Vet inte att de med avsikt brukat lämna några strån på åkern, men de ville inte ta ner allt på fruktträden. Känner inte till uttrycket "ta haren". Men den som blir den siste till att skörda ska ha skördekattt - de virade ihop lite halm och slängde på hans åker. Det var bara ett skoj. Den som laar kan inte ta (direkt) från den som kör in las- set. De hade stabbekråkor till att kasta nekarna till honom. ( Känner ej till benämningarna gullkråka och nekakråka.) Lakatten o. logakattten okända. Ställakanna hade de inne och bjöd dem då de tröskat upp. Nej, de kunde la inte ha den i ladan; då hade de la trampat sönder den. Nodanek - då skulle det bli bättre till nästa år. En onge - om det inte blev till en full nek. De la det till en an- / nan nek och dolte´t. Stod några strån kvar i slåttermarken, hade de lämnat en gädda. "Sten och ben och bönorat" okänt begrepp. Sådana som inte hade tröskat upp till jul, sa: "Så länge en har något att packa, har en något att smacka." Slaga sa de och prältröska.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
