Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Julen
Julaftons morgon steg de upp ganska tidigt. Karlarna gick till vedskjulet och högg ved och fruntimren styrde med innesysslorna. Grytan med svinhuvudet skulle sättas på till kokning så tidigt att man kunda dop- pa i den till middagen. Allt arbete skulle vara slut- fört på middagen, då julen ringdes in. Därefter fick intet verkligt arbete uträttas. När svinhuvudet var kokat, så doppade man i grytan. Det skulle vara kokat vid 12-tiden på middagen. Speckeneka (julneken) uppsattes vid middagstiden. Den sattes på en stör vid lagården eller vid ett träd eller grindstolpe. Den gavs åt kreaturen för att också de skulle få julmat. Intet djur vid gården fick förbigås. Julveden höggs dels på lussemorgon och dels på julaf- tons / morgon. På kvällen tog de in ett stort kar, hällde varmt vatten i det och 'löga' sej, så tog de rena underkläder på sig. De badade hela kroppen i karet. Både kvinnor, män och barn badade. Före jul bakade de 'stompar' - småkakor av vörtdeg. De bakades av vetemjöl, om inte sådant mjöl fanns så bakade man det brödet av siktat rågmjöl. De där "stompene" krusades i kanterna, så att de ble- vo fina. 'Julbrödet' skulle ligga på bordet när julen ringdes in. Först lades en bra stor kaka på den 'stompene'. Jag vill minnas att det var en 'stomp' för var och en i huset. Överst lades julosten. 'Julhôgen' låg mitt på bordet. Och den skulle ligga över juldagarna. 'Julstom- pene' skulle gömmas till 'stomponsdan', ons- dagen i dymmelveckan. Mor grävde ned dem i rågbingen. Nämnda dag grävdes de fram och så gjorde man kalas på dem. Men de voro nu så hårda att de måste lösas upp i / dricka, öl eller mjölk, innan man kunde äta dem. Kreaturen och fåglarna skulle ha med av välfäg- naden julkvällen. Mor gav kreaturen av julbrö- det och så smulade hon sönder litet bröd och lade vid speckeneken åt fåglarna. Ingen bestämd tid eller dag då de tog ned jul- kärven men då man tog ned den kastades den inte bort utan man gömde på den, ty de ha- de för sig att de skulle ge kon av den, innan de for till tjur med henne för att det skul- le bli lyckosamt med kalvningen. Grishuvudet skulle kokas så helt som möj- ligt, ty det skulle stå helt på bordet och så skar man skivor av det allt efter som man ville ha. På julkvällen tändes en 'reseld' i spisen. Den skulle värma stugan julnatten. Kreaturen fick bättre foder julkvällen. Då fick de var sin vandel gott hö. Till julkvällen åt vi endast risgrynsgröt i / mitt föräldrahem. Ingen fisk förekom. Man drog alltid för fönstren medan man åt julkvällen, ty om vargen kom och tittade in genom fönstret på julbordet skulle det bli stor olycka. Om någon vågade gå ut och se på fönstret under det julkvällen avåts, så kunde han få se, om någon av familjen skulle dö under året. Den som skulle dö satt huvudlös. Mor stöpte ett ljus, som liknade en krona. Det var ett ljus för varje medlem i familjen. Det ljuset tändes på julkvällen och ställdes på julbordet. Dens ljus som brunnit fortast ned skulle dö först. Det märket hade de i mitt barndomshem. Annandag jul tidigt på morgonen tog de ut häs- tarna och 'red Staffan'. Vet inte annat än att de red från stuga till stuga och sjöng. Då blev de trakterade i stugorna. Det var mest brännvin de blev bjudna på. När som helst under de första juldagarna var man / ute och gick 'julebock'. Flickorna togo på sig karl- kläder och pojkarna fruntimmerskläder, så dol- de de ansiktet med att sätta fårskinnslappar över det. Så gick de in i stugorna och pratade. Ju gal- nare de kunde vara att prata desto bättre var det. Ibland kunde sällskapet bestå av fyra och fem och i somliga sällskap var det endast ett par, som skulle föreställa en gammal gub- be och hans gamla gumma. Så snart tredjedagjul var inne, började man med jul- kalasen. Då bjöd grannarna varandra undan för undan. Både gamla och unga voro tillsammans då. De äldre karlarna pratade med varandra eller spelade kort. De yngre av båda könen dansa- de. Även de äldre deltog i dansen. Julen tog slut den 13 januari. Från julafton och fram till den dagen skulle man inte baka något eller koka något sovel. Det som i matväg la- gades före jul skulle räcka till tjugondag Knut. När de tog det sista av brännvinet, sovlet eller / brödet sade de att de 'söp, sopa eller bar ut julen. De 'gjorde slätt'. Mormor klädde väggarna till julen. Hon hade en särskild väv liggande för det ändamålet. Det var en vit linneväv. Den var jämt så stor att den rack över väggarna. Andra brukade sätta la- kan på väggarna. Man gav tomten gröt och vantar julkvällen. En gumma från Sund hade kommit för tidigt till 'julottekyrkan'. Hon kom medan de döda ha- de gudstjänst. Det skulle vara kl. 4 julmor- gonen. Hon kände igen många som satt i bän- karna. Men så kom det en kvinna fram till henne och sade: 'Du måste skynda dig ut in- nan det blir slut. Hon sprang strax, men scha- len blev sittande i dörren.
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891)
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891) i Sunne, Värmland. Intervjun gjordes 1946.
Slåtter, skörd o. tröskning
Vet inte att de med avsikt brukat lämna några strån på åkern, men de ville inte ta ner allt på fruktträden. Känner inte till uttrycket "ta haren". Men den som blir den siste till att skörda ska ha skördekattt - de virade ihop lite halm och slängde på hans åker. Det var bara ett skoj. Den som laar kan inte ta (direkt) från den som kör in las- set. De hade stabbekråkor till att kasta nekarna till honom. ( Känner ej till benämningarna gullkråka och nekakråka.) Lakatten o. logakattten okända. Ställakanna hade de inne och bjöd dem då de tröskat upp. Nej, de kunde la inte ha den i ladan; då hade de la trampat sönder den. Nodanek - då skulle det bli bättre till nästa år. En onge - om det inte blev till en full nek. De la det till en an- / nan nek och dolte´t. Stod några strån kvar i slåttermarken, hade de lämnat en gädda. "Sten och ben och bönorat" okänt begrepp. Sådana som inte hade tröskat upp till jul, sa: "Så länge en har något att packa, har en något att smacka." Slaga sa de och prältröska.
Slåtter, skörd och tröskning.
Om isen vid islossningen drev åt söder skulle det bli ett gott år, drev den åt norr blev det missväxt. Om det var någon nykommen, skulle den bjuda på nå- gon förtäring, s.k. "gulbenskanna". De, som arbetade på logen och i ladan vid sädens införande, kallades "logakatt, stabbaröka och gullhönor. För att skydda säden mot råttor, lades enris i alla hörn på ladan. Efter slåttern gjordes slåtterkalas, som stående rätt före- kom då sökost, brynost och först och sist brännvin. Man använde "slagor", bestående av två käppar hopbundna med en läderrem, vid tröskningen, s.k. "präglatröska". Man tröskade par om par, så att två stod mittemot varandra och slog var sitt slag på den på boggolvet ut- bredda säden. Man brukade gå upp tidigt på morgonen / och "tröska otte". Till lysa då användes en lykta med ljus i, upphängd på en bjälke. Tröskningen skulle avslutas till jul, om det var bra.
Troll
Här är ett berg borta i Tummared. Där skall vara troll. De kunde höra, hur det vävde inne i berget. Och om vintertid hade de sett spår i snön. Det var efter trollungarna, som hade gått nu till sjön barfota. Strax före jul skulle bönderna mala om nätterna. Då kom trollen och stannade kvarnarna för dem. Det talte min mor om. Hon och hen- nes far var ute i en kvarn i Fagered och skulle ha malet. Rätt som kvarnen gick som bäst, tvärstannade den. Mjölnaren gick ut och skulle se, vad som var titt. Men han förstod ingenting. Vattnet och allt var i ordning. Men om en stund tog kvarnen till att gå så, så att de måste ge sej därifrån. Det ar visst om lusse. Och det trodde de var troll och allt det som ont är:'s utskickelse. Om en kvinna fick ett barn, la de stål över dörren. Det skulle vara där, tills barnet var döpt, för att trollen inte skulle komma och byta bort barnet.
Bergväsen
I Deberget i Fjärås skulle vara troll. Gick ner till husa och till jul och lånte brö och annat. På ett ställe hade de bryggat juledreck. Då kom trollen och skulle ta’, men då ropte det ur berget till ena trollkvinna “Skynda hem för Kille gråter,” det var la barnet. Där det var ett syndahus kom de ofta. Säger, att de har dom spännera än idag som trollen sprang ifrån då dom skulle hämta juledreck. Sa’, att det fanns troll i ett stort berg här i Hanhals. Dom var rädda för åskan, nu finns det inga i för åskan har slagit ihjäl dom. Ett troll ville en gång låna en sax, åskan kom och så sprang ena. Om barn var sjuka så var dom bortbytta. En pojk härifrån som var så konstig sa’ dom var bortbytt. Han levde så länge ändå. För några år sen dö han.
Vårhalvåret.
2/2 Kyndelsmässa. Kallas Lilla jul. Till dess skulle julhalmen ligga inne. 22/2 Petter Katt. Från den dagen tinar det lika mycket på undersidan av isen som ovanpå. 24/2 Mattesmäss. Den dagen börjar gåsen (gåsan) att älska gässen. 9/3. 40 Martyrer. Om det är frost den natten, så blir det 40 frostnätter före midsommar. 12/3 Gregorius. Då går saven träden. 1/4 och 30/4. Då gällde det att narra nästa, ju mer dess bättre. 30/4 Valborgsmässa. Majvisan har inte förekommit i denna socknen. 1/5 1 maj. Då skulle man dricka märg i benen. Hårdkokta ägg och brännvin (konjak). Inte äggtoddy. Men / bådadelarna förbrukades massvis. 3/5 Korsmässe. Det var "förste dan i ninne vega". Det var märkesdag för den i trakten mycket odlade bondbönan. Ty: "I treje bla ska börra stå korsmässeda". 18/5. Erik. Då skall linfröet sås.
Annandag jul
De gick och môka, de kallte. Det var för att genera drängen. De kom tidigt och gjorde så snyggt i lagårn och i stallet, och se´n kom de in och fick fägnad, brännvin och gökar. Drängarna var så rädda för det, så de försökte komma upp så bittida den morron. Var det en bonde, som de var rasande på, slängde de in gödsel. Men då kom de inte in, utan då smet di. Nej, dörrarna var aldrig låsta. Med stjärnan började de gå annandag jul. Det är ett av mina äldsta minnen: när jag vaknade en morron var hela rummet fullt med vita skjortor. Så var det Judas och Svartekung. Nej, några fler har jag inte hört talas om. Jag såg det aldrig mera. De ville ha pengar och fylla. Vi skulle offra i Judas pung allihopa. Men det var mest bara sexstyvrar, vi gav dom. Vid slutet somna en här och en annan där, för de fick för myc- ket brännvin.
Lucia
Lussebrun gick inte i stugorna på min tid. Det kan jag inte minnas. Det har inte varit van- ligt någon gång. Det är sedan jag blev gammal som hon kommit och bjudit mig kaffe på sängen. Då har hon varit klädd i vitt och med krösbärskrans på huvudet. Men i min ungdom fick vi en riktig sup på sängen. Sen gick en upp och åt svinfötter, sylta, fläsk, korv och smörgås och tog supen till det. Sen gick vi och lade oss. Kreaturen skulle ha extra den morgonen. Vi hade hö iordninglegat åt dem, så det var bara att kasta till dem. Så fick de hö om julkvällen så att de skulle ha att äta, när en annan åt. / Lussenatta var så lång så att korna vände sig i båset tre gånger. Den natten kunde de tala till varandra. Om lussedagen hade en vanliga arbeten för sig. Det var mest tröskning eller att en ränsade säd. En skulle ha det färdigt till jul. Ve- den var det också brått med. Somliga kunde inte ligga stilla på morgonen utan de var ute och högg ved el. tröskade vid lyse.
Julafton
Det var så många som kom före jul och skulle ha korv och kaka, klockarn, kyrkestöten och tramparn, stöten skulle ha kaka och korv och tramparn bara kaka. Men sen kom alla fattiga dagarna före jul och ville ha, och fick de bara en kaka, så titta de så långt efter "sugel- biten". Sen skulle var och en i huset ha en kaka av varje sorts bröd, det bakades sur- limpor och vörtlimpor, en sorts vetebröd och vanliga utbredda kakor av siktmjöl. Mor gav alltid korna klöver eller en sädesnek på julkvällen, och så sa' hon: "Dä ä julafton i da, kossera!" / På juldagens morron skulle de vattna hästarna med samma de kom från julottan, den, som fick vattnat först, fick först in skörden sedan under året. Om solen sken på juldagen, så blev det frost på sommaren, sken hon på förmiddagen, så kom frosten på försommaren, och sken hon på e.m., så blev det frost på eftersommarn.
Husdjur
När de klippte fåren, skulle de alltid lämna en liten sudd av ullen kvar. Men jag vet ej varför det var. Farmor sa' alltid, när vi klippte fåren: "Räven tar sitt osaltat." Men jag vet ej, vad hon menade. De skulle baka ett bröd till jul, som kallades "julaleven". Och den skulle de gömma till våren, och då skulle alla husdjuren ha av den, korna skulle ha, när de släpptes ut, så att ingen trolldom bet på dem. Jag såg på ett ställe här, där de baka en sådan, det var en stor, rund kaka, och så trillade de opp degen runt / om, så att det blev som öron runt kanten. Och sedan skulle korna ha varsitt av de öronen, när de släpptes vall. Det var en käring, som vi köpte mjölk av hemma i mitt föräldrahem. Innan vi fick mjöl- ken, så släppte hon i litet salt i den och ett litet eldkol. Vi hade en bäck att gå över på vägen dit, och detta var särskilt farligt, det skulle hennes kor kunna ta skada av.
Julens mellandagar
Julbocken det börja bestämt inte förste jula, förrän efteråt. Det var en som klädde ut se te julebock. Han hade horn på se och gick på fyrefötter. Så gick di omkring i stö- vene och hade en donk mä se, och di fick brännevin efter som di hade ra te gi dom. Och mat också. Och sen gjorde di bal på di grejene som di hade tiggt ihop. Det kunde di hålla på och tigga i fjorton dar. Di hade en visa och sjöng, men jag minns inte riktigt. Det bodde ena änka i Amorialand, " " " " " " Hon hade en bock som aldrig drack vann. Men så hände det sig allt sent en julekväll, att bocken han var kommen i bondens säng. - - - - - Den bocken han gav sig i sjön till att söm. Så sömde han över till Amorialand. / Och när han kom i land fick han ett glas öl och brännvin och pengar till överflöd.