt sin föda. Ingen dag här synes än. Och stjärnorna de blänka. De två de voro svarta / Vi tackom dig så gärna. De hade rätta arta´. Ingen dag här synes än Och stjärnorna de blänka. Den femte den var apelgrå. Vi tackom dig så gärna. Den rider själva Staffan på. Ingen dag här synes än Och stjärnorna de blänka. Fins här n´ån flicka i detta hus? Vi tackom dig så gärna. Så står hon upp och tänder ljus. Ingen dag här synes än. Och stjärnorna de blänka.
Sven Petter Andersson
Smör. Malt. Sticka. Spinna. Jul. Slaga. Tröskning. Enebär. Slakt. Spinna. Väva. Redskap. Liar. Liar. Skörd. Lin. Skog. Drög. Skog. Laggkärl. Hyvlar
Vår- ock hösthalvåret
När Torre är våter, gammelman gråter. Om Perpetua är grön, blir våren tidig och skön, men får hon snö i håren, så blir det mycket sent med våren. Göa snö gör skörden rik på hö. Om det var frost pålsmässedarna, så blev det sträng framvinter. De skulle inte spinna på Blasius, för då blev linet fördärvat. Mattias kastade en varm sten i sjön. Sen tärde det lika mycket / under som på. Om det regnade trefaldighetssöndag, så blev det en väldig glädje, då skulle det bli regn var söndag. Johanes Döparens halshuggningsdag skulle de hugga ner bus- kar, så kom de inte upp igen. Kyndelsmäss var lilla jul. Den dagen kom lärkan. Om det blåste sunnan vind på mickelsmässe dag, så gick sjö- fäet upp på land. Om det blev fortrôt, sa de alltid, att sjöfäet hade kommit upp på land. X Om det regnar på Galle, så kan en så korn på knalle. Om det blåste från söder eller sydväst om Mikaeli, så blev fodret odrygt. Anders Johansson, Stuan, f.i Drängsered 1861.
Vårarbete.
Den tolfte april gick den tolfte veckan in så går en tillbaka så nästa blir den elfte osv. Man börja´ så i den tionde veckan och mer i nionde. Råg skulle man inte så i nionde veckan för då blev han blind, det blev ingen kärne i den. På korsmässa den tredje maj och ovillkorligen i åttonde veckan skulle hav- ren sås för då blev det mest kärne i den. På Erik och Rebecka skulle hörfrö sås. Om en sådde det i sjätte veckan blev det ingen "to" på´t. Då fick en heller vänta till femte veckan till Petronella. I sjätte veckan skulle kornet sås på lerjord, i femte på sandjord. Böner och potatis sattes betti. Så skulle man äta julbröd när man plöjde åkrarna, första maj skulle en dicka märg i bena. Det var tunna vetekakor, som de hade gömt från jul och så drack de toddy och gökar / Om det var en bit på åkern som såningsman hade glömt så på sa´ de, att det betydde likkista, då var det någon som skulle dö under året.
Julafton.
Julanek skulle alla ha. Den satte de på en stake eller på en vägg, ofta i ett träd, för sperven till att sätta sej i. Ingen tro att den inverkat på skörden. Julgran är gammal sed - bönder kom från skogs- socknarna med stora lass med julgranar till handels- ställena här. Ett ljus skulle brinna hela natten och man fick in- te stänga dörrar och inte hänga för fönstret. De tände ljus på ottan i alla fönster. Om man släppte e kniv eller sked från julabordet, så skulle någon dö det året. De har för sej än på somliga ställen, att om de släpper något och tar ett ljus och ly- ser under bordet med det, så skall det bli osämja bland folket i stugan på natten. / De döda skulle komma hem. - En kaka stod på bordet och en stor ost och ett svinahuvud och en brännvins- flaska; allt detta stod på bordet både natt och dag så länge julen varade. Kom någon in, fick han ta en bit ost till brännvinsbröt.