KORPSKRIFTEN

...
Meny

Julafton.

Berättare: Martina (f. 1859)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Julgran hade vi inte hemma i min barndom. Det var inte börjat med julgran här innan jag hade gått och läst, så de har inte haft julgran här i trakten mer än högst sexti år. Vi hade en krona av halmpipor i stället. En krona bestod av två avdelningar. Det var kanske tio kors i den undre av- delningen och fyra i den övre. Ett äpple kunde hänga i botten på kronan och ett kunde hänga i själva kronan. Kronan hängde i en tråd över julbordet. Nej, inget ljus inunder den; den kunde aldrig vara still ändå. På julbordet stod en stor ystekarsost hela julen den fick vi inte äta av. Och barnens julhögar stod rundan ikring osten. Vi bodde i en gammal ryggåsstuga, tills jag gått och läst. På väggarna hade vi konterfej om jul. Holger dansk och Burman var uppmålade på ett konterfej, och fullt med folk bakom dem. / På ett annat konterfej var bröllopet i Kana. De var målade på tyg, och gubbar gick omkring och sålde dem. De fick inte sitta uppe längre ön till tjugonde. I mörsinga klockan 4 eller så kom far in med lång- halmskärve och satte ifrån sej den på golvet. Barnen fick leta upp de vackraste stråna i kärven till att göra kronan av. Se´n fick kärven stå tills strax innan vi åt kvällsmålet kl. 9 eller så. Vi tog i ring och gick rundan ikring kärven och sjöng: "Nu har vi jul igen" o.s.v. Vi "drog kävle"i halmen med en käpp emellan oss eller "drog kattestrupe" med ett rep över nackarna. En julabock av halm med tre ben skulle man ta med fötterna över huvet. Både stora och små kunde sova i halmen hela julnatten. Julanek satte de i en gran, som de hämtat från skogen. Julakärve sa de mest. När kärven varit uppe en liten tid, tog vi den till strö och högg sönder granen till ved. Aldrig tal om att den döde kom hem eller att man borde titta i asken efter spår - sån vidskepelse ville inte våra höra. Julljuset fick inte brinna längre än tills vi lade oss. / Julafton kom såna, som vaktat kreaturen om sommaren, och skulle ha sin julakorv. Jess-Anders hette den, som vaktade åt oss. Han skulle ha en kaka, som var gyllad med ägg, och ett stycke fläsk eller kött, ett par supar och lite fägnad, när han kom. De gamle hade alltid den seden förr, att de skulle baka julaf- tons morgon vad bröd som helst. Det var la för att det det skulle vara färskt bröd, och så blev det ju gott och varmt i stugan, se´n kokade de fläsk och korv, så de varade de första da- garna. Karlarna "gjorde te" ved julaftons förmiddag. Dan efter Knut kom de in med linrocka´ och började spin- na lin. Mamma steg upp så tidigt den morgonen och tog ner all gammalt och hämtade in linrocka(rna).

Socken Förlanda
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julafton.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR