Transkriberad uppteckning

En flicka hade blivit borta på ett ställe, och de trodde, att hon hade blivit trolltagen, för det var en kulle i närheten, och var julafton stod den på guldpelare, och då var det ljus och musik i kullen. Drängen på stället hade ett gott öga till flickan, och han fick ta en häst och rida dit, när det blev jul. På vägen mötte han en käring, som sa, att om han blev bjuden på något, så fick han inte dricka det, och så skulle han inte rida vägen, utan han skulle rida tvärs över åkrarna och inte längs med harvdrag eller plogdrag. Han kom fram till kullen, och där kom flickan och bjöd honom att dricka, och han tog upp henne på hästen och red därifrån. Då ropade det: "Enben, tvåben, treben, spring värst!" Men han kom undan, och när de hade kommit hem, så frågade flickan, vad de levde av i berget, och då sa hon, att de fick all den maten, som folk inte läste för på julafton, och den räckte hela året.